tisdag 1 juni 2010
En snyftare...
Vad har man att gälla på egentligen?? Dags för en liten tisdagstår!
torsdag 15 april 2010
Lösning!
Hemma efter 3 dagarslägret på Bosön. Ett läger som bjöd på sol, intressanta föreläsningar, träning, dopingtest och mycket inspiration.En inspirationskälla var att se Emil Lindgren och Downhillkillarna köra Yngves drop som en liten sluttning. Att köra rikigt branta utförsölöpor är något jag verkligen behöver träna på. Jag har krachat rejält några gånger och bland annat skadat min axlel (som sedan fick opereras). Det gäller alltså att försöka utvidga komfortzonen på cykeln.
Så, väl hemma från Stockholm letade jag upp några drop och övade. Det är faktiskt inte så lätt att hitta rätt typ av drop här i området. Antingen är de för korta och för lätta, eller för svåra, eller så ligger de så man riskerar köra in i träd. Så skedde idag. Jag hittade ett rätt ok ställe att köra på i Ängårdsbergen, efter lite röjning av döda pinnar. Första gången gick riktigt bra, även nästa gång började bra, men sedan lyckades jag köra in i ett träd, efter att ha missbedömt farten. Själv slog jag mig inte, men jag lyckades få slangen till bromsslangen att lossna.
Slangen kan inte sitta löst, eftersom den då slår i däcket fram. Så vad gör man?
Åka och hålla i slangen hem? Inte så lätt, då man måste ta sig genom hela Änggårdsbergen, som består av stigar.
Leda cykeln? Inget alternativ.
Det är då ideerna likt grodlösningen jag skrivit om tidigare börjar komma upppoppande. Så jag provade med att binda fast slangen med ett grässtrå, vilket så klart misslyckades. Sen tog jag en liten kvist, men det gick ännu sämre. Då kommer jag på att jag ju har mina nycklar i ett nyckelband. Kanske detta kan vara något? Resultatet ser ni på bilden. Lägg märke till att det är ett CUBE-nyckelband ockå! Snyggt va? Nåja hem kom jag i alla fall, så jag tycker att det var en bra lösning. Markus var nog lite impad i alla fall.
måndag 15 februari 2010
Guld och spinninginspiration
Idag var en dag full av inspiration! I bland förvånas jag att vissa saker som inte ens är jobbiga, kan tömma en fullständigt på energi, medan man helt plötsligt kan bli full av energi av andra saker. Som instruktör kan man ibland känna att man bara ger och ger av sin energi, för att försöka inspirera andra. Men ofta kan man också verkligen känna att klassdeltagarna ger och fyller på en själv med energi, så man är piggare efter än innan. Idag var en sån dag.
Full klass, så när som på en plats på spinningen. Själv var jag grymt trött i kroppen efter gårdagens långpass och morgonens 2 timmarsträning
Upplägget var intervaller, även om jag inte kör max som instruktör, då jag ju är där för att instruera i första hand, så är ju ett tufft intervallpass mer krävande, men också roligare att instruera. Personligen gillar jag inte att köra för en instruktör som inte själv tar i, utan bara låssas ta i (även om man självkart inte ska köra så man inte kan prata).
Väl inne i salen, sitter alla och trampar för fullt redan. Laddade. Taggade. Vill köra. Vissa dagar kan man liksom känna denna laddning inne i salen redan innan klassen börjar. Ibland växer den fram successivt. Fullt med positiv energi. Vi kör passet och det blir tufft, alla kör tufft. Själv blir jag piggare och piggare under passets gång och borta är de sega benen. Energin tillbaka. Det är otroligt inspirerande och motiverade att instruera folk som verkligen vill träna och som gör sitt bästa. Det är därför jag är instruktör. Så tack alla spinningmänniskor på Worldclass, jag beundrar er!!
Som grädde på moset bänkade vi oss framför tv:n på gymmet inför damernas 10 km lopp. Charlotte Kallas stora chans. Det blev en pirrig avslutning, men OS-guld!!! Och en fullt godkänd insats av Anna Haag. Att se framgångar är också inspirerande och gör att åtminstone jag blir mer sugen på att träna. Och mer träning blir det!
