torsdag 31 december 2015

10:a i Bredene och Nyårsbestyren!

I Danskt sällskap. Foto: Josef Coerman


Helt ok dag i Brederne igår. En lite mindre tävling än de andra jag kört hittills. Fast allt är ju relativt. När herrarna körde var det nog ändå mer åskådare än på någon cykeltävling någonsin i Sverige. Helt platt och nästan utan tekniska partier, men mycket kurvor. Lite som ett landsvägskriterium fast med ojämnt underlag. Starten var en lååång asfaltraka, tyckte jag hängde med ok, men var sen lite defensiv. Låg ett tag ensam, precis så att jag inte kom in på hjul på framförvarande åkare vilket var lite frustreande, då man kunde tjäna på det på den här banan. Men så gjorde någon ett misstag i på banas enda slänt och jag var ikapp. Vi körde hela 7 varv och jag fick bita i för att ligga kvar i den lilla gruppen, men var uppe och drog lite med. Gruppen minskade till tre och jag kunde hålla mig kvar fram till sista 500 metrarna, då de andra två tryckte på lite till och jag mer eller mindre flög av. Är ändå gjlad att jag kunde hänga med så länge på denna typen av bana och mot de cyklisterna. Rullade in som 10:a vilket jag är hyfsat nöjd med, man vill ju alltid lite bättre.
Det är roligt här i Belgien, för de tar ofta upp om en bana passar en eller inte. Som denna bana, sa de att den inte var för en åkare som mig, "to speedy". Ska jag då undvika den? Jag tror att det kommer lite från landsväg att man är en viss typ av åkare, men från MTB:n har man ju med sig att man ska försöka förbättra sina svagare sidor och att man aldrig kan skylla på banans karaktär etc. Jag tänker att man oftast har någon bantyp eller underlag som man har som favorit, som att jag gillar när det är backigt och tekniskt och gärna lite lera på det. Jag är ganska bra på det helt enkelt. Det betyder inte att jag undviker banor som är sämre för mig. Har tex åkt både sandbanor och plattbanor och ser det som en del i att bli bättre. Sen har jag lärt mig av erfarenhet att man ska försöka att inte döma ut sig själv, vissa dagar kan man köra fort på vilken bana som helst.     

Nu är det nyårsbestyr. Robin och Gabbi kommer på besök ikväll på middag och vi ska packa ihop våra saker och åka till Baal imorgon för GP Sven Nys och sedan till Surhuisterveen. Jag kör båda tävlingarna och Angelica kör den i Surhuisterveen. Så två race kvar på denna julcross. Känns ok. Hoppas ha krafterna hela vägen. 

Gott nytt år alla! Vi syns på andra sidan. 





tisdag 29 december 2015

Munköl och Azencross!



Vila igår och besök på Klostercafét Sint Sixtus i Westvleteren. Ett kloster känt för sitt mytomspunna Trappistöl, som knappt går att få tag i. Man får bara beställa en begränsad mängd inom en viss period, det är dessutom i princip omöjligt att komma fram på telefonen och ens få beställa sin öl för avhämtning, det är upptaget hela tiden eller så är det ingen som svarar. Dessa svårigheter och begränsningar är nog en av anledningarna till att det blivit en jäkla hype med detta öl. Smart av Munkarna, som i till stor del driver sitt kloster genom att sälja ölet. Vi inhandlade en box var med 6 öl i. Genast la en Belgare märke till att vi inte "fyllt vår kvot" av ölinhandling och frågade om vi hade lust att "köpa ut" det resterande till honom. Vi är väl snälla och artiga och sa ok. Han blev jätteglad och gav oss 25euro för besväret. Mer eller mindre gratis lunch till oss, man tackar!
Mackan blir nog glad nu när han får både SvenNysmössa och Trappistöl.



Själv är jag väl ingen öldrickare av rang och beställde in en Cappuccino istället. Fick den Belgiska varianten (det är högst oklart när man får den eller den Italienska, det kan bli vad som helst.). Den belgiska varianten består av Kaffe med vispad grädde på toppen och lite kakao pudrat överst. Den Italienska vet de flesta säkert hur den är.


Det är svårt att veta om man blir trött eller pigg efter en vilodag när man tävlat hårt två dagar på raken innan. Man kan känna sig seg och stel som sjutton, ibland är man det med, men ibland kör man också fort ändå. Jag hade en halvbra känsla i kroppen innan tävlingen i Loenhout, lite seg och illamående, som om man ätit något som inte varit riktigt bra. På uppvärmningen kändes det segt och pulsen ville inte upp. Tävlingen har alla år innan bestått av misärlera, men nu var banan nästan torr. Det var gräs på ställen jag aldrig sett att det var gräs på. Det var snabbt före helt enkelt. Körde med smallbird, ett bra val kändes det som, då det var lite halt på ytan på vissa ställen. Stort startfält denna gång med ca 50-60 damer Fick en riktigt bra start jämfört med tidigare lopp och var med långt fram ända fram till andra kurvan då jag fastnade lite bakom någon. Farten var hög, riktigt hög, men man måste också hoppa av och på cykeln 5 ggr per varv, vilket krävde en del fokus. Hamnade i en grupp om 5 cyklister och kunde ligga bakom lite och dra lite. Det var kul för det höll uppe farten. Tog mig i mål på en 21:a plats även denna gång, men endast 2.30 efter segrande Sanne Cant. Nu blir ju tidsmarginalerna mindre på ett sådant här lättkört lopp, jämfört med ett lerigt, mer krävande lopp, men då jag vanligen har svårt att hänga med, när det blir så snabbkört är jag mer än nöjd med insatsen. Det var klart över förväntan. 

I morgon väntar ett mindre lopp i Bredene vid kusten. Det är första gången de har damklass där, så det ska bli intressant att se vad det är för bana. De säger att den är snabb och platt den med. Bra att jag får träna på det mer då!

söndag 27 december 2015

Omstart!

'
Foto: Bart Raeymakers

Tävlat i dagarna två och ser fram emot vila i morgon. Värdscup i Zolder igår och klassisk Superprestige i Diegem idag.
Stora startfält i båda loppen, närmare 70 damer. Riktigt roligt att se!
Igår hände något som jag aldrig varit med om tidigare i någon tävling, det blev omstart! Det var inte det att någon tjuvstartade, utan det blev fel på startlamporna. Den ena förblev röd och den andra slog om till grön, viket innebar att de som tittade på lampan som var grön spurtade iväg och de som tittade på den röda lampan stod kvar. Själv blev jag förvirrad efter som jag kollade på båda. Skulle jag köra eller skulle jag åka iväg? Gjorde något halvdant. Förvirringen var stor och det enda rätta var att göra om call-up:et igen.
 Det blev lite oroligare och folk försökte trängas och ville komma iväg. Starten gick ok men sen var det allmänt kaos hela första varvet. Mina armbågar var inte så vassa, så jag åkte bak en del i fältet. Tycker själv att jag körde bra tekniskt och i utförslöporna, men var svårt att ta sig om andra på dessa partier. På platten gick det dödsfort. Rullade i mål som 44:a tror jag men tidsavståndet var bättre än någonsin på i det här motståndet, 4.31, nästan exakt 10% efter täten. Banan i Zolder är grymt rolig, lite mer regn och misär hade jag gillat dock.

Foto: Knops Bart

Efter racet kollade jag lite på Herrarnas race, pratade med Robin och Gabbi som tagit sig ned hit och inhandlade Sven Nysmössa till Mackan. Optimalt vore att få den signerad av Sven, men jag är för blyg att fråga.

Fredrik grejar..

Det var rätt skönt med lite sovmorgon idag innan avfärd till Diegem. I år startade vi 15.30. Är lite besviken att vi inte fick köra i mörker som herrarna denna gång heller, utan bara lite skum skymning, men avsevärt mycket bättre än att starta kl runt 10-12 på förmiddagen utan publik som det var tidigare. Banan i Diegem är rolig tycker jag, den är snabb med mycket asfalt, men har en del luriga partier på gräs, ett sandhinder, en skitjobbig trappa och en lång slakmota i mitten. I år var det stor kontrast mot förra året då det var 11 plusgrader jämfört med minus 5 förra året. Men det är ju lite det som är grejen med cross. Man vet aldrig hur förhållandena blir. En bana kan se helt annorlunda ut i ett väder jämfört med ett annat.
Innan start. Gäller att åtminstone försöka tuff ut... Foto: Gabriella Ekström

Hade bestämt mig för att försöka ha vassare armbågar denna gång. Redan på startrakan försökte nån sig på fulprejning (ut med armbågen i sidan på mig), jag lutade emot istället för att flytta mig och hon kom inte förbi, ha! Hade redan innan bestämt att springa hela första riktigt smala partiet, vilket visade sig vara smart för det blev en del som ramlade där. Det gick precis lika snabbt att springa. Höll mig själv och grejerna hela och körde på. Tyckte att jag hade bra fart och kunde ta in på dem framför i den långa slakmotan. Är nöjd att jag lyckades cykla hela sandpartiet 4 gånger av 5, något jag inte kunde förra året och det gjorde att jag tjänade en hel del sekunder på de som  jagade bakom som sprang eller ramlade i sanden. Var riktigt trött på sista varvet och blev frånåkt av en jag låg och tampades med, kom i mål som 21:a, 3.49 efter vinnaren. Eftersom det var samma åkare i täten som gårdagen är jag mer än nöjd med det. Det var ett mycket bättre lopp idag för min del.

Tävlingen i Diegem drar alltid mycket publik och idag var det mer än vanligt kändes det som, troligen på grund av att det var så varmt. Försökte kolla på herrarnas lopp lite, men såg ingenting om jag inte kollade på storbildsskärm eftesom det var folk överallt. Efter ett tag gav jag upp och åkte hem. Imorgon blir det ett kort lugnt pass och laddar för Azencross. Hoppas hinna piggna till.  Såna här sena eftermiddagsaktiviteter gör dock att man blir pigg vid fel tillfälle. Sitter i sängen och skriver och känner mig hur pigg som helst. Angelica och Fredrik sover för länge sen. Lär ta ett tag innan jag somnar...



måndag 21 december 2015

Namur utan skur!

Hej och hå, nu har vi hunnit åka till Belgien och installera oss i vårt boende i Izegem. Boendet är riktigt bra. En nästan ny liten lägenhet med cykelgarage innehållandes cykeltvätt och andra förnödenheter. Riktigt lyx.

Så här glada var vi efter bantestet, eller var vi chockade?

Igår kördes det alltså Världscup i Namur. Namurbanan ligger på min topp 5 lista över favoritbanor. Den är är hård och teknisk krävande. I år var den "torrare" än någonsin av de gånger jag kört den, vilket inte på något sätt betyder torr med svenska mått mätt -(dvs att cykeln inte behöver tvättas efter tävling) utan mer att det alla år tidigare varit riktigt misärlerigt och nån gång även snöblask. Det var fortfarande slirigt och djup lera på sina ställen, men lite mer rullvänligt över lag och varven gick snabbare. Då banan är så pass tuff ändå, med sina 60 höjdmeters klättring per varv och branta uppförs och nedförskörningar, tyckte jag den blev ännu lite bättre med detta underlag, mer variation liksom.

Det var hela 70 anmälda till gårdagens tävling, tror att det är någon form av rekord på damsidan, riktigt kul att se, särskilt att Norge hade med en dam på startlinjen. Det behövs fler åkare från oss i norden, heja Norge!

Ignace hade fixat en bra parkering till oss när vi kom, så vi kunde stå nära banan, riktigt grymt. Den mannen är en riktig klippa, vet inte hur jag klarat detta utan honom! Dessutom var det i år för första gången "tillåtet" även för damelitåkarna att stå på den officiella teamparkeringen precis vid materiaalpost, till glädje för damernas mekaniker som då slapp gå 20 minuter dit med alla grejer (parkeringen var innan bakom allting= långt och krångligt att ta sig till banan + inget folk som går förbi). Men det är ju bara 2015 nu, så det var väl bra att nån kom på att damer som ska tävla är värda att parkera lika bra som herrar som ska tävla...suck.

Det var som sagt ett stort startfält, och jag fick starta lite längre bak än vad jag brukar göra, alltså många snabbingar att kriga med. Starten i Namur går i backe som smalnar av rätt snabb och svänger, så det är bra att ligga med långt framme för att undvika tumult. (det är det i och för sig alltid). Jag tycker att jag kom iväg bra i starten och försökte vara smart och lägga mig på yttersidan. Det fungerade bra tills någon körde in i mitt bakhjul så jag välte, samtidigt som det blev tvärstopp vid innerkurvan. Blev lite småförbannad. En fördel med en tuff bana är dock att fältet snabbt dras ut och det går lättare att komma om, men lite längre fram i fältet på första varvet hade varit önskvärt så klart. Plockade placeringar på varje varv och var uppe på 29:e på sista varvet, då jag klantade till det på ett skråparti och blev omkörd av de fyra som låg strax bakom och jagade. Blev helt enkelt för trött och tappade fokus där. Rullade i mål 33:a. Gårdagens tidsdifferens (+ nån minut till pg av längre åktid förra året) hade räckt till en topp 20 placering förra året, vilket säger en del om nivån på gårdagens race. Banan var som sagt riktigt bra och det var riktigt roligt att köra. Jag hade hela tiden cyklister omkring mig att försöka köra ifrån eller försöka att komma ikapp, vilket höll uppe kämparglöden.

Placeringen var väl inget att hurra för hade hoppats på bättre, men på denna tävling jagade jag dock tiden mer än placeringarna, även om jag själv egentligen tycker att placeringar är viktigare. Anledning till tidsjagandet var att det satts upp tidsmål inför VM i slutet av januari. Man behövde vara max 12% efter i tid på världscup eller motsvarande. Då jag ligger topp 50 på världsrankingen (29 tror jag och med stor sannolikhet kommer att ligga kvar där även i januari) hade jag i och för sig ändå blivit automatiskt uttagen av UCI, enligt deras regler, men då fått stå för det kalaset själv.

För mig var det viktigt att klara den tidsgränsen ändå, för jag vill inte känna att jag anses vara någon som åker med på ett bananskal och kör VM bara "för att jag har turen att ligga så högt på rankingen". Tur och tur förresten, det ligger hårt och målmedvetet jobb bakom att hamna där jag ligger och det hade varit omöjligt om jag inte presterat några bra resultat. Jag klarade den där 12% maringalen med några tiondels %, det kändes bra! Trodde innan tävlingen att det skulle vara "mission impossible" eftersom jag vet ungefär hur långt jag brukar vara efter och för att tidsmarginalerna tenderar att bli större på en tuff bana som den här. Vid första varvningen såg jag dock att det fanns en möjlighet, vilket förvånade mig. Som minst tappade jag 30 sekunder på ett varv mot täten, det är det minsta jag någonsin tappat på en världscup om man ser till varvtider, kändes positivt. Angelica krigade på bra och klarade sig utan att bli avplockad, en bra insats i detta startfält och på denna bana.

   Foto: Knops Bart
Nu laddar vi om till tävlingen i Zolder som går på lördag och sen rullar det på med race. Idag har Angelica och jag sightseeingrullat runt Izegem medan Fredrik körde distans till havet och tillbaka, sovit, ätit och slösurfat. Lyckades med konststycket att tappa datorn i betonggolv från övre sängen i våningssängen. Den blev rätt kantstött, men fungerar. Ganska stor tur tror jag. Bra dator. Tack Dell.

torsdag 17 december 2015

På väg!

Nu är vi på  väg till Beligenland. I vilken gång i ordningen åker jag till Belgien egentligen? Jag vet inte. Denna gången har jag dock fint sällskap av Angelica och Fredrik. Är man 3 st kan man åka finfärja Göteborg- Kiel utan att behöva sätta lägenheten i pant, vilket är bra då man sparar tid, ork och bensin.

Dessutom lyckades Mackan få klart extracykeln med hela 90 minuters marginal från att vi skulle åka. Gott om tid till godo alltså!? Nu är den fint Specad med Novatectubhjul och Sram CX1 (är grymt svårt att byta cykel på tävling om den ena har SRAM och den andra har något annat), dessutom är styrröret kapat så det inte ser så konstigt ut.



Som jag skrev i tidigare inlägg, det har varit stressiga två veckor på grund av dubbeljobb och tävling. Om inte Mackan roddat med cykeln hade jag inte hunnit med det. Det har varit så pass stressigt att jag haft spänningshuvudvärk och träningen verkligen fått planeras och optimeras för att ens kunna bli av. Jag märker av att jag är stressad när jag tex. kommer på mig själv att gå om kring och äta lunch hemma (ett beteende som kommer från då jag jobbade på Pressbyrån för många år sen, där man alltid jobbade själv och aldrig hann ta lunch, hej arbetsgivare -se vad ni ställt till med... ). Då är det dags att sätta stopp och försöka lugna ned sig. Positivt är i alla fall att det slagits rekord både i 20-minuters intervall (mitt förmodligen enda bidrag till Kompiskampen i år!) och Pullups (9 st!). Så det går ju inte nedåt i alla fall. 
Men när man efter en stressig period till slut får slappna av blir man grymt trött. Känner mig så här just nu: 


Men det blir nog bättre!


måndag 14 december 2015

Mol & Spa -Sand & lera -och en matförgiftning!

Episk lera i SPA. Foto: Marc Van Est

2 bra race i helgen med helt olika karaktär. Det första platt, bitvis toksnabbt, bitvis djup sand. Det andra backigt, slirigt, lerigt och stenhårt. Bra att få öva på ett stort spann av vad cyclocross kan vara.
Fick även med mig mackan den här gången, så man kan säga att det var lyx med två mekaniker! 
Som jag nämnt tidigare, det har varit lite stressigt i veckan med jobb och allt. När jag så började plocka med mina grejor hittade jag inte hjälmen och antog att jag glömt den hemma. Lite panik först men kom sen på att Ignace nog hade ett "gäng" och jag fick låna hans finaste, en helt ny Pochjälm. Blev mest arg på mig själv då jag aldrig glömt hjälmen innan inför race och tyckte det var lite pinsamt. Men, men även den bäste osv... 
Ni ser, jag kan cykla i sand!! Foto: Knops Bart

Lördagscrossen var Zilvermeercross i Mol. En sandig och toksnabb historia, som inte var jätterolig att provköra, men desto roligare att tävla på. Djup sand är något jag tycker är svårt att handskas med, så det blev ett bra tillfälle att öva på. Första varven gick sådär, var rätt spänd i sanden, men ju tröttare jag blev desto bättre körde jag sandpartierna. Det var även en lååång löpsträcka i sanden och den sved gott i benen sista varvet. Kom i mål på en 17:e plats och hoppades nästan att det skulle vara ett varv till, då jag närmade mig dem precis framför. Kul och hårt race med bitvis hög fart. Efter racet blev det kort nedvarvning och för en gångs skull stilstudie av herrarnas lopp. De har lite annat tryck i benen i sanden, får väl öva mer och trampa hårdare helt enkelt. Appro på det så kommer jag försöka få till lite teknikträning i sand med en konkurrent (och god vän utanför tävlingsbanan) och som är duktig på sand när jag är i Belgien över jul och nyår och få lite tips på hur jag ska bli bättre. Det blir bra! Man skulle ju kunna tro att köra i sand var ungefär som att köra i lera, men så är det inte. Sanden är mer opålitlig och nyckfull, eller hur man ska beskriva det. 
Ignace (mitten) och polarna.

Foto: Bart Raeymaekers, Start-Box.be
Efter racet i Mol drog vi direkt i Ignace husbil till Spa Francorchamps och söndagens Superprestige. Mackan och jag övernattade på bed & breakfast och Ignace i husbilen. Spa är till skillnad mot tävlingen i Mol mycket kuperad och i år lerigare än förra året jag körde. Mellan leran rätt mycket asfalt och betong. Starten går i brant uppförsbacke. Och så den episka slänten. Det går inte att beskriva på annat sätt än att den måste upplevas. Har aldrig varit med om något liknande. Det var som sagt lerigt på sina ställen. Till och med så lerigt att man valde att korta ned banan på ett ställe, för att vi skulle slippa springa så långt. Ett bra beslut tycker jag, men när det händer i Belgien då vet man att det är lerigt nog!
Kände mig grymt trött på förmiddagen innan racet, lite illamående och fick uppsöka toalett x antal gånger. Man ska dock inte fokusera så mycket på hur man mår innan en tävling, särskilt inte dagen efter ett annat race, har jag lärt mig. Så jag försökte att inte tänka på det. Det var några extra starka namn som tillkommit på startlinjen jämfört med lördagen. Starten gick riktigt bra och jag kände att jag hade bra flyt i det första lerpartiet. Springpartierna och slänterna (2 st, en kortare + den beryktade monsterslänten) var riktigt tuffa. Vi körde bara 4 varv, men det räckte nog. Alla var grymt trötta i mål. Låg och krigade med några tjejer och lyckades dra i från på slutet, (målgång uppför, bara en sån sak!) slutade 12:a i mål, 3.56 efter vinnande Helene Wyman. Är riktigt nöjd med racet, då det var fler starka namn med än lördagens race. Mer power i benen och bättre löpning. Förhållanden som i Spa passar mig tydligen. Eller är det Vallonien? 
Tillbaka i Ignace hus, undrade fru Ignace om jag saknade en hjälm. Hon hade nämligen hittat en under sängen i gästrummet. Det var ju så klart min hjälm som jag inte glömt hemma, utan bara inte sett när jag packade upp. Så kan det gå...    
Kvällen och natten tillbringades springandes på toa x antal gånger. Fick antagligen i mig nån dålig mat, då mackan klarat sig helt. Nu känner jag mig lite tom på energi och trött efter extra dålig sömn och tidig uppgång till flyget. Men hoppas det blir bättre.  
  

torsdag 10 december 2015

Med andan i halsen och julhjul.

Lite mycket av allt nu, jobb, träning, julförberedelse.Det känns som om jag ständigt har andan i halsen och måste skynda mig. Jag gillar att göra många olika saker, men att ha tre extrajobb, ett företag och året-runt cykeltävlande är inte alltid helt lätt. Det kan köra ihop sig lite ibland om man kan bli lite förvirrad. Det är väl tur att jag är så strukturerad. Nedan ser ni en superstrukturerad så kallad Belgienhög. Alltså kläder och prylar som ska med till Belgien. Jag brukar göra så, går runt och plock saker i lägenheten som ska tas med och lägga i en stor hög. Efter det sorterar jag och viker ihop, tar ev. bort något eller lägger till, så det blir det perfekta Belgienpackningen. Temat är oftast i stil med "du kan aldrig ha för mycket regnkläder eller strumpor".

Typisk Belgienhög.

I morgon drar alltså jag och Mackan till Belgien och jag ska köra två tävlingar i Mol och Spa. Mackan ska titta på, hjälpa till och ta en selfie med Sven Nys, har han lovat. Efter det åker vi hem, jag jobbar två dagar, tvättar och packar om och limmar hjul sen drar jag tillsammans med Angelica och Seglarn till Belgien igen och räjsar för allt vad hjulen håller över jul och nyår. Struktur är som sagt A och O när man har mycket att göra, faktum är att jag tycker att jag tränar bättre när jag har (lagom) mycket att göra, för då spills ingen tid i onödan på träningen. Den måste vara fokuserad när den körs, för det kommer ingen ny chans på dagen.


Tutmuggsmåleriet har fått ett uppsving så här innan jul och jag försöker få klart några innan jag åker. Det kräver en hel del struktur, så de målas i flera omgångar, torkar länge och ugnsbakas.Det gäller att få flyt i det hela så man tex. jobbar när de torkar och grejar med en kunds hemsida när de är i ugnen etc.


En annan kul grej är mina nya hjul. Novatec, säljs av primecycling och de har ett gäng bra och prisvärda hjul. De blir fina julhjul Kolla gärna på deras hemsida. Och stort tack för hjälpen, Primecycling!


tisdag 8 december 2015

Ljus i gråvädret och nya rekord.

Gråväder efter Gorm och Helga. Stora problem med trafiken i Västsverige, men bor man i centrum och cyklar dit man ska märker man nästan inget. Mer än att cykeln blåst omkull och det är en j-kla motvind när man ska cykla hem från jobbet. Har tränat på ganska bra. Angelica lurade ut mig på ett distanspass i söndags, vilket var bra då jag tänkt köra inomhus. Vi blåste inte bort lurade dessutom regnet så när som en skur när vi nästan var hemma. Tack regnet. Gött, då det inte är så kul att cykla distans inomhus, men inte heller så kul att bli genomblöt och kall.


 
Angelica hade mycket saker med sig. Bland annat två kameror. Man vet aldrig vad som kan behövas! 

Dessutom har Syster, Gurra och Leif varit på besök. Gurra kom för att man kan gå på Universeum. Alla som bor i Göteborg går dit minst en gång i veckan, hävdar han. Syster och Leif kom förhoppningsvis för att jag bor i Göteborg, men man vet ju aldrig. En rolig grej med besök är att det plötsligt kan vara barn lite varstans. Som till exempel uppflugna i dörrkarmen.    

Barn i dörren...
Både Gurra och jag gillar att jobba med dator/Ipad i soffan. Kul med likasinnade!


Igår har det gymats och körts rehabprogram. Det gick bra, jag kan göra övningarna utan att få krampkänning av trötthet, stor framgång (vilket kanske snarare säger något om tidigare svaghet i de muskler som tränas i rehabprogrammet). Förutom rehabövningar kördes pull ups, marklyft och bänkpress. Är nöjd med rekord o både pullups (8 st) och marklyft. Bänkpress kan dock vänta. Målet är att klara 10 pullups. Nu känns det högst nåbart. Styrketräning handlar mycket om själva styrkan men även om förmågan att orka ta i och fokusera på det samma. Ni vet när man vet att något kommer att bli sjukt jobbigt, men man tar sig samman och kör ändå. Är man mentalt trött orkar man inte i närheten av det man orkar när man är mentalt i slag. En viktig grej är också vad man ätit. Har nämnt det tidigare: En muskel som är tom på glykogen är svagare än en som är laddad med glykogen, värt att tänka på för dem som försöker hålla igen på kolhydrater. Det kanske inte alltid är det bästa...



fredag 4 december 2015

De "jobbigaste" intervallerna..


Suddigt på crossen. Jag var väl så trött...
Bra träning denna vecka hittills, faktiskt. Vi blev ett fint litet gäng i tisdags på kvällscrossen. Körde 4:or med löpning i förlängning, ca 30 sek. Sjukt jobbigt faktiskt.
Testade olika löptekniker. Några gånger med cykeln på axeln och någon gång ledandes cykeln. Jag var helt klart snabbast när jag sprang med cykeln "i backen", vilket visar att det inte alltid är det bästa att slänga upp den på axeln i alla lägen. Jag tänker att det beror på underlaget och vem som cyklar. En tävlingscross väger ju ungefär detsamma (med diff på något kilo mer eller mindre), så det blir viss skillnad i procent av om cyklisten som bär väger 50 eller 75 kg. Om det är löst och djup lera kan det exempelvis vara bra i vilket fall att ha cykeln på axeln då den slipper fastna i leran och blir skonad från leran åtminstonde lite, likaså om det är en jättebrant slänt man ska uppför och kanske behöver "fria händer"  att ta tag i staket eller liknande.  Många hävdar att det är snyggare att slänga upp cykeln på axeln vilket kanske stämmer, men det handlar ju ändå att ta sig fram så snabbt det går. Snabbast för dig är inte alltid snabbast för mig eller någon annan.
När vi ändå är inne på intervaller. Vilken är den jobbigaste? Körde ju 1-2or här om dagen och tänkte då att "de här är de jobbigaste jag kört någon gång, i hela mitt liv!" Igår körde jag 3x10 minuter på monarken, med något för mycket motstånd från början. Första kändes super och jag var hur "stark som helst". Tredje kändes som "det jobbigaste jag gjort någon gång i hela mitt liv!" Vek. (och ja, jag höll på att kräkas på riktigt!) trots att jag fick vika ned mig och ta av lite motstånd. Samma med 30 sekundare, de är väl de jobbigaste man kan köra, eller? Finns det överhuvudtaget några intervaller som inte är jobbiga? Vilka är de jobbigaste på riktigt?


Idag var planen att köra distans, men stormen helga börjar blåsa på mer och mer, så jag tror jag styr om planen lite och kör inomhus, alternativt lite kortar utomhus. Tur att man kan planera om och inte slaviskt behöver följa ett program. Häromdagen körde jag ute när det blåste och då drog vinden tag i cykeln, så jag var tvungen att hålla i mig i ett staket. Inte så kul då. Är lite nojig just nu att jag ska åka på magsjuka och känner efter hela tiden (mår jag inte lite illa?.. men nu då?) Körde nämligen ett spinningpass på gymet i onsdags och läste efteråt på fejjan att typ "alla" letar vikarie till sina klasser på grund av magsjuka. Urk! Å andra sidan är det saker som är svårt att skydda sig från, får man det så får man det, tror jag. 


tisdag 1 december 2015

Boaz! (eller extremcross och annat).


Vet inte vem Boaz är, men coola väggmålningar gör hen i alla fall. Gillar när det är mycket färg som ni kanske förstår. Hade en liten rekarrunda igår runt Skansenkronan. Har länge haft en dröm om att göra någon form av crosstävling där. Ni som vet hur det ser ut runt Skansenkronan tycker väl att jag är knäpp. Men tanken är att det ska vara en högst icketraditionell tävling. Nån form av halvseriös extremcross, inbjudningslopp eller liknande, där man använder hela långa trappan upp och den smala serpentinvägen i samma varv. Monstertrappa och monsterklättring i samma bana, tänk vad arga folk hade blivit på grund av jobbighet. Jag vet tex att trappan är alldeles för smal för att vara ok för en riktig tävling, men hur häftigt hade det inte varit att köra något form av evenemang där? På några ställen hade det behövts byggas lite överfarter, för att bli bra, men jag tror stenhårt på idén.

Körde själv några varv på olika alternativ och lite slänt uppe på toppen, trappan tog jag två gånger med cykeln på axeln. Andra gången var det ett löpargäng där och ledaren hö-höade lite när han såg att jag kom där med min cykel och tyckte att jag skulle vara med dem. Ok, fast jag kör med cykel då, sa jag, slängde upp hojen på axeln och började kuta uppför. Gänget stod som fågelholkar så klart, de hade väl aldrig sett något liknande. Höll god fart fram tills de inte såg mig längre då jag saktade in. Grymt jobbigt att stajla... -fast jag fick visst näst bästa damtid i trapporna på STRAVA på den rushen. Med cykel på axeln, häpp!   

För övrigt har det körts på med intervaller och rehabträning här hemma. Ingen tävling i helgen, men det var planerat, då jag kört och rest så mycket hela hösten och snart kommer ett riktigt tufft block med tävlingar. Körde de klassiska 1-2:orna häromdagen och blev helst slutkörd. Är nöjd då jag klarade alla 20 på den belastning jag haft som mål, men lite sackande kadens mot slutet. Har ni inte provat dem så prova, man mår rätt dåligt efter, men troligtvis har de nån form av positiv effekt. Pulsen blir väl aldrig jättehög egentligen, men benen stumnar ordentligt.   



Nu ska jag jogga en kvart innan jag drar i väg till jobb på Stadstetatern!

onsdag 25 november 2015

Hem från sanden!





















Nu har jag varit långsam att skriva igen, men har haft fullt upp med jobb och annat sen jag kom hem från Koksijde. Tävlingen i sanden var mer episk än någonsin på många olika sätt. Först den rigorösa säkerhetskontrollen för besökarna, för att de ens skulle komma in på området (när får Sverige säkerhetskontroll på cyclocrosstävlingar). Sen fick vi parkera nästan 2 km från banan (inte alls uppskattat av mekanikerna som fick gå långt med sina saker)  Med väder som bjöd på endast några plusgrader, regn, hagel, snöblandat och tidvids lite sol. Riktigt knepigt att välja däck. Det var som jag skrev i förra inlägget väldigt lerigt på gräspartierna och sanden var ännu tyngre än vanligt. I princip hade man kunnat ha en cykel med lerdäck och en med sanddäck och bytt varje halvvarv i depån, då det var mest lera på en a halvan och mest sand på den andra. Själv valde jag Smallbird, vilket var ok, men blev väl slirigt på gräset på sista varvet när det var uppkört.
Jag hade bestämt mig för att det viktiga var att ta ut mig ordentlig och att placeringen inte var så viktigt idag av olika anledningar, bland annat eftersom jag körde jättedåligt här förra året och har svårt när det blir så här mycket sand. Det är dock väldigt svårt att tänka bort, i alla fall för mig som är grymt resultatinriktad, men man får träna även på det. Hur som, starten blev bra, i alla fall  fram till första svängarna då någon vurpade precis framför och mindre kaos uppstod. Hamnade en bit bak, men plockade placeringar på de två sista varven. Var grymt trött i mål så det var ju bra. Ett framsteg var att jag kunde cykla nästan hela det ena långa sandpartiet. Detta har aldrig hänt.
Det började storhagla precis när vi gick i mål så det var bara att så snabbt som möjligt ta sig till husbilen och försöka få upp värmen igen. Det var inte kallt under racet och jag körde ju men långa ben, men så fort man stannar blir man kall direkt. Ignace och hans husbil vad hade man gjort utan dem när förhållandena är som de var? Förmodligen frusit väldigt mycket.

Eftersom vädret var som det var, gav jag mig inte ut och kollade på herrarnas lopp. Ångrar mig i efterhand eftersom min hjälte Sven Nys gjorde sin fantastiska avslutning och första världscupseger på länge. Stor respekt till den mannen! Men är det inte lite för tidigt för honom att lägga av? I cykelvärden är många så snabba att döma när det går lite sämre för någon. Då är "tiden ute", han har "slutat vinna" och bla bla bla. (tyckt av folk som oftast inte har cyklat särskilt hög nivå själva) Därför är det extra kul när någon slår tillbaka och får tyst på förståsigpåarna. Tidningarna i Belgien vänder förstås kappan efter vinden så nu är Nys den störste någonsin. Igen.  

Nog om det, nu ska jag köra intervaller.

Har förresten målat fler maskar om någon är intresserad! Denna är lite större än de tidigare.






lördag 21 november 2015

Storm i sandlådan!


Go kväll! Storm här i Koksjide. Kastvindar och regn. På vägen hit var det två långtradare som bokstavligt talat blåst av vägen. Otäckt, men det såg ut att ha gått bra för förarna. Då förstår ni kanske att det blåser en helt del. 
Det har varit fullt upp idag. Det hela började med att min cykel inte kom med planet igårkväll, så vi fick hämta den på Bryssels flygplats i förmiddags. Att komma in i bagagehallen var inte det lättaste, trots att det "bara var att scanna en kod" som de sa till mig i telefonen. Kanske berodde det på den förhöjda säkerheten, men efter mycket spring till olika instanser ordnade det sig. Efter det hem till Ignace, sätta ihop cykeln packa husbil, åka till Koksjide, köra banan några varv, byta till torra kläder, kaffe, gå på team managers meeting, åka till boende, duscha, och käka middag. Nu fick man äntligen slappa! 

Det blir knepigt med däckval imorgon eftersom det i stort sett kommer att vara antingen sand, eller lera på banan. Testade sanddäcken i två varv och de fungerade grymt på sanden, men sådär i leran (som blev djupare och djupare). Så jag körde två varv med Smallbird med, vilket fungerade riktigt bra när sanden var blöt och lite mer kompakt än vanligt och grymt på resten. Det svåra blir om det torkar upp i sanden men fortfarande är lerigt på gräset (vilket är högst troligt att det kommer att vara). Då får man välja antingen sämre i sanden och bra på gräset, eller bra i anden men kasst på gräset. Vi får se, det blir nog till att köra ett testvarv i morgon och avgöra då.
Hoppas att det slutar blåsa, i dag var det sån motvind på vissa ställen att man stod helt still. Regnet bekommer mig inte, det ser jag snarare som något positivt, men regn och storm på en gång, blir besvärligt och inte minst kallt för mekanikerna och publiken. 

Om ni undrar hur det är här i Belgien, så kan man säga att det är kraftigt förhöjd säkerhet. Bryssels tunnelbana är helt stängd. Tågen går med färre turer. Alla konserter och fotbollsmatcher är inställda. På flygplatsen vakar militär beväpnad med kulsprutor. Passet kontrolleras. På morgondagens tävling kommer alla besökare att muddras och väskor kommer inte in utan att gås igenom. Det är ju tur i oturen att vi tävlar på en militärbas, så det finns gott om militär nära till hands. Jag kan gott leva med de extra kontrollerna och säkerhetspådraget om det ger effekt.      

torsdag 19 november 2015

10 sekunder och träningsvärk.


Tänk att 10 sekunder kan göra en sån skillnad för ett intervallpass! Istället för 70-20 körde jag 70-30 igår, med det enda syftet att klara lite mer belastning på alla intervaller. Jag har tidigare fått vika ned mig efter några intervaller på samma belastning med bara 20 sekunders återhämtning, men med bara 10 sekunder längre vila fixade jag det. Det gäller att ibland lura sig själv på ett finurligt sätt.

Är fascinerad över kaxig man kan känna sig på de första intervallerna (det här går ju alldeles för lätt, jag är ju hur stark som helst) och hur krispig man är i slutet (det-här-var-det-jobbigaste-jag-gjort-i-hela-mitt liv-tror-jag). Monarken är ett enkelt sätt att ta ned sig själv på jorden på bara en timme.

Har för övrigt grym träningsvärk efter nya rehabövningar jag börjat köra för knät. Tänka hur tämligen små förändringar i övningar och nya, förhållandevis "lätta" ger så stor effekt. Nu är det ju inte rehabilitering i vanlig ordning det här, skadan jag har hindrar ju inte mitt tävlande, tränande, det är snarare övningar som på sikt kommer att förbättra för mig. Gillar när det inte är mesigt utan att man får utmana sig själv och kroppen.        

Flyger återigen till Bryssel imorgon, tävling i Koksijde på söndag. Episk sandbana, blir intressant som vanligt.  

måndag 16 november 2015

Banal helgträning och annat jox!

Sällan har tränandet, bloggandet, jobbandet och allt det man gör känts så banalt som denna helg. Samtidigt som just dessa, i det stora hela, banala saker också varit en väg att tänka på något annat. Sent på fredag kväll kom den förvirrande och fruktansvärda informationen om det som hänt i Paris och bara några dagar innan i Beirut. Ogripbart för de flesta normalt funtade människor. Att det kan finnas sådan ondska.. Nu handlar ju inte den här bloggen om politik, men hat föder ju hat och vi som bor på jorden har en hel del problem som behöver lösas om vi nu vill leva kvar på den.


Förutom jobb på Stadsteatern har jag i alla fall tränat på och testat sanddäck som jag tänkt att jag ska köra med i Koksijde i helgen, där banan mestadels består av djup svårcyklad sand. Jag har fått låna ett par däck av Ignace och måste säga att det blev enorm skillnad mot ett par vanliga däck. Man flyter liksom mer ovanpå och cykeln drar inte upp lika mycket sand som med ett par allrounddäck. Blir det blött blir det knepigt att välja mönster dock, eftersom det är helt värdelöst grepp i lera och det är några gräspartier på banan som kan bli riktigt leriga vid regn med.

En utmaning är att hitta mycket sand och även rätt typ av sand som liknar den i Belgien. Sandhammaren på Österlen, där finns till exempel en massa sand men den är för mjuk, finkornig och "rinner" bara. Vi var i Askimsviken, men där var sanden för grovkornig och kompakt och alldeles för lättcyklad. Volleybollplanen på samma plats var bättre, men väldigt kort. Bäst var badet vid Näset där vi till och med kunde få till utförskörning och en sväng. Hoppas få till ett sandpass till innan jag drar till Belgien, men skulle behöva en vecka eller nåt tror jag. 




Dessutom hittade vi det obligatoriska träningsdjuret. Man måste alltid hälsa på ett djur när man är ute och cyklar, annars är inte passet riktigt komplett. Ser ni vilken fin lera hen har och klafsa omkring i? Jag ville cykla där, men kände att hornen var lite väl skräckinjagande... 

Idag har jag varit hos sjukgymnast och fått övningar för mitt knä. Gick bra men blev grymt trött i de muskler vi tränade, så det kanske behövs.

torsdag 12 november 2015

Bara en helt vanlig onsdag...

Hemma i Götet igen!  Igår var det en helt vanlig onsdag i Belgien. Då tittas det på cross. Tydligen hade de höstlov eller något och då även för vuxna, eftersom det såg ut så här på onsdagsracet:


Eller så är det så att är det Crosstävling i närheten då får man automatiskt ledigt..




Banan i Neil var lite speciell. Jag valde att stanna kvar några dagar efter Superprestige bara för att jag ville testa den. Framförallt det upphöjda sandpartiet, men även resten av skråkörning och branterna uppför och utför som jag sett på film. Det visade sig att de ändrat banan nästan helt. Det var mer ett landsvägskriterium med lite gräsparti och några slänter, visserligen svåra och branta, men väldigt kort avsnitt. Resten av banan, typ 2/3 var asfalt och betong, förutom sandpartiet, som i år "bara" var nedsänkt och inte alls lika häftigt. Blev lite besviken eftersom jag ställt in mig på att springa på det där upphöjda. Var denna gång utan support, eftersom Ignace är på träningsläger på Lanzarote. Det blir bra mycket stressigare när man är själv att fixa allt, men det har ju funkat före och funkade nu med, det blir bara lite mer jobb och saker att tänka på.  

Arrangören Golazo verkar fortfarande vara kvar i det gamla 1800-talstänket, som fler och fler går ifrån, tex. att damerna får parkera separat och längre bort jämfört med herrarna som får parkera närmast tävlingsområdet. Vad är problemet??  

Racet gick ok, slutade på 13:e plats, vilket var bättre än jag förväntat mig på den här typen av bana. Det var hela 4 branta slänter att ta sig upp för på det korta gräs/jordpartiet -mycket av och påhopp -bra träning. 4 och 6 varv blir 24 x slänt. Idag har jag träningsvärk i vaderna.
Försökte efter vårt race kolla lite på herrarna, något jag sällan hinner med när jag tävlar själv, men det var ganska lönöst eftersom det var så mycket folk. Jag ville ju självklart kolla in hur de körde på de tekniska partierna, men det ville ju tydligen alla andra med, så jag struntade i det efter ett tag.

I helgen är det tävlingsfritt och istället ska jag försöka att träna lite på sand, om jag hittar någon. Mackan har limmat på sanddäck som jag fått låna av Ignace på ett par hjul. Ska bli kul att se om det blir någon skillnad. Igår var det svinsvårt att köra i sanden eftersom jag hade Rhinodäck, var syfte är att ge maximalt grepp. Dessa gräver ned sig i sanden, vilket gör det nästan omöjligt att cykla. Sanddäcken har istället ett mönster som inte syftar till att gräva ned sig, utan istället "gå ovanpå". Nu beror det väl även på den som cyklar, men som sagt det ska bli roligt att testa.   



 

måndag 9 november 2015

Superprestige Ruddervoorde +turism och diamanter.

In the sand. Foto: Kevin Remmerie


Yo. Här kommer ett allt-i-ett inlägg, eftersom jag inte orkade skriva igår. 
Gårdagens Superprestige i Ruddervoorde gick helt ok. En bra och rolig bana, som var lite småhal och inte alls så torr som jag fått höra att den skulle vara. Man ska helt enkelt inte lita på Belgare när det gäller banbeskrivning, de har andra referenser än oss i norden. Det blev lite smått kaos i starten och cyklar överallt, hamnade en bit bak och fick kriga för att ta mig framåt i fältet. Det gick bra och jag plockade ett par placeringar på varje varv. Hade nästan önskat mig ett varv till, då de precis framför såg lite krokiga ut och jag var på väg i kapp. Men det är ju så långt det är. Sladdade i mål som 17:e. Är ganska nöjd med tanke på början av loppet. 
Det var även idag varmt för årstiden. Vinnaren i herrklassen Pauwels körde flaskställ och kunde därmed dricka under loppet. Såg ingen annan med flaskställ. Kanske var det hans vinnande koncept? Hur som helst inte helt fel för dem som tävlar i en timme. 


Idag började dagen med långfrukost och sen lite morgonrull. Det är svårt när man inte vet vart man ska ta vägen. Rullade på måfå och träffade en kompis. En häst stor som en schäfer. De verkar ha en förkärlek för små hästar här i Belgien. Man ser dem ofta här, men nästan aldrig i Sverige. Åsnor gillar de med verkar det som. Ville ta med mig den hem, kanske den går att ta som specialbagage?

På eftermiddagen blev det en tur in till Antwerpen City. Fick låna spårvagnskort av dem jag hyr rum hos,  riktigt schyst! Gött att de hade spårvagnar här, då känner man ju sig som hemma. Det är inte ofta jag turistar när jag är ute och tävlar, det brukar aldrig finnas tid för det. Man vill ju inte förstöra benen genom att gå en massa dagen innan en tävling och efter åker man oftast hem så fort som möjligt. 
Antwerpen var i alla fall en väldigt trevlig stad. En enorm katedral och gamla fina hus. Givetvis var stora delar av stan med ytterst begränsad trafik. Något man ofta ser i Europeiska städer, men som inte verkar vara något som vi i Sverige vill ta till oss. 
Det fanns fullt av juvelerare i stan. En gata hade i princip bara juvelbutiker. Efter hamnområdet är just diamanthandel en av Antwerpens stora näringar. Intressant, men nån diamantshopping blev det inte för min del den här gången. 
 

Åter till konstiga saker i Beligen, man äter bara macka till lunch i princip. Man vill ju smälta in och så, så jag gick och beställde en macka när jag var hungrig. En baguette med rökt lax såg ju bra ut. Något förvånad fick jag kombin Lax, färskost, gurka och -russin(!) på toppen. En kombi jag aldrig varit med om tidigare. Man lär så länge man lever.   



lördag 7 november 2015

Värmeböljan i Antwerpen.

Chillat i Merksem utanför Antwerpen idag. Cyklat en sväng, gick sådär eftersom jag inte hittade så bra ställen att cykla på. Eller jo, det var fint runt fort van Merksem, men alldeles för kort. Åkte mot hamnen istället, Antvwepen är ju en gammal viktig hamnstad, och faktiskt Europas näst största, men där var inte fint alls så jag vände och åkte hem och då var timmen avklarad i alla fall. Bor just nu på Fiets en Slaap som kort och gott betder "Cykla och Sov". Har bott här två gånger tidigare och trivs bra. Det är billigt, rent och lugnt + att man får god ekologisk/fairtrade frukost med. Mycket bra.

Vädret är oerhört konstigt här just nu. Trots att det är november är det ca 20 grader varmt, men mulet och jättefuktig luft och tidvis regn. Det är lite tropiskt light så att säga.


Jag vet inte så mycket om banan i morgon i Ruddervoorde, mer än att det är mycket gräs. Snabb säger de att den ska vara oavsett väder, fast det var å andra sidan samma person som sa att Koppenbergcross skulle vara torr, så man vet ju inte vad som väntar egentligen. Vad jag däremot vet är att banan i Niel på onsdag är helt galet krävande och teknisk. Ska bli intressant att testa!  

fredag 6 november 2015

Renovering och service!

Sjukgymnastbesök på Idrottsrehab och besiktning av båda knäna igår. Vänsterknät som fått sig en smäll på Koppenbergcross såg bra ut, bara en mindre blödning, menisk och korsband helt utan skador. Högerknät var även det bättre än väntat, troligtvis en lätt inflammerad knäskålssena på grund av våra upphopp för några veckor sedan  i kombination med sk. patellofemoralt smärtsyndrom. Det senare har jag haft i flera år och som inte har påverkat cyklingen, men däremot löpträning och gymträning. Har inte gjort något för att åtgärda det heller utan hållit det i schack på egen hand genom att undvika vissa övningar och inte springa för mycket.

Nu trodde dock sjukgymnasten att det kunde bli betydligt bättre, eftersom man genom rätt typ av träning och övningar kan "träna upp" broskets dämpande funktion. (fungerar ungefär som en tvättsvamp). Så nu ska vi försöka få till ett program för att få det bättre helt enkelt. Det kan dock ta lång tid innan man ser någon förbättring, men jag  försöker träna i gymet året om så det går ju alltid att klämma in några specifika övningar. Det hade hur som helst varit kul att kunna springa mer än idag i framtiden! Kanske en halvmara eller mara igen? Vem vet? Hur som, kroppen behöver renovering och service regelbundet för att hålla länge.

Senare körde vi på gymet:

Idel favoritövningar som marklyft och pull-ups mm, men även lite andra övningar. Vi gav os tex på ringarna: 


 Upp-å ned, lite läskigt faktiskt!



Men ändå barnsligt kul. 



Mackans försök. Lite snett, men annars helt ok. Eller?
Det känns som om Mackan och jag är dem som har roligast i gymet. Vi tar det inte så seriöst, även om det egentligen är seriöst. Men vi kan driva med vad vi gör (eller inte gör), hetsar varandra lite till att försöka tyngre eller annorlunda grejer och garvar när det blir fel eller fult. Många på gymet ser faktiskt inte alls ut att ha kul, vilket är tråkigt för träning bör ju vara kul?! I alla fall om du tränar för att må bra.  

Idag flyger jag tillbaka till Belgien igen och ska bo i Antwerpen i några dagar. Tävlar på Söndag och Onsdag, sen åker jag hem igen. Köper förhoppningsvis lite mer Neuehaus choklad. Det hade kanske varit en bra sponsor?!  


tisdag 3 november 2015

Tillbaka!

Fantastisk publik på Koppenberg Foto: Ultimo Photos

Så, nu är jag tillbaka i Sverige igen efter snabbvisit i Belgienland.
Det var lyxigt denna gång, åkte direktflyg som tog 1.40 till Bryssel och väl där blev jag upphämtad av Ignace och skjutsad hem till honom. På 4 timmar hade jag åkt från Göteborg till Bryssel, suttit i bilkö fram till Ternat och satt ihop cykeln. Lite skillnad mot att åka bil i 14 timmar. Helt klart bättre för kroppen, benen och piggheten.
Lördagens race i Boom, gick riktigt bra. Nisse Albert hade fått till en riktigt bra bana i Tomorrowland och dessutom fixat fantastiskt höstväder. Den var snabb och lite slirig på gräset på sina ställen, hade en hel del asfalt, två sandpartier och även en del stigning + en brant slänt. Hade det varit blött hade den blivit riktigt svår på gräspartierna. Fick en ok start och låg runt 7:a 8:a på första varvet, men blev sen ikappåkt av ett gäng. och halkade ned i fältet. Då det var väldigt tight mellan åkarna, kul att få jaga och att bli jagad hela tiden. Lyckades sedan plocka placeringar igen och rullade i mål som 10:a, inte allt för långt upp till täten. Kändes bra. Jag hade en positiv känsla i kroppen att jag kunde pusha på hela tiden. Fick lite tips av Ignace angående min körning som jag ska försöka följa. Han har koll!

Foto: Marc Van Est

Söndag blev det avfärd till Koppenberg. Om jag bara fick välja en enda tävling till att vinna skulle jag välja Koppenberg. Det är något magiskt med den! Banan är enormt krävande fysiskt och tekniskt. I år var det "torrt" men ändå så halt utför att i princip alla gick omkull nån gång. Ignace berättade att när han cyklade för ca 30-40 år sedan var banan i princip densamma som idag och att de då körde med 25mm däck och 42-klinga. Åkarna var helt klart liite tuffar på den tiden. 
Ignace och hans familj är verkligen fantastiska. Utan dem hade det inte gått att köra så här. Vissa personer har förmågan att få en att känna sig lugn fast man egentligen är stressad, medan andra bara ger en stress och osäkerhet. Ignace är den tidigare typen. Han vet exakt vad som behöver göras, vad som behövs och när. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp jag får!    

Koppenbergcross är inte bara en traditionstyngd, legendarisk klassisk Belgisk cyclocrosstävling, organisationen har även tagit krafttag i att uppmärksamma damernas tävling. De har samma prispengar för både dam- och herrklassen, vilket de är ensamma om i Europa (tror jag) då det gäller C1: tävlingar. Deras satsning har verkligen gett utdelning också på startlinjen fanns 55 i damelit mot 34 i herrelit.
Det hade tillkommit några extra starka cyklister jämfört med gårdagens tävling som valt att vila istället för att tävla. Eftersom banan i Koppenberg är så pass krävande, kanske det hade varit det bästa även för mig då jag var ganska sliten efter lördagsracet, men jag känner att när jag väl tagit mig till Belgien får jag försöka tävla så mycket som går. (Det visade sig även att de som blev de främsta i mål var de som hade vilat dagen innan). Tyckte jag fick en ok start igen, men blev lite trängd i första kurvan. Kunde dock plocka placeringar i den första stigningen upp för Koppenberg, låg ganska bra till. Blev sen lite för ivrig utför och gick omkull på ett halt skråparti och dundrade i ena knät hårt i en stolpe. Det gjorde J***ligt ont och jag hade lite svårt att trampa för fullt i ett varv, tappade placeringar. Efter ett tag domnade smärtan bort och jag kunde köra på hyfsat igen. Krigade mig upp till en 18:e plats, vilket får ses som ok i alla fall. Knät funkade mindre bra när jag kallnat lite, men är idag två dagar senare bara lite svullet så det är nog ingen fara med det!

Vädret igen då, det var 20 grader och strålande sol under tävlingen, kändes varmt, var genomsvettig efter loppet. Då är det ändå 1 november vi talar om! Efter racet gick jag i T-shirt och svettades, skulle det inte vara kallt under crosssäsongen?

Nu är det några dagar hemma med lite jobb och besök hos sjukgymnast (för att kolla det ANDRA knät ironiskt nog..) Sen drar jag till Belgien. Kör i Ruddervoorde och onsdagsrace i Niel. 

torsdag 29 oktober 2015

Tomorrow to -Tomorrowland!

Sorry, det har varit tyst här på bloggen. Har varit mycket här hemma och jag har prioriterat annat.
Har fått ett eller kanske till och med två nya jobb på en vecka. Kommer att börja jobba lite på Lorensbergsteatern bland annat. Ni vet Galenskaparnas högkvarter. Det verkar bra, kan nog inte bli mer Göteborg än så.
Hösten har visat sig från sin bästa sida, bland annat så här:


Har som sagt haft mycket att stå i och inte orkat analysera förra helgens SM-tävlingar. De gick sammanfattningsvis inte så bra som jag tänkt mig. Men vad är väl en bal på slottet? Jag har haft en fantastisk mtb-säsong och inledning på cyclocrosssäsongen, så någon gång måste det ju gå lite sämre. Det var bara hemskt dåligt tajmat denna gång.
 
Nu ska jag fly verkligheten ett tag. Flyger i morgon till Tomorrowland. Eller kanske inte riktigt dit men jag ska tävla Niels Albert Cx där på lördag. Tävlingen går i samma park som denna megafestival, riktigt fränt. Det bästa hade naturligtvis varit om det varit festival samtidigt som tävlingen, men man kan ju inte få allt som sagt. Det sägs att en del blir deprimerade när de inser att festivalen är slut och de måste återgå till sin vardag. Lite som med filmen Avatar när man inser att man inte kan bo i filmen.

 Dagen efter Tomorrowland kör jag Koppenbergcross, en riktigt tuff bana. Det ser ut att bli torrt i år, men den är krävande ändå. Hälften uppför och hälften utför ungefär.