Belgien och Kalasbra kläder!

Mina nya kläder från Kalas dök upp på posten strax innan avfärd. Supersnygga som vanligt, Stort tack Kalas! Krumelurerna är med den här gången med. En tröja utan någon i ger inte mycket rättvisa, men hoppas det är en del fotografer längs med banan imorgon och på söndag. 

Det har varit 17 grader här idag, det verkar som om jag har "otur" med det Belgiska crossvädret eller hur man nu ska säga. Börjar bli dags att vänja sig vid lite mer blöta och kalla förhållanden nu. De trodde ändå att det skulle blir lite smålerigt imorgon då det regnat hårt i flera dagar denna veckar. Ignace skulle skicka ut sin son Nico och reka i Koppenberg. Inväntar rapport. 

Idag har jag rullat väg en timme med Ignace. Det var dock hans andra pass för dagen. kl 06.30 hade han varit uppe och joggat 3 km + sprungit 6 gånger i trappan upp till huset (lång och brant). En riktig krutgubbe! Jag känner mig bortskämd här. Får mat och inte ens sätta ihop cykeln själv. Jag är inte van vid det så det känns svårt att veta vad man ska göra istället. Läst bok och slappat +  jobbat lite med datorn är väl det jag gjort idag. Enda orosmomentet nu är att jag haft ont i huvudet hela dagen, hoppas inte det är något allvarligt.    

Vill ni titta på Koppenbergcross från förra året kan ni göra det här. Tyvärr mest herrar, men Sven Nys och Tom Meeusen är ju alltid kul att se!

Vad-döden och shoppingrunda.

Mackan och jag var och shoppade lite igår. Jag köpte nya pedaler och mackan köpte nästan ett par skidor för 300kr. Fast han ångrade sig i sista minuten. 

Jag ville dock gärna ha det kamouflagemönstrade minitältet ni ser ovan, vilket givetvis var tvunget att provliggas. Passade perfekt. Tänk vad praktiskt på crosstävlingarna, bara att fälla ut och krypa ned intill Sven Nys husbil. Parkeringspass behövs nog inte heller. Frågan är var man gör av cyklarna.  

I alla fall, Söndagens trappträning, sitter fortfarande i vaderna idag. I måndags var jag nästan lite kaxig, då jag bara kände mig lite stel i vaderna, tänkte att jag var nog ganska bra på trapplöpning ändå. I går kände jag vilken träningsvärk som kommit under natten redan innan jag gått upp ur sängen. Nästan så att vaderna inte fungerade, en skum känsla som gjorde att jag fick strukturera om lite i träningsplaneringen. Lite träningsvärk är inget problem, men är det så att man knappt kan gå kan det vara läge att göra något lugnare, eller i alla fall inte något som belastar de träningsvärksdrabbade musklerna så hårt, dvs. ingen trappträning eller backlöpning innan träningsvärken är borta.

Annars har jag även varit lite trött mentalt. Det är mycket som ska planeras för att få ihop crosssäsongen och det är inte alltid det är så lätt som man tänkt sig, men ibland blir det också lättare än vad man trott så det jämnar kanske ut sig i det stora hela. Det som gör en mest trött är nog ovissheten som hela tiden ligger över en som ett mörkt moln. Och visst, livet är spännande på det här sättet, men i bland önskar man att det var mer förutsägbart och enklare. 

I morgon drar jag till Belgien som sagt, Koppenbergcross och Superprestige Zonhoven står på programmet. Vädret ser ut att bli fint, men inte så lerigt som jag kanske skulle vilja. Egentligen gör det inget att det inte är lerigt då dessa två banor är hårda nog som de är. Men det är ju alltid kul när det blir grisigt.  

Trappträning.

De flesta som bor i Centrala Göteborg känner till den. Megatrappan upp till Skansen Kronan. Jag vet inte exakt hur många trappsteg den är då jag alltid tappar bort mig ungefär halvvägs. Men minst 150 steg är det nog. Jag har länge tänkt att man skulle arrangera en extremcross, där både trappan och serpentinvägen på andra sidan ska vara med. Mackan tycker att trappan bara ska vara med i starten, jag tycker att den bör vara med under varje varv Annars blir det väl för mesigt? Tänk er 6 varv och trappan med på varje varv. Den är tyvärr lite smal, men extremcross är ju alltid extremcross och kanske inte behöver följa alla regler?

I alla fall, så körde jag trappträning i trappen igår (med löparskor och utan cykel). 5 gånger upp, gång ned. Man tycker att man börjar löjligt lugnt, men på slutet av trappen orkar man ändå knappt lyfta benen till nästa steg. När det gäller cyclocross är just trappor något jag tycker är jobbigt. Jag har korta ben, vilket är en nackdel. cyklister som är långa och som jag är ungefär lika snabb som i andra moment, swishar förbi mig i långa trappor med sina långa ben. Därför behöver jag träna på det. 

Efter trappsessionen var benen som gelé, jag joggade hem och satte mig på Monarken och skulle köra några intervaller. Det gick inte alls bra, fick köra med mycket lättare belastning än normalt och det kändes ändå skittungt. Fick ändå till några hyfsade 1 minutersintervaller. Slutsatsen är att trappträningen är grymt jobbigt för benen.    

Ikväll blir det spinning, numer jobbar jag ju på SATS, efter "sammanslagningen" av ELIXIA och SATS. Det var ett tag sedan jag instruerade, så det ska faktiskt bli skoj. Hoppas på mycket folk. 

Crossigt värre!

Foto: Bart Hazen

Det var en lång resa hem, blev nästan lika trött av den som efter Valkenburgracet ovan, men idag på Monarken visade watten på pigga ben igen. Rev av några 70-20 och på slutet några kortare spurter. Det är så bra med Monark, då man kan jämföra över tid och se att man faktiskt kör med mer belastning på men ligger på samma puls som för några veckor då man orkade mycket mindre motstånd.  Det behövde jag. Imorgon körs det introcross här i Göteborg, men jag jobbar på Gamla Ullevi då och missar den tyvärr. Får väl åka ut och sladda lite för mig själv.

Fick hem senaste numret av Bicycling häromdagen. Det känns riktigt hedrande att jag fått en av mina bilder publicerade på samma uppslag som Styrbar! Jag funderar på att trycka upp bilden och nån mer cykelbild som vykort och kanske nåt större format, Nån som skulle vara intresserad av något sådant? Och i så fall, vad skulle ni kunna tänka er att betala för säg 10 vykort eller ett tryck i A3-format? Ge mig gärna tips på vad jag ska göra! 

Nästa race blir Koppenbergcross en riktigt tuff och backig bana som jag körde förra året och gillar. Jag gillar den ännu mer i år då, de som första UCI-lopp i Europa har lika mycket prispengar till damerna som till herrarna, det vill säga 5 gånger mer än vad UCI har som lägsta nivå för damklass i Cyclocross idag. All heder till dem, de har verkligen gjort ett superjobb och tagit ett steg mot en mer jämställd fördelning av prispengarne, men är det inte lite konstigt att någon i Europa inte kommit på detta tidigare? I USA kör man till exempel med samma prispengar för de bästa sedan länge på jättemånga tävlingar. Jag hoppas verkligen att Koppenbergcross kan få fler arrangörer att inse hur skev fördelningen är. 

Detta får mig så klart att tänka på en diskussion på facebook om fördelningen av prispengar på nästa års C1:a i mtb som ska köras här hemma. Någon hade ifrågasatt varför damernas prissumma var lägre och då hade SCF: svarat att det var UCI:s regler som var så -vilket man i sin tur kan tolka som att eftersom SCF hade UCI:s regler om prispengar i ryggen, så behövde inte tänka på att göra något åt det.

Grejen är att denna regel så klart inte förbjuder någon att ge mer prispengar i ett lopp, det är en miniminivå. Hade inte SCF: precis arbetat fram nån slags jämställdhetsplan, just för att förhindra just denna typ av ojämlikhet? 

Ett vanligt argument i denna diskussion är att vi damer är så få på startlinjen och därför ska den som vinner få mindre prispengar. Argumentet håller dock inte ända fram, tycker jag. Jag har kört ett flertal tävlingar i Belgien, där startfältet på damsidan varit större än herrarnas. Fick vi då den dam som som vann mer pengar än herren? (vilket hade varit det logiska i denna argumentation) -Nej så klart inte. Varför? Jo för att det är inte där problemet ligger, utan i det sätt som kvinnor och mäns prestationer i sport ofta värderas.  

Livet som enmansföretagare!

Jag är en snäll jäkel och det i kombination med att vara egenföretagare inom områden som konst, media och sport etc. gör att ofta stöter på situationer som i andra sammanhang skulle te sig ganska så konstiga. För att slippa förklara visar jag istället en film, där liknande situationer appliceras på den så kallade verkligheten.



Ok förstår ni nu vad jag menar?

Nacht van woerden!

Denna resa har verkligen bjudit på vädermässiga kontraster. I söndags 25 grader, vätskebrist och shorts & linne efter racet. Igår bjöds vi på väldigt olika slags väder i Woerden. Regn, kyla, storm, jättestora hagel och kraftig åska. Ett riktigt crossspektakel!
Mötte upp Ignace, körde några varv på banan när det var ljust. Min ena pedal lyckades lossna och gå sönder under träningen, så jag fick låna Ignaces pedal. Tur att det hände innan racet i alla fall. Banan var på gräs och asfalt, med med ett mindre sandhinder. Ganska likt en Sverige-bana med många kurvor och ganska smal på sina ställen. Banan var både snabb, på grund av asfaltspartierna och sugande på lerpartierna (där det en gång varit gräs som sagt). Det var ett stort startfält på damsidan, med många stjärnor från världscupen. Ösregn vid uppropet i startfållan. Mackan var där med paraply som tur var. Fick en halvok start, men lyckades komma förbi en massa i första kurvorna, där det blev lite stopp. Var uppe på en 7:e plats under 1:a och 2:a varvet, men blev sen ikappåkt av ett litet gäng cyklister. Det blev slirigare och slirigare på banan, men som tur var körde jag med cykeln med lerdäck och behövde inte byta den under racet, eftersom leran regnade av rätt lätt. Var riktigt trött och höll på att tappa greppet i de sista kurvorna innan mål och några tjejer bakom var nästan ikapp, men lyckades springa fort på ett parti och sen få till sista biten mot mål på ett bra sätt och gick i mål som 10:a eller 11:a, det var inte läge att kolla resultatet just då, eftersom det började storhagla. Det var bara att försöka ta sig till Ignances varma husbil så fort som möjligt och få av sig lerdräkten.
En snabb dusch innan Mackans race och sen fick jag hjälpa honom vid starten. Mackan startade vid 22.10 i Masters/amatörklassen. 91 st anmälda och Mackan hade nr 91 på grund av sin efteranmälan. Han fick starta bland de sista, men är riktigt bra på att ta sig fram bland cyklister, så han låg 35:a redan på första varvet och slutade sedan 21:a. Riktigt bra kört!
Det här med kvälls/nattcross är riktigt kul. De hade satt upp stora lampor längs med hela banan, av den typ som man har på fotbollsplaner mm. Man såg riktigt bra. Jag hade föreställt mig att det skulle vara partier på banan där man inte se ordentligt och därmed få cykla långsammare än vad man egentligen ville, men så var det inte alls. Något att ta med sig hem kanske? Fast hemma får det ju absolut inte bli något uppkört gräs eller ens synas efteråt att det cyklats på något så konstigt som gräspartier inne i stan, så då blir det ju svårt. Här är festen och tävlingen det viktiga, gräs som förstörs är ett mindre problem som man kan fixa till sen.

Inga bilder från racet den här gången, men det kanske kommer senare!

Nu ska vi åka hem.

När man kört hårt..

 Bild strax innan trappen igår. Foto: Anton Vos

Hård dag igår, lätt dag idag. Sovmorgon, tvätta gårdagens racekläder, lugnt rull och fika. Nedan ser ni gårdagens pulskurva. Nån som trodde att cyclocross inte var så jobbigt?  94% i snitt i nästan 50 minuter. Inget ovanligt för mig på dessa korta race, särskilt inte om det är banor som liknar den i Valkenburg. 

Nu är ju inte pulsen den enda viktiga parametern och värmen gjorde väl sitt till med, men vi kan väl vara överens om att jag tog i under räjset?

Vi beställde två Capuccinpo, fick kaka, chokladbit och minidessert till! Kaffet kunde vara bättre, men uppläggningen gav extra plus.

Såhär pigg  blev jag efter det.

Imorgon drar vi vidare till Woerden, för den första mörkercrossen någonsin för min del. Mackan ska köra med, fast i amatörklassen. De startar 22 på kvällen. Blir intressant, undrar hur ljust det är med lamporna? I alla fall så är Comton, Wyman och hela gänget anmälda. Och det ska regna! 

Högsommarcross i Valkenburg!

Har sett bilder från helgens SWE-cup vid Allebike i Alingsås och förstått att det var lerbad deluxe där. Själv fick jag något helt annat. Idag var det nämligen högsommarvärme här i Valkenburbg, runt 25 grader mitt på dagen då vi påpassligt nog startade. I normala fall får man inte ta vätskelangning i cyclocross och det brukar inte heller behövas då det oftast är 5-10 grader varmt. I dag beslutade man sig för att tillåta vätskelangning, men inte på de två första och det två sista varven. Jag räknade snabbt ut att vi damer då bara skulle kunna få langning på ett varv, eftersom vi med största sannolikhet skulle köra 5 varv. Inte mycket till vätska man hinner få i sig då, men såklart bättre än inget.

Jag ropades upp som nr 13 i startfållan, inte dumt det. Brukar få stå längre bak på världscuper. Att starten i Valkenburg går svagt uppför är en klar fördel för min del, då tempot blir lite långsammare. Jag fick en för mig helt ok start och hade sen faktiskt lite tur på de första skråpartierna på gräs. Då jag kört banan strax innan start (och för övrigt nästan kört in i Sven Nys som tvärstannade efter ett svårt utförsparti.) visste jag att de inte längre gick att cykla där. Många av de andra damerna hade inte rekat detta och det var massor som sladdade omkull eller fick problem med sina cyklar. Valde att springa direkt och klarade mig därmed från att ramla. Bra att man kan göra något rätt ibland. Kom in i den branta springbacken som 13:e men tappade där några placeringar. Körde 3 varv och låg runt 18-19 plats och det var tight i tid framåt. Hade det hållit hade det varit personbästa i världscupssammanhang för min del. Men jag började tappa kraft på 4:e varvet och några andra kom ikapp och om. Ett tag trodde jag att jag skulle ta helt slut, så trött var jag, men lyckades ta mig samman och hålla en 22:a plats i mål, endast 8 sekunder upp till topp 20. De där 8 sekunderna är väldigt frustrerande och gör att jag inte riktigt kan känna mig nöjd, även om det var ett bra race. Men hade jag kunnat plocka fram mer krut där och då? -nej det hade jag nog inte, hur som helst är i alla fall omöjligt att sia om i efterhand. Valkenburgbanan är riktigt tuff och värmen gjorde det hela ännu tuffare för alla. Men jag gillar banan skarpt! 

22:a platsen gav 100 euro i prispengar. I herrklassen hade det räckt med att gå i mål (i detta fall som 47:a) för att få 300 euro. Vi funderade ett tag på att försöka efteranmäla Mackan i elitklassen för att inkassera lite extra bensinpengar. Men det hade inte gått, då ju han har veteranlicens. Fast det är klart, bensin, mat och sånt är väl billigare för cykelkvinnor än för cykelmän?

Jag fick fantastisk och superproffsig support av Ignace och Mackan och är verkligen tacksam över att få denna hjälp under tävlingarna. Ignance hade dragit med sig husbilen och högtrycken. Nu fattas bara bilden av mig på husbilen, menade han. De två firade med Pommes på sedvanligt Beligensätt.

Imorgon blir det någon form av lätt rull och sen laddar vi för tisdagens kvällsrace. Yr lovar regn, det kan bli intressant. 

Dagen i bilder.

Då här var vår dag.

Var uppe vid banan och provade lite. Lokal TV var där och ville ställa lite frågor om banan och jag svarade givetvis. Vågar dock inte se resultatet, då jag inte hittade några bra ord att beskriva banan på Engelska, mer än att den var väldigt jobbig. Det blev mest en massa svammel.Så svårt det är när man inte hunnit att tänka igenom vad man ska säga. Killarna verkade dock nöjda över att ha hittat nån cyklist överhuvudtaget att intervjua (det var bara jag och Mackan där), så det blir nog bra.

Bygget i full gång. Det obligatoriska orangea på plats

Den här lilla knäppan. Tror ni man kan cykla upp här? Man ser det inte på bild, men jag kan berätta att det kan man inte. Du får snarare ta tag i staketet, för att komma upp, eller i alla fall nästan. Kommer att kännas fint efter några varv..

Efter det körde vi lite skogsstigar. Det var bra, förutom att jag fick pyspuka. Fast Mackan lyckades laga den med lite stans-vätska.

Mackan visar.

Jag gör samma.

Obligatoriskt kaffestopp på cykelkafé. 

Classy fika med minimuffins. Inte helt fel.

Imorgon hoppas jag kunna filma banan. Den är extremt backig för att vara cykelcrossbana och dessutom går den mestadels på gräs som är tungtrampat och rätt slagigt. Vi slänger på en 11-32-kassett på cyklarna så blir det nog lite bättre.   

Valkenburg och linslus!

Trött Mackan bildar hög..

Framme i Valkenburg till slut. Resan gick bra, men var lång. Mackan hade ett möte inbokat i Oldenzaal och vi tyckte att vi hade god tid på oss från Flensburg i förmiddags. Men en megakö vid Elbetunneln där vi förlorade nästan en timme + långsamma avsnitt gjorde att vi tappade ännu mer tid. Dessutom skedden en otäck olycka med två bilar alldeles bakom oss. Där en bil körde in i den bil som låg precis bakom oss i vänsterfilen, när alla plötsligt fick tvärbromsa. Bilen som orsakade olyckan låg alldeles för nära, det blev tvärstopp och en rejäl smäll. Inte så trevligt att uppleva precis bakom en. Man får hoppas att det gick bra. Mackan hann till mötet med 3 minuters marginal, så det var ju bra, varför ska man komma för tidigt? 

I morgon blir det lite cykling och kanske test av banan om den är öppen. Har vilat helt från cykling i 2 dagar på grund av resan, men det kanske är bra, då jag sträckte till mig i höftböjaren på tävlingen i söndags och har haft ont i den när jag hoppar av och på cykeln och vid löpning. Nu känns det dock bättre. 

Appro på söndagstävlingen, Dansk TV var där och gjorde ett inslag. En hel del svenska cyklister hamnade i bild. Här kan ni se det!

Dessutom fick jag hem ett nummer av Allt om MTB igår och hittade mig själv linslusa på två ställen. Den en var en helsida från MTB-lägret i Bergslagen i slutet på Maj, förövrigt ett alldeles utmärkt ställe att åka på träningsläger till om man vill hålla sig i Sverige. Det roliga med den bilden är att jag precis just då eller precis efter får punktering. Dessutom är jag med och svarar på frågor om min favoritmusik när jag tränar. Vilken den är får ni köpa tidningen för att få reda på.  

Nu ska vi slappa.

2:a i CX-premiären!

Foto lånat från the Summut MTB Mer bilder här!

Det blev en 2:a plats på gårdagens cyclocrosstävling i Danska Helsingör. En riktigt bra bana, som var snabbkörd, men med en tuff asfaltsbacke och en trappa med backe. I starten drog Annika Langvald, unga supertalangen Ida och jag iväg och fick rätt snabbt en lucka till de övriga. Vi låg i hop ett tag, men sen ryckte Ida och vi blev spridda. Jag låg 3:a ett tag, men lyckades jaga ifatt Annika igen och kom om henne i trappbacken. Fick en lucka rätt snabbt och utökade den till mål, men orkade inte jaga ifatt Ida som var stark och vann på ett snyggt sätt. 

Är riktigt glad över räjset, då jag hittills inte kört många pass på crossen och för att det var första räjset på säsongen. Jag hade också lite tur, när jag kom i mål visade sig att en rätt kraftig pinne kilat in sig i bakhjulet, jag tyckte att det var nåt som lät, men trodde det var bromsen som behövde justeras efter som cykeln är helt ny. Det hade kunnat bli riktigt dåligt både för mig och hjulen om den pinnen kilat in sig annorlunda..
Cykeln funkade kanon, däcken var också kanon (Typhoon). Känslan var bra, lite finslipning av mig själv behövs nog, men det kan man ju råda bot på.

En sak har jag dock kommit fram till, jag måste få tag i två 11-32-kassetter (11-delat) och gärna innan nästa tävling i Valkenburg, 11-28 kommer att bli bra tungt på de backiga banorna. Det blir väl det man får lägga prispengarna på. Nån som har någon som ligger och skräpar hemma? hör av er! 

Idag är nere på Österlen, ska tvätta cykel, plocka äpplen och leta efter katten. Hur länge kan en katt vara försvunnen och ändå komma hem, undrar jag. 

När katten är borta..

...hänger jag på facebooksidor med försvunna/upphittade katter. Det finns en hel del av denna typ av sidor, ett bra sätt att använda Social Media tycker jag.  

Det är alltså inte min katt som är försvunnen, utan Mammas och Pappas. Det är ju ändå på något sätt en familjemedlem.  

Det är helt otroligt vad mycket katter det finns som blivit lämnade, utkastade och dåligt behandlade och som behöver nya hem. Hur tänker de som behandlar djur illa egentligen? 

Det värsta med att kolla på dessa sidor är att jag vill ta hand om precis alla katter jag ser som behöver ett nytt hem. Just nu kan vi inte ens ha en katt, eller jo det kan vi kanske, men jag vill att en katt ska kunna få gå ut och det kan den inte här i Linnéstan. Risken är att jag blir en katt-tant när jag blir gammal, alltså en som har katter precis överallt. Nog om djur nu. 

Dagens höjdpunkt var testet av de nya Dugastdäcken på de lika nya Revolverhjulen. Det var faktiskt väldigt stor skillnad mot de gamla däcken som var stötiga och konstiga. Jag körde samma svängar som under gårdagens Crossträning, med en helt annan känsla. Mjukt, fint och följsamt. Undrar om jag kommer att bli såld på Dugast nu? Förmodligen.   

I helgen blir det äntligen cyclocross race. Jag är tävlingssugen och längtar. Det ser ut att ha regnat i Danmark en del, vilket är bra.  

Dugaster.

 Tränar på. Foto: Kjell Bengtsson

Det tränas, jobbas, limmas däck och planeras. Igår föll jag för grupptrycket och inhandlade två uppsättningar Dugast på Karlssons cykel. Däcken vi limmade på på första hjulparet gillade jag inte alls, vilket jag i och för sig visste sen förra säsongen, men man tror ju att man typ ändrar sig på 8 månader. Men det göra man inte, i alla fall inte då det gäller däcksmak. Dessa dugaster ser bättre ut och en ny limninsprocess har startat här hemma. Jag räknade nån gång ut att man skulle behöva ungefär 12 hjulpar till två cyklar för att det skulle vara optimalt (vilket Sven Nys och grabbarna har -minst.) Nu har jag bara två och tycker redan att det är jobbigt att limma däck, eller jobbigt är det väl inte, men den där känslan av att det aldrig blir klart är jobbig.. Kanske är det tur att jag inte har 10 par till då? Nåväl nu har jag förbrukat min veckopeng på däck. Har räknat ut att det motsvarar ungefär 5 snabeltutsbilder. Nån som vill köpa en snabeltut?    

Dessutom, mammas och pappas katt är borta. Har nån sett henne? Hon bor i Vallby på Österlen. En jättefin liten misse. Hoppas hon kommer hem snart!

Nu och då..

Nu: Klia get i Slottsskogen. Inte dumt alls, tyckte geten som kom springande och ställde sig i lämplig kliposition när han såg mig. Har jag sagt att jag gillar djur? 

Då: Hittade en gammal Gary Fisherkatalog från forntiden och blev nostalgisk. V-broms, dubbla flaskställ och XCO-lopp med vinnartider på 2.20. Eller nåt. Lika kul då som nu, fast kortare tävlingstider har nog gjort det ännu roligare.

Just nu planerar jag en massa. Mest handlar det om cykelcrossar och cyclocrosstävlingar. Jag har aldrig varit särskilt cykelbrylnördig, men förstår nu varför det kan vara fördelaktigt att vara det. Det är inte helt självklart att komponenter som man tror ska passa, verkligen passar om man säger så. Det hade varit så mycket enklare om det funnits ett växelöra som passade alla cyklar, eller en body som gick till alla kassetter. Men cykeldelar är väl som mobilladdare, alla märken ska ha sin egen variant, för att inte göra det enklare för kunden, utan för att kunna tjäna mer pengar på kunden.

Har hittills planerat in följande race:

Kronborg cyclocross C2, Danmark
Valkenburg, Världscup, Nederländerna
Nachtvanwoerden C2, Nederländerna
Koppenbergcross C1, Koppenberg, Belgien
Superprestige Zonhoven C1, Belgien

Sen har jag inte hunnit längre, men jag hoppas på mer, mycket mer!
Jag hade planerat att åka ensam till tävlingarna, då jag inte hittat något resesällskap. Nu visade det sig att Mackan ska på ett möte i Nederländerna samma period som jag ska ned och cykla, så då får jag sällskap i bilen ned. Det är oftast lite trevligare med sällskap på långa resor, kör man ensam blir det ofta att man kör längre sträckor i ett svep, vilket inte alltid är det bästa. Dessutom kommer jag få hjälp av Ignace där nere vid tävlingarn och jag är så oerhört tacksam för denna helt 100% förstklassiga support!

Galleri och grejer!

Här om dagen tog jag äntligen tag i lite grejer och fixade färdig mitt bildgalleri på min företagshemsida. Shape-it.se Resultatet finns här! Ta gärna en titt.

Min tanke är att denna sida ska vara där jag lägger upp mina bilder och projekt och även inom kort vilka tjänster jag kan erbjuda i mitt företag.
För er som inte visste det sedan innan, förutom att jag ritar bilder, jobbar jag även å ena sidan med hemsidor och digital bild av olika slag och å andra sidan (för att göra det riktigt spretigt), med personlig träning.    

Nya fina!

De flesta har väl sett det på Instagram och Facebook redan, men min nya cross är klar! Den känns kanon. Känner att jag sitter som en smäck på den och då den är lite mindre än mina tidigare crossar är det lätt att komma av och på. Nu behöver jag bara köra in mig lite mer på den och göra lite småjusteringar.  Men visst är den väldigt fin?!

För den som undrar är den specad så här:

Ram: Haibike, Noon RX,, storlek 48.
Hjul: American classics Carbon 46 Tubular disc
Drivpaket: SRAM CX1
Bromsar: SRAM CX1
Sadel, styre och styrstam: Vincents (Allebike)
Sadelstolpe: Haibike Flex-Post 31,6
Däck: Vittoria (ska bytas)
Pedaler: Shimano XT (ej i bild)

Vikten vill ju alla veta, men jag har inte vägt den än. I originalutförande (med Shimano Ultegra och enklare hjul) ska den väga 7,9 kg och den här har lättare komponenter och hjul. Känns stabilt!

Idag ska jag köra teknikträning. Har känt mig lite halvkrasslig efter förra helgen och Mackan är dyngförkyld. Osäkert hur vi gör med första SWE-cup i helgen. Jag har några viktiga tävlingar efter den helgen så det kanske är bra att ta det säkra före det osäkra. Jag är vis av erfarenhet från VM då jag körde krasslig och blev sjuk till och från i en månad efter. Känns onödigt att få något sådant i början av Cyclocrosssäsongen.

Och just det, jag ska fixa en ny header till bloggen, då den gamla börjar bli lite inaktuell.