tisdag 20 februari 2018

Blaskcykling, Comhem-kaputt och MR-svar.

 Bjuder på en arkivbild: Augustibild från Rörbäcksnäs, eftersom ComHem tydligen har åkt bort! 

Det har rått snöblaskkaos här i Götet och jag saknar verkligen riktig vinter som det så sällan är här.
Gårdagens träning kunde i alla fall ske utomhus, en seger i sig, men jag blev helt genomblöt och rätt kall på slutet. Det var dock ganska fint i skogen, så jag ångrar inte utomhusturen. Jag har svårt att köra några längre pass inomhus, blir helt enkelt för uttråkad om jag inte kör intervaller och det gör man ju oftast inte i tre timmar.

Tanken var att jag skulle jobba med en hemsida förmiddags, men det är jätteproblem med vårt bredband från Com Hem. Det har varit mer eller mindre ostabilt i några dagar nu, men nu fungerar det inte alls. Har kontaktat Com Hem och de har erbjudit mig kompensation för två dagar, totalt 24kr. Fantastiskt va? Jag frågade om det inte var på sin plats att kompensera även för ökade kostnader i form av köp av mobilsurf och mertid på grund av att dras tjänst inte kan levereras och fick då svaret att det inte gick. "Hur skulle det se ut?!?", menade tjejen jag pratade med. Upplyste henne om att det skulle se fullt rimligt ut, då de inte kan leverera det som utlovats och att detta medfört merkostnader för kunde. Hon menade att det skulle bli alldeles för jobbigt för Com hem att ta hand om, och det förstår man ju, så mycket strul som de har med sina tjänster. Nog om det, nån gång kanske det börjar fungera. Att det istället blir jobbigt för deras kunder, verkar inte vara så viktigt. Man är för säker på sin plats för att bry sig helt enkelt.

Viktigast av allt, men inte roligast, jag har fått min "dom" från MR-röntgen. Den visar en partiell bristning i senan till biceps femoris (en del av hamstring). Detta skedde vid CX-SM 2016 då jag halkade omkull på den frusna, bitivs isiga banan. Man kan säga att jag är rätt glad att jag inte håller på med 100m löpning eller typ fotboll. Nästa steg är att avgöra hur stor bristningen är, eftersom det var svårt att se det på MR:en och detta ska göras med ultraljud, vilket det tyvärr är jättelång väntetid till. Jag anar att bristningen inte är jättestor, eftersom jag ändå har så pass bra funktion i baksidan av låret. En nackdel är dock att jag gått med den länge. Läkaren sa att jag skulle undvika hopp och explosiva övningar, men jag behöver ju veta mer exakt vad jag ska göra. Kör med teorin att det som inte gör ont eller blir värre efteråt kan utföras, dvs cykling och lättare styrkeövningar. Att hoppa upp på lådor och sånt går bort. Synd, då jag gillar och känner att jag får ut mycket av sån typ av träning, men just nu kan jag överleva det. Hoppas få bättre riktlinjer av sjukgymnast och kanske övningar som kan underlätta läkningen. Det känns till viss del skit, men också bra att få ett besked.

Jag är ändå lite förvånad att det var en bristning, för även om jag haft en del värk, har jag inte trott att något skulle kunna vara delvis av. Tänker att benet inte skulle ha fungerat alls då, eller i alla fall väldigt dåligt. Å andra sidan har jag gått omkring med skador som jag trodde var lindriga innan och som visat sig vara både frakturer och avslitna ledband. Jag blev tex 2:A på långlopps SM med ett brutet revben (+ denna skada) och CX-SM gick ju att vinna med en partiell ruptur med. 



lördag 10 februari 2018

MR-röntgen och Astmastudie.


Fullt upp sen jag kom hem från GranCan! Inte så mycket träning dock, men jag har känt mig lite sliten efter alla timmar där nere suger åt mig den träning som gjorts. Veckan har ägnats åt undersökningar av olika slag, nästan en helkroppsbesiktning. I torsdags var jag på MR-undersökning av höft ländrygg ute på Unilabs på Hisingen. Det är ju en tämligen enkel undersökning där man bara ska ligga still i 20 minuter. Gick fint. Får svar om ca 10 dagar om man hittat något som är trasigt.

Igår ägnade jag förmiddagen åt att göra tester för en studie om Astma och Kol. Det är en jättestor studie som görs av Krefting Research Centre och kommer att omfatta ca 2000 personer med olika former av problem i luftvägarna. Jag tackade jag till att vara med dels för att jag tycker att det är ett viktigt ämne, för att jag själv är drabbad och för att jag också såg det som ett tillfälle att få uppdaterade värden, på astmarelaterade tester och även andra hälsorelaterade prover. Dessutom ingick lungfunktionsprover som är svåra att få göra annars eftersom de anses vara lite "overkill" i dagens moderna astmavård. Dessa prover är däremot jättebra att ha gjort om någon skulle vilja se "bevis" på att man har de astmaproblem man säger att man har och är obligatoriska för att kunna söka dispens.

Jag fick göra allt från olika allergi- och lungfunktionstester till längd, vikt fettprocent och blodvärden. Det ställdes frågor om uppväxt och om man varit exponerad för passiv rökning och andra vanor. Bland annat vägdes jag på en våg som räknar ut hur mycket fett resp muskler man har och som räknar ut ens metaboliska ålder. Jag hade bra värden för en idrottare, men för en "normal" person skulle jag ha för lite fett på kroppen. Faktiskt hade jag mindre fett än jag trodde, men också mer muskler så jag hamnar ändå som "normalviktig" enligt BMI-skalan. Därav vikten att inte bara mäta BMI utan även mängden muskler och fett. En kille med mycket muskler hade tex riskerat att hamna som överviktig på BMI-skalan även om fettprocenten varit låg. Man ska kanske ta värdena lite med en nypa salt, men min metaboliska ålder visade sig vara 29 år, vilket jag givetvis blev mycket nöjd över.

Lungfunktionstesterna gjordes på flera olika sätt. Sköterskan var väldigt stolt över en ny maskin de hade. Det är väl så i forskningsvärden, man är glad för sina nya apparater och vill använda dem så mycket som möjligt och behöver inte oroa sig för att det kostar som inom vården.
Avslutade det hela med ett Metakolintest, även kallat provokationstest. Man får andas in Metakolin i högre och högre dos och sedan göra ett utandningstest efter vare dos. Metakolin är ett ämne som irriterar luftrören och som man, om man har astmabesvär är särskilt känslig för. Har gjort detta test för några år sedan och då fick jag andas in ganska mycket metakolin innan min kapacitet sjönk rejält. Minst 20% skulle utandningen bli sämre innan maxdosen metakolin. Denna gång var jag känsligare i luftrören och utandningen blev 30% sämre redan efter andra dosen. Så då avbröt man testet. Antagligen beror den ökade känsligheten på att jag varit förkyld för några veckor sen och att det sitter kvar i luftrören även om jag är frisk. Sköterskan tyckte att jag borde öka min medicinering av kortison. Jag är ju sån att jag håller min astmamedicinering på ett absolut minimum, trots att jag har dispans att använda medicinerna då jag idrottar. Det beror främst på att jag själv tycker att jag mår bäst om jag tar så liten dos som möjligt. Ser inga fördelar med att överdosera överhuvudtaget, snarare nackdelar. Jag får biverkningar som hög puls, hjärtklappning och koncentrationssvårigheter redan vid en något högre dos än idag.
Summa sumarum är jag en 29-åring i bra form med väldigt känsliga luftrör. Inte så illa i alla fall.

Det enda som saknas nu är väl ett Vo2 och Watttest så att min fysiska status blir komplett?

lördag 3 februari 2018

Reggaetoncykling...


'Har det bra här på GranCan och nu har även Mackan anslutit. Det är dock kallare och regnigare än vanligt här på ön. Har fått några rejäla skurar på mig under träningspassen här och uppe i bergen kom det så mycket snö häromdagen att man stängde av vägarna högst upp och varnade folk för att ge sig upp i bergen. Det är försåtligt då canarieborna (som vill upp och titta på snön), varken har vinterdäck eller körvana på vinterväglag. Det blir kaos helt enkelt. Är fortfarande kyligt och blåsigt uppe i bergen och jag har därför valt att inte köra så högt upp som jag egentligen vill. I söder är förhållandena dock varma och helt ok, ganska stor skillnad mot Pozo. Idag blev det dock en fin tur upp till san Bartalomé och lite till. Det blåste mer och mer och var rejäla kastvindar vid 1000-1100m så jag valde att vända där. Fick tillräckligt med höjdmeter i alla fall. Det är lite läskigt när det blåser så att hela cykeln nästan lyfter. Idag fick jag stanna några gånger på nedvägen då det kom hårda byvindar.

Har mestadels kört längre pass och låtit det vara hårt när jag vill och lugnt när jag vill. Mest blir det ju motvind eller uppför som blir hårt och medvind eller utför som blir lugnare. Kroppen känns bättre och bättre, men jag har haft problem med näsblod som inte viljat sluta förrän idag. 
Mot slutet av passen, när jag börjar bli trött och hungrig, får jag alltid en sån typisk spansk Reggaeton-rytm i rullande i huvudet. Ni vet takten som är i superhiten Despacito, sån takt. Den enda musik jag hört hittills här antingen Bob Marley eller Reggaeton. I bilar som kör om en, på barer i butiker -Reggaeton är det enda som spelas! Inte konstigt att man får rytmen i huvudet när man är trött. Osäker på om det hjälper eller inte dock!

I morgon hoppas jag på lite lugnare blåst och en tur upp till Ayacata.  

Härom dagen när vi stannade till vid en bar för kaffe kom en tupp spatserandes lugnt och ledigt inne på baren. 

Mackan spanar på surfarna.