onsdag 30 juli 2014

På äventyr!

Igår drog vi iväg på lite "äventyr" till Käringön. En liten mysig ö med puttinutthus ett par mil från Göteborg. På vintern bara en 50-60 boende, men på sommaren fullt med sommarboende och båtgäster i hamnen. Vädret var perfekt och havsvattnet var 23,5 grader varmt. Inga svårigheter att doppa sig ens för en badkruka som jag. Vi bodde ett av öns hotell i ett litet rum, vilket var helt ok, förutom att det var fruktansvärt varmt. Jag la mig en stund på golvet i badrummet på natten eftersom jag höll på att få panik av värmen. Ventilation hade varit en bra grej. Nu är vi tillbaka hemma igen och jag har träningsvärk efter 10 min joggingrunda. Jag är verkligen dåligt löptränad, men höften gör inte ont, så det är bra. I morgon blir det skogscykling  





 
 Den båten var ju riktigt lagom..



  Mackan skulle så klart hoppa trampolin.
 Hittade så klart mitt hus. Där kan vi bo!

söndag 27 juli 2014

En bronspeng!

Foto: SM Marathon

Idag fick jag kvitto på att det lönar sig att vara envis och tjurskallig. LångloppsSM i Alingsås startade som planerat för min del, det var varmt och tryckande kvavt och jag gick ut ganska lugnt som planerat för att ha en chans att kunna gasa i backarna på andra halvan. Efter ca 45 minuter fick jag punktering i skogen, vet inte vad jag gjorde. Började med att köra i en hel flaska skum i däcket och det verkade täta så jag körde några hundra meter, men all luft gick ur, drog i en patron för att jag fortfarande trodde att det skulle täta, men då såg jag att hålet var för stort. Man är inte så smart när man är stressad mitt i ett race. Så det blev till att kränga av däcket och lägga i en slang, inte det lättaste när punkteringsskum blandat med stansvätska kladdar överallt. Började pumpa men fick först inte i någon luft. Vid det här laget hade det gått en väldans massa minuter och jag tänkte faktiskt ge upp, men plötsligt fylldes däcket. Det tog sin lilla tid att handpumpa och jag grejade nog minst 10 minuter med däcket. Inte bra, jag kanske skulle slängt i en slang direkt, men å andra sidan hade jag bara tappat nån minut om det fungerat med skummet. När jag så kom i väg låg jag troligen nästan sist av alla damer i veteranklass och elit. 
Jag jagade på och tänkte att det får gå som det gå, runt ska jag. Det där med att köra lugnt på första halvan gällde inte riktigt längre. Jag började plocka placeringar ganska snabbt och vid varvningen vid Allebike var jag uppe på 5:e plats i damelit (tror jag). I de sista backarna plockade jag några till och trodde att jag låg 4:a, gasade på sista biten och var sur för att jag skulle bli 4:a. 4:a var inte det jag ville bli på det här SM:et. Det började regna och det var helt underbart svalkande, jag hade önskat regn efter halva banan, det hade varit bra för mig. När jag går över mållinjen hör jag att jag ändå lyckats plocka den där 3:eplatsen, hon som jag trodde var före mig hade jag redan kört om. Surhet byttes mot glädje och viss förvåning. Jag var ljusår från segrande Jennie och hade nog inte kunnat utmana om segern även om jag lyckats hålla däcket helt. Ja, sport innehåller ofta mycket "om och men" och det är dumt att spekulera. Jag är jätteglad att jag kunde köra upp mig till en 3:je plats trots strulet. Att vara envis kan som sagt vara givande i slutändan även om det först ser mörkt ut! 

Nu ska jag ladda om för nästa lopp som blir 1572 Challenge i Motala som går på lördag. Ett annat helt nytt lopp i cykelsverige, det kommer att bli spännande!


lördag 26 juli 2014

Upphill ftw!

Foto: Alexander Vincent Blomqvist

Idag har jag kört den rätt ovanliga, men enligt mig ack så underskattade cykelformen "upphill". Ok, det var inte uppför precis hela tiden, men jobbigt var det ändå och sista biten på backen var brant med löst grovt grus. Jag försökte att hålla igen i början, men vid de sista branta höjdmetrarna kändes det ändå som om jag borde ha kört lite lugnare ändå. Fick en hyfsad tid ändå. Hoppas det blir fler tävlingar på samma sträcka så att man kan försöka klå det. Det borde köras mer upphill tävlingar, det är roligt och något att bita i.

Det verkar som om många valt att spara sig inför morgondagens långlopp och SM, men jag har bara kört lugn cykling sen i onsdags så jag kände att det var ett bra sätt att väcka kroppen lite. Igår fick jag nån konstig magåkomma, kan vara efter något jag ätit så här i mitt rötmånaden. I alla fall har jag haft svårt att få i mig en mat på ett bra sätt, så nu försöker jag med den berömda godisdieten i hopp om att få i mig lite kolhydrater inför morgondagen. Det fungerar rätt bra, även om jag inte är nån godisråtta i vanliga fall. Det ser ut att bli lite svalare i morgon, men ändå upp mot 26 grader, så vätska är fortfarande viktigt att få i sig.    




torsdag 24 juli 2014

SM test igen - The heat is on!




Har unnat mig två lugna dagar med bad både i hav och sjö efter XCO-SM. Det är ganska hysteriskt vid alla havsbadställen i närheten av Göteborg just nu, eftersom alla vill svalka sig i havet. Vi tog här om dagen istället en tur upp till Delsjöområdet för att testa Västralångvattent, vilket kan rekkomenderas om man vill ha det lite lugnare. Igår blev det provkörning igen av söndagens långslopps SM-bana i Alingsås i sällskap med bland andra Jennie Stenerhag som är regerande Svensk mästare bland damerna i disciplinen. Förra gången vi körde den väggade jag ju ganska hårt på andra loopen efter att ha sprätt på ordentligt på första loopen, så det kändes skönt att jag denna gång hade energi kvar till alla 6 milen. Sex mil låter kort, men det är en hel del backar att bita i, inga cykelvasemil på tyngsta växeln alltså. Jag använde 32-42 kombon några gånger, inte så vanligt på ett långlopp i sverige. Då det var riktigt varmt och jag bara drack en liter under de tre timmarna vi körde var jag dock riktigt törstig resten av dagen.


Nu när vi har värmebölja haglar det ju tips om hur man bäst svalkar sig och det bästa är väl att dricka mycket och hålla sig i skuggan eller nära havet och inte göra så mycket som är ansträngande om man nu är ledig. Det är väldigt olika hur känslig man är för värmen, personligen tycker jag att det är skönt med runt 25 grader och störs inte så mycket av det, men när temperaturen kryper över 30 gradersstrecket börjar det bli jobbigt att sova ordentligt, träna hårt och tävla för min del. I natt drog jag ut en madrass och la mig på balkongen, det var riktigt skönt. Jag sov inte så mycket bättre ändå, men fick i alla fall svalka.  

Tränar man på elitnivå är det ju lite svårt att hoppa över träning på grund av värmen. Har man svårt med värmen kan man köra på morgonen eller kvällen, som mtb-cyklist brukar det fungera rätt bra att hålla sig i skogen där det är skugga. Ibland kan det dock vara en idé att träna när det är som varmast, om man tex. behöver vänja sig vid värmen för att en tävling går mitt på dagen (vilket det ofta gör här hemma) Igår körde vi ju ungefär vid den tid som loppet ska gå av stapeln och då får man lite hum om var solen ligger på och hur varmt det kan komma att bli.

Att dricka mycket under och efter träning är A och O, när det är så varmt som det är nu och under så lång tid, kan det vara bra med tillskott av Magnesium och kalium, om man svettas mycket och vet med sig för att man har lätt för att få kramp. Dricker man litervis med bara vatten kan man faktisk få en obalans av salter i kroppen, inte bra!     

En del har svårt att dricka mycket vatten och då kan det vara på sin plats att smaksätta vattnet eller dricka saft (konstgjorda sötningsmedel tror jag dock inte är så bra), det viktiga är att man får i sig vätskan i detta fall och det brukar vara lättare om man gillar det man dricker. Alkohol bör dock drickas med måtta tycker jag, då det både torkar ut kroppen ännu mer och gör att plusen stiger mer. Kroppen har nog med att kyla ned sig och återhämta sig efter hård träning (det är därför vilo- och arbetspuls blir högre i värmen).  Sist men inte minst, glass och melon tycker jag man kan unna sig mycket av när det är över 30 grader varmt. Det händer ju så sällan i Sverige det sker!

Nu ser det ut som om det kommer att bli lite svalare väder på söndag och kanske lite regn. Eftersom vi nu vant oss vid 30 grader kommer 25 grader att kännas riktigt svalt och skönt. Ett ler-race i 25 graders värme hade dessutom jag tyckt varit riktig kul! Men ok, det blir lättare med torrt och fint väder.
  

måndag 21 juli 2014

XC-SM och premiärdoppet!


Foto: Linda Linhart fler fina bilder finns här!

Foto: Katarina Rönnbacka Nybäck

XC-SM i Hallby blev en varm och snustorr historia, minst sagt. Jag slutade som många redan vet på en 4:e plats. Just 4:e platsen är väl egentligen den tråkigaste placeringen av alla, så det var lite tråkigt att bli just det. Å andra sidan gjorde jag ett bra lopp och känner att jag fick ut det jag kunde just den dagen och till viss del handlade loppet mycket om att överleva värmen för oss alla. Jag är glad att jag inte tokdog i värmen.
De som var framför mig, två cyklister som är proffs i den absoluta välrdseliten och en riktig snabb XC expert är inga tjejer jag tycker man behöver skämmas för att bli frånåkt av. De är grymt snabba! Det vore väl snarare jättekonstigt om jag inte blivit ifrånåkt?
Hur som helst, förutom att starten blev uppskjuten 45 minuter så att jag fick värma upp två gånger, så började tävlingen bra. Kände att jag kunde hänga med bra i starten, vilket jag annars ibland har svårt med. Första varvet gick fort, men sen kände jag att jag fick hålla igen lite i backarna, då jag ofta tenderar att vilja köra över min förmåga på XC-lopp (I cx gasas det ju ofta allt vad man har i 40 minuter..) Nu tänkte jag att jag skulle spara och köra mitt eget tempo för att inte krokna helt på slutet. Att tävla i hög värme gör att man måste tänka mer på det där med att inte dra på för hårt första halvan av loppet, då man kan tappa väldigt mycket om man blir överhettad, trött och stum på samma gång. Jag fick även bra hjälp med vatten att hälla över mig under loppet och jag tror det främst var detta som gjorde att jag klarade värmen. Tack Peter, vilken service! Helt underbart att få hälla kallt vatten på sig, jag längtade varje varv.
Banan var bitvis så rolig att jag inte kunde låta bli att le, trots att jag fick kämpa för att hålla faten. Det var ungefär sex backar per varv, inte så långa, men några av dem branta. De värsta var två som låg vindskyddat i stekande sol. Jag bävade inför varje gång dessa två backar skulle köras. Inne i skogen var värmen överkomlig, men utan skugga och vind, var det riktigt stekigt! Jag vågade efter ett tag inte titta på pulsklockan, i efterhand såg jag att jag hade en snittpuls på 174 slag i minuten. Min maxpuls är runt 11 slag höge, så man kan anta att jag har en ganska hög tröskel. I mål blev jag uttagen på dopningstest. Jag blir alltid det när det är varmt ute och aldrig efter något lopp när jag är kissnödig vid målgång. Efter en halvliter vatten, 2 burkar cola, 2 burkar ramlösa, ett glas saft och en piggelin, lyckades jag dock klämma fram det de ville ha ca 2 timmar och 15 minuter senare.
En stor eloge till den fantastiska publiken som samlats vid de tekniska partierna av banan! Det var grymt motiverande.

   
Man skulle kunna tro att det var slutcyklat för dagen efter krafturladdningen i Hallby. Men där tror ni fel! 
När vi kom hem blev det nämligen cykeltur ned till röda sten och där intag av laxburgare. Därefter vidare över Långedrag ned till Fiskebäcks hamn för att Mackan skulle få ta ett kvällsdopp och sen hem igen via Frölunda, en tur på i runda slängar 25km. Eftersom det inte blev någon nedvarvning efter tävlingen kändes det som om det var bra för mina ben dock. 



 Och idag har det premiärbadats! Vi var nere vid Amundön utanför stan och badade. Det var skönt. Med 30 grader i luften känns 20 grader i vattnet helt ok! Nu ska jag fortsätta att försöka bli pigg i benen inför nästa SM, redan kommande helg! Tur att värme är bra för musklerna.


torsdag 17 juli 2014

XCOSM-Test!

Så här trött blev jag efter SM-banan. Tur att man har hängmatta.
Idag blev det tur och retur till Hallby utanför Jönköping för test av helgens SM-bana i Cross Country. Tävlingen för Dam Elit går på söndag, men hela SM arrangemanget drar igång redan i morgon med sprint, XCE. Jag har valt att inte köra sprint, främst för att jag anser mig vara för långsam på att köra två minuter max, men även för att sprinttävlingar tenderar att bli väldigt utdragna och tar mycket energi, i alla fall för mig. Sen jobbar jag i morgon med.
Hur som helst jag körde några varv idag på XC banan och det kändes skönt att få gasa på lite. Jag gillade banan skarpt. Arrangörerna har gjort ett jättefint jobb med att få till en bana som är både teknisk och fysiskt krävande. Huvudet måste vara med, även på de mer lättkörda partierna, eftersom det är torrt och löst på sina ställen. Det är en hel del branta om ej inte jättelånga stigningar och det i kombination med många igångdrag gör det lätt att köra sig helt stum redan efter ett par varv om man gasar på alltför mycket i början. Det var ju två omtalade sektioner på banan och jag tyckte att "Kings landing" gick bra att köra, men jag kommer troligen välja B-linjen på "The Wall". Hoppet i sig är inte så högt, jag har övat på högre hopp hemma, men då har det varit landning på platt mark eller svagt utför. Här är det rätt brant utför i landningen, vilket gör att man flyger långt. Jag ser ingen prestige i att köra hopp eller inte, men det är ju några sekunder man kan spara på det, så lite sugen blir man ju att försöka och det såg ju väldigt enkelt ut när jag tittade på de som körde det idag. Känns dock dumt att lägga så mycket energi på en enda grej innan ett SM, bättre då att öva på denna typ av landningar i lugn och ro hemma.
Jag tycker att det är roligt att två så relativt sett, korta sektioner av en bana har blivit så omtalade. Det är ju ett utmärkt sätt att få uppmärksamhet kring ett evenemang. Man kan ju gissa på vilka ställen det kommer att stå mest folk och titta.

Kroppen kändes helt ok och det var kul att träffa en massa bekanta ansikten igen.
Dessutom. Jag har skaffat chip. Känner mig lite som en förrädare, det är ett danskt chip. Danska chip kan man betala årsvis, det tyckte jag var bra jämfört med att punga ut med allt på en gång. Hoppas de får systemet att fungera till helgen så man inte köpt i onödan.


I morgon blir det jobb på Gothia Cup igen. Det blir bra.


måndag 14 juli 2014

Hemma i Götet!

Obs, tåget på bilden har inget med inlägget att göra...

Lyckades till slut ta mig ned från berget och hem. Natt-tåget till Hamburg gick lysande, lite obekvämt bara och inte mycket till sömn för min del plus jobbigt att sitta still så länge. I Hamburg blev det problem, då jag inte fick gå på tågen på grund av min stora väska med cykeln i. Bagaget var för stort, sa tågvärden. "Du får köpa ny biljett till nästa tåg" var beskedet jag fick av den mycket otrevlige tågvärden. Han behandlade mig som om jag var en idiot eller något skräp han hittat eller nåt och då hade jag ändå biljett till 1:a klass, där det var halvfullt med folk. Riktigt dåligt att det inte fanns någon info om hur stort bagage man fick ha med sig och riktigt trist bemötande av den tyska tågvärden. Det var som om han inte brydde sig vad jag gjorde bara jag inte åkte med hans tåg, trots att jag hade biljett till hans tåg. Kundservice på lägsta nivå.
Hur som helst, jag lyckades få min biljett att gälla på ett annat tåg -som tog tre timmar längre tid och där jag blev förpassad till familjevagnen. Det är ju bra och tevlig med familjevagn och så, fast inte om man hade ställt in sig på en lugn och tyst resa 1:a klass. Nåja på Öresundståget fick jag i alla fall sitta där jag betalt att sitta och till slut kom jag hem. Idag blir det en extra träningsfri dag, eftersom jag jobbar mellan 9.30 och 22.00 på Gamla Ullevi i samband med Gothia Cupinvigningen. Biljetterna är slut, så det blir fullt med folk. Imorgon blir det däremot träning, ska bli gott, jag gillar inte att vara stilla för länge!  

lördag 12 juli 2014

Äh hörru, kom ned från det där berget nu!


Det har blivit dags att åka hem. Att åka ned från berget och komma tillbaka till den riktiga världen igen. Ta tag i saker som är viktiga att ta tag i. Vädret är alltid som vackrast i Livigno den dagen man ska åka hem, det kanske är därför man alltid vill komma tillbaka. Två veckor går så oerhört fort, i alla fall när man har roligt. Är man skadad går två veckor snigel-långsamt. Som jag skrev tidigare man borde vara här länge. Nu, när allt börjar kännas bättre, benen känns snabbare och uthålligare, så ska man åka hem, känns snopet. Fast å andra sidan, när jag kommer hem får jag ju tävla, det är ju inte tråkigt. Dessutom blir det jobb på Gothia Cup nästa vecka, ca 10-12 timmar per pass. Kanske inte optimal uppladdning inför SM, men man måste ju jobba. Sen har jag ju en utställning att ta han om med. Har sålt 4, kanske 5 stycken av bilderna. Vilket var mycket över förväntan för min del.
Nu ska jag tågluffa hem till Sverige. Lite ovant men det var det bästa alternativet till hemresa. Jag hade att välja på att köpa biljett till ett flyg som gick snabbt för 6000 kr eller köpa en för knappt 2500 kr men med 17 timmars väntetid. Då tyckte jag det lät mer lockande att ta natttåg för knappa 1500 kr hem till Sverige. Det är bättre att vänta i rörelse än att vara still och vänta tycker jag. Enda orosmomentet är att jag har tungt bagage att släpa på. Det är byte i Hamburg och Köpenhamn, så det borde gå bra. Kommer man väl på rätt täg så löser det sig. På söndag när jag är hemma ska det regna i Göteborg. Det är nästan så att jag inte tror på alla inlägg om svett och sol. Låt mig uppleva det!

torsdag 10 juli 2014

Långkörning!


 Inte en långtur utan djur. Den här extremt småvuxna och väldigt tufsiga hästen stötte jag på i Trepalle, europas högst belägna by. Han gillade min cykel.


Vy från Passo Foscango
Rifugion i Val Viola. ser ganska häftig ut med allt grönt omkring.

Kaffepaus blev det i Alpe campo. Här ska jag bo någon gång.
Blev en långtur över Arnoga, Val Viola och Alpe Campo idag. Var riktigt fint och jag blev riktigt trött, vilket var meningen. Jag trivs verkligen i bergen. En bra extra grej är att jag inte känner av något av de symtom jag tror är allergi här uppe. Innan jag åkte hit hade jag haft kli och ont i halsen i 2 veckor utan förkylning, vilket jag ju tolkat som känslighet mot gräs. När jag kom hit upp försvann det på 1 dag. Alpluft är bra för luftrören helt enkelt!


onsdag 9 juli 2014

Intervall och spurt under tak.

Semester, jag? Nej här jobbas det med. Jag lovade ju en i varje färg!

Kylig dag idag här i bergen. Har läst en del klagomål om att det är för varmt hemma i Sverige. Är ni inte nöjda så åk hit så blir ni garanterat avkylda.

Intervalldag idag. Det blev tufft. Först fyra intervaller på en slinga med åktid av ca 5.40- 6 minuter. 85 höjdmeter uppför, bitvis så brant att lättaste växeln var för tung, sen lika mycket utför i kurvig utförslöpa. Det höll på att bli rekord på slingan på en intervall, men så vurpade jag i sista kurvan. Bra att man får testa gränserna lite. Efter det körde jag långa och korta spurter under tak. Jo, man kan faktiskt köra under tak här då större delen av vägen mellan Livigno och Passo di Gallo är som en "halvtunnel" för att vägen ska vara skyddad mot snöras mm. Det är här alla pro-tour och andra landsvägscyklister håller till och kör fram och tillbaka, fram och tillbaka. De verkar faktiskt ha ganska tråkigt. I det här vädret tyckte till och med jag att det var bra, men det är bara det att de kör där oavsett om det är vackert eller dåligt väder.

Eftermiddagen gick åt till att försöka göra några ärenden, men inget av det jag tänkte göra gick att lösa.
Skulle skriva ut biljetterna hem, men fotoaffärens skrivare var sönder så det gick inte. Sen skulle jag köpa en grej i en speciell affär, men den låg inte där internet sa att den skulle ligga. Sen var jag på banken med för att försöka få tillbaka 50 euro som för 10 dagar sedan åkte tillbaka in i bankomaten igen när jag skulle ta ut. Banken hävdade att de betalat tillbaka, jag hävdade att jag inte fått några pengar. Banken skyllde på min svenska bank och när jag ringde dem skylde de på den Italienska banken, så klart. Många företag tenderar att skylla på någon annan när de gjort fel, vilket är irriterande. Ungefär som en dålig chef som skyller på sina anställda när något går fel, men tar åt sig äran när det går bra. Hur som helst jag fick reklamera uttaget, vilket tog nästan en timme, eftersom Swedbanks hemsida inte fungerar fullt ut i Chrome (vilket var förklaringen supporten gav mig, inte att de hade en dåligt optimerad sida). Snälla företag se till att göra era hemsidor användarvänliga! Det är som att be om irriterade kunder när man har en "självservice" sida som inte fungerar och/eller inte går att hitta det man ska göra på. Och det säger jag som är van vid hemsidor och gör hemsidor, tänk på de som inte är lika vana... nog om det för denna gång..

Imorgon hoppas jag på bätte väder och en längre tur. Ciao!

måndag 7 juli 2014

Bormio tur och retur!

I dag blev det en tur till Bormio och tillbaka. På vägen dit körde jag offtroad och träffade vännen ovan. Vet inte om det är en mula eller en mulåsna, men söt var den. Lite skeptiskt i början mot min cykel, men sen blev det klia bakom örat och liknade. (ja just det, det var ju ingen djurblogg det här..) Jag körde över Teola och Cancano fast på "fel sida". Det var fint.  



Väl i Bormio var det molnigt men varmt.  Blev en kaffe och en cola innan det bar av tillbaka upp till bergen igen. Körde monsterklättringen på nästan 1100m upp till Passo Foscagno på nästan 2300meters höjd. Delade in klättringen i etapper på 100 höjdmeter enligt vad pulsuret visade. Körde på relativt hårt upp till nästa 100-tal, lugnade ned mig nån minut och lät pulsen sjunka och sen på det igen. Så fortsatte det upp till passet. Det kändes bra. Typiskt att man snart ska åka hem när kroppen precis börjar vänja sig. Hade gott kunnat stanna en vecka till eller hela sommaren för den delen med, men nu har jag annat planerat hemma så då måste jag ju hem. Men nån gång ska jag bo här hela sommaren. Kanske de behöver nån cykelguide, jag hittar ju de flesta åkbara lederna här i trakterna. Nåväl man är ju inte helt hemma när man är uppe på passet utan har även Passo d Eira att ta sig över innan man når Livigno. Har en gång totalväggat strax innan toppen på Foscagno och då blir den lilla klättringen inte kul alls, utan en plågsam historia. Idag var jag dock förhållandevis pigg! Men nu efteråt är jag trött.

I morgon ser det ut att bli regn hela dan, så då ska jag springa 5 minuter och köra lite spurter i dalen. Har börjat springa som sagt, men inte mer än 5 minuter då min höft har krånglat länge när jag sprungit. Nu hoppas jag att det ska fungera men kommer hålla mig till korta löprundor tills det känns som att det håller.    


söndag 6 juli 2014

One more time...


Ok, ingen jättebra filmning från gårdagens träning i bikeparken. Men hoppas på att kunna göra något bättre.
Att träna i Bikeparken får mig verkligen att vilja åka "One More Time" hela tiden. Jag vill aldrig sluta, jag kör upp och ned som en galning. Utan vila. De "riktiga" utförsåkarna stannar, dricker öl, står och hänger mellan åken. Har inte riktigt nått dit än känner jag. Som XC-svetto vill jag utnyttja tiden så bra det går och få in så många åk som möjligt!

fredag 4 juli 2014

St. Moritz och Inferno.

Idag har jag kört en fikarunda och räddat två får från att bli överkörda, vad har ni gjort?  
Det blev det en betydligt lugnare tur än igår, men ändå nästan 5 timmar. Körde till St.Moritz. Två pass passerades på vägen dit, nämligen Forcola och Bernina. Benen kändes förvånansvärt bra efter gårdagens monsterpass. Kanske jag inte är så otränad ändå? På vägen irrade plötsligt två får omkring precis innan en skymd kurva och efter att de med nöd och näppe höll på att bli överkörda av en bil (de kör ju rätt fort här) kände mig tvungen att göra något. Så jag klev av cykeln och motade vänligt men bestämt ned dem i slänten bredvid vägen och de lunkade till slut iväg från vägen. Möttes av hejarop och tummen upp från bilisterna. Själv gjorde jag det bara för fårens skull dock. Väl framme blev det fika på St. Moritz segelklubb, vid kanten av den konstgjorda sjön. 8,50 euro tog de för en liten kaffe och liten cola. Som hittat, men det var högst väntat. Motsvarande fika hade gått på max 4 euro i Livigno. Med tanke på hur mycket jag gillar att fika så är det tur att jag inte bor i St. Moritz. Man ska ju inte ha fördomar, men jag fick massor av fördomar bekräftade så fort jag cyklade in i St.Moritzområdet. Alla såg ut som om de skulle till golfbanan alternativ titta på hästpolo. Quiltade västar och scarfar. Kände mig inte alls hemma där, i Livigno är det mer den lufsiga stilen som gäller. Mtb-lederna såg dock riktigt fina ut, så kanske kan det bli något mer besök där. Utan fika dock. Istället för att åka tillbaka samma väg körde jag förbi Samedam och upp till Zernez. Fick fin medvind och låg långa stunder på tyngsta växeln och trampade med hög kadens. Kändes som om det var bra för de stackars benen.   

Bergstut. Vanlig på högre höjder i Lombardiet. Bär ofta grön hatt...


 Väl hemma blev det vila och klädtvätt och sen slog jag på stort med ett glas Inferno från 2008. Inferno är ett vin från Valtellina, alltså samma område som Livigno, fast inte lika högt upp. Känns bra att dricka något närproducerat. Smakar bra. Finns tyvärr bara i Sverige som beställningsvara.

Imorgon blir det nog ett teknikpass i bikeparken om det inte ösregnar. Vill gärna köra lite i Nortshoren och då vill man inte att det ska vara halt.

torsdag 3 juli 2014

En liten nätt tur..


En fantastisk dag, inte ett moln på himlen nästan. Jag gav mig ut på en långtur, tanken var att den skulle ta en 4-5 timmar. Började med klättringen mot Alpisella och mötte Gunn-Rita Dhalie som körde backintervaller. Själv körde jag upp till Lago di Alpisella och ned till Cancano. Visst blir man badsugen? Vattnet är dock iskallt smältvatten från bergstopparna. Har dock sett folk som badat där. Dårar! Nåväl, drog vidare vid Val Mora in i Schweiz (området där de pratar rätromanska) och testade där en ny väg som gick ned mot Val Müstair. Tänkte ge mig upp på Umbrailpasset, men in såg att det skulle bli väldigt långt och åkte upp mot Offenpass och in vid Buffalora istället. Fina grusvägar och lite asfalt. Klättringen vid Buffalora var brant, det var nästan så att man hade viljat ha den där 30-klingan fram. Men det gick att ta sig upp. Jag var rätt krispig och tittade på klockan för första gången på passet och såg att jag varit ute i närmare 4 timmar. Tiden går fort när man har roligt. En jäkla tur att jag inte körde Umbrail-passet. Sportdrycken var slut och jag var kaffesugen, kände att energin började försvinna. Klättringarna var hårda och gav hög puls.
Så det blev till att ta sig ned på de smala vandringslederna ovanför lago di Livigno och ned till Cancano igen och där köpa kaffe och CocaCola. Det slank ned fort. 
Sen var det ca 1 timme och 10 minuter kvar till Livigno och det gick ganska bra. Kockan stannade på 6 timmar och 10 minuter. Det är inte ofta jag kör så långa pass, och denna gång var det inte meningen heller. I bland kan det ju vara bra att köra ännu längre än vad man brukar. Kroppen vänjer ju sig lätt vid ett och annat. Resten av dagen har tillbringats på balkongen i solen + vid cykeltvätten. Ägaren till hotellet bredvid lägenheten jag hyr tyckte att jag kunde låna deras cykeltvätt istället för att stå med en hink och feja. De är snälla här i Livigno! I morgon får jag se hur benen mår och lägga upp träningen efter det. Just nu känns de oerhört trötta!

tisdag 1 juli 2014

Marmotte!




Alltså äntligen. Jag har tillbringat rätt mycket tid i Livigno genom åren, men aldrig lyckats fånga dem på bild. Marmottan är vanlig här i Alperna, men den är snabb trots sitt något klumpiga utseende och oftast har den hunnit att springa in och gömma sig i sina hålor innan man fått upp kameran eller mobilen ur fickan på cykeltröjan. Idag lyckades jag se dem på långt håll och smyga mig fram rätt nära. Och som tur var hade jag min pocketkamera med mig (mobilens kamera är kass). De är söta. De har även ett underligt läte ungefär som en fågel. Ofta står marmottan på bakbenen och håller koll. Det finns ett till djur jag vill fånga och det är stenbocken, som också finns här i bergen. Den är dock skyggare och finns på mer otilgängliga ställen. En enda gång har jag sett stenbock, men då hade jag ingen kamera med mig.

Nu kan man lätt tro att det här är en djurblogg, men det är det inte. Jag gillar dock djur, så ett och annat brukar dyka upp.

Tränats har det gjort med idag. Kroppen var piggare, men jag försökte ändå undvika att få för hög puls. Det är bra om man kör ganska lugnt de första dagarna här uppe. Dock avslutade jag med ett litet test på en slinga jag brukar köra på tid. Det är kul att jämföra tiderna från de första dagarna mot de sista dagarna. Idag blev det en tid på 5.40, vilket är ganska bra med tanke på att jag fick väja för en vandrare och två cyklister på slingan + att jag inte körde max. Denna tid ska kapas!