Leran den skvätter...Foto: Jeppe NäsvallSå var denna tuffa helg avklarad. Cykelcross SM i Kumla föjt av CykelCross Cup i Söderköping.
Två tuffa och leriga race. På lördagen var det SM-dags och Markus och jag körde upp på fredagkvällen. Regn och bäcksvart och +2 grader. Vi inkvarterade oss i vårt boende och fick ett helt hus för oss själva. Gymt bra. På morgonen såg vi hur mycket snö som fallit i Kumla, det måste ha varit ett riktigt ordentligt snöoväder tidigare i veckan.
Själva Tävlingen gick inne i de centrala delarna i Kulma och bjöd på mycket tungkörd lera, men även lite snabbare asfaltspartier. En mycket fin bana! Själv var jag mest orolig över hur min fortfarande kassa mage skulle påverka racet, men bestämde mig till slut för att det inte skulle spela någon roll. Tävlingstiden är ju trots allt "bara" 40 min lång och kräver vanligen ingen speciell kostuppladdning, även om det givetvis inte är bra att vara helt tom i kroppen.
Starten gick vid 13-tiden och jag fick en ganska kass start, men kom in i loppet efterhand. Av okänd anledning började en av mina benvärmare glida ned under loppet, vilket störde. Jag är ganska lättfrusen av mig och det kändes inte så smidigt att ha en benvärmare fladdande om smalbenet. Så under en av asfaltspartiet fick jag helt enkelt ta ett ordentligt tag om benvärmaren och dra upp den över cykelbyxan. Inte snyggt, med funktionellt.
Kajsa körde starkt och fick en lucka tidigt i loppet och jag lyckades få en lucka från resten på varv 2. Jag insåg att jag inte var så långt bakom Kajsa, och ett tag började jag plocka tid på henne och försökte få ytterligare sekunder, men orkade inte riktigt få kontakt. Sista varvet var riktigt jobbigt men jag lyckades fokusera in i mål och kom in ca 55 sek efter guld-Kajsa och lade därmed beslag på induvuduella SM-medalj nummer 20 och CXSM-medalj nr 2. (kan vara en mer eller en mindre, har tappat räkningen). Trea blev Emmy Thelberg, som är ännu mer nybörjare än mig på den här diciplinen.
Det var på alla sätt ett bra lopp, jag kände mig stark uppför och hade bra flyt i de leriga kurvorna. Jag såg nästan ingen av dem som stod och hejade längs med banan, jag hörde bara röster av hejande och peppande. Under vissa tävlingar är man ofokuserad och har koll på publiken, men denna dag hade jag inte tid. En del tycktes förvånade över min andraplats, men själv tycker jag att det är den nivån jag borde ha, kanske till och med ännu bättre. Jag var ju tvåa även förra året så det är inte så konstigt egentligen. Dock är jag otroligt glad att kroppen tycks gilla att ta i egen efter en MTB-säsong som mestadels bestått av göör sega ben. Nu käns benen helt annorlunda!
Jag har egentligen inte gjort något speciellt för att komma i form, bara vilat, kört AOT (Allmänt Ostrukturerad Träning) och Yoga. Man kan inte heller säga att hösten varit någon höjdare rent mentalt, utan snarare otroligt tuff och frustrerande på det mentala planet. Stundvis har jag inte varit i harmoni alls. Så teorin om att de dåliga mtb-resultaten främst skulle sitta i huvudet har jag inte mycket för faktiskt.
In action.Foto: Jeppe Näsvall
Silver- och guldbrudarna har kramkalas! Foto: Jahn Ekman
Efter SM, prisutdelning och dopingkontroll, begav vi oss till metropolen Söderköping. I bilen roade sig Markus och jag med att försöka räkna ut hur många -köpingstäder som fanns och kom fram till åtminstånde 5-6 stycken, (säkert fler). Väl framme på vårt fina B&B, åkte vi in och letade efter mat. Det visade sig lättare sagt än gjort att hitta en restaurang i stan, så det fick bli en klassisk Pizzeria. Själv var jag inte sugen på pizza och tog en tonfisksallad, som visade sig bestå av isbergssallad, tomat, gurka och just tonfisk, plus 3 dl dressing. Not so Nice! På kvällen visade sig att magen fortfarande inte var i fas efter veckans problem. Inte så kul.
SÖNDAGSRACET (bilder kommer)
Tävlingen i Söderköping gick mestadels på gräs och var ordentligt blöt och tungkörd. Ett varv på banan tog 18 minuter att köra i träningsfart och längden var ca 3 km. Snabbt kan man räkna ut att det inte gick fort. Alls. Jag kände redan på uppvärmningen att kroppen var trött och att jag var mentalt urladdad efter SM-tävlingen. Hade tänkt ha en lugnare, mer avvaktande taktik på tävlingen, men då starten gick kunde jag ändå inte hålla mig och tog starten och försökte dra upp ett hårt tempo. Som sagt inte snabbt, men hårt. Fick en liten lucka från start, men tyckte det gick tungt och till slut kom Karin i kapp mig. Av en händelse tittar jag ner och ser att jag sitter och kör på stora klingan fram (46-klinga). Inte konstigt att jag knappt orkade dra runt pedalerna...Typsikt nybörjartabbe! När jag sedan växlar ner kändes det betydligt bättre och jag kom i kapp och förbi Karin igen och fick en lucka som succesivt drygas ut.
Tungt och lerigt, jag går på lättaste växeln nästan hela tiden, kroppen skriker. På sista varvet blir jag toktrött och Karin börjar knappa in mer och mer. Jag lyckas ändå hålla undan och tar till slut min andra seger i CX-cupen! Någon segergest blev det dock inte, eftersom jag hade fullt upp med att få cykeln att rulla över mållinjen. Tävlingstiden blev nästan en timme, och jag tycker att vi fick köra ett varv för mycket på en annars väldigt fin bana!
Sen åker vi hem efter en superhelg, men en bag med leriga, ordentligt leriga kläder!
Vill passa på att ge en stor eloge till Alla cup-arrangörer, SM-arrangören Almby IK, funktionärer, medtävlare, den lilla men ack så värmande skara som hejar, speakern Oscar Ekstam. Ni gör alla ett toppenjobb!
Nu blir det ZZZZZZZ!