Visar inlägg med etikett Livigno. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Livigno. Visa alla inlägg

lördag 7 juli 2012

Tokcykling.


Bergskatten: -Man jobbar väl inte i onödan heller. Spänn av lite i solen istället, va?

Idag har det tokcyklats här i bergen och dalarna runt Livigno. En riktig tokcykling innebär att man kör långt, bitivs väldigt hårt men i bland också väldigt lugnt, mycket uppför och lika mycket nedför och på blandade underlag med allt från asfalt till stenkistor om man kör mtb. Målet är att bli trött i kombination med att köra på roliga ställen.

Ljuva Val Viola! Här med refugio di Viola

Jag började att cykla upp till Eira-passet, ned till Trepalle och sedan upp till  Focagno-passet. Därefter bar det nedför på asfalt till Arnoga i full fart. Man får dock vara lite försiktig som cyklist, särskilt på helgerna, då det är mycket motorcyklar ute på vägarna i Alperna och det kan göras de konstigaste omkörningar på de mest olämpliga ställen. Från Arnoga drog jag in på grusväg och upp till Val Viola, en väldigt fin dal, med en liten Rifugio, där vandrare och cyklister kan rasta och sova över. Upp på smuggelstigar till Passo del Viola på 2431 m öh. och gräns till Schweiz.  Därefter lång, lång utförslöpa på bitvis väldigt stenig stig ned till ett annat rastställe, där jag stannade för kaffe och läskinköp.
Väl där blev jag kompis med en katt. Dagens djurklapp alltså!


Fler än jag som var kaffesugna i bergen..

Det är konstigt att tiden går så fort ibland när man cyklar, det kändes som om jag varit ute i en och en halv timme, men när jag tittade på klockan visade den närmare två och en halv.

Lätt att glömma tiden när man cyklar omkring i detta landskap...och dofterna sen. Av alpblommor och skog!

Från fikastället fortsatte det härligt utför, innan jag kom ut till asfaltsvägen upp till Bernina och Forcola. En liten fin stigning på ca 700 höjdmeter blev det upp till Forcola som tog ca 45 min. Behöver jag säga att pulsen var hög på slutet? Stannade, köpte en dricka igen och sedan bar det utför på vandrings/cykelleden ned till Livigno. Körde en liten avstickare på en stig där jag brukar klocka vissa avsnitt. Idag blev det inga rekord efter 4 timmars körning, men farten var ändå god. För att få till de närmare 5 timmar som var tänkt, avslutade jag med att köra en sväng till Mottolino Bike Park och kollade om jag såg Mackan. Hittade honom inte och åkte hem och fixade mat istället.

 En fulländad cykeltur helt enkelt!

I morgon ska jag lura med Mackan på en riktigt utmaning...
 

onsdag 27 juni 2012

Utförskörning, northshore, lerinpackning och isbad!

Min kompis

I måndags blev det ytterligare lite körning i Mottolino Bikpark. Körde några nya spår jag inte provat innan och de var fina. Jag gjorde dock något riktigt klantigt. Jag skulle köra ett enkelt northshore-parti som finns i parken, vilken jag kört flera gånger tidigare utan problem. Åkte, och funderade på något helt annat -och fattar inte hur, men 
-ramlar av på det allra bredaste och enklaste stället, säker flera meter brett! Slog mig inte och cykeln höll sig repfri, det var bara det att halva Livignos supercola freeridegäng såg det. Och skrattade gott. De måste gillat när tjejen från stan med sina för stora kläder inte ens klarar av de enklaste grejerna i Bikeparken. 
Hmm. inte bra för min image det där..

På vägen upp i liften hittade jag i alla fall en kompis. En myra som tyckte det var kul att åka med på vevpartiet. Försökte få bort den, men den kröp in någonstans till oåtkomlighet. 
Nybygge. Åkte inte där..



Mäktig utsikt över byn från liften.

Igår var jag helt slut i kroppen när jag skulle träna och fick korta ned passet till hälften. Det är inte så bra när man blir yr och trött uppe på en stig utan räcken med stup rakt ned på 2200 meters höjd. Tog det säkra före det osäkra och åkte ned långsamt. När jag kom hem kände jag mig helt tom i kroppen och fick ta det lugnt. Om det berodde på höjden eller på vanlig slitenhet vet jag inte. Jag var väldigt hungrig resten av dagen så kanske det var energibrist. Tydligen hjälpte det, för idag kändes kroppen bra och jag slapp både yrsel och väggningskänsla. Blev 4 timmar på mestadels fina vandringsstigar. 

 Smalt. Funkade sådär med nya styret.


Vacker vy från Valle di Alpisella.

Också idag lyckades jag göra en fantastisk praktvurpa, en klassiker denna gången. Skulle cykla igenom ett lerigt parti, trodde att det skulle funka, men det funkade inte, utan hela jäkla framhjulet försvann och jag landade handlöst i den djupa lerpölen. Eftersom jag precis kört om ett gäng cyklister var det bråttom att snabbt ta sig upp så ingen såg denna gång. Cyklade en bit och hittade där en bäck där jag tänkte att jag kunde tvätta av mig och cykeln det värsta. På  ca 2400 meters höjd består de flesta bäckar och sjöar av smältvatten från snö. Och är iskalla. Men det var bara att bita ihop och tvätta sig snabbt. Som tur var var det varmt idag och jag blev snabbt varm. Det sägs ju att isbad ska vara bra för återhämtningen och lerbad för hyn, så man kan ju se det som gratis spa-behandling.

lördag 23 juni 2012

Min nya kille!

Jag har en ny kille, Hanzz heter han, men kallas för Hazze. Han är brun och snygg och har en klädsam tysk brytning. Jag är helt såld så klart. Idag hade vi en date i Motolino Bike Park för att lära känna varandra lite bättre.
Det bästa med cyklar är att man kan hur många som helst utan att någon tycker det är konstigt eller att någon annan cykel blir svartsjuk.Tyvärr är Hazze bara en tillfällig förbindelse, då jag "lånat" honom.  

Det blev ca 3 timmar i Bikeparken idag tillsammans med Hazze och även om man åker lift upp, är det jobbigare än man tror att köra utför. Det var dock riktigt roligt och bra väder, trots att väderleksrapporten sade att det skulle regna hela dagen. Det kom väl ca 10 droppar på mitt sista åk..
Hazze var duktig, men han är lite för stor för mig, vilket gör att det känns lite klumpigt när det blir trixigt. På vissa ställen tror jag till och med att Berta gör det bättre och snabbare (min hardtail alltså). Kändes dock riktigt bra på de snabbåkta partierna och stötiga "tvättbredepartier" gled Hazze över som ingenting. 
Det var riktigt mycket folk i Bikeparken idag, det märks att det växer med freeride här nere i Livigno. 

Måste dock sett rätt rolig ut i mina något för stora Downhilltröja från Varbergs mtb, Mackans shorts med säkerhetsnål i sidan så att de inte skulle åka ned och en storlek för stora knäskydd. Som en liten Utt helt enkelt. Men det ska ju vara loose -fit nu för tiden så vem byr sig? 

Efter cyklingen kunde jag inte hålla mig, utan gick än en gång och köpte en förpackning Tiramisu..
Får se om jag klarar av att inte äta upp hela på en gång..

I morgon blir det tidig uppgång och avfärd till Schweiz, där jag ska köra en tävling. Jag får se det som ett rent träningsrace, eftersom jag inte har laddat speciellt för det, inte har någon lagning eller support, eller vet om jag ens får/hinner köra banan innan tävlingen. Spännande.

fredag 22 juni 2012

Trevlig midsommar!


Skitben. Idag var de riktigt sega.150 mils  bilresa i kombination med träning på 1800 meter är ingen höjdare !

Har inte hunnit skriva så mycket om det, men jag har tagit mig ned till Italienska Alperna, närmare bestämt till Livigno, där jag har varit några gånger tidigare. Ett ställe som fått en plats i mitt hjärta och som jag verkligen gillar, trots att det är en plats som kan vara lynnig med vädret. Sol, regn, snö, åska, det kan bli lite vad som helst. Tvekade länge att åka hit, men bestämde mig definitivt när jag fick tillbaka lite mer på skatten än jag trodde! Tanken är att få ett avbrott och stressa ned, fundera lite på viktiga saker, träna och sedan köra 2 eller 3 tävlingar i närheten. Eller i alla fall ganska nära, inget är väl direkt nära här i trakterna, även om det ser nära ut på kartan. 
Ni som läst min blogg vet att det där med berg är något jag gillar. Inte bara att cykla uppför och nedför utan bara vara bland dem ger mig lugn och frid. Jag tycker att jag tänker klarare på hög höjd, kanske är det syrebristen som skärper sinnena. Eller så handlar det bara om att jag stressar av och därför kan tänka bätte.

Det bästa med att åka till ett ställe man varit på flera gånger tidigare är att det bara är att ge sig ut och träna utan karta eller rekarrundor. Man vet också var man kan bo billigt och bra, var den bästa mataffären finns, var de gör den godaste cappuccinon och var de har bäst mekaniker om man skulle behöva hjälp med något. I år bor jag i samma lägenhet som förra gången otroligt fint om man jämför med boenden i tex Frankrike, som ofta både är mycket dyrare och mycket skabbigare. 
Här betalar jag 20 euro/natt för en lägenhet på 40kvm, mindre än på ett vandrarhem i Sverige!

Idag blev det en runda på stigarna runt som var tänkt att bli ganska lugn, men där jag fick kämpa för att hålla ned pulsen. Höjden gör att allt känns mycket jobbigare och man för mjölksyra av att gå upp för trappen till lägenheten. Pulsen blir hög för ingenting. Idag var dessutom benen segare än segast efter bilåkandet. Så jag stannade och tog lite bilder, hälsade på djur och fikade under rundan. Fint och soligt väder var det i alla fall. 

Utsikt över Livignosjön. Ganska mycket vatten i år. 



Bakom mina (sol)glasögon...

Idag var Clear Mirror-linsen för mina X-Kross verkligen ett bra val. Dels för att man ser bra även i murrig skog samtidigt som den tonar ned solen lite och dels för att ingen kan se hur trött jag såg ut under dem!

Det är ju midsommar och jag saknar inte den traditionella Svenska varianten ett dugg, jo om den vore som man föreställer sig att den ska vara, med sol, värme, hav och inga mygg, men det är den ju aldrig. Jag är lika glad här. Äta god mat med trevliga vänner är lika roligt oavsett om det är midsommar eller inte. Jag är inte beroende av att göra vissa saker bara för att det är en speciell dag. 
Men jag köpte i alla fall sardeller eftersom det liknade i alla fall sill lite! Sardeller är verkligen något jag kan bli riktigt sugen på ibland. Kankse är det saltet som kroppen vill ha, vad vet jag.   

Nu ska jag laga till lokalproducerad färsk pasta med kastanjemjöl och dricka lite Sassella Valtellina Superiore. Tiramisun, också den lokalproducerad, kunde jag inte hålla mig borta från, så den åt jag upp redan igår. Jag kan motstå allt, utom frestelser! 


tisdag 12 juli 2011

Tempodax!

I morgon är det dags för XC -tempo i Borås. Jag har ställt in mig på att starta nu, vilket inte varit självklart, då jag blev lite krasslig de sista dagarna i Alperna och tvingades avstå den grymma XC-tävlingen i Slottskogen, men var åskådare istället. Ska bli spännande att se vad kroppen tycker om att få ta i igen, hoppas den kommer att gilla det, eller förresten, den behöver inte gilla det, bara den lyder mig. Tidigare idag körde jag en kort sväng på min precis ihopskruvade landsvägshoj idag och det kändes ok, även om träning inte är det samma som tävling så klart.

Avslutar med ett litet klipp från Livigno. Mackan filmar med kameran med en hand och styr med den andra, och jag får hela tiden vända mig om för att se om han hänger med, därför kan filmen knappast klassas som någon actionrulle. Det roliga i filmen är istället kissmannen som plötsligt dyker upp bakom en sväng...

måndag 27 juni 2011

Hårt slit i Chur


Dagens nöje.Sabrinas godaste finkaffe på MyCoffee!

Tävlingen i Chur igår blev hårt slit i dubbel bemärkelse. Dels för att tävlingen var jobbig och dels för att släpandet av cykelväskan till och från tågstationen satte sina spår i kroppen. Idag kan nog det som gör ont i kroppen antagligen mest förklaras av säpandet av cykelväska än cyklande i backar.   

På vägen hit blev det ett stopp i Zurich och besök hos Martin som bor och jobbar där. Eftersom schweizarna inte firar midsommar, firade vi med jordgubbar. Martin skulle dock fira ”på riktigt” dagen efter och hade införskaffat proviant. Fulsprit i dunk, fast fullt lagligt då och cola till det.

Lördagen ägnades till att åka tåg till Chur och man får verkligen säga attt SJ har ungefär allt att lära från SBB (shwitziska tågbolaget). Smidigt, avgångar ofta, frächt,  i tid och hyfsat billigt. Och då är ju Schweiz inte det billigaste landet i Europa, om man säger så. En biljett för 300 kr kostar också 300 kr oavsett när man väöjer att köpa den. Cykeln får man ta med gratis, det finns till och med särklida cykelvagnar där man kan hänga upp den.  Efter släp av cykelväska + allt bagage till hotellet,  blev det provkörning av bana och sedan middag tillsammans med Alexandra och Rothausteamet. Trevligt.
Därefter var planen att sova, men då det var någon form av gatufest i Chur var det fullt ös och omöjligt att somna innan kl 2. Öronporppar hjälpte inte. På morgonen hade någon dessutom fått för sig att det var en bra idé att börja spela klassisk musik för hela Chur ungefär vid 06.30. Så inte mycket sömn blev det.

7 varv skulle köras på en 4,5 km bana. Typiskt Schweiziskt upplägg med 2,5 km uppför, 1,5 utför och lite platt vid varvningen. Vädret var varmt, 25-30 grader och som tur var var det mycket skugga på banan.
Av någon andledning fick jag stå längst bak i starten, trots jatt jag har ganska mycket rankingpoäng, vilket egentligen inte spelade så stor roll då första backen var lång och bred. Jag matade på bra första två varven och låg med bra, kanske lite för bra, då jag blev väldigt trött sen och tappade fokus både uppför och utför. 5 varv var ett riktigt slitgöra, men jag lyckades ändå plocka 2 placeringar på sista varvet och jag fick ett kvitto på att det oftast lönar sig att slita även om det verkar gå tungt och långsamt. 
Slutade på en 11:e plats vilket var bättre än jag trodde Trodde jag skulle hamna utanför poängplats denna gång. Fast egentligen hatar jag att komma 11:a. Topp tio känns så mycket bättre, dessutom är det bara prispengar till de tio bästa, i och för sig bara ett par hundra kronor för en tiondeplats, men ändå. Alexandra gjorde ett grymt race och blev 3:a.
Efter det blev det en snabb dusch och en smörgås innan väskan och cykeln skulle släpas till tåget igen.  Föst när jag satte mig på tåget kände jag hur trött jag var egentligen. Ganska skönt att slippa säta sig  i en bil och köra en massa serpentiner i alla fall.

Idag har jag bara kört ett jättelugnt pass på mtb:n då tävling och resande tagit på krafterna, plus att jag kände att jag hade låga energinivårer. Bland annat hamnade jag på botten av Livignosjön. Själva sjön ägs av Italienarna, men vattnet är Schweizarnas, vilka av någon anledning valt att inte släppa på något vatten så sjön är halvt torrlagd. Lokalbefolkningen verkade inte så ledsna för det, utan passade på att bygga broar mellan fårorna på sjöbotten så att de som fiskar lättare kan ta sig fram.

På det torra. Lite konstigt var det att cykla på botten av Livignosjön. Behöver jag säga att vattnet var iskallt?


Brobygge på sjöbotten. Vad händer om Schweizarna plötsligt vill ha sitt vatten i sjön igen?

Resten av dagen har ägnats främst åt att fika, inte mindre än tre cappucino har slunkit ned... tur att de är billiga här. Och förresten, jag hittade en bil som jag ville ha. undrar vad Mackan tycker om den?