Snacka om rätt bok till rätt person! Mackan är smart, för att få slut på mitt tjat om berg, gav han mig en bok som bara handlar om berg och dess stigningar. Här finns många av de klassiska stigningarna med, liksom tillhörande myter och historier. Själv gillar jag främst uppförscyklandet i sig tillsammans med hur högt över havet man kommer (höga bergspass=bra bergspass) och i bland hur snabbt man klarar av att köra upp, liksom ned för den aktuella klättringen. Hur mycket det lutar och var på den aktuella stigningen det lutar mest, tycker jag är mindre intressant, egentligen inte heller om den varit med i touren eller vem som vunnit etappen med stigningen, men det får gärna finnas många och konstiga kurvor och tunnlar. Magnifik utsikt ger givetvis pluspoäng.
En snabb räkning visar att jag faktiskt bara cyklat upp för tre av stigningarna i boken. Plus två, som körts upp med bil (Passo Gavia och Grossglockner), fast det räknas väl inte?
onsdag 30 januari 2013
lördag 26 januari 2013
Nästan som i Pozo!
Kåseberga hamn den 26:e Januari. -5 grader, fuktig luft och hård vind från sydost. Iklädd jeans, utan långkalingar blir det att man drar sig för att gå ut ur bilen. Det tyckte däremot surfarna var perfekt väder att dra fram sina surfbrädor. Inte kan väl en sån banal sak som att det är iskallt ute, göra att man missar dagens näst intill perfekta surfvågor? Jag frågade en av killarna om han inte frös. -Inte så värst, blev svaret.Jag gissar att allt är relativt. Själv drabbades jag av plötslig, allvarlig Pozo Izquerdo-abstinens. För det vi såg var faktiskt väldigt likt det man ser när man är i just Pozo på Gran Canaria. En kaj utan turister, en stenig strand och människor i våtdräkt är ungefär vad som finns i Pozo.Det är bara en liten, liten, men ack så viktig detalj som skiljer, nämligen att det är minst 25 grader varmare. Jag längtar verkligen dit just nu särskilt när man läser om en massa andra cyklister som varit eller är på Kanarieöarna.
På hemvägen från Kåseberga var det tänkt att Mackan och jag skulle fika, men det visade sig att det mesta i fikaväg på Österlen var stängt så här års. Vi hittade dock till slut Skillinge Kapell som hade öppet och fikastuga. Riktigt klassiskt "mormorskafé" med mormorsmöbler, rosentapeter och gammaldags, små kaffekoppar och väggarna fyllda av biblisk konst av varierande kvalité. Nybakade scones, bullar, semlor och en hel del annat.
Det var roligt och förvånade att det var den i Österlensammanhang inte helt okända konstnären Maria Lancing som jobbade på cafét och att vi dessutom fick betala genom att sätta in pengarna i efterhand, då
det inte fanns växel nog. Det känns som om det är så det bara kan fungerar på landet i Sverige och utomlands.
Det har inte blivit mycket träning här på Österlen, dels har det varit kallt och dels har vi haft annat för oss.
Vi besökte däremot en träningsanläggning Hammenhög, 3 km från mammas och pappas hus igår, mest för att kolla läget och det visade sig vara riktigt fint. Bra att veta för framtiden, för man kanske inte alltid vill vara begränsad till träningsalternativen cykla eller springa hela tiden när man är här.
Mackan försöker sig på stekar-looken i solen
Sandhammaren med is. Pingvinerna, var är de?
torsdag 24 januari 2013
Löpning + Spinning - fortfarande trött i benen!
Veckan som är är en lugn vecka rent träningsmässigt. Kände att jag behövde ett litet break efter de senaste CX-tävlingarna i Holland. Bra timat, eftersom det varit mer än 10 minus ute i stort sett hela tiden denna veckan. Hittills har jag tränat 1 timme och 50 minuter och detta gjordes igår i form av ett kort joggpass och ett 90 minuters pass på spinningcykeln, lett av grymme Magnus Gårdmark. Det är så gött när man vanligen brukar vara den som instruerar ibland får vara den som är med på klassen. Man behöver inte säga nåogot alls, utan kan bara köra järnet. Och järnet blev det förstås, hur ska man annars köra på ett 90 minuters spinningpass? Upplägget successivt långsammare tempo i varje block. Tycker att jag kunde pressa upp pulsen rätt ordentligt på slutet av varje parti (95% av max som mest), trots att kadensen var betydligt lägre än vad jag normalt kör på mina intervaller. Fick ungefär samma känsla som när man kör på sin lättaste växel i ett segt, djupt, lerigt parti på en CX-tävling. Man vill växla lättare, men man har redan den lättaste växeln i, alternativet om man inte orkar blir att kliva av, fast det vill man inte, då man förlorar både fart och flyt. Så man sitter kvar och trampar tungt och känner hur benen brinner. Ungefär den känslan. Kändes gött!
Ikväll drar jag ned till Österlen för att hälsa på mor och far. Hoppas på att kunna åka en del längdskidor när jag kommer tillbaka, om det nu inte blir plusgrader. Tanken var att åka den här veckan, men efter vurpan på den hala träbron för två veckor sedan, har jag haft svårt att hålla i saker med hölgerhanden. Styret har funkat som tur är och som tur är är jag också vänsterhänt. Lyckades få handen röntgad i går och ingen fraktur syndes, men det kan vara en liten spricka. Är in alla fall glad att jag inte behövde något gips.
måndag 21 januari 2013
Man vet att det är hårt...
Foto: Tom Prenen Här från sista varvet i Hoogerheide.
... när man får dra sig uppför slänten i staketet med ena handen och ändå håller på att halka ned igen, eftersom underlaget blir allt halare för varje varv. Det är slänter som dessa som man både älskar och hatar. Man älskar dem för att de är svåra, maximerar utmaningen och hatar och dem när benen är fulla med syra och man håller på att tappa greppet och ramla ned i vart annat steg. Man älskar dem för det bara handlar om att till varje pris ta sig upp och för att alla eventuella tankar på stil och finess inte finns längre.
Nästa gång jag kör där hoppas jag på mer lera än is, eller så ska jag nöta knaggliga issvängar och isiga slänter varje gång det är snö ute fram tills dess. Cyclocross handlar om att kunna behärska alla typer underlag, monsterlera, lervälling, sand, asfalt, gräs, grus, snö och is. Det är just denna variation av underlag och förhållanden som är en av anledningarna till att jag gillar disciplinen.
Nu hemma i Sverige igen, det gick ganska smidigt även om hemvägen alltid känns så oändligt mycket längre än resan ned. Jag fick kliva av först och tycker mer synd om resten av gänget som for vidare till Falun och Stockholm.
Det ser ut som om jag kommer att vara hemma ett tag nu. Är det möjligen så att du har något jobb till mig under februari så hör av dig. Det är nämligen lågsäsong på mitt fina extrajobb på GotEvent, men jag behöver jobba mer än någonsinn! maila mig på: asa@erlandssonmtb.com. Allt är av intresse, utom möjligen telefonförsäljning och parkeringsvakt.
söndag 20 januari 2013
Halkbana Deluxe i Hoogerheide!
Mange visar hur man svänger.
Det var riktigt halkigt på Världscupstävlingen i Hoogerheide. På gårdagens race var det främst snö som gjorde det halkigt, idag var det snö över spårigt underlag och en hel del isfläckar. Jag har alldrig kört på något liknade förut. Jag är osäker på om man ens tävlat på ett underlag likt detta hemma i Sverige. Men nu var det inte Sverige utan Holland och här kör man på vad som hellst, så det är bara att köra.Jag tyckte inte jag hade lika bra flyt som under gårdagen, det var ju i och för sig halare, men jag var lite väl spänd, vilket gör att man tappar. Det blev lite småkrascher på första varvet, intet allvarligt, men det stoppade upp en del. Jag låg på omkring samma placering hela tiden och ramlade även själv några gånger. Det släppte rejält i kurvorna och den branta slänten man skulle uppför blev bara halare och halare för varje varv. 27:e platsen som det blev är ok, men inte mer tycker jag. Nu bär det av hem till Sverige!
lördag 19 januari 2013
5:a på halkig bana Rucphen!
Glada U23:or!
Man kan lugnt säga att Rucphen-banan var en stor kontrast mot förra året då jag körde den. Då var det gräs och en hel del tunga lerpartier som gällde, nu var det vitt av snö och hårdpackat om än med sladdrigt hala kurvor kombinerat med isande kall vind och 3-4 minusgrader. På startlinjen 37 damer, bland annat Marianne Vos.
Jag fick en bra startposition i första led, något jag förskansade helt, då jag tycktes ha glömt bort att på dessa race med snabba flacka starter, måste jag gå på för fullt i starten för att ha chans att vara med bra. Hamnade lite för långt bak i fältet och fick brottas ett tag för att komma fram, men var ganska snabbt uppe igen på en 7-8:e plats. Plockade mig successivt upp till 4:e plats och låg där länge med en tjej jagande ett par sekunder bakom. Hade hyfsat bra flyt och drog i från några sekunder på de bakom på de tekniska partierna fram till näst sista varvet, då jag plötsligt vurpade lite dumt. Inget allvarligt, men tappade några dyrbara sekunder. På varvet efter hoppade plötsligt kedjan på nästan samma parti. Fick springa en bit och tappade ytterligare sekunder. Höll mig ändå kvar på 4:e platsen, men när vi kom fram till upploppet kunde jag inte hålla undan utan fick se mig omspurttad ca 50 m före mål och rullade alltså in som 5:a. Lite surt var det men gör man misstag så kostar det sekunder som är svåra att hämta in på en så här snabb bana. Det är blir till att försöka hålla bättre fokus nästa gång. Vann gjorde en helt överlägsen Marianne Vos. I år kommer hon även köra mountainbike och blir troligen lika tuff att tampas med i denna disciplin. Det är snart bara BMX och Downhill hon inte tävlat i på elitnivå, rätt grymt!
Man tror ju att man inte ligger så högt i puls på en sådan här bana, där man får vara lite försiktig i de många kurvorna. Tydligen fick jag ta i ändå, då pulsklockan visade att högsta puls för dagen var på 99%. Så ta i:et var det inget fel på i alla fall!
Herrarna körde bra, med Ludde i täten på en 16:e plats Martin 19:e och David även han 19:e fart i juniorklassen. Mange var lite för stark idag och drog av sin kedja och tvingades bryta. Men han laddar väl om till Hoogerheide.
Snösladder 1
Snösladder 2
Vår materialpostman Klas tyckte det var lite väl kallt i depån.
Hoogerheide i morgon. Det väntas 6-7 cm snö enligt väderleksrapporten, får se om det stämmer. jag har laddat genom att tvätta cykeln i badkaret med Loreal schampo för extra glans. Det var ju så fruktansvärt kallt ute så jag ville inte gå ut. Dessutom har Mange fixat till så att växlarna ska funka klockrent. Det enda som kan gå dåligt nu är jag själv. Men jag hoppas det ska finnas lite kraft kvar.
fredag 18 januari 2013
Snö i Belgien!
Mer snö i Belgien än i Göteborg. Så här ser vyn från hotellfönstret ut. Igår när vi kom var det -6 grader idag är det någon minusgrad. Det ser inte ut att bli tö, snarare som om mer snö är på gång. Det blir intressant att se hur banorna blir här nere i dessa förhållanden. Idag blir det lite teknikträning på Världscupsbanan i Hoogerheide och i morgon tävling i Rucphen en bit här ifrån. Hoppas det är mycket snö och inte så halt.
tisdag 15 januari 2013
Orange piggar upp!
Brist på sol och värme gör att jag och många med mig känner sig extra trött och glåmig så här års. Vilken tur då att det dök upp ett paket i brevlådan som tröst. En buff och en mössa i upppiggande orange. Jag kanske inte blir piggare, men piggar åtminstone upp se som ser mig lite mer än med bara min blekglåmiga uppsyn. Fast bara grejen att få paket piggar ju upp lite! Perfekt timing dessutom, eftersom jag ger mig av till Holland i morgon för två cyclocrosstävlingar, sista deltävlingen i Världscupen som går i Hoogerheide och en mindre tävling och där väntas antingen snö eller snöblask och kyla. Då behövs mössa och buff! Tack X-Kross!!
Jag hade tänkt skriva om periodiserad spinning som vi börjat köra på Elixia Masthugget den här veckan och ska köra det under våren. Jag kom dock på att det är bättre att ni går in på den eminenta facecooksidan och istället läser Magnus Gårdmarks fina text där som förklarar allt. Varför uppfinna hjulet två gånger, liksom?
Jag hade även tänkt att skriva om mina erfarenheter av Tele2, som jag varit riktigt arg på, tappat fattningen och helt ohämmat skällt ut två personer med massa fula ord idag, eftersom jag upplever att en av deras säljare genom att förvirra mig med massa siffror hit och dit, medvetet lurat mig att tacka jag till ett avtal som inte blev så billigt som han först sa, utan mycket dyrare, vilket givetvis inte går att bevisa, eftersom jag inte brukar spela in mina telefonsamtal. Avvaktar dock med denna historia, eftersom jag fick ett erbjudande av deras kundservice via twitter, när jag twittrade ut min frustration där.Visar de bara lite goodwill, kanske jag blir snällare. De på tele2:s kundservice jag pratat med idag, har dock visat 0% goodwill.
Ett litet tips till företag är dock att något av det värsta kunder (oavsett om det är gamla eller nya) vet är att känna sig lurade och att känna sig som idioter. Får man dem att känna bägge på en gång (vilket jag gör i detta fall), så är det inte så bra. Dessutom får en missnöjd kund lätt en väldigt stor mun.
Nog om det, i morgon tar vi båten till Kiel för vidare färd till Holland. Jag är taggad och det ska bli riktigt skoj!
fredag 11 januari 2013
Ni minns väl första gången?
Finn 5 stilfel!
Jag har som jag berättat om tidigare, rensat lite här hemma. Projektet har pågått någon vecka nu. Det blir lätt så när det gäller mig. Börjar med en liten grej och hittar sen mer och mer som "behöver" tittas igenom. Fördelen är ju att man får en hel del slängt, till och med så mycket att de där slängningscoacherna på i program som "Extrema Samlare" skulle bli impade.
När jag gick igenom en hög med gamla bilder hittade jag bilden ovan. Det var på den tiden som det alltid kom hem provbilder från tävlingarna som man sedan kunde köpa en förstoring av och ha på väggen hemma. Jag köpte aldrig någon förstoring, men sparade alla provbilder.
Bilden är från Kjells Tur, i Karlskoga. Jag minns inte vilket år, men det var i alla fall min första MTB-tävling någonsin. Det var riktigt skitväder under tävlingen och jag hade inga kläder med mig som passade för det ändamålet. Körde jätteful Mangohjälm, cykeltröja med underställströja över, pappas skidhandskar och joggingtights (vilka jag tränar i ibland än idag) utanpå cykelbyxorna. Cykelskorna var någon slags brun, halvhög känga med SPD. Klädseln var inte så noga, eftersom jag dels inte hade något annat än just de kläderna med mig och då jag inte heller hade någon aning om att det fanns så strikta stilregler över hur man klär sig inom cykling. Jag körde med min UNIVEGA med V-bromsar och någon enkel Rock Shox-dämpare. Jag minns att beläggen var helt nedslitna efter halva tävlingen och jag fick glida ned för backarna sittandes på ramen. Även växlarna var helt slut och jag frös som en hund och hade lera precis överallt när jag kom i mål som 8:a, ca en timme efter vinnaren i damklassen. Jag minns det nästan som om det var nyss, men det var väldigt länge sedan.
Trots misären hände det något, jag blev biten och ville köra mer. Jag körde mer och sen dess har jag aldrig slutat eftersom passionen varit så stor och för att jag alltid hittat nya utmaningar`på olika sätt.
Idag tycker jag i alla fall att jag lärt mig lite bättre hur man klär sig på tävling, eller vad tycker ni?
Så kan det vara! Hur fastnade ni för er stora passion?
torsdag 10 januari 2013
Svinkallt grispass!
Igår blev jag smärtsamt påmind om hur snorhal en gammal träbro kan bli när det regnar. Jag hade hittat en perfekt liten slinga att köra intervaller på där denna bro ingick. Kom snabbt utför och rulla över bron bara för att finna mig själv och cykeln liggandes på något konstigt sätt strax efter bron halvsekunden efter. Vet verkligen inte hur jag ramlade men misstänker något slags framhjulssläpp. Fick i alla fall så pass ont i ena handen att det inte var någon idé att fortsätta, lite svårt att spurta när man knapt kan hålla ordentligt styret. Så det blev till att lugnt rulla hem.
Idag blev det ett riktigt kallt träningspass. När jag gav mig ut var det sol och någon grad minus, så jag klädde mig efter det. Efter halva träningstiden började det snöa rätt mycket och tillsammans med blåst gör snö väldigt ont. I alla fall att få i ansiktet oavbrutet. Jag var inte riktigt förberedd för denna mindre snöstorm, men lyckades i alla fall ta mig igenom det tänkta passet och ta mig hem och in i duschen för upptining.
På vägen hem åkte jag och tänkte på Cyclorossåkaren från USA Jeremy Powers uttalande i en intervju i cxmagazine, där han berättade om hur dyrt det var att åka och tävla i Europa, bland annat eftersom "man måste ha ett hus i Spanien", förutom i Belgien där han befann sig för att tävla. Uttalandet, som jag hånskrattat år och kallat lyxproblem då jag läste det första gången, kändes helt plötsligt så självklart när jag åkte omkring med mina händer som domnat bort av kylan. -Jo man måste nog ha ett hus i Spanien för att cykla på elitnivå i Europa, i alla fall i norra Europa. För så här kan man ju inte ha det. Cykla i snöstorm och ha sig.
Det bästa med träningspasset idag var dock att jag träffade tre små utegrisar vid Delsjön, vilka jag givetvis var tvungen att stanna och hälsa på. Ett tryne är faktiskt ganska sött.
tisdag 8 januari 2013
Det här med pennor..
Rensar lite hemma för tillfället. Hittade några pennor lite här och där. Det är något med mig och pennor, jag gillar dem. Går jag in i en bokhandel eller butik med kontorsvaror kommer jag oftast ut med några pennor. Oftast är det en speciell penna med svart bläck och 0,5-spets som jag köper, eftersom jag använder den när jag ritar och det går åt en del sådana. Men det kan även bli andra som jag tycker verkar bra eller är fina, även om jag inte egentligen är i akut behov av just de modellerna. Ett typiskt köpberoendebeteende alltså. Ja, ja en del har kläder och skor, jag har pennor. Det är i alla fall lite billigare.
Dessutom är det otroligt lätt att en och annan penna råkar slinka med från olika företag, kurser eller jobb och då oftast helt omedvetet. Fast det är väl det som företagspennor är till för? Att man ska ta med hem och därefter påminnas om företaget varje gång man använder den logoförsedda pennan.
Så om ni saknar en penna, så fråga mig!
söndag 6 januari 2013
Man är i alla fall inte ensam..
På en promenad i Slottskogen träffade vi på den här:
Till synes totalt utmattad låg älgen på gruset i sin hage. Precis så känner jag mig också just nu. Drabbad av tröttheten från jag vet inte från vilken planet. I alla fall skönt att det inte är bara jag utan även älgen...
Det här ständiga mörkret tillsammans med det gråa gör mig totalt håglös. Klockan är 4 på eftermiddagen och ute är näst intill kompakt mörker. Det kunde åtminstone vara lite snö så det blev ljusare. Det mesta går trögt och långsamt för mig just nu och svårast av allt är det att komma upp ur sängen på morgonen. Jag tycker att det känns som om det är mitt i natten hela tiden. Det är svårt att komma igång med saker och lika svårt att avsluta dem. Jag känner mig slö, lat och trög i hjärnan. En gång i tiden var jag en morgonpigg människa som gick upp av sig själv kl 6 på morgonen och tog en joggingrunda innan frukost och skola (faktiskt helt sant), nu är det morgonpigga som bortblåst! Den långa resan hem från Belgien tog också på krafterna. Lite grejer jag varit irriterad över har också snott en hel del energi i veckan. Däribland datorn som helt olägligt håller på att gå sönder. Har inte råd att köpa en ny just nu och behöver den mer än någonsin för tillfället så om det händer vet jag inte vad jag gör.
Men trots detta har jag i alla fall fått till 4 bra träningspass i veckan. Benen känns ok trots tröttheten, vilket är ett bra tecken.
Här om dagen blev det ett löppass med trappträning och träningsverken från det passet sitter i även idag, två dagar senare På tävlingarna i Belgien i julas la jag märke till att jag skulle tjäna på att förbättra min teknik och styrka i trappor och upp för de branta slänterna, då jag tar väldigt korta steg där. Jag har inte kunnat träna trapplöpning de senaste åren på grund av att en skada i ett knä endast tillåtit löpning på plant underlag. Nu är knät bättre och jag kan köra lite trappor, men får vara försiktig. Tror hur som helst att det är bra träning för mig.
Som det ser ut nu återstår det två cyclocrosstävlingar för den här säsongen, en mindre tävling och en världscup i Hoogerheide. Något VM lär det inte bli för någon av oss svenskar, vilket är väldigt synd, då banan i USA ser riktigt, riktigt bra ut. Jag har dock inte fått veta något från förbundet om vilka kriterier de har satt upp på dam och herrsidan eller om jag skulle kunna vara i närhen om att vara aktuell, så då är jag troligtvis inte det. Man vet överhuvudtaget inte mycket om hur SCF tänker om cyclorossen, vilket är synd för de som eventuellt skulle tänka sig att satsa.
onsdag 2 januari 2013
I stället för Ivanhoe: Film från Världscupen i Namur!
Efter som vi efter minst 20 år förstått att Ivanhoe änd alltid väljer fel tjej, struntade vi att titta på den filmen. Är det inte dags att hitta på någon annan storslagen film att visa på nyårsdagen, det finns ju massor!
Istället hittade vi den här fina filmen från
tisdag 1 januari 2013
Superprestige-rapport och hej 2013!
Foto: Tom Prenen
Så, 2012 finns inte mer, nu är det 2013 som gäller! Jag hann ta mig hem efter Superprestigeloppet i Diegem och fick en lugn nyårskväll med Markus och vänner i Göteborg. Man borde kanske göra någon slags sammanställning över året som gått rent cykelmässigt, men jag får vänta med det, då det varit så mycket som hänt.
Innan dess, ett stort tack till alla som hjälpt mig under det gångna året, sponsorer, samarbetspartners, min familj och mina och vänner! Ni är guld värda!
Så det blir en kort rapport om Superprestige i Diegem, 2012-års sista tävling.
Återigen -"kvinnoparkering" en bit utanför tävlingsområdet. Det blev även rätt stressigt innan start och kanske är det det som är melodin för att man ska tända till lite extra. Jag kände mig i alla fall lite småförbannat! Jag hade kört ett varv på banan, vilken i vanlig ordning hade djup lera på sina ställen, så cykeln var riktigt full av gegga. Jag stannade till i den tekniska zonen för att spola av cykeln - men där fanns inga tvättar, för de hade inte kopplats in. Man hade väl "glömt bort" att damklassen startade redan kl. 13,00. En man ur arrangörsstaben verkade tämligen oförstående när jag förklarade att jag skulle starta om en timme och gärna ville göra det med en ren cykel. Till slut kom tvättarna i ordning och då hade det hunnit bli en ganska lång kö med irriterade cyklister och mekaniker.
Banan i Diegem var förutom lerpartierna supersnabb, med ungefär hälften av banan på asfalt. Inget som brukar vara riktigt gynnsamt för min del. Återigen över 50 startande i damklassen, kul med så stora startfält. Jag fick en något bättre startposition än vid tidigare race, vilket även delvis gjorde att starten blev den bästa av alla dessa fyra lopp. Gick ut hårt på första varvet och varvade som 9:a, strax bakom Annie Last, ett bra hjul att hålla sig bakom, då hon varit i toppen på XC-världscupen, bland annat. Jag orkade dock inte stanna kvar där, tempot var för högt så jag tappade och hamnade i en grupp strax efter. Mot slutet var jag helt stum i benen, och kom knappt upp för sista trappan och rullade i mål på 15:e plats 2,50 efter segrande Katarina Nash. Är väldigt nöjd med loppet, förutom att jag inte orkade spurta något mot slutet. Känns dock bra att få avsluta med ett topp 15-resultat i ett sådant lopp, vilket varit ett litet hemligt mål jag haft för den här resan. Det visar att övning ger färdighet! Det var lite typiskt att jag var tvungen att åka hem nu när det börjat lossna. hade gärna stannat och kört två tävlingar till, men det fanns inte riktigt utrymme för detta i min budget och det är faktiskt ganska slitsamt att rodda allt själv mellan tävlingarna utan support. Hade jag inte fått hjälp av Ernst, som hjälpt mig med överdragskläder innan och efter start bland annat, vet jag inte hur det hade gått. Dessutom behöver cykeln nu mer eller mindre en helrenovering efter all lera och även tubdäcken håller på att lossna.
Direkt efter tävlingen satte jag mig i bilen för att köra hem till Sverige. Stannade och slumrade några timmar i bilen i Danmark innan jag fortsatte hem till Göteborg. Rätt jobbigt men det är givetvis skönt att komma hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)