torsdag 30 maj 2013

Seger på första etappen -

Idag var första dagen på Beskidy MTB trophy. 67 km och ca 2500 höjdmeters klättring skulle avklaras. Själv har jag varit förkyld några dagar och var fram till kvällen innan racet osäker på om jag vågade starta eller ej. Utifrån hur det kändes igår kväll och med förra årets lunginflammation jag fick efter Andalucia Bike Race i bakhvudet had ejg viljat ha åtminstone en extra dags återhämtning innan racet. Men ingen feber och känlsan var ju att det  blev bättre och bättre. Uppladdningen bestod dock av några dagars hel vila istället för träning, inte helt optimalt.

På natten morgonen regnade det rätt rejält. Att tävla när det regnar brukar inte störa mig, men att stå på startlinjen i ösregn är inte helt kul. Dessutom kunde man inte lämna kläder någonstans i starten så det blev att åka från hotellet i de kläder man skulle tävla i, vilket givetvis gjorde att man blev blöt på vägen till starten. Som tur var slutade det regna en stund innan start och temperaturen blev rätt behaglig. Starten började med 6 km uppför och jag låg rätt långt framme i fältet. När det sedan tillslut planade ut och började gå utför svängde min grupp med åkare och jag följde efter på en brant stenig utflörslöpa. Gick väldigt bra, det var bara det att resten av tävlingen fortsatte rakt. Vi hade åkt rätt långt utför när vi förstod att ingen annan tagit denna väg. Blev att vända och gå/cykla en hiskelig stigning. Detta gjorde att jag tappade min ledning i damklassen och åkte ned till 5:e plats. Vi förlorade säkert en 6-7 minuter på denna felkörning.  Ja ja det var bara att bita i det sura och köra vidare. Jag plockade tjej efter tjej och i början på sista backen var jag i kapp den sista (eller snarare den första). Hon gjorde inga större ansträngningar att hänga på så jag tuggade på i mitt tempo. Pulsen var olidligt hög i början, den brukar bli det när man precis varit sjuk, men i sista långa stigningen tyckte jag att ansträningen motsvarade pulsen. I mål var jag ca 6 minuter före, så det var ju skönt i alla fall. Banan var bitivs riktigt fin med singeltrails utför som så klart var såphala och leriga på grund av allt regn. Men jag tycker att det fungerade bra och Alle:n skötte sig mycket bra trots all lera. 

Nu ligger jag och funderar på hur i He.. jag ska orka morgondagens etapp, Då ska runt 3000 höjdmeter avverkas. Maten vi får på vår helpension vi bokat är faktiskt inte så bra, så både i går och idag har vi även ätit en extra måltid på restaurang. En pasta med pesto går lös på runt 40 spänn, så det kan det ju vara värt för att minska väggningsrisken.. 
Så här ser morgondagens etapp ut, ungefär som cykelvasan. Eller nej typ inte alls som den:



Dagens etapp tog runt 4 timmar för mig så jag räknar med att det tar runt 5 i morgon om inget olyckligt händer.



tisdag 28 maj 2013

Kalla kårar..


Inget vidare bra foto, men jag var bara tvungen att ta det i farten. Resan till Krakow gick bra, bara ca 90 minuter lång ett nästan tomt plan och plats vid nödutgången med extra mycket plats. Jag är iofs. kort av mig så jag har ju ganska bra med plats oavsett var jag sitter.

Från Krakow blev det bil till Isebna, där tävlingen ska gå. Under bilfärden säger vår förare plötsligt ungefär -att nu åker vi in i Oświęcim och det är här det där hemska skedde under andra världskriget, vi kommer att passera där strax. Hemskt är väl en underdrift i detta fall. Det är snarare något ogripbart ofattbart. Man skulle kunna tro att det bara var ett gammalt regemente där bakom muren, om det inte var för den där känslan som infinner sig. Känslan av obeskrivlig ondska som aldrig kommer att gå att tvätta bort från platsen. Trots att man bara sett bilder på dessa baracker så förstår man direkt var man är. En högst kuslig känsla, kalla kårar längs ryggen. Auschwitz. 
Jag ville stanna och gå in för jag tror att man behöver göra det för att förstå hur mycket ondska som kan finnas i oss människor. Alla borde åka dit, det borde vara obligatoriskt.  
1,1 miljoner människor avrättades i Auschwitz på grund av att de tillhörde nationaliteter eller hade religion som man ansåg inte fick finnas utan skulle utrotas. Vi borde ha lärt oss av detta ofattbara och se till att det inte händer igen. Fast det har vi uppenbarligen inte då massavrättningar har och sker än i dag.

Nu får jag sova på detta och försöka fokusera på cyklingen i morgon.

måndag 27 maj 2013

Inspiration




Jag gillar verkligen JonTelevision. Sjukt snygga filmer, roligt namn och rolig logga. Denna film är extra bra då de filmat den i Änggårdsbergen, där jag brukar träna ofta. Visst är det fint? Och visst kan man åka fort där? Ok, jag har nog en hel del kvar att träna på innan jag kan åka sådär...

I morgon bär det av till Polen. Har lyckats dra på mig en nätt förkylning (första sen lunginflammationen för 14 månader sen), men hoppas att det ska ge med sig tills på torsdag då starten går. Detta har inneburit att jag fått stryka de långa, hårda distanspassen med massa (nåja med Ggöteborgsmått mätt..) backar som jag behövt inför etapploppet. Ja, ja det blir inte alltid som man tänkt sig. Mackan har i alla fall rakat benen, ett tecken på att han är snabb, så det känns ju bra.




onsdag 22 maj 2013

Etapploppdax!


Det närmar sig. På torsdag nästa vecka drar Beskidy MTB Trophy igång. Ett etapplopp i södra Polen där etapperna går in i så väl Tjeckien som Slovakien. Både jag och Mackan anmälde oss i sista sekund och kommer att köra i olika klasser, det är alltså inte någon lagkörning för vår del. Det fanns en lagklass, men den var mer motionsklass och vi vill ju så klart köra tävlingsklass. Etapperna är mellan 6,5 och 8 mil, alltså inte så långa i mil sett. Alla fyra etapperna har däremot alla mer än 2500 höjdmeters klättring så det blir lite att bita i helt klart. Då det är fyra dagar långt räknas det väl ändå som ett "etapplopp light". Totalt sett ca 11600 höjdmeter att klättra, så jag som klagar över att allt är för platt ska nog tom längta efter platta tävlingar efter det.

För Mackan blir det premiär i etapplopps sammanhang. För mig blir det mitt andra etapplopp om man räknar bort minietapplopp som Borlänge Tour och Kattegattstouren. Förra året körde jag ju Andalucia Bikerace tillsammans med Kajsa Snihs och det var en riktigt spännande och hård upplevelse. Det sägs ju att man ska få en boost rent form-mässigt efter etapplopp, men Andalucia Bikerace resulterade i lunginflammation för min del och därmed snarare en formsänkning än formhöjning. Jag hoppas hålla mig frisk efter detta, lite kortare lopp så jag kan se vilken effekt det har på kroppen. Dessutom var det relativt sett ganska billigt att anmäla sig, bo och flyga dit, det vill säga mycket tävling per krona!

Valet att köra etapploppet gör att vi tyvärr missar Långa Lugnet, vilket är synd, då det ryktas om en backig bana. Men man kan ju inte vara överallt. Dessutom är det ett bra lopp att börja med om man som Markus aldrig kört etapplopp, då det "bara" är fyra dagar. Vi har ju en liten plan att längre fram köra något av de riktigt stora etapploppen och då är det bra att ha känt på hur kroppen och skallen reagerar.  

En annan grej, om ni vill ha ett musiktips: Nyligen släppta Daft Punk-Random Acess Memories. SÅ. FANTASTISKT. BRA: Ville bara säga det.


tisdag 21 maj 2013

Jag har ju alldeles glömt..

..att skriva om det här. Min bild "Utopia " i tidningen Bicycling!

Känns riktigt kul att få en bild publicerad i just den tidningen. Mina största passioner i livet är ju just rita och cykla -ibland kan de faktiskt kombineras! Artikeln handlar om cykling i samhället och som "business" och är skriven av Krister Isaksson som skriver mycket intressanta saker i  just detta ämne.


Appro på cykla och rita så är snart nästa projekt inom samma område klart. Håll utkik på min blogg!

lördag 18 maj 2013

Lurar och Varv.




Har varit lite mycket grejer att stå i det senaste, därav dåligt bloggande. Tisdag och onsdag var jag i Stockholm och jobbade med ett cykelprojekt i Postens regi, tillsammans med Angelica. Resten av veckan har ägnats åt att försöka få ordning på några andra projekt och på samma gång underhålla syster och 5-årig systerson och Mackan på bästa sätt. En inte helt lätt kombo. Det är lätt att det inte uppfattas som att jobba på "riktigt" när man sitter hemma och jobbar med projekt som dessutom äger rum på webben eller med penna och papper eller pensel. Jag menar, ingen ringer ju och ber mig att fixa tvätten eller hjälpa till med att installera något på nån dator när jag sitter på Scandinavium och jobbar, för att då ses det ur andras ögon som ett riktigt jobb. Så nu ska jag testa något som jag döpt till "hörursmetoden".Det innebär att när hörlurarna är på och jag sitter hemma och jobbar kan man säga att jag inte är där. Jag är på "kontoret", dvs ingen stör mig med saker som inte hör till det jag jobbar med. Eftersom hörlurarna även innebär musiklyssnande, hör jag inte heller telefonen och behöver därmed inte fokusera på den. Jag blir lätt störd av grejer omkring mig och med lurar och bra musik blir det lättare att fokusera på det jag ska göra. Om denna metod kommer att fungera vet jag inte än, men vi får väl hoppas.

Idag har vi tittat på när täten i Göteborgsvarvet slet i värmen. Det var varmt bara att stå och titta på, runt 27-28 grader och man hörde en hel del ambulanser som ryckte ut i värmen.  Vi stod där det var ca 1,5 km kvar. Där såg vi denna fina taxichaufför med ballong i handen och allt som erbjöd löparna skjuts till mål gratis. Tänk om denna "service" skulle finnas på långlopp i mtb? Hur många har inte varit sugna på att bryta ett lopp som känts överjobbig och inte gått så bra, men ändå fortsatt slita i mål då man inte vetat hur man skulle komma till målet annars.

Undrar om det var några som gav upp så nära mål? Eller slet de hellre gående, linkandes, krypandes..i mål. 

Vad mer, jo blixten slog nästan ned på oss idag. Jag satt på balkongen och jobbade med datorn och hörde plötsligt en knall som mer lät som en exploderande bomb. Jag flög två meter upp från stolen och sprang in. Det visades sig att blixten slagit ned i grannhusets tak. Inget allvarligt som tur var.



måndag 13 maj 2013

Dom där minerna...

Att jag aldrig kan låta bli. Gott med medalj var det i alla fall!

Se mer fina girobilder hos: http://christerhedberg.se/goteborgsgirot2013/

söndag 12 maj 2013

Säsongspremiär och seger på Göteborgsgirot!

Det blev seger på dagens MTB-lopp i Göteborg, Göteborgsgirot och så här glad blev jag då:

Ser lite rolig ut om jag får säga det själv, men jag var å andra sidan väldigt glad. Givetvis för segern i sig, men även för att det gick så pass bra att köra med handleden. Kändes faktiskt bättre efteråt än efter gårdagens lopp, vilket är konstigt, då slät vägkörning rimligtvis borde vara bättre än Getryggsstenar utför. Jag lyckades till och med hålla i styret ordentligt på de tekniska partierna, vilket får ses som en stor och viktig framgång.

Jag körde strax före Kajsa in på det första skogspartiet men mot slutet av det gick hon om och fick en liten lucka. Fick hoppa av på något stenparti uppför, då jag inte riktigt vågade rycka i styret som jag brukar, men förlorade inte så mycket tid på det snarare kanske jag stoppade någon annan och i så fall -förlåt! Strax innan nästa långa skogsparti vid golfbanan var jag i kapp Kajsa och gick om och drog i från en del. Fick en liten lucka men hade henne nosandes i bakhasorna, vilket på ett sätt var bra, då  jag fick se till  försöka hålla tempot uppe i skogen. Det var väl efter att Getryggen passerats som jag drog ifrån mer och mer och i mål var det några minuter.
Är grymt nöjd med loppet främst för att det gick så pass bra att köra efter skadan, men även för att det ju är något visst med att vinna på "hemmaplan". Riktigt fin bana och kul med ett envarvslopp med XC-längd tidsmässigt. Göteborgsgirots organisation ska ha mycket beröm, även om det finns möjlighet att bli ännu bättre!

Det känns som att fysiken är bra, men jag behöver köra mer i skogen och öva upp styrkan och feelingen i handleden ytterligare och lära mig att lita på att den verkligen håller, även utan skenan som jag har nu när jag kör. Just nu kör jag väldig mycket safe och tar inga risker utför, vilket jag känner att jag vill komma ifrån lite mer. Jag tror att det kommer bli bättre ju starkare handleden blir. Sen är det det här med tummen och tumbasen. Jag ska till Handteurapeuten i morgon och se vad hon tror om det. Men jag kanske inte ska berätta om att jag kört så här:


Här körde jag jättelugnt, men det ser väl inte så illa ut ändå?



lördag 11 maj 2013

Giropremiär och film inför morgondagen!



Idag kördes premiären av Göteborgsgirot., stadsloppsvatianten Ca 3000 på startlinjen inne på Ullevi kändes mäktigt, främst motionärer men även en del snabba elitåkare. Jag och Mackan körde och innan start läste jag igenom reglerna för Mackan. Där stod att man skulle ha nummerlappen på magen. Mackan som är lydig satte den givetvis som anvisat:

Det kändes dock lite väl motionärsmässigt, så när vi kom fram till starten smusslade han så diskret som möjlig av nr-lappen och satte den på ryggen istället. Ingen såg det allvarliga missödet. 

Det var ett knixigt lopp och jag körde fel några gånger på grund av lite dåligt skyltat, men jag tycker att tanken är utmärkt och med lite justeringar kommer det nog bli kanon. Fokus är ju på motionärerna och upplevelsen blir ju helt annorlunda om man kör långsammare. Hade intalat mig själv att ta det vackert, då jag inte vill riskera några vurpor med handen och i början fegade jag mycket och tog mig inte fram i fältet, men det var ju så klart svårt att hålla igen när man väl är där med en massa folk om kring sig och jag körde på bra när väl fältet dragits ut. Handleden kändes bra, men jag kände av tumbasen en del och det var svullet efteråt. Hoppas inte det blir värre. 

För er som ska köra i morgon och inte kört banan kommer här en liten snutt av den. Från "Golfbanevägen" till början på stigningen av getryggen. Så vet ni vad som väntar där ute i skogen!

torsdag 9 maj 2013

Hej då Torbole!

Bra resa med bra träning och fin natur. Nu åker vi hem! Rykten säger att våren kommit till Sverige  så vi hoppas väl på samma väder som senaste veckan.

tisdag 7 maj 2013

Ute i svängarna.

Regn mer eller mindre hela dagen. Men vem bryr sig om det när det är 20 grader varmt och man precis hittat världens finaste serpentinväg? Vi kom också på att det bästa och mest praktiska vore om vi hade varsin GoProkamera. Nästa Livignoresa kanske man ska slå till (billig elektronik där). Här är vårt "mästerverk" för dagen, 30 minuter utför, nedklippt till 7 minuter:

Gårdagens träning -Bära cykel!


Igår körde vi upp för en riktigt cool väg som ledde till byn Pregasina. Härifrån var det tänkt att vi skulle köra stig och vi hamnade på en uppmärkt led. denna led var dock så brötig och stenig att det blev bära cykel i ungefär en timme. Båda var lite småsura när vi kom från stigen, vi är ju trots allt här för att cykla och då är gå ganska jobbigt. Sen blev vi glada igen, då vi hittade ett ställe där de hade kaffe vid den lilla bergssjön Lago di ledro. Ett varvs plattkörning runt sjön kändes gött för benen.  


Kaffepaus.Mackan nöjd.


Utför tillbaka till Gardasjön var det desto roligare. Här visar Mackan hur man behärskar den knöliga utförslöpan.



Utsikt. Överallt utsikt.

Linslusar.


 Och så har jag äntligen hittat mitt favorithus. Kan man köpa det?

Idag blir det mer cykling förstås och vi hoppas hitta lite stigar som man inte behöver ha Downhillcykel för att klara av. Hur det känns i handen? Jo det känns ganska bra, men det är mer tummen som inte fungerar optimalt. Det går knappt att växla upp till stora klingan från lilla. Man får välja vad man ska köra.


lördag 4 maj 2013

Livet deluxe!

Mackan och jag har styrt kosan till Italien och Gardasjön. Finns mycket att skriva om våra dagar här men bilderna säger väl mer än allt jag eventuellt skulle kunna skriva. Om vi flyttat hit hade både jag och Mackan blivit nöjda. Här finns både berg, skog (för mig) och vatten man kan segla och surfa på (för mackan). Vi har det så bra vi kan ha, tränar bra och hårt, äter mycket mat och glass, vilar, gör det vi har lust att göra. Ett liv i lyx tycker vi, andra hade nog ansett det var mer någon form av tortyr med alla timmar på cykel och alla avverkade höjdmetrars klättring när man istället hade kunnat sitta i en solstol och dricka paraplydrinkar med vågskvalp i bakgrunden. Men vi är ju alla olika och det kanske är tur.


På ca 1400 meters höjd låg det lite snö..

Vägen upp var brant och man fick stundvis på med den lättaste växlen.
 INTE photoshop!! Snarare en  skön bekräftelse på att man inte var så dåligt tränad som det kändes..


 Mackan poserar i solen.









 Vid stranden av Gardasjön.


 Afterbike i den urgamla trädgården i terassform.

 Lurade upp Mackan till en utkiksplats. Är glad att han inte blev sur varken i sinnet eller i benen av all klättring..

Fortsättning följer...