Foto: Eskil Laago
Tävlade i Jönköping i söndags, en hastigt insatt SWE-cup. Jag är mest av allt glad för att det blev tävlingar den helgen, det såg länge ut att inte bli nåt. Att det dessutom var så pass nära att det gick att köra dit över dagen var ju ett extra plus. Banan var mestadels platt och sabbkörd, vilket inte är min starka sida. Med lite mer regn och lera hade det kunnat bli en riktigt tungrodd och hal lerfest, men det konstanta regnet i Göteborg nådde aldrig riktigt Jönköping. Nåväl, man kan inte få allt här i livet. Det viktigaste var ju att det blev tävling.
Fick en ganska dålig start, alla körde fort och jag fick slita för att benen skulle komma igång. Efter något varv kändes det dock bättre och jag tog mig upp på 2:a plats. Varje varv längtade jag till den andra halvan av banan, vilken var lite mer kuperad och med mycket tvära kurvor- roligt! Första halvan var kemiskt platt och där upplevde jag att jag tappade. Rullade till slut i mål som 2:a en bra bit från segern, men ändå glad att jag kunde hålla undan från de bakom.
Egentligen är jag glad att jag ens kunde starta och ta mig i mål. Innan tävlingen hände nämligen något konstigt. Jag hade precis provkört banan på förmiddagen samma dag, bytt om och satt mig i bilen, då jag upptäcker att jag inte kan lyfta upp höger armen. Det är som att det sitter en spärr inne i axeln och vid varje lyftförsök hugger det till av smärta inne i axeln. Det knastrar och knakar också lite mer än vanligt. Efter ett tag går det att lyfta armen både framåt och utåt utan smärta, men sen gör det plötsligt ont igen. Funderar ett tag på att inte starta, men märker att det inte gör så ont om man är framåtböjd och armen är i "cykelläge". Så jag bestämmer mig för att göra ett försök och avbryta om det skulle komma smärthugg under tävlingen. Banan är gynnsam då den inte är teknisk eller slagig och då man bara behöver hoppa av en gång per varv. Kör tävling och känner inget i axeln under racet. Så är jätteglad för det.
Nu i veckan har krånglet med axeln fortsatt, det hugger till ordentligt när man gör vissa rörelser, så mycket att det inte går att göra de, men sen är jag testar igen med samma rörelser efter en stund, så fungerar dem utan smärta. Det är det som är lite konstigt. Cykla på väg fungerar utan problem dock, det verkar som just det läget är bra för axeln.
Har försökt läsa allt jag kommit över om axelproblem och min egen "diagnos" är att det handlar om någon form av instabilitet. Hur den uppstått så plötsligt är dock en gåta. Jag har varken ramlat eller överansträngt axeln den senaste tiden, utan den har funkat bra och har inte gjort ont, även om den knakat och knastrat en del. För länge sedan, minst (10 år sedan) vet jag att jag kraschat och den subluxerat. Problemen med det försvann dock med träning.
Axeln har dock varit lite öm några dagar innan, men jag trodde att det berodde på att jag sovit på den lite för hårt. Högeraxeln är min "sovaxel". Tidigare var min vänstra axel sovaxel, men den opererade jag 2010 och efter det var den så stel att jag fick vänja mig att sova på höger axel. Nu är den dock rörlig igen, så kanske jag får byta tillbaka axel? Eller helt enkelt vänja mig av vid axelsovning helt?
Jag tänker ge axeln några dagar till och se om det sker nån förbättring, annars kommer jag få be någon kolla på den. Försöker hålla den still, men det är svårt när man inte har nåt förband. Fick tipset att ta voltaren för att minska ev svullnad och inflammation. Vill dock inte gärna ta voltaren just nu eftersom jag kör rehab för min tidigare skadade hamstringssena och vill känna hur den reagerar på den relativt tuffa träning jag kör nu med den. Voltaren gör ju att smärtan försvinner, vilket gör att jag riskerar att reta den för mycket.