Vinterträning = ON

Två skidpass är avklarade sedan hemkomsten från CXVM i Belgien. Idag hade jag fortfarande grym träningsvärk efter passet i förrgår, så det blev lite lugnare än första dagen. Ok, jag åkte väl inte fort den gången heller med en "äkta" skidåkares mått mätt, men det var tillräckligt jobbigt för mig. Jag är som sagt inte snabb, men jag tycker det är vansinnigt kul träning och får upp pulsen rejält när jag kör, så hjärtat får jobba.
Idag var det -9 grader vid Borås skidstadion. Efter ett och ett halvt varv var jag varm i hela kroppen, inklusive händerna, lite annorlunda mot om man hade cyklat ute i samma kyla.

Längdskidor måste vara en av de mest effektiva träningsformer som finns då det gäller konditionsträning. Jag har verkligen längtat efter att åka skidor denna vinter och tänkte passa på att åka så mycket som möjligt fram till första XC-tävlingen den 12:e februari. Min plan var i alla fall att lägga in lite fler pass med alternativträning efter VM, för att få lite variation och släppa CX-säsongen innan nästa säsong tar vid.

Den sista färden..

Fint före för Rossignollaggen!

Då Mackan och jag var i Karlstad, passade vi på att åka det som troligen kommer att bli vårens sista färd på skidor i Forshaga, vid SISU-gården. Faktiskt riktigt fina spår om än lite töigt mjuka. Det blev några hårda varv på 1,1 km slingan med lite vila mellan, grym intervallträning. Det kändes att det var ett tag sedan armarna fick prova på stakning, jäklar vad trötta de blev snabbt. Ett kort, intensivt och effektivt träningspass fick vi med oss i bagaget i alla fall.  Ganska otroligt att det ännu går att åka skidor, 8 grader varmt och nästan snöfritt på alla andra ställen.

Det i skidsammanhang obligatoriska uppställningskortet..

Mackan gör som vanligt big business efter sin sista intervall, talandes i telefon, liggandes i spåret..

Sen jag kom till baka till Götet har jag mest ägnat mig åt jobb. Och i helgen blev det givetvis strålande sol.. För mig känns det otroligt tufft och tråkigt att behöva vara inomhus en hel dag när himlen är klarblå ute. Jag blir otroligt rastlös och det liksom kryper i mig. Allra  värst är det just den här tiden på året, då det fortfarande hinner bli kallt och nästan mörkt lagom till man får gå hem. Så nu hoppas jag på sol hela kommande vecka. I så fall blir det MTB-träning för fulla muggar!!

VM-förberedelser och nya skidor!

Äntligen nya skidor! Mina gamla Fisherskidor tror jag jag fick på min 16-årsdag, alltså väldigt läänge sedan. Då jag inte åkt skidor alls under några år, är de dock förhållandevis välbehållna, spannet trycker jag dock i botten, så man får varken riktigt bra fäste eller glid. Nu är det Rossignol som gäller och jag fick dem som en för tidig födelsedagspresent från Markus. Pjäxor blev det också, båda från Allebike. Härligt att få grejerna utprovade och preparerade av proffs! 

Tyvärr hanns det inte med nån skidåkning på finskidorna i helgen, då jag ville köra några speciella träningspass inför CX-VM. Det får vänta tills jag är tillbaka, hoppas att snön håller sig i 2 veckor till..

Annars har det som sagt varit en del att fixa in för kommande VM-tävling. Förutom att tvätta cyklar har det dock mest varit varit Markus som fixat med cyklarna, vilket jag är extremt tacksam för. Tack vare honom har jag två cyklar med mig till VM, nya MAVIC hjul på båda cyklarna och tubdäck i rätt bredd. Tuben fick vi dock hjälp med av CX-förbundskaptenen Mathias. Själv har jag fokuserat på att få ihop alla andra prylar som behövs och börjat packa kläder mm. Jag har en förmåga att alltid packa för mycket prylar och nu ska det gallras. Fast i CX-sammanhang har jag lärt mig att det finns inget som är så irriterande som att inte ha tillräckligt med rent, torrt framförallt varmt ombyte, så jag kommer var lite mer tillåtande mot mig själv denna gång!

Jag åker på onsdag morgon och jobbar hela dagen på tisdag, så det mesta behöver vara fixat idag!

Vädermässigt ser det ut som om det är lika stor chans att det blir fruset underlag som att det blir gegga, så det gäller att vara förberedd på båda! 

     

Skidpremiären

I helgen blev det en fin fin premiär på längdskidorna för mig och Markus. Att åka skidor redan den 27:e november är inte så vanligt i våra trakter, vi får snarare vara glada om det ens är möjligt att åka skidor i närheten någon gång under vintermånaderna. Vi begav oss ut till Hjortgården i Alingsås, eftersom det fått bäst omdöme enligt skidspår.se.

På lördagen blev det en timmes åkning och söndagen närmare en och en halv. Eftersom jag är uppvuxen i värmland, har jag åkt mycket skidor som barn. Inte för att jag åker särskilt fort eller snyggt rent tekniskt, men det sitter ändå på något sätt i ryggmärgen, och kroppen gillar det. Under helgens åkning fick jag samma känsla som när jag var 15 år. Samma lukt av snö, samma lugn i skogen och det rogivane swichande ljudet som blir när man åker längdskidor. Samma härliga känsla när händerna först blir iskalla i handskarna för att sedan, efter bara 5-10 minuter blir så varma att man vill ta av sig handskarna igen. Samma känsla när kroppen får jobba för allt den är värd med en puls allt mer närmnar sig max, liksom samma tankar på det i princip omöjliga faktum att det finns folk som faktiskt skejtar upp för de backar jag med nöd och näppe saxar uppför. Jag gillar verkligen slitiga sporter och när jag får utöva dem förstår jag att min kropp verkligen är till för att användas.

När det gäller längdskidåkning, skulle man kunna se den lite som en subkultur som har sina egna stilmarkörer och oskrivna regler (precis som cykelsporten har). Säkerligen finns det många fler exempel, men här är några som var uppenbara under helgens bravader.

Stilmarkörer för en "äkta" längdskidåkare:
1: Midjeväska. Fult och töntigt, men förmodligen väldigt praktiskt. Udrar vad de har i den??
2: Mojänger som håller ihop skidorna när de ska bäras. Har jag inte, men förstår varför jag borde ha det, eftersom skidorna alltid flyger åt alla håll när jag bär dem.
3: Klistermärken på skidorna. Marcialonga 92, Vasaloppet -99, mycket viktiga och prestigefulla trofeer för den sanna skidåkaren, för att inge respekt för andra skidåkare och visa vilka kraftprov man klarat av och hur många gånger.
4: Vallan. Inte bara viktigt att ha valla, utan vilken typ av valla man har. Själv köpte jag en valla för 10 år sedan och tycker den oftast fungerar. Den typen av valla är helute, nu ska det vara fluor- och karbonvalla. Jag tror att valla kan skapa ett svårt beroende beteende hos den inbitne skidåkaren som tvångsmässigt införskaffar den ena specialvallan efter den andra. Dessutom är vallan ett givet samtalsämne, och omnäms inte sällan med syfte att psyka den man pratar med.

Skidåkare är härliga!

I morgon lär jag ha så mycket träningsvärk att jag inte kommer upp ur sängen!
Här en stilstudie på Mackan!

Meningen med vintern

Ok, jag ska vara ärlig, vintern har aldrig riktigt varit min grej. Ljuset är otroligt viktigt för mig för att jag ska må bra. November, december, januari och februari är jobbiga månader, särskilt när man bor på en plats i Sverige där det så sällan blir ordentligt med snö. När jag var barn och bodde i Karlskoga i Värmland var det alltid snö på vintern, massor med snö! I alla fall var det så jag minns det. Vi åkte en hel del längd när vi var små och jag kommer ihåg hur pappa mutade oss för att vi inte skulle ge upp och tjurigt slänga oss i närmsta buske, när vi åkte i Jungfruboda norr om stan. Kexchokladen fanns alltid efter nästa krön, nästa backe eller nästa gran. På så sätt tog vi oss igenom hela slingan.


Idag dammade jag av min gamla skidutrustning från typ 1990 och drog upp till Skatås för lite praktisering av längd. Det var över ett år sedan jag praktiserade sporten, förra året kunde jag inte åka på grund av axeln och när jag väl var tillräckligt bra efter operationen fanns ingen snö.


Jag fick en fin tur på ca 50 minuter på spåren runt Skatås. Med värmländska mått kanske inte världens bästa, men ändå tillräckligt bra för min nuvarande teknik. Eller snarare bristen på densamma. Bristen på styrka i överkroppen är mest uppenbar. Jag orkar inte ta ut rörelserna ordentligt. Balansen är sådär i alla fall bättre än de som aldrig stått på skidor innan. Svan och Kalla hade nog skattat dock, inte minst när det gäller min utrustning. Trots dessa faktorer upplever jag att just detta är meningen med att det ska vara vinter! Längdåkning. Det är 5 grader kallt men jag hade gott kunnat ha hälften av de kläder jag valde att ta på mig.(när man cyklar är -5 grader kallt, jäkligt kallt) Människor på skidor som jag möter, ser lyckliga ut och ler. Jag ler. Trots att pulsen sticker iväg. Jag älskar att låta kroppen jobba. Borta är frustrationen från gångna veckan. Jag kan inte tänka på jobb, för då ramlar jag.


Nu vill jag att det ska vara vinter lite till, så att jag kan åka mer skidor. Kan det inte komma lite mer snö?

Nu vill jag att det ska vara vinter lite till, så att jag kan åka mer skidor. Kan det inte komma lite mer snö?