söndag 27 mars 2011

Den sista färden..

Fint före för Rossignollaggen!
Då Mackan och jag var i Karlstad, passade vi på att åka det som troligen kommer att bli vårens sista färd på skidor i Forshaga, vid SISU-gården. Faktiskt riktigt fina spår om än lite töigt mjuka. Det blev några hårda varv på 1,1 km slingan med lite vila mellan, grym intervallträning. Det kändes att det var ett tag sedan armarna fick prova på stakning, jäklar vad trötta de blev snabbt. Ett kort, intensivt och effektivt träningspass fick vi med oss i bagaget i alla fall.  Ganska otroligt att det ännu går att åka skidor, 8 grader varmt och nästan snöfritt på alla andra ställen.

Det i skidsammanhang obligatoriska uppställningskortet..



Mackan gör som vanligt big business efter sin sista intervall, talandes i telefon, liggandes i spåret..
Sen jag kom till baka till Götet har jag mest ägnat mig åt jobb. Och i helgen blev det givetvis strålande sol.. För mig känns det otroligt tufft och tråkigt att behöva vara inomhus en hel dag när himlen är klarblå ute. Jag blir otroligt rastlös och det liksom kryper i mig. Allra  värst är det just den här tiden på året, då det fortfarande hinner bli kallt och nästan mörkt lagom till man får gå hem. Så nu hoppas jag på sol hela kommande vecka. I så fall blir det MTB-träning för fulla muggar!!

torsdag 24 mars 2011

Mer Cykel till folket!

Bilden är från en cykelmanifestation i Budapest 2007!

Råkade stöta på denna bild och var bara tvungen att länka till den. Om fler börjar tävla i cykel i Sverige, kanske det skulle se ut som på bilden ovan. Mackan och jag fick precis en annan idé, om det är 70 startande på alla deltävlingar i CX-cupen i höst och alla drar med sig 10 supportrar var, så skulle Cykelcrossen komma upp på topp 10 listan över de idrotter som drar mest publik i sina cuper/serier. Damfotbollens serie ligger till exempel på 10: e plats med ett snitt på runt 653 besökare per match. Det hade varit kul att se en gren som cyckelcross, som fortfarande är en från allmänhetens sida "okänd" sport trängas på listan som annars är vigd år mer inarbetade lagsporter som basket, ishockey, fotboll och bandy. Tanken är en stor vision, jag vet, men inte omöjlig att åstadkomma. Kanske kan någon form av lockbete till publiken vara på sin plats? Man kanske ska dela ut någon slags kupong som ger någon vara eller förfriskning i utbyte? Vad vet jag, kul hade det varit i alla fall..



    

onsdag 23 mars 2011

Syrran fyller år...

Gissa vad hon får?
EN TÅRTA!!!
'"Tårtan"2011 Akvarell ca 50x50cm


GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

tisdag 22 mars 2011

Inspiration, transpiration och en gnutta mjölksyra.

Bilden: Henrik och jag hetsar varandra på Rosa Bandet 24-timmars! Foto: Christer Hedberg
Förra veckan var det invigning av nya Idrottshögskolan här i Göteborg och jag var där för att kolla in läget där. I nybyggda lokalerna fanns förutom föreläsningssalar, också en stor sal ämnad för idrott, som enkelt kunde delas upp och dessutom ett labb med diverse spännande testutrustning. Känns lovande, eftersom det inte riktigt funnits möjlighet att göra riktigt avancerade fystester i labbmiljö i Göteborg innan, även om det finns några duktiga företag som bedriver testverksamhet och som gör det fantastiskt bra med de medel de har.

Utöver rundvandring i labbet var jag också på ett seminarium där bland annat SOK:s forskning- och utvecklingschef, HC Holmberg, (som för övrigt också är skrämmande lik skidåkaren Wassberg),  pratade om vad som krävs för att ta steget till internationella eliten från nationell talang. Det pratades om vikten av att få rätt möjligheter och träning liksom stöd och förståelse från familj, skola, arbete etc. Trevligt seminarium, även om inget av det som sades var något nytt för min del. Men det kanske var revolutionerande information för den majoritet av kostymer från universitet, näringsliv och kommun som var där och i så fall var det ju bra. Jag hoppas att den positiva bild man fick av Högskolan och dess möjligheter kommer att förverkligas och att jag som elitidrottare kan ha någon nytta av den, lisom att den kan ha nytta av mig.
Väl hemma var jag bara tvungen att ta ett litet pass på testcykeln med intervaller av olika slag, fick en hel del mjölksyra av det och det var meningen!

Även om besöket på Idrottskolan var givande, var gårdagens spinningklass jag höll i på Masthuggets fitness club än mer inspirerande! Det är ett gäng med "spinnare" som mer eller mindre dyker upp på min klass varje måndag och kör järnet. Igår var det helt fantastiskt, det kokade av energi inne i salen och alla var taggade till max. Spinning handlar inte om att köra  hårdast,  tyngst, snabbast eller snyggast, utan att köra det bästa man kan utifrån sig själv och det är precis det de gör på ett så bra sätt. De är så j-kla duktiga så att man blir mållös! Jag slår vad om att alla som var med på klassen igår ligger på ett syreupptag långt över snittet för en medelsnittssvensk och det hade varit kul att ta med gänget på en "riktig" cykeltur. Att instruera ett helt gäng där alla verkligen går in för att göra sitt bästa, är otroligt givande och ger tillbaka mångdubbelt av den energi man ger som instruktör. Så tack än en gång alla spinningmänniskor, ni är bäst!!

Nu ska jag städa lite, någon verkar komma hem till oss och stöka till rätt ofta, fattar inte vem det är.....

torsdag 17 mars 2011

Teknikträning!

Fick ett länktips som förgyllde min dag och kunde inte låta bli att tänka på teknikträningspassen vi körde med landslaget på Cypern. Tack Ann! Glädjande nog var vi bättre än så här.


BUCS 2011 X.C Carnage! from Joe Bowman on Vimeo.

Körde ett annat teknikpass för två dagar sedan med mer fokus på "trix" och balans.
Lyckades klara ett tramptag till på bakhjulet och är nu uppe i 7 st, målet är 10.
Övrig träning bestod bland annat av plattlandning i hopp (ett lågt ett), och att balansera på cykeln.

måndag 14 mars 2011

Recyclad musik!

Recycling inom musik är populärare än någonsin!
Om någon har fler förslag på vilken/vilka låtar som melodifestivallåten snott melodislingor av, får ni gärna tipsa mig!








I helgen kollade jag inte på Melodifestivalen, men i morse hörde jag vinnarlåten på radion. Typisk melodifestival-låt, tycker jag. Vad som slog mig och som många med mig redan hört, är att refrängen är väldigt lik 80-tals stjärnorna Lilie & Sussies Låt Oh Mama. En låt som man röjde runt på dansgolven till i Karlskoga på den tiden. En gammal vän tipsade även om låten "Kall som is" Med Karin och Anders Glennmark från mitten av 80-talet, också den en melodifestivallåt. Den senare är ännu mer lik!

Att någon låt liknar en låt är i och för sig inget konstigt och inget nytt, men man tycker ju att kompositören till låten borde ha tillräcklig koll på svenska kända låtar, för att veta att han eller hon faktiskt i princip snott en hel refräng. Min slutsats är att det antingen var meningen att det skulle vara likt och någon slags igenkänning, eller så handlar det om brist på fantasi och originalitet. Fast originalitet har ju i och för sig aldrig varit Melodifestivalens melodi om man säger så.

Personligen tycker jag att det blir fel om låtar och artister tas fram och väljs ut bara för att de ska "tilltala den europeiska juryn". Att det sen är en liten krets av låtskrivare som oftast skriver alla låtar varje år, gör inte saken bättre. Nu menar jag inte att alla låtar i Melodifestivalen är dåliga, genom åren jag kommit ihåg tävlingen har en hel del bra låtar varit med. Jag tycker bara att det är en låssastävling, det borde finnas bättre sätt att göra det på.

Det där med att recycla musik har varit på modet ett tag nu och vi hör många gamla låtar, melodislingor och refränger samplade och "inmixade" i nya låtar. Det är nästan så att det blivit för mycket sådant nu. Nu senast hör vi Jenifer Lopez använda 90-tals låten "Lambada" (vars original är en Boliviansk sång). I de flesta fall tycker jag musik recyclingen görs på ett ganska oinspirerat sätt, det känns mer som att man gör det bara för att det ska göras eller för att man har slut i sitt förråd av egna musikideer. Men i bland blir det faktiskt riktigt bra och Jenifer får godkänt.


fredag 11 mars 2011

Att vara nöjd men ändå inte nöjd..

Teamwork: Team Kalas visar hur man sköter om varandra i ett team.

Bildbeviset: Emmy dricker faktiskt kaffe!!!

Uppställning: Matthias, Ann och Mange. 

Hemma i Göteborg igen, möttes av snö blandat med regn kommandes på tvären utanför flygplatsen vid min ankomst. Vintern och våren slåss om vem som ska ha makten, precis som varje år. Lite tråkigt att vintern aldrig tycks fatta att han alltid kommer att förlora till sist, så att kampen blir onödigt lång.

Det blev till slut en 8:e plats i Sunshine Cup. För min del en fullt godkänd placering. Det som stör mig är att den kunde ha blivit bättre, kanske en topp 5 placering, om inte den där pedalen valt att plötsligt ge upp under etapploppet. Så därför är jag nöjd, för jag gjort mitt bästa, men ändå inte nöjd. Så är det ofta. Jag har analyserat och funderat över vad jag hade kunnat göra för att det inte skulle hända, och dragit slutsatsen att det handlat om ren otur, då pedalerna var i princip nya. Liknande känsla har jag efter sista tävlingen, jag blev 11:a vilket är helt ok med tanke på de cyklister som var före mig, men jag hade häng på en placering bland de 10 bästa, men orkade inte riktigt på slutet. En 9:e eller 10:e plats hade känts så mycket bättre, även om det inte påverkat slutresultatet i cupen.

Jag tycker att det var  en mycket givande tid på lägret, men nu när jag är hemma känner jag mig frustrerad. Min kapacitet som cyklist är bra, men kan bli ännu bättre på flera olika plan. Ett par minuters snabbare körning från min sida skulle kunna ge riktigt bra placeringar på liknande lopp, och för att komma dit behöver jag utsättas det motståndet och de bantyperna i princip varje helg.
Så till frustrationen: Min motivation är på topp, jag vet vad jag behöver göra, och vill göra det, men kan inte göra det,  eftersom mina ekonomiska resurser är begränsade.
Varje gång jag är ute och kör lopp utomlands, känner jag att det är det här jag vill göra, det känns helrätt. När jag kommer hem blir jag lite ledsen när jag inser att det inte är möjligt utan att gå i konkurs. Det kanske är dumt att ge sig själv smak på det roliga? Man kanske ska låta bli att ens utsätta sig för det, eftersom man ju verkar skapa någon form av beroende? Fast alternativet hade ju varit att sitta hemma och vara bitter och sakna det man älskar att hålla på med och det hade ju inte varit bättre,  så målet framöver blir att njuta så mycket som möjligt av de lopp som blir av istället och försöka prestera så bra som möjligt. Många cyklister på min nivå är ju i liknande situation.

Andra roliga grejer från lägret: Det måste ha blivit något slags rekord i punktering och mekaniska haverier för oss svenskar, minst en var uppe i tvåsifftigt antal punkteringar och enligt den lokale cykelhandlaren var det vi som köpt upp alla öns slangar... Själv råkade jag inte ut för en enda punktering, vilket man, beroende på vem man är, kan tolka på olika sätt. Antingen att jag kör så mjukt och följsamt över de vassa stenarna och därför klarar mig, eller att jag kör för sakta och försiktigt. Jag tror att det är en kombi av båda tillsammans med att jag kör med stansade i däck istället för slang. Slang är sååå 2004!!

En annan fin historia är när vi skulle åka hem och mitt pass var puts väck försvunnet. Jag letade överallt, flera gånger utan resultat. Vi ringde till svenska konsulatet i Nicosia och de trodde att det skulle bli svårt att komma hem utan pass, men vi var välkomna dit och göra ett nytt för 170 euro. Fredrik och jag var precis i färd till att åka, då jag envisades med att ta ett varv till i lägenheten. Jag ringde också Mackan. Mackan har en förmåga att alltid veta var jag lägger mina saker, och så också denna gång. Han bad mig titta i cykelväskan och jag gjorde det motvilligt, för DÄR kunde det ju inte vara. Men i cykelväskan inkilad i en låda innehållande en trasig lockout, låg det förbaskade passet! På frågan om hur det hamnat där har jag inga kommentarer. Överhuvudtaget.

Så hem kom jag i alla fall!

onsdag 9 mars 2011

fredag 4 mars 2011

Vi har det bra!

Ann, jag och Emmy steker i solen

Internet fungerar igen, förkylningen är borta, solen är tillbaka och lockouten är lagad. Så just nu kan det nästan inte bli bättre. I helgen är det dags för ännu ett race, en C1:a som är bitvis stenig och innehåller ganska branta uppförskörningar. Eftersom jag haft problem prylarna, hoppas jag verkligen på att allt ska hålla ihop den här gången.
På  3-dagars etapploppet lossnade bland annat en av mina två veckor gamla pedaler från sin axel och var omöjlig att laga. Mirakulöst nog fick jag låna en pedal av en av mekanikerna i  Milka-Trek teamet och kunde fullfölja racet. Utöver detta hade det blivit något fel på min lockout till dämparen och den hade fastnat i låst läge, inte så skönt när man ska ge sig ut på steniga, skumpiga utförslöpor. Man kan lugnt påstå att inte var någon vidare smidig stil jag hade utför, inte för att den är då där jättesmidig annars, men i alla fall bättre än med helt låst gaffel. Jag slutade på en 17:e plats på etapploppet, tack vare en ok körning från min sida i det avslutande XC-loppet och en 13:e plats där.

I går var vi ute på en riktig långtur, det blev ca 6 timmar och 10 minuter i fint väder. Kändes gott i benen med ett riktigt klätterpass, men vi var nog alla bra trötta när vi var hemma. I morgon hoppas jag på att kunna köra söndagens tävlingsbana, åtminstone ett varv, har bara kunnat köra halva banan, eftersom jag var hemma och vilade upp mig från min lilla förkylning när de andra körde de andra delarna av banan. Svårt att sia om helgen, hoppas hinna vila upp mig från 6 timmarspasset och jag vet också att det tillkommit en del starka namn på damsidan, däribland supersnabba, supperlätta Elisabeth Osl . Det blir hårt, men skoj!