söndag 28 oktober 2012

Helgen = cykelcross, fotboll, hjärnspöken och sol!


Hallå där! Helgen har väl bestått av just precis det som står i rubriken. Inget konstigt med det. Jag målade klart mina hjärnspöken igår, med resultat enligt nedan. Precis när den var klar märkte jag en massa utklädda vänner och barn figurerande som spöken på diverse sociala media. Tänkte inte på att det visst firades Haloween denna helg. 

Hjärnspöken 1.0.  Hur ser dina ut??

Idag blev det en tur med Mackan på crossen på förmiddagen. Som uppvärmning tränade vi lite svängar på grusplanen vid Slottskogen. Vi hann inte med mer än ca 10 minuter av svängande, sen var det plötsligt minst 10 st andra cyklister på planen, som om de stod och lurade bakom träden i Slottskogen för att krypa fram när de såg att det var träning på gång. Man hade ju hopats att det var precis så men, det var det ju inte förstås, utan CC-Lasse och de andra hade givetvis stämt träff på planen kl 11, för träningspass.     

Mackan, CC-Lasse, Strojkulings-Pierre, med flera. 

Vi hängde på till toppen av Ängårdsbergen och ned igen, innan vi vek av för lite intervaller. 
 Macka i motljus.

Fina Änggårdsbergen, med mig som skugga i förgrunden.

 Efter det fick jag skynda mig till Gamla Ullevi och lite jobb. Gais mötte Helsingborg och några trogna skåningar hade tagit sig till matchen. Det här med fotbollsmatcher ger mig lite cyclocross-vibbar. I Sverige är fotbollsmatcher något man går på som söndagsnöje. Det dricks öl och hejas och man har supporterkläder på sig. I Belgien går man istället och tittar på Cyclocross. Det drick öl och hejas och man har supporterkläder på sig. Enda skillnaderna är att det dricks mer öl i Belgien och att man inte bråkar och att det äts våfflor. Annars är det nästan samma sak.

Appro på CX så kördes idag andra deltävlingen i världscupen i Tjeckien. Av alla ställen man kan vara på hade jag nog helst av allt varit där. Trots snön, kylan och geggan. Det verkade vara ett underlag som passade mig, Här kan ni se sista varvet i herrarnas tävling: http://www.sporza.be/cm/sporza/videozone/MG_sportnieuws/MG_wielrennen/1.1468470
Visst ser det mysigt ut?!
Tvåa i dagens herrtävling i Plzen kom för övrigt en cyklist, vars något berusade far mycket ihärdigt och länge försökte tjata till sig min fina, blå-vita CUBE-mössa i utbyte mot hans supportermössa, på en knökfull bar i Koksijde under VM-tävlingarna. Jag vägrade givetvis, då hans supportermössa var fulare. Istället fick han bjuda mig och Kajsa på kaffe och så fick vi en vimpel med Flanderns flagga också. En konstig och oförglömlig upplevelse!

I morgon blir det jobb, spinning och rehabträning. Det gäller ju att ligga i!

fredag 26 oktober 2012

Den som inget godis har..


... Får istället äta kanelknäcke! Rätt gott faktiskt, blundar man, kan man låtsas att det är kanelbulle..

För övrigt hade våra skor bildat denna fina rad när vi kom hem efter vårt kvällspass på gymet. Jag förstår inte hur de lyckas, skorna. Inte alla andra prylar som flyger om kring och stökar till sig i lägenheten heller, för den delen. Mycket märkligt.

Kyligt ute nu, det blir att pälsa på sig ordentligt i morgon på träningen. Måste komma i väg tidigt, då jobb väntar på eftermiddagen och det känns ju alltid bättre att ha träningen avklarad innan.





onsdag 24 oktober 2012

När världen blir rosa!



Fin kväll vid Långedrag. Hann precis fånga solnedgången i rosa! Overkligt rosafärgat var det  ikväll. Havet kan verkligen konsten att lugna ned och ta bort stress och frustration. Är själv dock inte så mycket för att befinna mig PÅ havet i båt eller liknande, men håller mig gärna vid sidan om och betraktar.

tisdag 23 oktober 2012

Lite så här...


... har jag känt mig idag.  Hopas det blir bättre i morgon!

Listan från igår.


Gårdagens spinningmusik. Ett hopkok av gamla och nyare låtar. Ett bra drag var att fråga om musiktips på Facebook, eftersom det i bland står still i hjärnan, trots att man har flera tusen låtar på hårddisken att välja mellan. Fick massa bra tips från vänner och hittade bra remixer av vissa låtar. Topp!

Annars, en tråkig nyhet är att Kvinnliga cykelvasavinnaren, testat positivt, Läs mer här. Inte efter själva Cykelvasan, men tidigare på året Troligen rör det sig om sk.misstagsdoping, där hon av misstag fått i sig otillåtna medel. Men jag tycker att det är förjäkligt i alla fall och ännu en påminnelse om att inte stoppa i sig vad som helst i kosttillskottsväg. Det finns mycket skumma preparat och företag, så take care!!

 

söndag 21 oktober 2012

Film från dagen introcross!

Idag kördes introcross här i Götet och äntligen blev det lite lerigt! Hur kul som helst att sladda runt i kurvorna. Jag filmade med Go-Prokameran, lite provisoriskt fastsatt på hjälmen, både på träningsvarvet och under träningstävlingen, men det blev endast det långsamma varvet som blev ok. Eftersom jag ju som ni vet, håller på att öva mig på att redigera film, experimenterade jag lite med filmen och hittade både Slow-motion- och High-speedknapparna och dessutom färgfiltren. På filmen ses mestadels CC-Lasse, Axel och långväga gästen Micke Flockhart, som körde framför mig under detta varv. 

Ett bra träningspass sammanfattningsvis och nästan lika kul som det hade varit att köra Cyclocross Världscup i Tjeckien. Fast det hade ju varit lite roligare förstås. Men vad är väl en bal på slottet? 


fredag 19 oktober 2012

Livstecken och bloggtips!


Har varit lite dålig på att uppdatera denna vecka. Har varit på väg flera gånger, men varje gång kommit fram till att det jag tänkt skriva inte varit tillräckligt intressant eller roligt att dela med mig av. Dessutom har jag skrivit en massa annat, bland annat en översättning av en hemsida från engelska till svenska motsvarande över 60 sidor tätskriven text, vilket har gjort mig mindre skrivsugen när det blivit tid över. Huvudet har varit fullt av cykelkomponenter, ramtillverkningsprocesser, dämpare och hjul.

Veckan har mestadels fyllts upp av översättningen, lite annat webbjobb, 4 spinningklasser och egen träning av olika slag. Inte så kreativt, men bra ändå.
Idag blev det ett träningspass på CX-hojen ute från Linné via Jonsered, Lerum, Floda över till Hindås, Landvetter, Mölnycke och sen hem igen. på ca 3.30 i tid, regnade rätt kraftigt det i 3.15. Det var dock ett ganska varmt regn, så jag blev inte så kall. Men genomblöt så klart. Skönt efteråt i alla fall.
Jag hoppas kunna skriva lite mer i helgen om det nu händer något som är värt att skriva om.

I brist på annat vill jag passa på att tipsa om en annan blogg, nämligen madventure.se. Den handlar om en bekant till mig, Marcus Svensson, och hans äventyr på cykel genom halva världen, med slutdestination Singapore. En galen, fantastisk man med galna, fantastiska idéer. Magnus har för övrigt varit en stor talang i  både landsvägscykling och mountainbike och kan troligen göra många cyklister i sverigeeliten krispiga i benen även idag. Dessutom har han sprungit milen runt 35 minuter, tagit SM medalj i rodd (kommer ej ihåg disciplin  och bestigit Mont Blanc liksom andra, ännu högre toppar. En supertalang utan dess like, vad han än ger sig på alltså. Läs den, ni kommer att älska den!

tisdag 16 oktober 2012

Bilder från helgen!

Hittar ni bland annat här! http://www.erikbirgerson.fotosidan.se/blog/index.htm 
Och här: http://fabianbender.se/2012/10/15/01-cx-in-lugnet-falun/

Har ni andra bilder från tävlingen, hör gärna av er till mig, asa@erlandssonmtb.com

måndag 15 oktober 2012

Cupledarna!

Ser ut så här:

Fotot på Mig och Henrik Öijer är taget av Jonatan Stark, finns en massa fina bilder på hans blogg!!

I går tog jag den 6:e cupen i CX-cupen. Återigen var det Angelica som fick mig att trissa upp tempot. Min plan var tydligen den samma som hennes, att inte dra så mycket det första varvet. Jag kunde dock inte hålla mig, blev för het på gröten och drog en hel del ändå. Fast tänk vad sakta det hade gått om både Angelica och jag benårt hållit fast vid "icke-dra-planen", det hade ju inte funkat. Det visade sig att det gick att vinna i alla fall. Hade mer luft i däcken denna gång, vilket var bra på vissa partier, men sämre i kurvorna. Släppte ganska rejält där i vissa, så ett lufttryck mellan lördagens "ickeluft" och söndagens halvhårda pumpning hade nog varit optimalt. 

På hemvägen blev det ett matstopp med en stor del av CX-Sweden på Max i Marieberg utanför Örebro. Hamburgare är annars inte min grej då jag inte äter kött, men Max fiskburgare fungerar ju i nödfall om alternativet är att svälta.   

Nu är jag hemma igen och det ser ut att bli en tävlingsfri helg nästa helg. Det fanns ju små små planer på att köra i de två första CX- världscupstävlingarna Tjeckien, men nu blir det inget med det, då det blir för dyrt och krångligt så här i sista sekund. God framförhållning och planering är ju A och O, och i detta fall var den korta framförhållningen inget jag kunde påverka. Hoppas på lite utlandstävlande i CX längre fram i höst/vinter. Hade jag råd, skulle jag åka till Belgien omgående för att få lera ner mig lite och få bra CX race. Ja jag ÄR tokig och cyclocross ÄR en tokig cykeldiciplin, men jag gillar den!     

lördag 13 oktober 2012

After race!

Det blev seger idag i Faluns första deltävling. Banan var mestadels väldigt snabbåkt, vilket inte brukar gynna mig, men idag fungerade det bra. En minut innan start märkte jag att mitt framhjul nästan var tomt på luft. Hade tömmt ut en del innan och troligen hade jag gjort klassikern och pyst för mycket. Inte mycket att göra på startlinjen, det var bara att hoppas att det skulle fungera. 
Angelica köttade upp farten direkt vid starten och jag hängde på. Körde om efter ett tag och hade henne precis bakom mig. Fick en lite större lucka efter ett tag, men den var ändå tillräckligt liten för att något litet misstag från min sida skulle göra den uppäten. Så det blev till att försöka hålla farten och fokus uppe hela vägen in i mål. Fick kraftiga genomslag några gånger och fick köra lite försiktigt på vissa ställen, men däcket höll och satt kvar ända in i mål. Bra att få köra på en riktig snabbåkt bana, behöver verkligen träna på det och jag tycket att den var rolig. Men jag saknar förstås lite mer lera. När kommer det där riktigt sjuka lerracet egentligen? Kanske har jag hunnit tappa lerförmågan tills dess..      

Efter räjset åkte jag tillbaka till stugan i Ludvika och fortsatte mitt mys. After race på högsta nivå!
I morgon blir det Falun igen och det talas som samma bana som idag, så det är väl bara att ladda om för det. 




fredag 12 oktober 2012

Höstmys i stugan- imorgon Falucrossen!

Har tagit mig till Ludvika och Klenshyttan där Mackans familj har en liten stuga. Tyvärr valde Mackan att stå över då han känner sig hängig och förkyld. Man slås av hur mörkt och tyst det är här. Bor man i stan är det ständigt något ljud från grannar eller utanför som man hör. Tror att jag till och med kan sova utan mina öronproppar som jag använder i princip varje natt. Mörkt är det med, som sagt. Det är inte klokt hur klart man ser stjärnorna och hur många extra småstjärnor som blir tydliga här, jämfört med inne i Göteborg. Gillar det faktiskt.
Mörkt i Klenshyttan. 

I morgon är det dags för ytterligare en tävling i  svenska cx-cupen, denna gång i cykelmetropolen Falun. Har, av andledningar jag inte vet, aldrig kört cx i Falun, har hört att banan ska vara snabb, så då får man ju hoppas att jag och cykeln också är snabba. Efter Kumlahelgen har vi inte varit så snabba, så jag varit lite förkyld, men hoppas åtminstone lite pang ska ha kommit tillbaka. Och ha det inte det så får man väl lida lita då!

Det blev i alla fall ett lugnt pass på CX-en i Skatås här om dagen och så här fint var det:

Höst när den är som bäst. Personligen har jag lite svårt för när det blir mörkare och mörkare och när löven faller av och det blir grått. Men dagar som den ovan gör verkligen livet lättare. Sen jag började tävla i cx har mitt hösthumör faktiskt blivit bättre! Det har känts bra att ha tävlingar att se fram emot och jag har fått annat att tänka på än just mörkret. Sen så gör ju regn och gråväder att det blir leriga cx-banor också och lera brukar ju göra mig glad i cx-sammanhang, så då har skitväder helt plötsligt blivit en positiv grej! ibland är det verkligen lätt att vända på saker och ting!

onsdag 10 oktober 2012

Från hängig till pigg.

Redan i bilen hem från Kumla började jag känna mig hängig. Sen jag kom hem från Kina har jag haft känslan  "imorgon blir jag nog sjuk" -i halsen, men det har inte riktigt blivit något som kan kallas sjukdom. Det gick ju hyfsat att köra båda dagarna, men efter andra tävlingen bröt det alltså till slut ut en liten förkylning. Har varit tät i näsan och svullen i luftrören i måndags och i går, men i dag vaknade jag och då var allt i princip bortblåst! Konstigt det där, men man får väl vara tacksam att det inte blev värre.

Förutom detta har veckan hittills till stor del handlat om mitt eget företagande och tankar kring det. För ett tag sedan fick jag diagrammet ovan skickat till mig från en bekant. Ett mycket bra och rolig vägledning över när och om det kan vara läge att göra jobb gratis eller extremt billigt. Jag är väl medveten om att jag många gånger tagit alldeles för lite betalt för jobb och uppdrag jag gjort. I bland har det handlat om jobb för vänner och bekanta eller något jag verkligen brinner för själv och vill göra, och då är det väl helt ok. Men varför jag gjort det även i andra sammanhang och för folk jag inte känner, har väl många orsaker, främst handlar det väl om att ha självförtroende nog att inse värdet av det man gör och samtidigt våga tacka nej till dem som man märker vill utnyttja en. Jag kan säga att jag inte är där jag vill vara än, men jag jobbar på det och har kommit en bit åt rätt håll!
Det har hänt en hel del gånger att jag fått förfrågan om jag kan tänka mig att göra något jobb för något företag eller projekt utan att få något betalt, alternativt få betalt i produkter eller behandlingar eller "sen", när företaget är igång och genererar pengar. Jag undrar om man kör samma strategi om man tex. behöver hjälp av en snickare för att bygga något i ens bilvande butik? "Jo, men vi tänkte att du kunde bygga disken för oss, du får betalt sen, när vår affär har öppnat och börjat gå med vinst" och även argumentet "Det är ju bra för dig att du får visa upp vad du kan". Undrar om någon snickare nappat på det? Förmodligen hade han/hon asgarvat och gått därifrån.

Nog om det i helgen är det CX i Falun och jag hoppas på lera, men det lär det inte bli..  

söndag 7 oktober 2012

4.

Även CUBEn var glad efter att ha fått bli lite lerig. Ett fin surhål fanns ju på banan!

Gött att man fick mat i pris. Räcker minst en vecka..

"Vilket skitväder" -Mackan otroligt besviken efter två dagars solgass. CX-ska ju köras i 3 grader och regn.. 

Idag blev det ytterligare en seger i Kulmacrossenm nr fyra i ordningen i svenska CX-cupen. Dagens bana var inte helt åt andra hållet, men lite annorlunda.Jag tror att jag tyckte att den var lite roligare än gårdagens, även om den ochså var bra. Kulma har verkligen ett fint område att arrangera CX-tävlingar på, publikvänligt och bra banor + nära till dusch.

I dagens tävling satte Angelia Edwardsson ett högt tempo från start, så det var bara att försöka hänga på. Bra att det blir snabb körning i starten så att man inte tappar den lilla startsnabbhet man har, utan istället får stressa och bita i lite. Efter ett, eller om det var två varv kunde jag dock gå om och fick en liten lucka som efterhand blev större. Tyckte att det kändes hyfsat i benen trots gårdagens räjs. I början var jag dock rätt ste, eftersom det blev dopinkontroll igår, blev det ingen nedvarvning. Att rulla lite är A och O om man har två tävlingar på en helg. Men det funkade ju utan också, tydligen. Kanske blir det det nya nu?

lördag 6 oktober 2012

Seger på första dagens Kumlacross!

Jag bakom Västerås CK. Foto snott från: http://jakobbjorklund.blogspot.se/2012/10/kumlacross-bilder.html

Det blev en seger idag på tredje deltävlingen i svenska CX-cupen. Banan var nästan identisk med den som var här för två år sedan, fast då var det snöblask på hela banan. I år var stora delar torr och solen sken, men det fanns som tur var några surhål. Vi startade idag samtidigt bakom superklassen, vilket i alla fall jag tycker fungerar sådär i starten. Många av tjejerna är faktiskt mycket snabbare än de som står längst bak i herrklassen och får problem att ta sig fram, även om de flesta i superklassen är väldigt snälla och flyttar sig när de kan. Vi kunde åtminstone få ett mellanrum på 15-30 sekunder, tycker jag. När fältet väl dragit ut sig, är det oftast lätt att passera andra och då är det ju bra med lite extra cyklister att försöka jaga i kapp. Jag vann som sagt loppet, men vet inte med hur mycket efter som det blivit fel med tiden i damklassen. Höftade till med en tid, vilket visade sig inte alls stämma, när man jämför med de killar jag körde i närheten av. Ja ja, det är ju ändå placeringarna som räknas.
Väl i mål blev jag kallad till dopingkontroll och det tog sin lilla tid så klar. Bra att man får se kontrollanterna ibland på tävlingarna. När jag var med i kontrollgruppen och vistelserapporterade till RF (alltså att jag fick ange en tid och plats där jag befann mig tre gånger i veckan så de kunde komma och testa utom tävlan), kom de inte hem till mig en enda gång. Kändes ju ganska onödigt.

I morgon blir det nästan samma bana som idag, fast åt andra hållet. Undrar vad som är roligast?

fredag 5 oktober 2012

Kan det verkligen vara sant??


CX-tävlingar i Kumla i helgen. Vädret ser ut att bli så gott som strålande. Man är ju rätt skeptisk, sen jag kom hem från Kina har det ju regnat i princip oavbrutet, även om solen skiner för tillfället. För min egen del hade det dock fungerat bra, kanske till och med bättre med ett ler alternativt snö-räjs a lá 2010, men det lär jag ju inte få.

Har varit rätt trött sen jag kom hem från Kina, nästan lite förkylningskänningar, men det känns inte som det bryter ut, och blir något, så jag kör på i helgen och hoppas att det ska ge med sig.


onsdag 3 oktober 2012

Utopi.

No Cars Highway 54x35 cm. Akvarell & bläck

Vad tror ni om en värld helt utan bilar? Inge så dumt, men en Utopi, precis som de flesta av mina bilder!

tisdag 2 oktober 2012

Hemma igen- full av intryck! (varning för ultralång bloggning)

"Tack" 

Nu är jag hemma från Kina och det finns så mycket att skriva om resan och tävlingen att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja. På 6 dagar hinner man ju inte uppleva särskilt mycket av ett så stort land som Kina, men jag tror att vi alla har med oss många olika tankar och intryck hem. Extraordinärt, helgalet, annorlunda och på sina ställen, helt underbart är nog det kortaste sättet att beskriva denna utflykt.
 Det nybyggda tävlingsområdet.
Tävlingen i Gyiuang var ju ett testevent och alla cyklister, ca 200 stycken från olika landslag och UCI-team världen över var inbjudna av arrangören. Målet med tävlingen är att få arrangera en världscup under 2013 och inom en snar framtid också få arrangera ett VM i Cross Country. Det hela handlade om att arrangören ville visa för UCI (internationella cyckelförbundet) och oss potentiella deltagare att de kunde klara av ett så stort evenemang, att banan höll måttet, och att säkerheten för cyklisterna fungerade. Vi som var där förstod ganska snart att bågen spänts riktigt, riktigt hårt och att vi skulle få en upplevelse vi sent kommer att glömma. Man har helt enkelt köpt upp en bit mark med lite skog och kullar och där byggt en xc-bana i princip från scratch. Dessutom har man fixat dit toaletter, byggt parkering, team-area. I planen ingår även att bygga ett helt nytt hotell på området, så att de aktiva kan bo vid banan. 


När vi landade i Peking fanns redan där folk för att guida oss rätt till nästa flight. Vi skulle hämta upp vårt bagage för att åter checka in det på inrikes flyget. Varken min eller Olofs cykel dök dock upp. Det tog lite tid att fixa med detta, men tillslut fick vi alla papper i ordning och kunde fara vidare till Gyiuang. Varje team och landslag hade fått en egen engelsktalande guide som var med och hjälpte till med språket och andra praktiska saker under dagarna. Vår guide kallades Daisy, många i Kina får ett västerländskt (läs amerikanskt) namn utöver sitt kinesiska. Daisy talade ganska bra engelska, men verkade ganska ofta inte alls förstå vad vi menade när vi frågade eller berättade om något. Hon var dock otroligt hjälpsam och artig, nästan så att det blev lite för mycket ibland. 

Redan i bilen från flygplatsen till hotellet kom frågan om vad vi tyckte om Kina och Gyiuang. Givetvis sa vi att det var jättefint fast vi inte sett någonting! Alla inbjudna var inkvarterade på stans finaste 5 stjärniga hotell, ca 7 km från tävlingsbanan. Det var verkligen fint och flott, det finaste jag bott på någonsin.


Mitt hotellrum som jag delade med Ann.

Dagen efter ankomst var det träning på banan. Då trafiken i städerna i princip saknar allt vad trafikregler heter, fick de som skulle cykla till banan poliseskort till och från tävlingsområdet. Detta innebar i praktiken att man fick stänga av vägen för trafik minst 4 gånger om dagen, ibland för endast ett tiotal cyklister. Om man tänker tankarna att det i Sverige är näst intill omöjligt att stänga av vägarna för en tävling som landsvägs SM eller ett motionslopp som Vätternrundan, och att ingen bilist i staden Gyiuang, med nästan 4 miljoner människor, verkade särskilt upprörd över att få stanna för ett gäng cyklister i färgglada kläder, blir man ganska förundrad!


Mäktig poliseskort!


Tydligen hade banan varit allt för lerig och i princip ”ocykelbar” vid en första inspektion av UCI, men man hade snabbt dragit ihop folk och grusat hela banan. Här snackar vi resurser! Medan de andra i landslaget cyklade på banan fick Olof och jag tillsammans med Isak och Pumpen, efter specialtillstånd från kommissarien, gå ett varv på banan, eftersom vi fortfarande saknade våra cyklar. Banan hade ett sugande underlag, men var fullt cykelbar. På ca 4 km bana hade man klämt in ca 200 höjdmeters klättring, en mycket kuperad bana alltså. Den enda plattkörningen fanns vid varvningen. Banan var relativt lätt teknisk, några halvtrixiga partier, men inget överjävligt. Största utmaningen var istället de många höjdmetrarna, det sugande underlaget och att det var rätt stötigt på vissa ställen, eftersom det inte var så många som cyklat på banan.
Från slutet av en av de brantare klättringarna.

Ingen dålig utsikt från banan, om man bara orkade njuta av den under räjset.
På kvällen var det invigning a la mini-OS. Inmarch, presentation landsvis och Kinesisk nationalsång. Därefter enormt påkostad show, med både dans och sång i traditionella kinesiska dräkter och kinesisk modern pop. Och Konfetti. Här kan man verkligen tala om ”extra allt” och lite till. Enligt uppgift hade arrangörerna lagt en miljon bara på invigningen. En miljon Euro alltså.. 

Vid midnatt innan tävlingsdag 1, shorttracktävlingen kom äntligen Olofs och min saknade cykel. Det hade ju varit väldigt tråkigt om de inte dykt upp. Pumpen gjorde en heroisk insats och packade upp och mekade ihop dem mitt i natten. Eftersom Shorttracket gick på eftermiddagen, körde jag två varv på XC-banan på förmiddagen, kanske inte en optimal uppladdning, benen hade förmodligen mått bättre av lite plattkörning för att komma igång efter tre dagar och en 24 timmars resa, men det var ju den enda möjligheten för mig att få testa banan på cykel så det fick bli så.

Ann.


Angelica.
Shorttrackbanan bestod av ett varv som tog 3-3.30 att köra. En kort men seg klättring, en småknixig utförslöpa och sedan plattkörning och varvning. Hårt. Fick själv en ganska dålig start och tabbade mig i första kurvan, men kom igång efter hand och plockade placeringar. Det blev hela 10 varv på banan, jag slutade på 14:e plats, Ann körde starkt och slog till med en 9:e plats, medan Angelica var några placeringar efter mig. Något jag tyckte var jobbigt, var att många stod och rökte längs med banan. I Kina röker man mycket, inget undantag då man tittar på cykeltävling.

Välmatchad. Tack Abus och X-Kross! Foto: Mario Bilich.
Dagen efter var det dags för XC:t. Jag tror de flestas ben och kroppar var trötta efter den långa resan och de intensiva dagarna. Många hade också sovit dåligt. Själv kände jag mig jättetrött och hade svårt att komma igång på uppvärmningen. Första varvet på tävlingen upplevde jag också som väldigt segt, men sen kom jag igång och kunde hålla relativt jämna varvtider och plockade en placering här och där. Vi körde 5 varv och det kändes som om det var ett för mycket, sista varvet fick jag slita ordentligt och tappade en placering. Trots detta är jag nöjd med loppet. Jag slutade 12:a och hade inte kunnat köra snabbare för dagen. Jag tog ut alla krafter och var helt slut i mål, det var tungt hela tiden, men jag kunde ändå bita i.

Efter tävlingen hängde vi på tävlingsområdet och kände oss som stjärnor. Är det något som kineserna gillar så är det att ta fotografera och vara med på bild. Många hade väldigt fina kameror och plåtade oavbrutet. Särskilt omtyckta blev sverigeteamets unga, långa och ljusa killar. Tjejerna kom fnissande fram och ville vara med på bild, vilket de givetvis fick! Några tjejer puttade till och med bort en kinesisk kille från bilden när de skulle ta kort. Vi fick även skriva autografer på T-shirts, kepsar och diverse block. Olofs idolkort tog slut på ungefär 2 minuter och till och med de annars så allvarliga och auktoritära poliserna kom och ville vara med på bild. Ja ni förstår att det hela var helt crazy.
Uppställning! Även Poliserna ville vara med på bild med oss.

Pumpen och Olof
Mange mekar.
Supermeken Pumpen!
På kvällen efter tävlingen var det fest. I början var det lite torrt, men när partajet väl kom igång, så kom det igång om man säger så. På lokalen vi blev bussade till hade de ett fantastiskt dansgolv, med svikt i. XC-cyklister är ju vältränade och i princip alla dansade otröttligt så att svetten lackade, med nyfikna kineser som åskådare. Några enstaka vågade sig också upp på dansgolvet efter ett tag. För en del fortsatte partajet på hotellet verkade det som, för kl 2 på natten när både jag och Ann (min rumskompis som skulle upp för att åka hem kl 5 dagen efter) somnat, ringde det på vår telefon och någon i luren frågade om det var efterfest hos oss. Zzzz...
Party is ON!!
Eeehh?!?!

Ehh??! Igen! Minishorts är nog det som gäller i Kina!

Eftersom alla dagar varit fullspäckade med aktiviteter hade vi som inte skulle åka hem tidigt på lördagen (bara jag och Olof från Sverige, då vi ju flög till och från Göteborg) sett fram emot sovmorgon. Det låg dock en lapp på min säng när jag kom hem från festen. 9 på morgonen skulle vi vara i receptionen för avfärd till Huangguoshu-fallet, ca 1 ½ timme från hotellet. Ett av Kina och världens största vattenfall. Så blev det med den sovmorgonen, tack Isak!

Två, i detta sammanhang, små vattenfall!


Vi trodde att det skulle bli en utflykt på kanske 2-3 timmar totalt, eftersom vi inte visste hur långt det var dit , men det visade sig bli en heldag, med ca 5 timmars promenad, först i en park nedanför vattenfallet och sedan i parken för själva vattenfallet. Vattenfallet var dock väldigt mäktigt att få se och det var fint väder. Som tur var Daisy med på utflykten liksom en av arrangörerna och dennes fru. I parkerna fanns många som ville sälja olika ätbara saker. För oss som västerlänningar kändes det som lite konstiga grejer att äta på utflykt, till exempel hela gurkor och majskolvar. En gammal kvinna gick och sålde kokta, varma ägg. Jag fick ett ägg, men visste inte riktigt vad jag skulle göra av det, då jag inte vågade äta det men inte kunde säga nej. Till slut la jag det i fickan så länge.

Vi blev bjudna på lunch också. I Kina äter oftast alla små rätter från gemensamma tallrikar och tar med sina egna pinnar. Kändes lite ofräscht och ovant, men man vill ju inte tacka nej, det kan uppfattas som oartigt om man är gäst och blir bjuden. Vi lyckades i alla fall få fram att vi inte åt kött och fick vegetariska rätter. Vissa grejer var riktigt goda, andra smakade lite suspekt. Till maten drack vi te.

Mäktigt fall och fint väder! Foto: Olof Jonsson

77 meter högt och 108 m brett! Foto: Olof Jonsson

Vår guide Daisy!
På vägen tillbaka till hotellet åkte vi genom några mindre städer och byar. Det såg väldigt gammalmodigt ut, så som man tänker sig att Kina ser ut på landsbygden. Många restauranger  skyltade med bilder vilka specialiteter (djur) som serverades. Det var bilder på fiskar, kycklingar, hönor och kor bland annat. En del restauranger hade även en skylt med en labradorliknande hund. Tanken på att de verkligen äter hund svindlar.

Dagen efter skulle vi åka hem, men inte förrän på eftermiddagen, så vi bestämde oss för att åka ned till Gyiuang city. Det som var mest förbluffande var att vi inte såg en enda icke-asiat förutom oss själva, varken på utflykten till vattenfallet eller på turen inne i city dagen efter. Vi ansträngde oss verkligen för att se någon, men såg ingen. Många stirrade istället på oss och skrattade när vi gick på stan och när vi gick in i en affär med rea och fullt med folk, blev det tyst ett tag och det kändes som om alla tittade på oss. Om det var för att de tyckte vi var snygga eller för att det är så ovanligt med västerlänningar i staden vet jag inte. I princip ingen kunde någon engelska inne i stan, mer än ”hello”. Teckenspråk brukar man ju kunna komma långt med annars, men det var som om de inte förstod alls de enklaste tecknen. Kanske vi gör på olika sätt för att symbolisera tex ”skriva” eller ”pengar”?

Det fanns en hel del klädaffärer i stan, men det kändes som om det var ungefär samma utbud i alla affärer. Det bästa för min del var att alla skor och kläder passade perfekt. I Kina är jag minst en medium, jämfört med i Sverige, där jag oftast är en XS och har rätt ofta svårt att hitta främst skor i rätt storlek. I en av de fösta affärerna vi var inne i trodde vi sålde barnkläder och skor, men det visade att det var de normala provstorlekarna som hängde framme. Perfekt för mig i alla fall, svårare om man är en halv meter längre än alla andra. Hittade ett par Converse-liknande skor för 150 kr som jag köpte, topp, precis vad jag behövde.
Kinasko!
Roligast var det när vi hittade en diversemarknad på en bakgata som sålde allt från kryddor och teer till gamla tvättmaskiner. Det är ju lite sånt man vill uppleva, men det verkar som om Kinesena själva vill visa upp det som är så västerländskt som möjligt, inte det inhemska. Olof köpte en brutal grönsakskniv för 40 kr. Jag hade gärna handlat mer, men hade inte riktigt plats att få med mig fler grejer i bagaget.
Trafiken i stan och tillbaka till hotellet gick långsamt och vi hann precis komma tillbaka och packa innan det var dags att åka till flygplatsen. Resan hem gick rätt smärtfritt, men jag var bra seg och vi var nästan tacksamma över att inte cyklarna kom samtidigt som oss den här gången heller. Skönt att slippa kånka på den och istället få den hemkörd.