onsdag 19 december 2018

5:a i Spanien och irriterat muskelfäste!


Hemma från en kort visit i Spanien. Två race var planerade att köra. Det blev tyvärr bara ett då jag i sista sekund fick veta att ett blivit inställt, men det som blev, blev ett riktigt bra, så jag får väl vara nöjd med resan.
Har haft stor lust att tävla i cross mer än de få tävlingar som jag kört här hemma. Min plan var att tävla som mest i december, men då är det ju inte så mycket tävlingar här hemma, mer än sista tävlingarna i Malmö, (där jag för övrigt åter blev 2:a) så enda sättet att få tävla är att bege sig till annat land. Jag erkänner att jag inte varit så sugen på att åka till Belgien, med allt ståhej som det innebär, så jag kollade på alternativ. Spanien har många UCI-tävlingar, stora startfält och en hög nivå på sina cyklister. Tävlingarna lockar även en hel del cyklister från tex Belgien, Frankrike och Nederländerna, som ser chansen att kanske plocka lite UCI-poäng, som annars är rätt svårt på hemmaplan för dem.

Racet som inte var inställt låg i Xativa, ca 5 mil från Valencia. Åkte dit dagen innan för att kolla in banan, men den var bara delvis uppmärkt, så jag körde efter några cyklister som verkade ha koll. Det visade sig vara en backig, mycket teknisk men ändå snabb (eftersom den var torr) historia.
Den innehöll en startbacke på några hundra meter och vek sedan av på gräs, som bitvis var rätt slagigt. Det gällde att hålla tungan rätt i mun då det var snabba partier med tvära svängar och branta slänter uppför och nedför, samt någon längre brant backe. Dessutom en springslänt, en saftig trappa och löphinder. En riktigt kul och hård bana!

På tävlingsdagen visade det sig att jag missat några delar av banan, vilket jag som tur var såg innan jag startade. Som tur var var en av delarna avstängd när ungomsklasserna körde, och det visade sig vara den byggda trappan, så den var ju bra att få kolla in.

Det är verkligen inte lätt när så gott som ingen pratar engelska. De blir ofta så att man frågar något på engelska och får svar på Spanska.

Jag lyckades missa att starten för damklassen var flyttad 30 min och kom uppvärmd och klar till start alldeles för tidigt. Det var inte en kotte där och på banan tävlades det för full rulle. Såg dessutom att man cyklade nedför ett jättebrant parti som jag inte testat. Lyckades få prata med den tjej på engleska som sa att vår start var försenad ytterligare 15 min så jag ville passa på att testa den branten. Gillar inte att köra osedda delar, särskilt inte branta partier. Så jag körde det partiet, och under tiden jag gjorde det -började damerna ställa upp för upprop. 15 minuter kan vara 5 eller 40 min i Spanien.

Fick en seg start och första varv eftersom jag blev lite "avslagen" av att kommit till start för tidigt. Hade svårt att få fart på benen. Låg 8-9:a eller nåt, men fick sedan fart på benen och kunde plocka placering efter placering. Det var tätt mellan cyklisterna där jag låg och man fick ligga på för att hålla undan hela tiden. Fanns ingen tid att slappna av. Försökte tänka framåt och lyckades plocka en placering på sista varvet, som jag inte trodde skulle gå. Det kändes som vi var ungefär lika åkstarka och körde likvärdigt tekniskt, men jag var lite starkare i backarna så jag passade på att försöka trycka på lite extra där, det visade sig vara en bra taktik. De släppte. Jag rullade in som 5:a, helt slut, med 6 sekunder upp till 4:an och 30 sek upp till 3:an. Jade inte kunnat köra hårdare för dagen i alla fall!

Det blev ett långt race, vinnaren gick i mål på över 49 minuter. Detta TROTS att man redan var försenade. Herrklassen fick väl vänta lite på sin start, inget konstigt med det. Inga race som kortas ned på grund av tidsbrist här inte. Man hade rent regelmässigt kunnat köra ett varv mindre då 5 varv hade blivit en vinnartid på runt 41 minuter (tävlingen ska vara mellan 40 och 50 minuter enl UCI-reklerna), men man ville maximera tiden för oss damer, kul att vissa länder resonerar så!

Tyckte det kändes bra när jag väl kom igång, särskilt löppartiern, som länge varit min svaga sida på grund av hamstringsrupturen kändes bra, jag kunde liksom trycka på på ett annat sätt än tidigare. Men dagen efter vaknade jag med vansinnigt ont i hamstringsfästet, värre än det varit på länge, vilket är lite konstigt eftersom jag kunnat tävla på liknade sätt utan större problem. Kanske är det så att jag blivit starkare muskulärt och kan springa bättre i trappor och uppför slänter mm, och då blir belastningen större på senan, som då blir irritera? Jag vet inte, men får väl kolla upp det. Först ska jag se om det släpper på några dagar.


Söndagen ägnades åt upptäcktscykling med dubbelfika. Lite svårt att sätta sig in var man ska cykla på så kort varsel, men hittade ändå en fin tur på vägar nästan utan trafik.

Tävlingen i Valencia blev ju inställd, vilket var snopet.Tävlingen har arrangerats i över 30 år. Hade verkligen sett fram emot den, eftersom den skulle gå i en park mitt i centrala Valencia. Mycket publik och bra drag. Tydligen var det något med at kommunen dragit in tillståndet bara någon vecka innan tävlingen och de lyckades inte få någon lösning på det. Det är visst inte bara vi i Sverige som har problem med tillstånd mm. Men man tror ju att det ska gå smärtfritt i ett Cykelland som Spanien. Klart är att jag gärna skulle köra mer CX race i Spanien!

Tyvärr inga bilder från tävlingen, det är ju lite svårt att ta bilder på sig själv när man åker ensam till tävling och de bilder som jag såg togs under racen har jag inte hittat några.