Distanspass på Amsterdams flygplats?

Är på väg till Portugal och sitter och väntar på Amsterdams flygplats. Ett oväntat men roligt tilltag man gjort här är att man i de lite lugnare sektionerna här och var ställt ut spinningcyklar. Tanken att man ska bedriva tiden med lite cyklande är god och kopplingen till Nederländerna som cykelstad är klockren, men frågan är om det är någon som vågar. Själv har jag dragit på mig en lätt förkylning efter Turkiet resan, men som det känns nu ska det inte vara någon fara. Hade det inte varit för den, hade jag tagit en cykel och rivit av ett distanspass under min långa väntetid. 

Som ni kanske förstår har det blivit ändrade planer då det gäller helgen. Planen var ju att köra Billingeracet i Skövde, en fin långloppsbana som jag faktiskt har vunnit på en gång.

Efter lite letande hittade jag dock en hyfsat billig biljett till Lissabon och bestämde mig snabbt för att försöka ta mig dit. Med lite stöd från olika håll gick det vägen! Sverige är i slutspurten på att förbättra sin rankning inför OS och ligger om jag förstått det rätt väldigt nära att få en plats på damsidan. Jag hoppas kunna plocka lite pinnar till för att hjälpa till på traven. 

Värdig vinnare!

Dagens bronspeng som Anja Pärson erövrade får nog ses som den största bragden av de svenska insatserna. Jag är i alla fall grymt imponerad.

Att ens komma på tanken att bara en dag senare åter ställa sig på startlnjen efter Anjas krasch i sörtloppet är en bragd. Hon måste haft vansinnigt ont och att inte få stora skälvan efter den vurpan tyder på en enorm vilja, mental styrka och vinnarskalle.

Man får ju lätt uppfattningen om att Anja är kaxig som person. Efter att ha sett ett "Inför OS" program om henne har jag dock fått en annan bild. Förutom en otroligt målfokusterad tjej med gott självförtoende såg man här också en helt annan Anja. En tjej som funderar en hel del och som brottas med precis samma dilemman och tankar som oss som tävlar på betydligt lägre nivå.

Tillexempel känslan av veta var man står inom sin idrott, men vara osäker i livet utanför. Att alltid brottas med känslan att man sviker sina vänner och sin familj. Att känna sig självisk när man hela tiden sätter sin träning och sina egna behov i första hand för att man måste det om man nu vill bli bäst i sin idrott.

Man kan ju bara fundera sjäv på hur många födelsedagsfester, bröllop och kräftskivor man tvingats tacka nej till under sina år som elitsatsande cyklist på grund av tävlngar. Eller hur många gånger man tackat nej till en kväll på stan, bara för att man ska upp och träna dagen efter. Eller hur många gånger ens sambo också tvingats gå upp i ottan för att vara med och langa på en tävling i ösregn. Eller hur många semestrar man haft de senaste åren som varit just semestrar och inte träningsläger eller tävlingsresor. Listan kan göras lång.

För mig blev det som en liten tröst att också en världsstjärna som Anja också har dessa tankaroch dilemman, TROTS att hon lever gott på sin sport och har alla tänkvärda resurser som krävs för att utöva den. Jag tror många idrottare dras med samma tankar, kanske något oftare tjejer än killar, då jag upplever att det oftare också ifrågasätts om tjejer/kvinnor väljer att satsa allt på en sport än om en kille/man gör det. I alla fall verkar det vara så på de lägre nivåerna, eller inom de sporter som är svåra för de flesta att leva och tjäna pengar på, tillexempel cykling.

I alla fall: GRATTIS ANJA!!

Guld och spinninginspiration

Idag var en dag full av inspiration! I bland förvånas jag att vissa saker som inte ens är jobbiga, kan tömma en fullständigt på energi, medan man helt plötsligt kan bli full av energi av andra saker. Som instruktör kan man ibland känna att man bara ger och ger av sin energi, för att försöka inspirera andra. Men ofta kan man också verkligen känna att klassdeltagarna ger och fyller på en själv med energi, så man är piggare efter än innan. Idag var en sån dag.
Full klass, så när som på en plats på spinningen. Själv var jag grymt trött i kroppen efter gårdagens långpass och morgonens 2 timmarsträning
Upplägget var intervaller, även om jag inte kör max som instruktör, då jag ju är där för att instruera i första hand, så är ju ett tufft intervallpass mer krävande, men också roligare att instruera. Personligen gillar jag inte att köra för en instruktör som inte själv tar i, utan bara låssas ta i (även om man självkart inte ska köra så man inte kan prata).

Väl inne i salen, sitter alla och trampar för fullt redan. Laddade. Taggade. Vill köra. Vissa dagar kan man liksom känna denna laddning inne i salen redan innan klassen börjar. Ibland växer den fram successivt. Fullt med positiv energi. Vi kör passet och det blir tufft, alla kör tufft. Själv blir jag piggare och piggare under passets gång och borta är de sega benen. Energin tillbaka. Det är otroligt inspirerande och motiverade att instruera folk som verkligen vill träna och som gör sitt bästa. Det är därför jag är instruktör. Så tack alla spinningmänniskor på Worldclass, jag beundrar er!!

Som grädde på moset bänkade vi oss framför tv:n på gymmet inför damernas 10 km lopp. Charlotte Kallas stora chans. Det blev en pirrig avslutning, men OS-guld!!! Och en fullt godkänd insats av Anna Haag. Att se framgångar är också inspirerande och gör att åtminstone jag blir mer sugen på att träna. Och mer träning blir det!

Dubbelt av allt (nästan)..

Idag lyckades jag äntligen få till ett ordentligt distanspass på cykeln. Med ordentligt menar jag ett pass på 4-6 timmar. På Gran Canaria blev det ju en hel del sådana pass, men sen jag kom hem har jag på grund av kylan kört max tre timmar utomhus på cykeln. Min kropp är känslig för kyla, särskult mina luftrör. På en cykel är det också svårt att hålla sig varm så länge när det är 5-10 minusgrader. Händer, fötter och ansikte är svårast att hålla varma, förutom det börjar flaskan med vatten/sportdryck efter bara en halvtimme. Idag tyckte jag att jag löste det på ett bra sätt.

Metoden? Dubblet av allt (nästan i alla fall)! Dubbla strumpor, dubbla varma byxor, dubbla svetttröjor, dubbla vantar. Funkade utmärkt med tunna tävlingshandskar underst och ett par HH tumvantar utanpå, lite klumpigt men varmt. Jag körde också med dubbla flaskor, varav den ena fick sitta i ryggfickan under det yttersta lagret och den andra på cykeln. När flaskan på cykeln frusit så pass mycket att det var omjligt att få ut något ur den var det bara att plocka fram den från ryggen som var härligt tempererad! Sen, när flaska 2 frusit igen, var det bara att byta tillbaka. Detta upprepades 4-5 gånger.

Hur som hellst, när man vill något väldigt mycket, och det egentligen inte ska gå, kommer man ofta fram till lösningar som gör, att man kan göra det man vill alla fall.

Ett annar exempel för min egen del, är den berömda Grodlösningen. I alla fall är den berömd bland min sambo och syster. Bara för att det är så typiskt sak som bara jag skulle komma på att göra. Så här var det: Jag bodde i Kålltorp, var fattig student och hade en TV. TV gick sönder efter ett tag, det var något fel men on/off-knappen. Jag kom fram till, att om man höll knappen nedtryckt på ett speciellt sätt med fingret, så fungerade TV:n. Men så klart ville jag ju inte stå där och hålla hela tiden medan jag tittade på TV. Jag utvecklade det hela genom att ta en sruvmejsel, kila in den vid knappen (vilket var förenat med viss fara, då det slog lite gnistor ibland då man gjorde så). För att slippa hålla i skruvmejseln krävdes en tyngd så att den låg kvar. Jag hade en gråprickig prydnadsgroda i tyg, som var fylld med sand eller något och var ganska tung. Denna visade sig fungera helt perfekt som tyngd. TV:n fungerade!!

Jag reflekterade inte på något sätt att detta sätt att få på TV:n eventuellt skulle kunna uppfattas som konstigt. För mig blev det det normala sättet och jag använde "funktionen" ett bra tag.

Inte förrän min syster, eller om det var Markus, gapflabbade och hånade min fina uppfinning.

Som fattig student hade jag igen lust att lägga pengar på ny TV, men jag ville ju gärna se på TV ibland. För mig var det bara ett mål som skulle uppnås, metoden var oväsentlig.

Samtidigt är jag glad för att ha bidragit till att roa åtminstånde två mänsiskor. Min syster och Markus pratar om denna Grodlösning än idag. Jag hoppas kuna återkomma till fler kreativa lösningar längre fram.

Just nu tinar jag upp efter distanspasset och laddar för kvällens OS-skidskytte. Hoppas på herrarna! Det är alltid inspirerande att titta på andra uthållighetsidrotter, tycker jag. Att det inte gick så bra som man hoppats för damerna, visar hur otroligt svårt det är att få till det när det gäller. Det finns så många exempel, så jaginte kan räkna upp dem här. Skidskyttedamerna var färmodligen otroligt väl förberedda på¨alla olika plan. Träningen upplagd minutiöst för att vara på topp just denna period. Mentalt starka och laddade. Bästa tänkbara utrustning. Bästa team omkring åkarna. Med mera. Det är detta som är tjusningen med idrott tycker jag. Hur bra dessa bitar än är, kan man aldrig vara säker på att vinna. Loppet måste köras. Dagsformen påverkar. Ibland bara rent oflyt. Ibland materialproblem eller en krach vid fel tillfälle. Sån är idrotten och den hade förmodligen inte varit lika kul om det var lättare att förutse saker.