söndag 30 juni 2013

2:a i Lostorf!

Idag åkte jag och Partnern till Lostorf i Schweiz för att köra en C2 tävling i Argovia Geax cup. Tävlingen ingår i en regional cup och är enligt arrangören en "väldigt liten tävling". Allt är ju relativt, det är lätt att konstatera att den var större både deltagarmässigt och publikmässigt än alla de XC-tävlingar vi har haft på senare år i Sverige, inklusive SM. Damklassen var inte så stor dock runt 12 deltagare med sprintesset Kathrin Stirnemann som mest meriterade åkare. I herrklassen fanns snabbåkare som Ralf Nef och Lukas Fluckiger och nån Frasse som vann som jag inte mins vad han hette.

Tanken var att köra banan innan herrarnas start kl 13. Men precis när jag nästan var framme bestämmer sig min GPS för att den inte längre ville hänga i framrutan på bilen utan i stället ligga på golvet. Detta skedde givetvis när det var extra viktigt att veta vilken fil man skulle ligga i och jag hamnade på fel väg. När jag fick upp GPS:en i passagerarsätet visade den mig en annan väg som jag så klart följde. Först in på en smal 30- väg med minst 20% lutning uppför som övergick på grusväg in i ett skogsparti. Kändes sådär. Hann korsa både ridskola med dressyrtävling och uppfart till sågverk innan jag kom rätt. Den fina omvägen innebar att jag inte hann köra banan som tänkt, utan fick smygköra bland de sista herrarna strax innan min egen start. Banan var nästan densamma som förra året förutom att vi damer inte körde ett lite tekniskt parti (vilket var synd då jag minns det som det roligaste på banan) Dessutom hade man lagt till en svängig slinga i skogen. Vi körde två varv mindre också, så tävlingstiden skulle bli kort.

I starten stack Kathtrin direkt i första backen och jag hängde strax efter på när jag kommit förbi de andra. Var lite rädd för att jag skulle spränga mig redan där, då jag vet att hon är starkare än mig. Det var tätt första varvet, men sen drog hon i från. Vi körde båda jämt men med skillnaden att hon körde 10-15 sekunder snabbare varje varv. Benen kändes som mer som ben istället för cementklumpar och jag tror att det var första gången sen Polenstrapatsen.Bra mycket bättre än på hillclimben. Kanske mådde de bra av att bli igångskrämda av den? I Lostorf var det sköna 22-23 grader vilket nog gjorde sitt. Är man van vid Livigno och 3 grader kändes det riktigt bra.

Bra saker lägga på minnet från dagen:
- Lita aldrig på din GPS, antingen går den sönder eller visar fel väg!!
- Ät aldrig någonsin äpple innan tävling en gång till, om så 5 timmar innan start. Ger magknip och ballingmage.. (icke tävlingsdag dock ok).
- Man kindpussas 3 gånger i Schweiz, bra att komma ihåg.
- Lite oordning innan start är bara bra för dig, för det gör dig lite lagom ilsk och taggad.
- Om fulla flaskor med Enervit ska läggas i samma väska som kläder och prylar bör de vara stängda, så undviks att allt blir indränkt med denna annars utomordentliga dryck.

I herrklassen körde även en annan Allebikare Isak Jonsson och även Dennis Wahlqvist, men de fick lite mekaniska problem som jag förstod det.

Dessutom tänkte jag att jag skulle slå på stort och fira med en Pizza från haket i närheten där jag bor i Livigno, men precis när jag kom dit, släckte bagaren skylten och stängde dörren. Får väl se till att köra bra träning i  morgon med så kan jag unna mig då istället.



fredag 28 juni 2013

Kyligt och Lago di Alpisela.







Det var lite kyligt på morgonen idag. Igår var jag ute och körde med alldeles för lite kläder och det började regna, så jag var tvungen att åka hem för att inte frysa ihjäl. Idag ville jag inte göra om misstaget och tog på mig vintertajts, vinterjacka, skoöverdrag och de tjockaste handskarna. Det var riktigt gött, då det bara blivit några grader varmare när jag stack ut strax efter 11-tiden. Körde upp mot Passo di Eira och Trepalle. Blev varmt så jag fick dra ned dragkedjan på vinterjackan. Väl uppe och utför var det dock riktigt skönt med den jackan. Sen körde jag in på leden till Alpe Trela n liten restaurang långt uppe i ingenstans, som serverar regionala maträtter och produkter från kossorna som betar bredvid. Kor var det ja, igen. Det är något med dem jag gillar, i alla fall alpkossor, som liksom bara står där de står helt orädda. "Varför ska jag flytta mig, när jag står så bra här?" verkar de tänka.
Olika kossor. Där var visst en tjur...

Det finns dock två djur här som jag så gärna skulle vilja ha på bild eller film, men aldrig lyckats fånga. Det ena är stenbock, en ganska skygg varelse som jag sett en enda gång här, utan kamera förstås. Det andra är Marmottan. Det lilla söta (eller ganska stora faktiskt) murveldjuret som man ofta ser och hör (låter som en fågel som skriker), men de är så snabba att krypa ned i sina hålor att jag aldrig hunnit få upp kameran ens. Man får väl sitta på en sten och smyga på dem nån gång.
Lago di Alpisella 2268 m ö/h. Alltid vackert!


Alpe Trela. Har ni möjlighet, gå hit och ät nån gång, äkta robust, närproducerad Lombardisk husmanskost och vinglaset blir garanterat heller aldrig tomt!

Efter ett tag sprack det upp och solen tittade fram, det blev riktigt varmt. Alldeles för varmt med vinterkläder så klart. Jag mötte cyklister som körde kortbent och tunna jackor. De måste väl undrat vad jag ar för filur som åkte omkring i värsta vintermunderingen. En rolig grej hände när jag körde ned till Livignosjön, jag blev ikappkörd av en kille från Tjeckiska landslaget. I en lösgruskurva råkade jag köra för långt ut och fick lite stopp i en sten. Killen körde bakom och skulle väl stajla lite, kom på innern i full karriär -och vurpade mitt framför mina fötter!! Jag frågade om det var ok med honom och det var det, men jag har sällan sett någon kommit upp så snabbt på cykeln och köra i väg...

Efter cyklingen åkte jag till cykelaffären 360 och skulle köpa däck. Framdäcket har jag slitit ut så mycket att det börjat läcka luft på sidorna. Nåväl, jag hittade ett Rocket Ron som passade och butiksägaren undrade vad jag hade för cykel. Visade cykeln och han gick omedelbart i väg och -vägde den. Han gillade den skarpt och undrade över detta märke Allebike. Hur kunde en 29" vara så lätt? Det hela slutade med att han erbjöd stansning av framdäcket och byte av bromsbelägg som jag också köpte. Eh -ok sa jag! Bra service helt enkelt.  

I morgon blir det lite lugnare dag då det är race på söndag. 

Innan jag slutar, jag vill lyfta fram en person i cykelsammanhang. Nämligen Lisa som verkligen är värd att lyftas fram. Ingen har som hon jobbat med att försöka få en mer jämställd cykling, fått kämpa i motvind och faktiskt -fått ta mycket skit när hon påpekat brister i jämställdhetstänket och agerandet i cyklingen för tävlingsansvariga och förbundshåll. Bland annat gäller det prispengar och tävlingssituationer för damelit och juniordamer i Sverige. Jag vet själv hur det känns när man påpekar brister på till exempel sin arbetsplats och i princip bara får skit tillbaka, man känner sig som en jobbig idiot och blir ofta behandlad som en sådan med. Jag är själv inte så modig och till viss del konflikträdd och de gånger jag har försökt säga ifrån om saker som jag uppfattat som dåligt har det oftast inte blivit bra och det har oftast blivit sämst för mig själv. Därför beundrar jag folk som vågar vara jobbiga och påpeka sitt missnöje och försöka förändra saker. Ofta när man påpekar tex att herrarna får så mycket mer prispengar än oss damer får man höra att vi bara gnäller. Men ibland kan gnäll faktiskt vara berättigat. Det bästa cykelsverige kunde göra vore att lyssna och ta hjälp av de som ser brister och påtalar dem, istället för att förminska och släta över. Så stå på dig Lisa och alla andra som vågar! 



torsdag 27 juni 2013

SÖKES -Spinninginstruktör för 3 klasser i Juli!

Ja, ett något annorlunda inlägg på min blogg. Kanske inte så passande eller kanske ens rätt metod att lösa problemet på, enligt vissa, men jag har ju ganska många läsare och tänkte att nånstans kanske jag kan få napp Jag jobbar ju som bekant som instruktör i spinning. Nu i juli krockar mina spinningpass med mitt andra jobb på GOT EVENT. I bland blir det så utan att man vare sig vill eller kan hjälpa det.
Jag har verkligen försökt att hitta en vikarie bland redan anställda, men det är ju svårt under juli när många är lediga.
Så är du utbildad spinninginstruktör, (eller känner någon), bor i Göteborg med omnejd, kan köra på måndagkvällar den 15:e, 22:a och 29:e juli eller kanske bara något av datumen, tveka inte att kontakta mig på: asa@erlandssonmtb.com för mer info. Hoppas på napp!


Kylig Hillclimb!


Det blev en kul om än rätt kylig och riktigt jobbig hillclimb igår. Jag slutade 4:a totalt och 3a i elitklassen. Före mig var Lisi Osl och norsksan Borghild som vann på nytt banrekord. Efter som alla startade på en gång och det inte var någon indelning klassvis, började folk att ställa sig på startlinjen redan en halvtimme innan start. Man ville ju inte stå sist, så jag och de andra svenskarna ställde oss också där och hamnade hyfsat långt fram. Men det kändes som om uppvärmningen var helt förgäves, då man blev rätt kall av att stå still så länge. Uppvärmningsspurterna satte sig fint i benen så att säga.
Givetvis fick några av de andra tjejerna ställa sig längst fram 10 min innan start, men så är det väl när man inte förstår Österrikiska.

I alla fall blev det inga köer att tala om i starten, det flöt på bra och fältet drogs ut snabbt. Jag såg att jag var nära Norskan och Osl och försökte väl hålla det tempot. Det gick bra i 10-12 minuter, sen kände jag att om jag ska ta mig upp för hela backen, och inte bli liggandes flämtandes i ett dike halvvägs, får jag nog dra ned lite på tempot. Blev omkörd av två tjejer strax efter. Försökte hålla mitt tempo, vilket var en bra grej då jag de sista hundra metrarna piggnade till och kom i kapp en av tjejerna före. Spurtade i mål på 4:e plats och den där spurten tog verkligen ut sin rätt. Är ändå glad att det gick hem, då jag oftast inte är så bra att spurta, särskilt inte efter 500 höjdmeters klättring. Helt slut i mål och benen fulla av mjölksyra. Precis vad jag behövde.

Som pris fick jag en flaska schampo och en Ghosttröja. Är det någon som kör en Ghostcykel, får ni gärna höra av er så kan ni få tröjan. Fel märke och dessutom alldeles för stor. 

Till helgen går ju VM i Långlopp i samma område som vi tävlade på och jag skulle vilja be ni som är där hålla ett öga på  de Norska tjejerna. Borghild, som vann igår är verkligen en klättrare i världsklass och tillsammans med Gunn-Ritha kan det bli norsk dominans i damklassen. Men jag håller ju så klart tummarna mest för Alex, Emmy och Jennie liksom Calle och Flockhart :)


tisdag 25 juni 2013

Mottolino!

Idag har jag kört i Mottolino Bikepark hela eftermiddagen. Det var kyligt och kom några snöflingor på mig på toppen, men annars var det fina förhållanden. Fick till 6 åk tror jag och roligast var det givetvis här:

Jag kände dock av handleden rätt mycket, särskilt över alla bromsspår. Jag hade tänkt öva lite små hopp, men det kändes inget vidare i handleden, det var som om det inte fanns någon "dämpning" eller kraft i den, så det får vänta lite till. När man kör utför känner man verkligen hur mycket man använder överkroppen, armar och handleder. Filmade en hel del påd GoPron och ska redigera någon mer inom kort.

I morgon ska jag göra nästan det motsatta mot idag, nämligen köra en hillclimb i Österrike. Denna går i samband med cykelfestivalen Kitzalpbike och består av 6 km och 500 höjdmeters klättring. Det ska bli kul att testa, då jag bara kört Bergakungen som "klättertävling" innan och det är ju rätt stor skillnad i längd och stigning. Det blir hårt motstånd, bland annat kör Lisi Osl från Ghost teamet, så det blir lite att bita i. Man får ju passa på att testa lite olika slags cykling när man kan!

söndag 23 juni 2013

Dagens film!

Dagens film behandlar ett typiskt hinder man kan stöta på under sitt träningspass i alperna och hur man bäst hanterar detta. Vad man gör om det skulle stå en flock kossor bakom en kurva och hänga när man kommer i full fart på cykeln, vet jag dock inte, man duckar antagligen och hoppas på det bästa!



För övrigt utlovades regn idag hela dagen dagen idag. Det var sol och varmt fram till 19-tiden, så väderprognoser ska man inte lita på här bland bergen. Blir spännande att se hur det blir i morgon, yr spår 4 grader och snöblandat. Hoppas de har fel igen!




lördag 22 juni 2013

Här har jag det bra!

Jag har tagit mig hit, till Lombardiet i Italien. Av alla platser man kan vara på är detta en av dem jag gillar extra mycket att vara på. Höga berg med snö på, fina mtb-trails och gott kaffe! Åka runt 160mil är kanske inte det roligaste man kan göra, men jag tycker ändå det finns något tilltalande i att bara sätta sig i bilen, med sina prylar och köra iväg, dit man helst vill. Det är egentligen så enkelt att resa runt i Europa och det bästa med att ta egen bil jämfört med tex. flyg är att man kan ta med sig en massa grejer som man kanske kommer att behöva.

Väl här har jag inkvarterat mig i en av Bellavistas lägenheter. I år fick jag bo i en gigantisk, nästan helt nybyggd lägenhet för minst 4 personer. Vi har ju bott hos dem tidigare och det vet att det cyklas mycket, så jag fick ett eget förråd till cyklarna och så hade de ställt fram en hink med trasor för tvätt.Gulligt tycker jag! 
Priset jag betalar för att bo här är skamlöst billigt så här under lågsäsong, så om någon ska hit så rekommenderar jag att ta kontakt med Bellavista för en bra deal! 

Idag hanns det med en kortare, lugnare tur på MTB:n, med avslutning i en utförslöpa i Bikeparken och efterföljande fika. Givetvis stötte jag på en bekant vid Mottolino med, en kille från Nederländerna som är mekaniker i ett holländskt team och som bland annat lagade min gaffel på Cypern för två år sen. Ja världen är liten ibland. Appro på bikepark, nu ska jag verkligen testa hur mycket snabbare jag kör med 29"an och i vilken terräng. Har några sträckor här som jag tidigare tagit tid på med 26"cykel, som både går uppför, nedför med och utan kurvor och "allt i ett". Spännande. 

De flesta 37 kronors Cappucinos i sverige kan slänga sig i väggen. Här är en riktig Cappucino i rätt kopp, med rätt skum och till rätt pris! 1.50 euro är standard här, runt 13kr om man inte åker på att betala "turistpris"

Någon mindre roligt är att jag verkar ha åkt på nån slags matförgiftning. Jag misstänker en salladsbuffé i tyskland, men det kan ju vara vad som helst. Hoppas få ordning på det, behöver verkligen få i mig mat och energi. Efter det där etapploppet i Polen verkar det ha hänt något med min förbränning. Jag är fortfarande väldigt mycket hungrigare än innan, trots att jag äter massor med mycket energi i.


Igår hittade det här vinet, en Sassella från Nino Negri, nån som vet om det är bra? Har inte så bra koll på vin, utan går mest på om flaskan är snygg eller inte. Dessutom lyckades jag även denna gång komma hem med toapapper med blomdoft, trots att jag verkligen försökte att hitta ett papper UTAN doft. Det verkar vara stort här nere i Italien och även i Spanien, jag vet inte om jag ens sett det hemma. Det luktar inte ens gott, utan någon slags syntetisk blomma. Blä!

Nu är det dax att äta upp det som blev över av gårdagens tiramisu innan middag!

onsdag 19 juni 2013

Blingbling och elefanter -en helt normal dag.


Igår tog jag tåget till Vänersborg för ett besök på Hansson bil och upphämtning av en "ny" Peugeot Partner jag ska köra med ett tag. Det är verkligen fantastiskt hos Hansson bil. Alltid full rulle, positiv energi och underbara projekt som sjösätts. Nu senast restaurangen Holmgrens Hörna och ett nytt, häftigt showrum för MX4all. Stort tack till Lars och Kim, ni är grymt bra!

Har fått nya handskar som jag gillar skarpt, Troy Lee Designs, med extra blingbling på i form av "strassstenar". De finns även i vitt i Micael Jacksson style och rosa, men jag kände att de än så länge är lite för coola för mig. De är inte bara snygga, de sitter otroligt bra också. Ofta blir fingrarna för långa på mina handskar då jag har rätt små händer och korta fingrar, men dessa är alldeles lagom. Dessutom en rolig detalj:  
Får väl försöka att köra lite snabbt nån gång snart, så det känns rätt att göra den här gesten över mållinjen.

För övrigt så har det tränats med dessa killar: 

Änggården levererade som vanligt: 

Dessutom fick stötte jag på två elefanter på turen till träningen. Kan ett träningspass bli mer komplett än så?

Och just det, i morgon bär det av till riktiga berg!


måndag 17 juni 2013

Nära -men ändå långt i från. En trejdeplats till i Borås!

Gårdagens tävling blev ytterligare en 3:e plats, men denna gång var det ett betydligt tajtare race.
Banan var lite annorlunda, men vi slapp inte pulkabacken denna gång heller. Tyckte att jag kom iväg bätte i starten jämfört med i lördags. Upplever ofta att jag får en bättre start andra dagen när man kör tävling två dagar i rad, trots att benen känns tröttare rent allmänt. Två första varven var riktigt jobbiga. Jag och Angelica körde tillsammans idag igen. Det kändes som om vi var pigga respektive trötta på olika ställen. Plötsligt såg vi att vi närmade oss Ann, vilket gjorde oss motiverade trots tröttheten.Till slut var vi i kapp och körde i hop. Det var riktigt skoj. Benen kändes ena stunden riktigt bra för att nästa stund kännas som om de höll på att krokna ihop totalt. På slutet gjorde de just det, kroknade i benen. Ann och Angelica fick en liten lucka och jag var nästan ikapp igen, då farten höjdes igen inför sista lilla biten innan mål. Kunde inte öka en millimeter och kom i mål ca 12 sekunder efter Ann som gick segrande ur kampen. 12 sekunder är inte så mycket i tid, men när man är trött är det oerhört långt om man ser på sträckan man hinner på den tiden. Är ändå nöjd, då handleden funkade bra och hälsenan inte bråkade nämnvärt varken under eller efter racet. Får jobba lite mer med mjölksyretåligheten och spurten tror jag.  

lördag 15 juni 2013

Full fart i Borås 2-dagars!

Foto: Snott av Gergö

Idag avgjordes första tävlingen i Borås 2-dagars, ett minietapplopp som ingår i SWE-cup. Banan tog ca 15 min/varv, en intensiv bana med mycket sten, men inget riktigt svårt parti. Det var snustorrt och supersnabbt. Själv låg jag och fightades med Angelica större delen av tävlingen. Men i någon av de sista backarna blev de lite mer som gipsben och jag orkade inte kriga längre= tappade en hel del tid innan målgång. Angelica ångade på och blev 2:a, ca 40 sekunder efter vinnande Ann. Är ändå väldigt glad, då det inte kändes nämnvärt i min ömmande hälsena, vilket ändå var allra viktigast idag. Känns som åtgärderna med inlägg, stabilare pedaler, kines-tejp och övningar är fungerande koncept. Det var dock väldigt svårt att komma i ena pedalen, så jag är glad att jag orkade cykla upp för hela pulkabacken alla varv, även om jag var redigt trött på toppen varje varv.

I morgon vet jag inte hur banan ser ut, men det har kommit en skvätt regn och det ser ut som om det ska komma lite lagom till vår tävling, så vi får se hur det blir. Adios!

fredag 14 juni 2013

Jobb och Rehab!

Är väl det resten av veckan bestått av, bland annat. Förutom att Todd har försvunnit, vilket är mycket märkligt. Jag hade behövt honom i helgen, han brukar aldrig få hänga med på tävling. Todd är ett multiverktyg, döpt efter sin forne ägare Todd Wells. Hur det hamnat hos mig kan vi ta någon annan gång.

Var och hälsade på hos Mackan igår och han hade fullt upp och var så här fokuserad:


 Själv har jag jobbat med den här en del i veckan:
Det bästa när man jobbar med sina egna grejer är att man kan sitta i tex hängmattan på balkongen och jobba. Jag sitter så ofta jag kan på balkongen när jag jobbar, både med dator och med papper. 

Förutom det fik jag tid på Idrottsrehab för att kolla upp min smärtande hälsena. Har bara kört lugn cyeklträning och styrketräning efter intevallpasset i tisdags och det visade sig vara hälsenan som blivit överandsträngd i samband med tävlingen i Polen. Eller rättare sagt, gångsträckorna på tävlingen i Polen, precis som jag misstänkte. Jag har ganska rörliga leder vilket innebär att foten rör sig väldigt mycket och dessutom pronerar jag. Att gå med stenhårda cykelskor uppför och mycket mer än på ett "normalt" lopp har gjort att hälsenan fått väldigt mycket belastning på ett speciellt ställe, vilket bilvit ännu värre i och med att foten faller inåt i varje steg. Så nu har jag fått rehabövningar med gummisnodd och dessutom fått plocka fram mina gamla inlägg som nu ska användas både i cykelskorna och alla andra skor. 
Dessutom fick jag rosa tejp. Sjukgymnasten började tejpa fel ben och jag trodde hon skulle tejpa båda så jag sa inget, men sen sa hon att hon var klar och då sa jag men det var ju andra benet. Och så blev det att det fick bli tejp på båda vaderna. Snyggt va?


Ikväll var jag ute i skogen en sväng för att se hur det kändes. För att få ytterligare stabilitet har jag lånat Mackans pedaler, som är mer stabila i sidled än mina. Och det blev faktiskt skillnad när foten hålls i ett och samma läge och inte rör sig i sidled. Kändes bara lite grand vid tex spurter, vlket gjort väldigt ont innan. Det första som hände var dock att jag lyckades göra en klassisk SPD-vurpa, dvs man får inte ur foten ur pedalen och välter rakt åt sidan stillastående.Som tur var visade det sig att jag hade fel klossar på skorna, annars hade jag blivit orolig. 

I morgon kör jag SWE-cup i Borås och det viktiga då är hur det känns efter racet. Hoppas att det ska kännas ok och att jag kan köra även på söndagen. Men just nu -en dag i taget. Sov sött!




onsdag 12 juni 2013

Träning och Chips.

Igår var jag med GBG-CK på deras träning Hela 18 pers från olika klubbar dök upp! Vi körde intervaller på en 4 min-bana. Först blev jag lite besviken, då jag fattat det som om det var backintervall som skulle köras, men väl inne i intervallerna blev pulsen hög och fin ändå och lite mer tekniktränande intervaller är ju aldrig fel. Bra att köra dessa tillsammans med andra med, då tävlingsdjävulen tittar fram lite. Man kan ju inte vika ned sig.. Själv lyckades jag fasta med styret i ett träd och flyga in i en gran på en intervall. Som tur var var det bara en som såg det, så jag var snabbt uppe på hjulen igen.

Benen kändes ok, men det är lite oroväckande ändå då jag har ganska ont i min hälsena, även när jag cyklar och framförallt när jag ska "spurta". Idag skulle jag ut och köra ett kort pass med spurter på lunchen, men valde att avbryta då jag tyckte att det inte kändes som någon bra smärta. Synd för jag behöver verkligen spurta, då kroppen är lite trög efter långlopp och vila. Har dock ringt till Idrottsrehab och bett att få en tid hos någon av deras sjukgymnaster. De har mycket folk där, men jag hoppas kunna bli intryckt på någon tid.
Det bästa är ju att veta vad man ska undvika och vad man ska köra när man har någon skada. I detta fall är det gynsamt att vara cyklist tror jag, då detta är rätt skonsamt för hälsenor.
 
Ingen som tävlingscyklar har väl undgått veckans SCF-grej: införandet av Chipsen och tidtagningssystemet som vi tävlande tydligen ska bekosta. Det går att skriva hur mycket som helst om detta, men det tänker jag inte göra. Istället tycker jag ni kan läsa följande två bloggares inlägg i ämnet, de förtjänar att lyftas fram:
Henrik: http://oijer.blogspot.se/  och Daniel: http://www.bicycling.se/blogs/rytz/index.htm.

Jag vill förtydliga att jag inte är emot chiptidtagningen i sig, men ställer mig som så många andra frågande inför den höga kostnaden 990kr som man måste betala om man vill tävla och dessutom utöver medlemsavgift till klubb, licensavgift och anmälningsavgift till själva tävlingen. Jag anser att att detta är ett sätt att ytterligare höja tröskeln för folk som vill börja tävla på en högre nivå än motionsnivå. Dessutom får man inte veta vad som förbättras för oss tävlande i och med införandet av chip, mer än att det fungerar att tävla med i tex. Danmark, vilket stämmer så länge du tävlar på landsväg. På mtb används ett annat tidtagningschip, åtminstone om man vill köra den nationella cupen SRAM-liga. Dessutom får man alltid låna chip utomlands oftast lägger depositionsavgift som man sen får tillbaka när man lämnar tillbaka sitt chip. I Sverige har man tänkt sig att hyra ut chip för 200kr/gång, men jag hoppas innerligt att man inte tänker ta ut denna avgift för våra utländska gäster, det vore väldigt snålt, då vi från Sverige får låna gratis.
Det som gör mig mest irriterad är dock metoden man använder när man ska införa systemet. Att en vecka innan ett SM gå ut i ett pressmeddelande och meddela att nu MÅSTE alla som ska köra SM betala in 990 kr extra för att få köra, känns bara så osmidigt och buffligt. Framförhållning borde vara åtminstone ett halvår. Många cyklister på elitnivå har högst ansträngd ekonomi -just på grund av att de lägger en stor del av sin tid på att cykla. Någon cyklist hade som svar på frågan hur han/hon skulle ha råd att plötsligt punga ut med nästan 1000kr fått till svar, av Generalsekereteraren på SCF  något i stil med: "du får väl skippa några tävlingar, så får du råd att köpa chipet". Hur sugen blir man att tävla SCF-tävlingar när man får det till svar?

Förresten. Inlägget om könsbytet på facebook var väldigt populärt. För er som undrar hur det går med annonserna, kan jag säga att jag visserligen fått någon enstaka "få magrutor snabbt-annons" i flödet, men att det än så länge är 100ggr bättre än när jag var kvinna. Inget HBTQ-anpassat än dock!


söndag 9 juni 2013

Bröllop, återhämtning och ehh, könsbyte(?)!

Helgen har firats med fantastiskt bröllop, båtåkning och lätt träning. Behovet av återhämtning har varit uppenbart efter Beskidy MTB. Seghet i kroppen, svårighet att få upp pulsen och konstigt nog, mer eller mindre ständig hunger! I vanliga fall är jag inte särskilt hungrig av mig och kan ofta klara mig många timmar utan mat och i och för sig vara lite hungrig, men ändå inte så att det stör. Sen Beskidy har jag varit nästan jobbigt hungrig trots att jag ätit mycket och nästan inte tränat. Jag antar att kroppen behöver få igen en del av den energi som gjorts av med. 
I helgen gifte sig två fina vänner, så det kändes fantastiskt kul att få vara med på deras dag! Genom åren har jag tackat nej till en hel del bröllop på grund av resor och tävlande, så det kändes extra kul att få vara med den här gången. För bröllop är ju väldigt mysigt att gå på med all kärlek som är i luften! Dessutom: vädergudarna var nådiga och tände solen!

Fina Frida och Patrik med tärnorna.
 Jag och Mackan. Mackan i kostym för sällynshetens skull.
En stunds stek i stolen vid kajen. Bästa återhämtningen!

Idag blev det lite lugn träning på racern. Kändes bättre än på länge, inget ont i ryggen och benen fungerade helt ok. Tror att det börjar bli ordning efter tävlingen nu. Efter det åkte Mackan och jag ut med båt till en ö utanför Önnered. Jag är ju värsta landkrabban, så det fick bli en väldigt kort tur. Väl ute på ön var det rätt gött då man fick kaffe och macka som mackan (he he) gjort. Och så kunde man sova lite med. Mackan är ju uppväxt med båt och tycker jag är lite tråkig som envisas med att vägra använda de vedertagna båttermerna. Enligt mig så åker man in med båten i viken, parkerar båten, binder fast den med snöret, svänger vänster eller höger när man kör. Och nej, jag vill inte lära mig..

 Mackan trivs i sin båt.

 Stekigaste glasögonen har han hittat med.. Eller kanske inte, han ser ut som en seriefigur?!
En man och hans båt..

Förutom allt detta har jag hunnit med ett könsbyte också. På mig själv. Inte så drastiskt som det kanske låter, men jag bytte kön på Facebook. Jag har under en lång tid varit grymt irriterad på all reklam från diverse bantningsprodukter som titt som tätt ploppar upp,inte på högersidan som vanligt utan i ens flöde som någon slags "sponsrad händelse" och inte går att ta bort. Jag tycker den är fruktansvärd. Inte bara för att jag är ointresserad av bantning, det sägs att facebooksanninser kommer upp utifrån ens intressen och då tar man för givet att träningsintresserade kvinnor automatiskt vill banta?!
Dessutom: i sin reklam visar de upp närmast anorektiskta tjejer och skriver saker som "regler för magfett" eller "förlora 5 kg på en vecka" för att försöka locka folk att klicka på deras länkar. Jag vet att det handlar om något slags "mirakelmedel" som man får köpa svindyrt och avsändaren är något bluffföretag som folk blivit lurade av. Det finns inga ordentliga kontaktuppgifter, ja rent utsagt -en skitprodukt från ett skitföretag som marknadsför sig med skitreklam med en skitmetod.  
Jag hoppas och tror att den irriterar mer än attraherad, men eftersom den synts så ofta i flödet (flera ggr om dagen) borde de ju få in pengar nån stans i från.
I alla fall efter ett tips från en gammal kollega, testade jag att byta kön till man. Genast slapp jag dessa bantningsannonser! Helt fantastiskt. Istället annonser om teknik, bilar prylar till kontoret, forspaddling och sportkläder. Mycket roligare annonser helt enkelt. Kanske jag till och med skulle kunna klicka på någon?! Facebook tycks ha misslyckas med dessa anpassade annonser, de flesta av mina vänner AVSKYR dessa bantnings annonser. Jag väntar nu på reklam för produkter som ger mig supermuskler och får mig att se ut som hulken, undrar när de kommer? Mest intressant är om det kommer att komma någon HBTQ-anpassad reklam. Jag står ju fortfarande som sambo med Mackan! Jag väntar och ser!  

torsdag 6 juni 2013

Hemma i Götet igen!


Knallade iväg till Elixia idag på lunchen för att instruera ett spinningpass. Tyckte det kändes konstigt när jag gick och när jag tittade ned fick jag se det här:

En gammal Acis:ssko med orangea detaljer och en ännu äldre Adidassko med blå detaljer. Perfect match! Det blir så här ibland. Man går och funderar på en massa annat och så tar man olika skor eller sätter på sig tröjor ut och in eller bak och fram. Ibland märker man det och ibland inte. Det var troligen något mycket viktigt som snurrade i skallen just då.

Igår kördes Bergakungstempot, lite av en tradition här i Göteborg. Jag tror att jag har kört på 5,13 som bäst, men i år blev det några sekunder sämre. Egentligen inte så dåligt med tanke på hur kasst det kändes. På slutet när backen planade ut kunde jag knapt få runt pedalerna till mållinjen. Mentalt och kroppsligt trött. Fast Bergakungstempot känns väl i och för sig aldrig bra, det är minuter av lidande på hög nivå. Nästa gång ska jag försöka ta det lite lugnare i början. Det är synd att det bara körs nån gång om året, det hade gott kunna vara en mer ofta återkommande träningstävling. Det är kul tävla lite och att träffa lokala cyklister och snacka lite. 

Kroppen har varit minst sagt seg efter etapploppet. Dagen efter tävlingen unnade vi  oss massage. För ca 300kr kunde man få en timmes massage i Polen, skamligt billigt. Massagen var traditionell kinesisk massage, vilket jag aldrig provat innan. Massören var doktor i kinesisk medicin, en polsk kines som bara kunde säga "very good" på engelska. Han var rolig och skrattade lite när han upptäckte någonstans där musklerna var spända. Han bankade Mackans rygg så den blev helt rödflammig och sen fick han ett speciellt té som man skulle bli pigg av och något örtmuskeplåster skulle användas om man hade ont i musklerna. Jag har provat plåstret på min ömma hälsena över natten och förundrande nog är den inte riktigt lika öm. Riktigt eller pacebo? jag vet inte, det spelar egentligen ingen roll, bara det känns bättre. Idag blir det lite lätt styrketräning för ryggen och rehabövningar för hälsenan. Jag tror på exentriska tå hävningar för den. 

Nästa tävling blir SWE-cup 2-dagars i Borås, så hinner jag återhämta mig förhoppningsvis. I helgen ska vi på  bröllop det ska bli riktigt skoj! 

Avslutar med några bilder från Beskidy på mig och Mackan, "lånade" från Sportfoto.






söndag 2 juni 2013

Seger i MTB Beskidy MTB Trophy!

Man kör väl mysbyxestuket på pallen! Hade shorts som enda alternativ men det var svinkallt så vad för man?

Idag var det riktigt tungt på morgonen. Kroppen gjorde ont lite överallt och det där härliga illamåendet fanns där redan innan frukost, jag fick i alla fall i mig lite yoghurt och flingor. Jag kände att jag är glad om jag tar mig runt idag utan väggning. Eftersom jag hade ganska stor marginal till 2:an i totalen var målet att ta slutsegern och då gällde det att inte klappa igenom totalt eller få några större mekaniska problem. Kunde jag dessutom vinna sista etappen med hade det varit en bonus förstås.

Jag försökte hålla igen lite i starten, men det var svårt, då den 7 km långa klättringen i vanlig ordning bitvis var så brant att man var tvungen att gå på hårt för att slippa gå av cykeln.Gå av cykeln ville jag gärna undvika  i så stor utsträckning som möjligt då hälsenan ömmade mest under gång. Jag fick i alla fall en lucka på ca två minuter i backen och sen gick det brant utför på single tracks och jag ville köra på mer men hamnade bakom ett gäng cyklister som höll igen en hel del. Jag måste ha fått en smäll eller något på bakbromsen, då den började låta som bara den och ligga emot skivan. Så jag stannade och mekade en stund med det och då kom givetvis nästa dam ikapp och förbi.
Hamnade istället 1-2 min bakom henne, vilket var lite surt. I slutet av nästa långa backe var jag dock i kapp igen, men tänkte att jag inte skulle göra några större ansträngningar att skaka av mig henne, så vi körde ihop till och från efter det. Ingen var pigg nog för att orka  försöka ställa av den andre verkade det som. Jag låg på hjul in på upploppet, men jag hade ingen power att spurta med vid det laget, så jag kom in ca 3 meter bakom henne. Helt klart var hon en värdig vinnare idag, då hon körde mycket sportsligt i slutet och till och med ropade och saktade in när jag fortsatte rakt fram på ett ställe där man skulle svänga. Inte många skulle ha gjort så!

Man ser det inte, men här var det riktigt slirigt emellanåt!

Mackan kom idag in några minuter efter mig och var väl nöjd att han grejade alla etapperna han med.

Dagens etapp var ju förkortad en del på grund av vädret, men det var nog de finaste stigarna av alla dagarna idag. Riktigt härliga, snabba utförslöpor i skogen och jag kände att jag vågade släppa på mer och mer utför, jag har ju varit ännu mer försiktig/feg än vanligt efter frakturen i handleden. Trött var man ju givetvis nått så djävulskt, men det blev ingen väggning. Jag tryckte i mig tre Enervit liquid under etappen som tog runt 3.15, det är rätt mycket, men jag tror att det var det som räddade mig från väggning, matintaget har ju som sagt inte varit optimalt under loppet. Ryggen gjorde lite ont, men blev inte värre än under gårdagenNågot annat jag känner tydligt är att jag behöver träna upp överkroppen mer efter skadan, jag blir väldigt trött i armar, axlar och rygg vilket givetvis påverkar förmågan att köra bland annat utför.

Den mentala biten på sådana här utmaningar är alltid intressant. Beskidy MTB Trophy beskrivs ofta som ett av de tuffaste etapploppen man kan köra på mtb. Inte för att det är många dagar, utan för dess tekniska banor och alla höjdmetrar. Som jämförelse är Cape Epic 8 dagar med 15000 höjdmeters klättring, medan detta lopp är 4 dagar men med ca 11000 höjdmetrar. Det är mycket stigning på dessa få dagar! Under de väderförhållandena vi hade här blir tävlingen lite mer av Adventure -typ och man är efter några etapper glad bara man kommer i mål. Och ja, det är mycket känslor under ett sånt här extremt lopp. Man vill bryta flera gånger, man vill bara sätta sig i en slänt, man vill gråta, man vill bara skrika, man vill slå till någon. Men så finns de där stunderna när man njuter av stigen, eller när man kör om någon, eller när man känner sig stark och har flow.

I mål såg man idag bara glada, lättade miner och alla är väl egentligen mer eller mindre vinnare i en sån här tävling på sitt sätt. Jag är oerhört mer imponerad av de som åkte runt på 7-8 tom 9 timmar varje dag, på cyklar med V-bromsar och knapt fungerande gafflar, än av oss som kör på det bästa materialet med god fysisk form.

I morgon ska jag inte cykla i alla fall, det ska för en gångs skull bli skönt!

lördag 1 juni 2013

Vackert -men oerhört blött!

Inte min cykel, men så här såg alla cykar ut. Minst!

Lera precis hela tiden, förutom på asfalten, Fler fina bilder finns på: http://www.mtbtrophy.com/etap-iii-5


Dag 2 och 3 har avklarats på etapploppet. Igår orkade jag inte skriva något, då jag var helt slut, så jag ska försöka mig på lite idag.

Det är väldigt fint och grönt är men det är också oerhört lerigt. Banan går bitivs på stigar som man inte skulle vara i närheten av att lägga ett långlopp på i Sverige. Tack vare leran liknar loppet mer ett Adventure race, där det främst handlar om att överleva och orka. Dagens etapp blev nedkortad på grund av allt regn. Jag kom ändå i mål på strax över 5 timmar på 64 km, så då förstår ni hur förhållandena var. Igår vanna jag med ca 19 minuter, idag med bara 2,55. Om det var jag som körde dåligt idag eller 2:an som börjat köra fort vet jag inte, tyckte ändå att det kändes bättre igår jämfört med idag. Kan dock vara min rygg som gör att det inte går så fort, har fått vansinnigt ont i den. Provade att rikta sadeltoppen aningen nedåd då det brukar avlasta, men det är ju lite sent påtänkt när det onda redan har kommit. Har även fått väldigt ont i ena hälsenan, så att jag knapt kan gå, förmodligen efter all gång uppför i stenhårda cykelskror, Inte optimalt.

Även morgondagens etapp är nedkortad på grund av regnet och just nu känns det underbart. Det kommer ändå bli över 4 timmars tävlande tror jag. Hoppas innerligt att kroppen håller och energin räcker till för morgondagen med.

Jag har en svaghet då det gäller etapplopp och det är att jag har stora problem med att äta stora mängder mat före och efter tävling. Jag är helt enkelt inte hungrig och mår istället illa och får till och med kväljningar. Detta i kombination med att maten är si så där här nere plus att när vi beställt mat på restaurang har fått vänta väldigt länge, har inte gjort det lätt med näringsintaget. Just detta med svårigheten att äta mängder med mat är något som gör mig tveksam till att köra längre etapplopp, även om det varit spännande. Fast det är väl som med marathonlöpning, när man väl gått i mål säger man: aldrig mer, sen när det gått en tid blir man sugen igen..