Dom var väl inte så hårda trots allt...

Ok, det blir ett extra inlägg idag, bara för att vädret är så dåligt. Det finns inte så mycket annat att hitta på än att sufra, så då kan man ju lika gärna skriva lite.
4:or stod på programmet för Mange och Ludde idag. Som jag nämnde i tidigare inlägg, vaknade vi till riktigt skitväder i morse. Ingen av oss verkade särskilt sugen på att ge sig ut på träning då det istället gjordes en massa annat och förmiddagen rann iväg snabbare än vi trodde. Medan jag själv mitt uppe i min prokrastinering (slå upp det!) och gick jag iväg för att kolla mail och grejer på nätet, tog sig till slut Mange och Ludde ut med sina cyklar i blåsten, regnet och haglet. En stund senare tog jag själv tag i mig själv och gick och drog på mig mina löpartajts och drog tog mig ut på den där joggingrundan. Jag hann bara några hundra meter, då jag hör ett välkänt ljud. Och där på parkeringen sitter Ludde och Mange vid bussen, under tak och kör trainer. Mina tankar om killarna som hårda, tuffa killar som inte sådant som väder påverka sin träning, gick nu totalt i kras. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig och kunde inte föreviga denna chock!
Kanske är de mänskliga i alla fall.