Finväder och distanspass!

Det blev en riktigt fin och bitivs hård tur idag. Körde först till Bolzano och sedan upp över bergen och ner till Merano och därifrån tillbaka till Nalles igen. Turen innehöll allt man kan önska, plattkörning med Peter i början, en megastigning, lite småkuperat uppe på toppen av berget, fin utförslöpa till Merano och plattklörning med spurter på slutet. Blev lite mer än 4 timmar totalt i sol och lätt vind. Var lite kyligt uppe i bergen, men nere i dalen var det riktigt varmt och skönt. Det är verkligen vackert hela tiden när man cyklar i dessa trakter och man glömmer bort att man är trött. Idag kändes benen bra, men andningen var inte riktigt på topp, dock mycket bättre än igår, så det går nog åt rätt håll i alla fall.  

I morgon blir det en lätt runda och ett försök att fixa till ett tublessdäck vars ventil började läcka precis innan starten i Österrike. Blev lite stressad av att krångla med den och till slut byta hjul innan starten då, så det vill jag helst undvika denna gång. Sen kommer jag ju bli lite av en expert på att stansa däck samtidigt, en färdighet som varit i det närmaste obefintlig under alldeles för lång tid.

Igår körde jag förresten lite på söndagens bana, men det gick sådär, då den var full med kvistar och stenar. Senare såg jag att de höll på att sopa och greja med stigarna så den blir nog fin tills på söndag.  

Nalles. Eller var det Nangiala?

Då var jag på plats i Nalles, Italien. Nalles ligger ca 15 km från Bolzano och de talar mestadels Tyska här. Området tillhör något av de finaste man kan vara på, särskilt på våren. Vädret har hittills varit kanon, 20-25 grader och full blom på Magnolia och äppelträd. Just äpplen är något de odlar mycket av här vilket ger en overklig känsla. Kan det verkligen vara så här vackert? Ja, det kunde det visst! 

Vyerna och dofterna smeker själen och ungefär lika ljuvligt som omgivningarna är här, lika tuff och hård är banan som vi ska tävla på på söndag. En perfekt kombination som i all fall jag gillar. Idag körde jag lite lugnt på banan för att försöka få koll och det visades sig vara en bana ganska svår att "rulla" främst på grund av all klättring som dessutom bitivs var brant. Ungefär som det brukar vara internationellt alltså. Utförslöporna var ganska tekniska men långt ifrån livsfarliga, det svåra blir när man försöker åka fort, eftersom underlaget var väldigt löst bitvis.

Vad som är klart är att det blir en otroligt hård tävling med tufft motstånd på söndag!

Ungefär här går banan...

Och här bor jag!

Lugnt

Det har varit några lugna dagar här i Livigno. Jag bor på Hotel Teola och det är kanon. Hotellet drivs av ett gäng polacker. Inget lyxboende, men rent, trevligt, prisvärt och fantastisk mat. Sonia, som är bossen, är verkligen gästvänlig. Det är ungefär som att bo hemma hos dem och sitta i deras vardagsrum, och inte på deras hotell.

Idag letade jag exempelvis efter nya klossar till mina eggbeaters, utan resultat. Sonja drar iväg på sin cykel och kommer, efter först ha ringt till en cykelaffär och sedan besökt tre andra, hem med ett par klossar. Det är sådan hjälpsamhet som är värd 100 gånger mer än alla lyx i värden

Lugnt har det också varit på träningsfronten. Igår blev det 2 timmar lugn köring med Dror på landsvägshojen, mest platt. Idag blev det också 2 timmar fast på mtb:n och med desto mer backar. Det var kul, ända tills ena pedalen gav upp, och inte ville snurra längre och 10 minuter senare gick bakväxelwiren av. Lite jobbigt att köra med nästan bara en pedal och 2 växlar, men det funkade det också.

Fin väg att cykla på ovanför byn.

Plötsligt står han där. Så ensam. Mitt i vägen...

Man kan säga att det bara sa klick! Kalas-Mattias hittade ju en häst, men jag har hittat en mula, eller om det är en mulåsna. Det kvittar, för mig är kärleken blind.

Till slut skildes vi dock åt. Nån kilometer senare var det en ko som kärade ner sig i min cykel, så då fick jag stanna igen....

I mogon fortsätter jag min resa upp mot Tyska St Wendel, där långlopps- VM går av stapeln på söndag. Jag kommer att bo ca 3 km från Hahns Flygplats första natten, eftesom jag ska hämta upp Emmy där redan kl 8.30. Allt för att få sova så länge som möjligt!

Största problemet för tillfället är dock att jag inte kan trä en ny bakxäxelwire genom ramen. Hoppas kunna få någon hjälp med detta av någon av VM-killarna. Det blir ju liteväl jobbigt att köra VM med en dualspeedhoj...

Nu blir det snart sängen! Buena Notte!

Midsommar utan sill helt ok det med...

Idag spenderade jag förmiddagen i Mottolino bike park och glömde att det var midsommar. Testade den heldämpade CUBE:n på de byggda stigarna plus en lite mer hemlig utförslöpa, som jag gillar. Skönt att slippa köra uppför, eftersom benen blev rätt sega efter gårdagens långa cykling, innehållande hela 2535 meters stigning. Gårdagspasset gick först upp till passo di Foscango, sedan ned till Arnoga, där jag vek av in på en grusväg upp till Val viola. En för mig ny träningsrunda, som var inspirerande. Helt plötsligt hamnade jag i Schweiz utan att riktigt märka var gränsen var. Jag hamnade lite på fel spår ett tag och kom på en vandringlsed där bära cykel var det enda alternativet.

Därifrån åkte jag ned en låång konstant utförslöpa, ned till Poschiavo på ca 1100 m höjd, som ligger i Schweiz, men som är en Italienskspråkig stad. Detta är ett ställe jag verkligen kan rekomendera om man ska ut och resa till området. En vacker stad med gamla byggnader, som är omgiven av höga berg. Därifrån kan man också ta "Röda tåget" upp till Berninapasset och till St Moritz.

Nåväl, jag unnade mig en fika på torget innan det var dags att ta sig an klättingen till Passo Forcola och sedan tillbaka till Livigno. En riktigt elak stigning på över 1200 höjdmeter. Jag tog den på ca 1.30 med min mountainbike och det var rätt tufft efter som lutningen var rätt konstant. Väl upp fick jag en go utförslöpa ned till Livigno, men tyvärr motvind. Annars brukar man kunna utmana sitt hastighetsrekord där vägen går lätt utför..

Lago Val Viola ca 2400 m öh

Jag, vid Rifugo val Viola, ca 2300 m öh

Som sagt, två härliga dagar, nu ska jag fira midsommar med att äta Tiramisu :)

Alla talar Italienska!

På TV:n i min hyrda lägenhet finns enbart Italienska kanaler (förutom en tyskspråkig).

Jag förstår språket lite grand, men inte tillräckligt för att det ska bli intressant. Inte heller är programutbudet så imponerande.

Antingen är det någon form av tramsunderhållningsprogram, där alla pratar i munnen på varandra och som innehåller minst en blonderad italienska med minimal kjol, eller så är det något program som är identiskt med något som visats på svensk television, förutom att de talar italienska då.

Det visas rätt mycket bra filmer. Dessa blir givetvis förstörda efter som de är dubbade till Italienska. Jag har funderat på om det alltid är samma person som får dubba t.ex. Julia Roberts? Det borde ju vara så, annars blir det ju rätt opersonligt om Julia i en film pratade med ljus röst och mörk i en annan.

Jag fattar inte varför vissa länder envisas med detta dubbande! En stor del av en duktig skådespelares karaktär går ju förlorad om man inte kan höra dennes röst, den ingår ju liksom i skådespelaren.Ä

ven om många talar engelska här i Livigno, låter det ibland så här i mina öron efter allt Italiensnack:

Detta är i alla fall riktig bra äkta Italiensk underhållning!!

Den nyaste, men hur cyklar man?

Jag har nu varit i Italien i några dagar, tävlat i Vermiglio (C1) och slutat 11:a. Loppet gick bra efter omständigheterna, mitt mål var att hålla ett jämnt tempo och hitta en bra känsla och inte "tokdö" på slutet. Allt detta blev genomfört på den tuffa banan och målet med tävlingen blev uppnått. Att jag sen fick några UCI-poäng var denna gång en bonus. Det var helt klart det bästa lopp sen kroppen gick ut i strejk. Jag hoppas och tror att strejken är avblåst för denna gång.

Med ned till Italien kom i sista sekund det nya tillskottet i Cykelväg:

Just det, ni ser rätt, en räser. Jag har ju länge viljat ha en men inte riktigt haft råd eller möjlighet, men nu så var det dags. Jag tycker den är otroligt snygg, även om jag först föll för en annan modell som var svart och gul-grön och kostade typ 60 000. Som tur var fanns den inte på lager i min storlek. Men denna fanns! Tycker att 53 klingan ser gigantiskt ut på denna 50-ram, mend et kanske ska vara så?
Det roligaste var den medföljande användarhandboken. Jag tror att jag kommer få stor nytta av den, läs själva och begrunda ett litet utkast :

Det kanske behövs för mig som aldrig kört räjser innan, jag kände mig i alla fall lite som bambi på hal is på första passet.

Annars är här bra i Italien, förutom att det är en enorm brist på trådlösa nätverk. Har ägnat några kvällar med att försöka fulnäta, men misslyckats varje gång och åkt hem med svansen mellan benen. Till och med "betalnäten" är det problem med. Antingen får man fel kod eller så är det något modem som är trasigt.

Tur att lägenheten jag kommer att bo i från i morgon har (eller ska ha i alla fall) Wi-fi uppkoppling. Ciao!