onsdag 29 juni 2011

Därför!

Om nu någon undrar varför jag gillar Alperna på sommaren. Bilden kan dock bara återge en bråkdel av hur det egentligen är, det måste upplevas.

Här är toppen Diavolezza, på nästan 3000 meter och i bakgrunden Bernina på strax över 4000m. Mäktigt!

måndag 27 juni 2011

Hårt slit i Chur


Dagens nöje.Sabrinas godaste finkaffe på MyCoffee!

Tävlingen i Chur igår blev hårt slit i dubbel bemärkelse. Dels för att tävlingen var jobbig och dels för att släpandet av cykelväskan till och från tågstationen satte sina spår i kroppen. Idag kan nog det som gör ont i kroppen antagligen mest förklaras av säpandet av cykelväska än cyklande i backar.   

På vägen hit blev det ett stopp i Zurich och besök hos Martin som bor och jobbar där. Eftersom schweizarna inte firar midsommar, firade vi med jordgubbar. Martin skulle dock fira ”på riktigt” dagen efter och hade införskaffat proviant. Fulsprit i dunk, fast fullt lagligt då och cola till det.

Lördagen ägnades till att åka tåg till Chur och man får verkligen säga attt SJ har ungefär allt att lära från SBB (shwitziska tågbolaget). Smidigt, avgångar ofta, frächt,  i tid och hyfsat billigt. Och då är ju Schweiz inte det billigaste landet i Europa, om man säger så. En biljett för 300 kr kostar också 300 kr oavsett när man väöjer att köpa den. Cykeln får man ta med gratis, det finns till och med särklida cykelvagnar där man kan hänga upp den.  Efter släp av cykelväska + allt bagage till hotellet,  blev det provkörning av bana och sedan middag tillsammans med Alexandra och Rothausteamet. Trevligt.
Därefter var planen att sova, men då det var någon form av gatufest i Chur var det fullt ös och omöjligt att somna innan kl 2. Öronporppar hjälpte inte. På morgonen hade någon dessutom fått för sig att det var en bra idé att börja spela klassisk musik för hela Chur ungefär vid 06.30. Så inte mycket sömn blev det.

7 varv skulle köras på en 4,5 km bana. Typiskt Schweiziskt upplägg med 2,5 km uppför, 1,5 utför och lite platt vid varvningen. Vädret var varmt, 25-30 grader och som tur var var det mycket skugga på banan.
Av någon andledning fick jag stå längst bak i starten, trots jatt jag har ganska mycket rankingpoäng, vilket egentligen inte spelade så stor roll då första backen var lång och bred. Jag matade på bra första två varven och låg med bra, kanske lite för bra, då jag blev väldigt trött sen och tappade fokus både uppför och utför. 5 varv var ett riktigt slitgöra, men jag lyckades ändå plocka 2 placeringar på sista varvet och jag fick ett kvitto på att det oftast lönar sig att slita även om det verkar gå tungt och långsamt. 
Slutade på en 11:e plats vilket var bättre än jag trodde Trodde jag skulle hamna utanför poängplats denna gång. Fast egentligen hatar jag att komma 11:a. Topp tio känns så mycket bättre, dessutom är det bara prispengar till de tio bästa, i och för sig bara ett par hundra kronor för en tiondeplats, men ändå. Alexandra gjorde ett grymt race och blev 3:a.
Efter det blev det en snabb dusch och en smörgås innan väskan och cykeln skulle släpas till tåget igen.  Föst när jag satte mig på tåget kände jag hur trött jag var egentligen. Ganska skönt att slippa säta sig  i en bil och köra en massa serpentiner i alla fall.

Idag har jag bara kört ett jättelugnt pass på mtb:n då tävling och resande tagit på krafterna, plus att jag kände att jag hade låga energinivårer. Bland annat hamnade jag på botten av Livignosjön. Själva sjön ägs av Italienarna, men vattnet är Schweizarnas, vilka av någon anledning valt att inte släppa på något vatten så sjön är halvt torrlagd. Lokalbefolkningen verkade inte så ledsna för det, utan passade på att bygga broar mellan fårorna på sjöbotten så att de som fiskar lättare kan ta sig fram.

På det torra. Lite konstigt var det att cykla på botten av Livignosjön. Behöver jag säga att vattnet var iskallt?


Brobygge på sjöbotten. Vad händer om Schweizarna plötsligt vill ha sitt vatten i sjön igen?

Resten av dagen har ägnats främst åt att fika, inte mindre än tre cappucino har slunkit ned... tur att de är billiga här. Och förresten, jag hittade en bil som jag ville ha. undrar vad Mackan tycker om den?




fredag 24 juni 2011

Midsommar...

Kanske så här??



För er som inte sett den tidigare, är filmen en reklamfilm som Tyska IKEA gjorde, men som blev bannlyst av Huvudkontoret i Sverige. Själv är jag i Zurich och det mest midsommar lika idag fick bli jordgubbar. Och den här filmen då...

torsdag 23 juni 2011

Tack snälla Posten!


Jag fick som många andra cyklister i Sverige ett brev från Posten. Det innehöll ett par strumpor med fin Posten-logga. Det är gött att Posten fattat att det är knähöga strumpor som går hem hos oss cyklister nu för tiden och inte de där ankelhöga.. Skämt å sidå, så blir det när man får ett par i storlek L-XL när man har st 35...
Mackan blev glad i alla fall.

onsdag 22 juni 2011

Norska älgar går, Svenska älgar springer.

Ok, ni som inte gillar totalt onödiga betraktelser, kan sluta läsa här.
När jag åker bil ensam blir det lätt att man funderar och lägger märke till egentligen helt oviktiga saker, bara för att få tiden att gå, vilket inträffade när jag åkte bil till och från XC-racet i Selvik i helg. 
Denna gång var det älgskyltarna som väckte mitt intresse Se nedan:  

Norsk älgskylt, En älg som går lugnt och fint.

Svensk älgskylt, En springande älg.

En hel del teorier hade jag om denna skillnad, varav de viktigaste var: 

1: Norska älgar är lugnare än svenska älgar, de spatserar snarare än springer över vägen. 
2: Norrmännen kör så väldigt långsamt, eftersom de alltid följer hastighetsbegränsningarna (på grund av alla kameror och höga böter) att de aldrig skrämmer älgarna, så de inte behöver springa över vägen.
3: Att älgsymbolen är ett omedvetet uttryck för skillnaderna norsk och svensk mentalitet. I Sverige är vi stressade och rusar fram i tillvaron, medan norrmännen tar det lugnt.

Vilken teori som passar bäst, är upp till er. Jag fick i alla fall tiden att gå :)

måndag 20 juni 2011

3:e plats och Norsk lerinpackning på köpet!

Hittade inga bilder, men väl en film från herrarnas race. Inte så kul filmat, men ändå...

Så fick jag det till slut. Det där ler XC-loppet jag gått och funderat på och ville ha. För trots att jag innan i söndags kört 13 tävlingar i MTB den här säsongen, har inte ett enda haft någon lera att tala om. Några små surhål här och där, men det räknas inte. Jag var sugen på ett lerrace dels för att jag gillar när det är lite tungkört och dels för att jag ville träna på att köra i lera under tävling. Tävlar man bara på torrt underlag, blir man van vid det. Det är bra att ha lite lerrace färskt i "bagaget". När man minst anar det kan det vara så att det är något av säsongens viktigaste race som drabbas av vädrets makter och man behöver behärska alla typer av väder i mtb. Under Cykelcross-säsongen i Sverige är lera mer regel än undantag och där behöver jag snarare träna på torra banor. Samma sak fast tvärtom alltså!

Det var två tävlingar i Norge denna helgen, men jag körde bara en av dem, då jag passade på att jobba på lördagen. Lite synd att jag missade det racet som enligt ryktet var ännu lerigare än söndagens race jag körde. Jag åkte istället upp på  söndagsmorgonen till Norge. Banan i Selvik bestod av ett ganska kort varv, med en hel del klippor blandat med rötter. bitvis var det såphalt på grund av allt regn. Min plan var att byta hjul till ett par med lerdäck, men jag struntade i det, eftersom lerdäckens mönster inte riktigt kom till sin rätt bland rötterna och stenarna. Det fick bli Rocket Ron/Racin Ralph-kombin i alla fall. Jag tror att Rocket Ron både fram och bak hade varit optimalt.

Under loppet fick jag en riktigt dålig start. Jag hade inte åkt första 500 meterna, eftersom jag blev stoppad av funktionärerna när jag tränade på banan (under den officiella träningstiden), största problemet var dock att jag körde för långsamt. Efterhand kom jag dock in in i racet och låg på en 4:e plats. Jag drog i kapp och förbi framförvarande Ann mot slutet av andra varvet. Hade nästan häng på en andra plats och gjorde mitt bästa för att jaga ikapp, men tappade fokus på sista varvet då tröttheten satte in. Gjorde lite små misstag och halkade in i träd här och där, men slutade som 3:a i mål vilket jag är nöjd med. Jag klarade mig från astman denna gång, vilket var det viktigaste.

Den här veckan är det verkligen fullt upp. Jag jobbar varje dag på SportSpec. Mycket ska fixas innan fredag, då jag åker till Zurich och ska tävla i Chur. Därefter kommer jag stanna i Italien ett tag. Jag fick erbjudandet att följa med till USA och Canada och köra två världscupstävlingar för att försöka förbättra Sveriges nationsranking. Det blev dock lite för mycket pengar på en gång för min del så jag valde att avstå. Tråkigt givetvis, men jag har ju ett annat billigare alternativ som inte är fel det heller!

onsdag 15 juni 2011

Hej, jag gillar cykel.


...Om nu någon missat det. Rita töntiga figurer gillar jag också!

tisdag 14 juni 2011

2 Månader för tidigt...


Jag slår på stort med ett extra inlägg idag. Dagens kvällspass med med Mackan var lungt och bestod av teknikträning. Plötsligt f  år jag syn på något vid vägkanten och måste vända. Jag såg rätt, det var Kantareller. Tror aldrig jag hittat det i Juni tidigare!! Mitten av augusti brukar annars vara rätt tidpunkt. Förutom svampplockning ägnade vi oss åt att köra hopp. Små hopp förvisso, men ändå! Skoj var det i alla fall.  

Lida Loop -Lidande och glädje.

Det blev en 5:e plats på Lida Loop i helgen. Jag hade hoppas på lite bättre, men andningen satte stopp för det genom att börja låta som en blåsbälg så fort jag skulle trycka på. Fast för min del har det vilat en annan slags förbannelse över Lida Loop. De tre sista gångerna jag har kört har jag nämligen lyckats få punktering, och då inte på något av de steniga ställena, utan på de enkla grusvägarna. Så mål nr 1 var att komma i mål utan punktering. Dagen innan tävlingen körde jag omkring på tävlingsområdet -och fick givetvis punktering!! Jag tänkte att det här börjar ju bra. Jag klarade mig dock under tävlingen, även om jag faktiskt var tvungen att kolla ifall luften hölls sig i däcket några gånger. 

Det gick som sagt inte så fort som det borde för min del, men jag hade bra flyt i skogen och njöt av de fina stigarna. Jag blir mer och mer nöjd med min nya CUBE-ram och FOX-gaffel. Det var annorlunda i början, men nu börjar jag hitta in i flytet och lita på materialet. På grusvägarna var det däremot lida som gällde och fokus på att hålla andningen lugn. Störst var problemen första 15 km då kroppen inte fungerade alls och jag inte lyckades ta en enda rulle tror jag.  Körde mestadels själv, vilket givetvis gav lägre fart än vad som behövdes.

Redan förra helgen hade jag känning av astman, och även på träningstävlingen i veckan, så det var väl inte helt oväntat, men jag fick stundvis ändå lite småpanik. Men jag vet att det kan bli så ibland och så kan besvären plötsligt bli mycket bättre. För min del påverkar saker som hur utvilad jag är, om luften är torr eller om det är åska i luften (kvavt väder) liksom även dofter av olika slag. Så särskilt utvilad har jag inte varit efter danmarksresan, så det är nog den troligaste orsaken.     


Mackan tyckte det var en utmärkt idé att parkera PÅ banan.

Killarna, efter den sedvanliga hävdningsturen. Vem knäckte vem?

Jag är givetvis lite sur för det där med andningen, men ska jag vara ärlig är jag också glad för att helgen innebar en massa roliga möten av olika slag. Dels med sponsorer, varav någon  jag tidigare bara haft kontakt med på mail och telefon innan. Att ses på riktigt är ju alltid lite bättre, trots facbook, mail mm. Sedan alla cyklister och Niclas, min gamla tränare, som alltid har mycket klokt- och även oklokt att säga.
Sist men inte minst, det roligaste av allt, jag fikade med en tjej jag känt sen lekisålder, gått i samma klass och umgåtts mycket med från då och fram till 9:an. Vi hade inte setts på säkert 15-20 år, men lyckats få kontakt på facebook. Det är intressant det där med människor, vissa människor träffar man väldigt sällan, men det är ändå som om det bara är att ta "upp tråden" igen, medan andra kan vara ens främling bara efter några veckor. Vissa människor har samma intressen och livssituation som en själv, men har ändå inget att prata om, medan andra lever ett liv helt olikt ens eget, men samtalsämnena tycks vara outtömliga. Det blev en liten nostalgitripp i alla fall och inte kändes det som om alla de där åren förflutit. Hoppas vi kan ses igen och att vi inte hunnit bli 50 då.

Denna vecka blir det fokus på Jobb och att ta hand om kroppen så att den återhämtar sig. Förra veckan fick jag dessutom veta att jag har en inflammerad slemsäck i axeln som behöver en voltarenkur och rehabträning. Viltaren kanske inte är det bästa för kroppen, min mage har redan ballat ur, men det är ju bättre att ta det nu än i juli. På söndag blir det troligen start i ett UCI-race i Norge, tanken var först att köra ett både på lördagen och söndagen, men jag jobbar på lördagen, så det får räcka med ett, och det är nog inte kroppstackarn ledsen för.




      

lördag 11 juni 2011

På plats.


Så var vi på på plats ute vid startområdet på Lida Loop. Det stora är dock att jag gjort min allra första natt sovandes i en husbil. Vi anlädde strax efter midnatt till området, eftersom vi kom iväg från Göteborg först vid 19-tiden. Jag jobbade ju till 18, Mackan packade cyklar.

Egentligen är det ganska konstigt att jag inte sovit i husbil förrän nu. Jag har ju flängt runt ganska mycket de senaste åren. När jag var mindre blev det tält några gånger och nån gång har jag sovit i en liten båt, men aldrig husbil eller husvagn. Måste säga att jag var rätt skeptisk till en början, särskilt då killarna tänkte parkera husbilen precis under en gatlampa, brevid ett gäng 20-åringar som hade ett lite spontant raveparty på parkeringen, med volymen på bilsterion på max spelandes nån suspekt undergroundtechno.
De kom dock på bättre tankar och vi parkerade på ett lugnare ställe. Killarna knoppade in och snarkade efter ca 5 minuter, medan jag låg och lyssnade ifall det skulle komma någon och välta husbilen. Efter ett tag somnade också jag och sov ändå rätt ok, tills jag vaknade av att jag låg i en bastu. För utom det så var det rätt mysigt i husbilen, lite trångt kanske.

Funderar på att ta mig ett dopp, eftersom det är så pass varmt. Är ganska kräsen med vatten temperaturer, men är det varmt i luften går det ju lättare. Mackan har redan badat i år, så det kanske är dags...

torsdag 9 juni 2011

Jag och väskan..


Så här såg mitt jobb ut på Nationaldagen. Istället för att köra Nationaldagsloppet som jag först tänkt, men fick strunta i eftersom min racer inte kommit, jobbade jag med Sport Spec som är huvudsponsor för loppet. Jag delegerades uppgiften att servera kaffe till trötta cyklister som gått i mål. Vi körde ambulerande servering med en camelbackliknande väska modell större. Jag ser ut som en 7-åring på väg till skolan alternativt någon ur filmen Ghostbusters. Men populärt var det i alla fall, trots att det redan var varmt ute. Inte klokt vad lite cykling sätter fart på kaffesuget.

Det blev en glassig dag i alla fall.  

lördag 4 juni 2011

Betongben och sugrörsandning i Kolding!

Alexandra inte bara cyklar fort, hon har talang för att fotografera också! Här X-kross i nya färger!
Foto: Alexandra Engen

Idag blev det en tung dag på racet i Danska Kolding. Jag slutade på en 6:e plats, men det gick inte fort i skogen, förutom i starten, som denna gång var bra och ca halva första varvet. Fast det gick ju uppför istället för platt. Jag var lite sur under racet, men så här i efterhand är jag glad. Det är egentligen första tävlingen för i år som kroppen känts riktigt kass. Förra året var väl en 80% av mtb-tävlingarna så här. Så det är en seger. Jag är också glad för att jag inte bröt. Jag ville bryta efter andra varvet, men lyckades övervinna mig själv och köra de två sista också. Alexandra vann och Angelica Edvardsson var 4:a så det var en bra svenskdag ändå.

Idag var jag riktigt sliten och inte alls återhämtad efter torsdagens race. Jag drabbades av magproblem efter racet i torsdags, vilket kan varit en bidragande orsak till den dåliga återhämtningen. Jag vet att lättare kan få astma om jag pressar mig då jag är sliten. Det är inte alltid jag känner av min astma, men idag var det svårt att få luft. Så fort jag pressade upp pulsen över 90% av max började pip-andningen ge sig till känna. Ungefär som att andas genom ett sugrör. Så jag försökte hålla mig under det, vilket givetvis påverkade farten. I vanliga fall har jag en snittpuls på 90-95% av max på ett XC-race, så det är ett skapligt tapp i utnyttjad kapacitet. 

Banan var i alla fall helt grymt fin, med sina branta utförslöpor och fina stigningar. Den höll nästan världscupsstatus i sin karaktär. Inte riktigt lika kul var det att leta efter duschen i ca en timme efter målgång, eftersom arrangören "glömt" att märka ut var den fanns. Då väggade jag. Fick trycka i mig en banan och lite godis för att orka duscha. Efter prisutdelning brände jag och Alexandra hemåt. Alex klev av i Helsingborg för att kliva på Kalaskulornas buss.

I morgon blir det superlugn träning hemma i Götet :) 
  

  

fredag 3 juni 2011

4:a deltävling 1 i Apofos liga, Varde, Dannmark

Det blev en 4:e plats på gårdagens race i Varde, Dannmark. Tävlingen var av kategorin C1, vilket innebär en hel del UCI-poäng att kriga om. Arrangörerna hade fått till en ganska platt, men mycket rolig bana med många kurvor korta backar, små drops och största delen singletrails. Vissa sektioner var byggda stenpartier, både uppför och utför, för att skapa extra utmaningar. Helt klart hade arrangöerna lagt mycket tid på att preparera banan. Detta är en bantyp som man lätt kan köra sig riktigt trött på då man måste ligga på precis hela tiden för att hålla farten, liksom göra många igångdrag. Blir man trött kan man tappa mycket i kurvorna och på de tekniska partierna.

Själv fick jag en halvdålig start och låg väl runt 7:e-8:e plats. Det var svårt att komma om men jag lyckades till slut avancera till en 4:e plats. Jag kännde att jag kunde köra fort första varvet, det var ungefär som ett cyckelcrossrace med alla kurvor och jag kom till slut upp på en 3:e plats. Där låg jag tills jag blev riktigt trött och fick sänka tempot lite, kanade ned till en 5:e plats, kom igen kom upp på 4:an igen och höll den i mål, även om jag såg att bakomvarande dam närmade sig på slutet. Pulsen var skyhög och jag fick slita ordentligt de två sista varven men kroknade alltså inte helt, även om det var på gränsen till kramp i benen på slutet. Jag är nöjd med racet, platta banor har aldrig varit min starkaste sida. Fram till 1:an Annika Langvald och 2:an Alexandra Engen var det dock långt. De var i en klass för sig. Inte så konstigt, då Annika blev 2:a på världscupen för två veckor sedan...
Placeringen firades med kinamat i Varde tillsammans med Alexandra som jag också delar boende med.

Idag har jag och Alexandra slappat och dragit bort till Kolding för att provköra banan där. Den var frän, nästan som en världscupsbana i karaktären, men branta uppförs- och utförspartier liksom annat smått och gott. Ganska annorlunda mot gårdagens race, men danskarna har helt klart fattat det där med hur man ska dra tuffa banor och att man faktiskt kan bygga grejer för att göra det lite klurigare. Ska blir intressant att räjsa på den och se hur benen känns. 
Hej hopp!