Kundservice på hög nivå, eller?

Så lyckades vi komma hem till Götet. Hemresan blev en liten historia för sig, som går på djupen inom området kundservice, eller kanske snarare bristen på kundservice.
Vi bokade biljetter på SBB, Schweiziska tågbolaget (som jag hyllat så i tidigare inägg). På hemsidan blev vi rekommenderade att åka med bussen från Livigno kl 8.00 och sedan fortsätta med anslutande tåg i Zernez. Allt för att hinna med flyget kl. 13.30 i Zurich. På plats vid bussstationen strax innan kl 8.00 visade det sig att det inte gick någon buss. Livigno tunneln var avstängd för trafik, eftersom ett stort Gran Fondolopp med 4000 cyklister skulle gå i genom Livigno. Så där stod vi med två värdelösa biljetter till en resa som inte ens kunde påbörjas.

Det hade ju varit ganska trevligt om det hade framgått när man ska boka sin biljett att just den anslutning inte skulle gå just då, eftersom vi hade ett plan att hinna med och i så fall, om vi haft informationen, kunnat boka en annan resa. Det borde ju i princip vara omöjligt att boka en billjett till en buss som inte går. Särskilt när det stora grand fondoloppet är ett årligt återkommande evenemang, som körs ungefär samma helg varje år. Alltså ingen väg som har rasat eller olycka som stoppar upp vägen. Fast sådan information kanske är för svårt att ordna i det där internet som används så mycket nu förtiden.Webbmastern kanske var ledig. Eller så är det kanske upp till kunden att kolla upp så att det inte går en cykeltävling på den tänkta färdvägen just den dag denne tänkt åka och har en tid och passa.

Pratade med busschaufören som tyckte det var Schweizarnas fel, eftersom det är deras tunnel och deras Gran Fondolopp. Ringde till SBB och pratade med en man som tyckte att vi kanske kunde åka till Lugano istället. Undrar vad han fick den idén från? Fick sedan hjälp av busschauffören att ringa en taxi för att ta oss till St. Moritz och därifrån se om det gick något tåg som skulle ta oss i tid till Zurich. Det gjorde det inte så klart.
Taxichauffören erbjöd sig att köra oss till Zurich för det facila priset av 340 euro (för övrigt den enda i denna historia som har en aning om vad kundservice innebär). Då detta var enda chansen att komma i tid till flyget och eftersom mannen jag pratade med på SBB i princip tyckte att vi fick ta oss hur vi ville till Zurich, när de biljetter vi köpt på deras hemsida inte gick att använda och önskade oss lycka till, så tackade vi ja till det. (Undrar om det är detta som för övrigt kallas för kundvård?).

Väl framme vid Zurich flyplats, lyckades jag också med konststycket att checka in två cyklar på min biljett, trots att det enligt Lufthansa inte "fungerade i systemet" att göra så. De försökte givetvis få oss att betala 100 euro/cykel istället för de 70 euro som det skulle kosta. När vi påpekade att det inte kostade 100 euro, ändrade hon sig genast med ett "hoppsan jag tittade visst på fel rad". Det är ju klart att stackars Lufthansa måste prova att få in lite extra kosing av kunderna, någon kund går väl alltid att lura och då blir det säkert bra i "systemet" också...

Men som sagt, hem kom vi till slut. Hela men trötta.
I morgon blir det samtal till SBB och försök att få taxin till Zurich betald. Tror att det blir svårt om inte omöjligt, men jag hoppas att jag har fel.