torsdag 28 mars 2013

Från Allebike till Österlen och Västtrafiksstrul..

Ikväll ses vi hos Allebike i Alingsås. 
Jag och Mackan är där tillsammans med en hel del annat trevligt Allebikesfolk och leverantörer. 
Efter det drar Markus och jag direkt till Mor och Far nere på Österlen. Sägs att det ska vara mycket snö där, så det är ju synd att man inte kan åka skidor med en hand så bra.

Tur i alla fall att Markus vill hänga med som chaufför, hade varit grymt svårt annars, då jag inte kan köra bil med gipset. Inne i stan går jag istället för att cykla som jag brukar. 

Häromdagen skulle jag dock köpa en SmS-biljett på västtrafik, men lyckades istället låsa mitt bankkort för onlineköp, när jag skulle registrera mig på sidan. Så jag fick gå dit jag skulle och Västtrafik förlorade en kund. Jag ger västtrafiks nya SMS system klart underkänt och undrar två saker. 1. Varför finns det ingen mobilversion av sidan man måste registrera sig på för att kunna använda mobiltjänsten? Det är säkert en hel del som tänkt åka spårvagn som, likt jag inte tänkt på, eller som kommer utifrån och inte vet, att man behöver registrera sig nu mer och som måste göra det precis innan de ska åka. Och alltså med största sannolikthet surfar in på sidan med sin mobil. De flesta vet väl hur det ser ut när man mobilsurfar på en icke mobil sida? Inte praktiskt. 2. Varför överhuvudtaget ha denna SMS-tjänst, då pengarna ändå dras från bankkortet (om man inte väljer fakturabetalning, vilket inte fungerade för min del) och det finns en möjlighet att betala med bankkort på spårvagnarna? SMS-tjänsten är ju helt överflödig i så fall, edtersom de flesta har sitt bankkort med sig och dessutom krångligare. Nej, det känns inte som om västtrafik inte tänkt till så bra här. Tur att man snart kan cykla igen!

onsdag 27 mars 2013

Snart..

tisdag 26 mars 2013

På G igen!



Så här kul har jag i köket en tisdag kväll. Det blev för första gången sen operationen ett rätt ok pass på trainern. Har haft svårt att köra på grund av de starka värktabletterna, som gjort mig lätt snurrig, illamående och trött. Dessutom är problemet fortfarande att det blir ganska jobbigt när man inte kan hålla i styret ordentligt och att handen svullnar om den är nedåt för länge. Man måste byta position hela tiden. Jag lyckades dock riva av 10 st 1 minuts intervaller med 30 sek vila idag. En kort intrvallsession, men jag låg på runt 95% av max vid slutet av de sista 6 intervallerna så det var en bra början i alla fall.
Kroppen känns dock inte riktigt 100. Det känns som den behöver avgiftas efter allsköns olika värkmediciner, men det blir nog bra till slut.


lördag 23 mars 2013

Nylagad!


Så, då har de äntligen lagat min handled. På bilden ser ni den titanplatta som satts in för att hålla benen på plats så de kan läka. Plattan får sen antingen vara kvar, eller så tas den bort om den är till besvär.

Jag ska ha gips i bara två veckor och sedan får jag någon form av orthos som stöd för handen. Redan nu är jag igång med rörelseträning av fingrarna och det har verkligen blivit framsteg på bara två dygn. Från att knappt ha kunnat böja fingrarna efter operationen, till att idag kunna knyta skorna, hålla i en penna och skriva på datorn med båda händerna (det senare mycket skönt då det ju går dubbelt så fort att skriva). Många tror att armen måste hållas stilla i mitella efter en sån här grej, vilket är helt fel. Armen och handen ska röras på så mycket som möjligt för att läkningen ska gå fort och resultatet bli bra. Lyfta stekpannor och annat tungt är förstås inte bra.

Dygnet efter operationen var dock inte så kul. Jag hade otrolig smärta, trots att jag knaprat i mig alla de starka mediciner jag fick med mig hem, så vi fick åka till akuten morgonen efter för att gipsa om och få ännu starkare värktabletter utskrivna. Gillar verkligen inte att knapra så starka mediciner, då man känner sig påverkad av dem, men smärta efter operation är inget som på något vis är nyttigt att "stå ut" med. Den gör att man inte sover, går omkring och spänner sig, är ledsen och kanske inte heller klarar av göre de rörelser man ska som tänkt, vilket i sin tur ger sämre läkning. Nu känns det dock bättre och smärtan börjar gradvis klinga av.

Jag måste säga att om man bortser från den långa väntetiden på operationen, vilket är oacceptabelt egentligen, så har alla bemötandet från de sjuksköterskor och läkare jag stött på varit fantastiskt. Det krävs något speciellt för att jobba med människor på det sättet.

På måndag blir det besök hos handteurapeut för mer träning av handen och i morgon blir det att hoppa upp på trainern en stund. Det känns så skönt att operationen nu är avklarad och att man nu kan ta nästa steg i rehaben!

tisdag 19 mars 2013

Väntan och vantmysteriet!

Jag väntar fortfarande på operationen då mitt ben i handleden ska läggas i rätt läge för att kunna läka. Akutläkaren sa att operationen skulle göras 1-3 dagar efter kraschen så jag blev ganska så förtvivlad när de ringde från ortopeden i Mölndal och berättade att operationen skulle utföras på torsdag alltså hela 5 dagar efter olyckan. Jag var arg och otrevlig i telefonen, vilket i och för sig inte är så konstigt, då jag har fruktansvärt ont i handleden precis hela tiden eftersom benet ligger fel, trots hög dos av smärtstillande. Jag frågade om denna, längre väntetid riskerar ett sämre resultat av läkningen och hon sa. Jo, men de hade tyvärr ingen tidigare tid. Jag frågade om de inte kunde skicka mig till något annat sjukhus, men det fick man fixa själv sa hon.  
Jag tycker det är riktigt dåligt att lämna folk med komplicerade benbrott med stora smärtor i flera dagar. Är det så våra landstingspolitiker tänkt sig att tillfredsställande vårt ska fungera? Sitter de själva och väntar på akut operation i 5 dar när de ramlar och bryter ett ben? Jag fick fantastiskt bemötande på akuten på Sahlgrenska, dessa hårt jobbande, men ändå ko-lugna sköterskor och läkare borde ha mycket höge lön och bättre resurser. 

Och för er som tycker att jag ska skaffa vårdförsäkring, det kanske jag borde, men det hade inte hjälpt i detta fall, så det är fråga om en fraktur som skett efter ett trauma -och som kräver akutvård. Ingen sjukvårdsförsäkring jag har sett omfattar ambulans och/eller akutvård. Det här är mer som ett jobb som påbörjats, men som inte gjorts klart. Man har gipsat temporärt med benet i fel läge, så att jag ska kunna uthärda smärtan, i väntan på att någon annan (Mölndalsortoped) ska göra klart jobbet. Ingen annan vill ta i det, jag har ring runt till både privat och offentliga sjukhus i regionen.
För mig är det bara ett stort dödläge, då jag vill komma framåt och påbörja rehab. Inget av det jag gör med handen nu i rehabväg spelar någon roll, då jag får börja om med samma sak efter operationen. Dessutom gör allt jag gör med handen ont. Då det är vänster handled som är bruten, kan jag inte rita heller då den är för svullen för att hålla i en penna eller pensel. Tiden som jag annars upplever bara flyger iväg, går nu oerhört långsamt. Visst är det konstigt att en timme kan vara så olika lång? 

Jag har dock lyckats cykla lite trainer, både igår och idag, Inte så långa pass då jag inte sitter så bekvämt med armen och dessutom är lite yr av de starka värktabletterna, men tillräckligt för att bli en snällare, drägligare människa. Min kropp är van att röra sig och för mycket stillasittande är den inte gjord för. Idag drog jag av 10 st 1 min-intervaller, gick helt ok. Formen är ganska bra och jag hoppas kunna bevara den hyfsat tills gipset åker bort. 

Jag upptäckte en mystisk grej. I den påse där akutpersonalen la mina kläder och tillhörigheter hittade jag ett par mystiska vantar som varken tillhör mig eller Mackan. Ett par mjuka, fina windstopper av märket Taiga. En sökning visade att just detta märke används ofta av räddningspersonal, så det kanske är någon av ambulanskillarnashandskar som på nåt konstigt sätt hamnat i min påse. Vet inte riktigt hur jag ska få tag på dem, kommer inte ihåg vad de hette eller abulansens nummer men jag får väl ringa sjukhuset i morgon. Skulle någon av er som körde mig i ambulansen av nån anledning råka läsa det här, skicka mig ett mail: asa@erlandssonmtb.com

söndag 17 mars 2013

Skönhet och Smärta!


Det som såg ut att bli bästa passet hittills på den här:

Slutade istället så här: 
Ambulans till akuten, motagen av traumateam, uppklippta kläder, röntgen, temporärt gips och operation imorgon eller på tisdag. 
Innan dess hade jag en fantastisk tur i Änggården. Jag körde inte vårdslöst alls, men kom i rätt hög fart utför en grusväg. Alldeles för sent upptäckte jag en stor isfläck på vägen, reagerade med att försöka svänga åt sidan, men svängde istället på själva fläcken, hjulen släppte och jag flög av och rullade ned i ett dike. I några sekunder tänkte jag att "det gick ju bra det där", för att strax efter känna en fruktansvärd smärta i handleden. Jag vrålade rakt ut där i skogen.
Funderar på hur jag ska ta mig hem, inser att jag inte kommer att klara det själv. En kille på mtb kommer cyklande och undrar vad som hänt, liksom en man och en kvinna på promenad. Ambulans larmas och Markus rings när jag äntligen lyckas komma ihåg rätt nummer till honom, jag började må illa och det svartnar för ögonen, men jag höll mig vid medvetande. Helt otroligt att det finns så hjälpsamma människor, utan dem vet jag inte hur det här hade gått. 
Väl inne i ambulansen blev det smärtstillande i näsan (!!) vilket gjorde det hela lite behagligare. Efter röntgen på Sahlgrenska konstaterades benbrott på radiusbenet, som inte var stabilt. De försökte dra brottet rätt, men det gick inte. Att dra ett benbrott rätt är en obehaglig upplevelse. Trots morfin och stesolid i kroppen var jag spänd som en pinne och tårarna sprutade. Fick en temporär gipsskena och hemskickad med värktabletter i väntan på operation.

Är förstås ledsen och frustrerad för att detta hänt, främst för att nya cykel när så kul och för att stigarna är så fina för tillfället, men också för att jag kommit igång med styrketräningen ordentligt och i princip blivit av med värken i axlarna tack vare den. Hade behövt fortsätta med axelstyrkan, men nu kommer jag tappa den igen.

Samtidigt är jag glad att det inte blev värre skador. Huvud och nacke är hela och ett brott i handleden är trots allt bättre rent träningsmässigt än tex ett brott i benet eller i foten. Jag kommer att kunna röra på mig inom kort, köra trainer, löpning och kanske till och med rulla på asfalt inom några veckor. Att inte kunna köra i skogen - som jag älskar, svider dock i själen. Dessutom får tävlingspremiären flyttas fram några veckor, vilket är tråkigt, då jag är grymt sugen på race. Prio 1 just nu är dock att handleden lagas och blir bra. Skogen finns kvar även i maj och även en massa tävlingar!

torsdag 14 mars 2013

Mer mtb och fotokonst!

Unnade mig och Allen en solpaus.. och solen värmde! 

Fint utför i Ängårdsbergen.
Jag har tagit det lite lugnt med cyklingen sen i söndags, då jag fått känningar i mitt ena knä som spökar ibland. Nåja, instruera tre spinningpass kanske inte kan kallas "lugnt" men i alla fall betydligt mindre och lugnare än jag tänkt. Ibland får man lyssna på kroppen helt enkelt och det är ju onödigt att dra upp något värre. 
Idag blev det i alla fall en mtb-tur i Änggårdsbergen, stigarna med minst is i Göteborgsområdet för tillfället. Jag har gjort några justeringar på cykeln, bland annat flyttat bak sadeln så att den kommer i samma nivå gentemot vevpartiet som min gamla cykel. Kändes betydligt bättre för knäna.
Körde några utvalda stigpartier som jag ibland fick stopp på med den gamla cykeln och samtliga gick väldigt bra. De stora hjulen blir mer förlåtande och det känns som om cykeln är mer självgående än en med mindre hjul. Blev på riktigt gott humör och åkte och smålog på cykeln. Givetvis blev jag lite övermodig efter det och körde lite för fort rakt på en isfläck, slant med framhjulet och rullade ned i en bäck. Det hela gick dock bra och viktigaste av allt -ingen såg mig!

Förutom det har vi "investerat" i två fina bilder tagna av begåvade Christer Hedberg, vilka ska ramas in och upp på väggen. Bra med lite färgklickar. Tag gärna en titt på hans foto-sida!
I morgon blir det jobb på Scandinavium ,träning på gymmet och ev lite intervaller om knät säger Yes till detta.

Mackan + Laleh = sant!

måndag 11 mars 2013

Ibland vore det bra med en gummisnodd...

Igår blev det bistert och hårt distanspass. Troligtvis det hårdaste på mycket länge för min del. Med som sällskap hade jag Tommy och vi möttes upp vid Mölndalsbro vi drog söderut i mot- och sidvinden. 

Ett par minusgrader blev ett antal fler minusgrader på grund av vinden. Tommy gick som ett lok och jag fick slita för att hänga med. Det funkade hyfsat i ungefär 2 och en halv timma. Energin tröt efter det och jag körde långsammare och långsammare, men Tommy var pigg som en mört. "Fika om några km" -sa Tommy och sällan har några kilometer känts så långa. Kylan bet jag fick dra upp buffen över halva ansiktet. Jag kände mig ungefär som när man var liten och åkte skidor med pappa och han lovade att det skulle finnas kexchoklad i en buske bakom nästa backkrön, men väl där var det nästa buske och så vidare och till slut var man framme (och fick den där chokladen, om det nu fanns nån). Till slut var vi dock framme vid Statoil i Hällingsjö och stannade där. Sista biten dit vinglade jag fram på väldigt, väldigt lätt växel. Hade behövt min mest snabbrullande cykel alternativt en gummisnodd att fästa i Tommys hoj för att orka med i hans tempo.

Väl i Hällingsjö var det nästan 5 mil hem. Strax över 4 timmar var redan körda och jag kände att det skulle nog ta minst 2 timmar för mig att ta mig hem. Hade det varit 20 grader varmt hade jag nog bitit i det sura äpplet, tryckt i mig några snickers och cola och tagit mig hem, men nu var det inte så och det hade nog inte varit nyttigt varken för mig eller Tommy att åka två timmar i snigelfart i den kylan, trots att det blev medvind. Så jag ringde till min käre sambo och bad honom hämta mig, vilket han gjorde. Torra kläder hade han med sig med, vilket proffs! Tommy tuggade dock på hela vägen hem, starkt gjort! Lite surt när man blir så trött, men å andra sidan var planen att köra runt 4 timmar och det målet uppnådde jag ju, till och med med lite plus i kanten. Att vägga och bli upphämtad av bil behöver inte alltid vara ett nederlag, tänk på det!

Ledsen bruden. Den snodden är för klen..



lördag 9 mars 2013

Första Testet!

Igår var jag ute och testade 29ern för första gången!
Riktigt fint väder dagen till ära, kallt men med den där  känslan av vår. "Tittify-väder" helt enkelt!
Jag filmade lite idag, tyvärr hamnade kameran lite för mycket framåtvinklad och man blir lätt illamående av att titta på filmen. Men ni som aldrig varit i Ängårdsbergen, ta er en titt och se hur fint det är så här års. Fortfarande lite isfläckar, ibland till och med väldigt mycket is, men inte en lerpöl så långt ökat nådde och hårda snabba stigar. Ca 10 minuters cykling i klippet, men ni kan ju spola fram om ni inte orkar se hela.  
 Hur var det nu då?Det första intrycket när jag hoppade på cykeln och åkte iväg var: "Jisses vilka jättehjul!" Det hela blev inte bättre av att jag hela tiden tittade ned på de där hjulen. De ser verkligen stora ut uppifrån. Intryck nr två kom i den första backen inne i Änggården och var: "Jäklar vad den går bra uppför!"

Jag upplevde att cykeln hade grymt bra klätteregenskaper, med bra grepp och flyt, särskilt i lite stökigare klättringar, där rot och stenpariter som är lite kluriga att ta sig upp med med en 26"-mtb känns väldigt mycket lättare. Samma känsla blir det utför, stenar och rötter känns mindre. Jag fick också mindre "tippa-framåt känsla" när jag körde några branta partier utför. I lite högre farter känns den stabil, men jag körde lugnt idag, så det ska blir spännande att testa ännu högre fart. Cykeln är lätt, lite lättare än min gamla, vilket gör att den accelererar bra. Jag upplevde att jag valde lite andra spårval med de större hjulen än vad jag kanske gjort med 26" hjul. Mer rakt på och på ställen som varit svårare med mindre hjul. Det finns ett ställe som är som en ministenkista i änggården, där jag ofta får stopp med den gamla cykeln. Detta parti tog sig 29:ern över lätt som en plätt, trots ett icke optimalt spårval från min sida.

Sittställningen känns rätt lik den jag hade på min gamla cykel men det behövs lite småjusteringar innan jag är helt nöjd. Den känns inte så stor som man skulle kunna tro, (förutom då man tittar ned på hjulen då) då jag bara är 161 cm lång, i vissa situationer känns det lite ovant, men det gör det ju alltid på nya cyklar.

Idag blir det ytterligare ett pass på mtb:n och jag tror att jag ska åka upp till Skatås och kolla om det är mycket is på stigarna där. Är det det blir det väl att åka tillbaka till Ängårdsbergen istället.

torsdag 7 mars 2013

2013 kör jag närproducerat- Allebike ny samarbetspartner!

 -And this is your best shoot ... Foto: Alexander Blomqvist

Nu är den här min nya mountainbike för 2013. Jag kommer att köra på en Allebike 29" och det ska blir superkul att testa en riktigt lätt cykel med stora hjul. Det är ungefär 10 år sedan jag testade en av de första GaryFishercyklarna i 29" som kom ut. Då var de tunga, hade konstig geometri för någon i min längd och det fanns knappt heller hjul, däck eller dämpargafflar som fungerande någorlunda bra. Nu finns både lätta ramar och lätta delar för 29" och dessutom har man fått till det där med mindre storlekar. Cykeln på bilden väger lite mindre än den 26" cykel jag kört på i år, så vikten är det inget fel på! 
Att köra på en Allebike känns nästan lite som att välja närproducerat. Ramen tillverkas i Italien, men cykeln byggs ihop på Allebike i Alingsås. 
Om några veckor kommer ni förhoppningsvis få ta del av ett annat, jätteroligt projekt jag och Allebike jobbat med. Mer om det då! 

Jag vill också passa på att säga tack till Biketoyz och CUBE för den goda samarbetet! Ni har varit gult värda .
Första XC tävlingen för säsongenhar jag planerat att köra i mitten av april, så då har jag gott om tid att vänja mig vid känslan med de större hjulen och eventuellt justera sittställning mm. 
En annan sak som är bra är att jag är mycket bättre i min hand, (med den lösa benbitern). Jag är fortfarande svullen och tappar lätt greppet med handen, men det märks att det långsamt blir bättre. 


Idag blev det en tur i Ängårdsbergen, det var torrt och hårt, men med en del isfäckar. Jag tog det försiktigt över ispartierna, då jag tycker det känns onödigt att ramla på den ömma handen igen, men de torra partierna körde jag på en hel del.  
Det blev även ett typiskt epic fail. Jag hade med mig Go Pro-kameran och tänkte att jag skulle filma mina bästa stigar. Jag hade hjälmen på kameran och startade och stoppade den några gånger under färdens tur. Trodde jag. När jag kom hem fanns ingen film alls på minneskortet. Det visade sig att jag tryckt på fel knapp varje gång och tyckt av och på kameran istället för att starta och stoppa filmen. Alltså måste jag göra om turen i morogon -då med 29"-aren! 




tisdag 5 mars 2013

Inspirationskällor.

Det inte så seriösa...

Det lite mer seriösa.

Någon undrade var jag får alla figurer som är med i mina bilder ifrån. Jag har faktiskt inget bra svar på det, oftast så klottras de fram helt utan mål att "bli något". I vissa fall är det en vidareutveckling av en person jag sett och tyckt haft rolig karaktär, eftersom är dåligt på att rita människor porträttlikt, gör jag hellre en tecknad figur eller ett djur som ser roligt ut. Att det ska se roligt ut är viktigt och att det ska vara mycket saker.Jag ser inte det jag ritar som konst, utan mer som något som ska vara roligt och dekorativt, ibland som en alternativ värld.

Det finns några konstnärer/designers/illutratörer som jag gillar extra mycket och som jag säkert "låtat" lite av.
Här är några av dem. Priset för ett originalverk skapat av någon av dessa är svindyrt. Har inte vågat publicera några bilder på grund av upphovsrätt så ni får klicka på länkarna.

Lars Lerin - En av de skickligaste akvarellisterna jag vet, oerhört tekniskt driven. Och en av få som verkar gillas lika mycket både av folket och konstkritikerna.
Richard Scarry - Barnboksillustratör som jag gillar för de roliga, barnsliga detaljerna liksom gulligheten och glädjen.
Madeleine Pyk - Älskar hennes figurer och färger. Hade lätt köpt en oljemålning och haft på väggen om jag haft råd.
Jon Burgerman -Ja ni förstår nog själva varför. Figurer, färg och mycket saker!

Den finns det givetvis en hel del andra fantastiska konstnärer och bildmakare, men mer om dessa en annan gång!

söndag 3 mars 2013

Sportigt, soligt och tovade tutar!


Helgen har präglats av sport och sol. Igår körde jag och Mackan en tur på CX och fick en del sol på oss och idag var vi ute vid havet och fick ännu mer sol. Dessutom hanns det med en fika med Nadja på Linnégatan och husvisning i Önnered.

Dagen började dock mycket tidigare än så. Redan kl 8 drog vi igång Elixias Vasaloppscykling, länge sen jag tränade så tidigt, jag är ju rätt så  seg på morgonen som ni kanske vet. Är glad att det var Emma som började med att instruera den första timman, så att jag hann att vakna till lagom tills det var min tur att ta över.  Det blev i alla fall ett bra pass på nästan 4 timmar, med spurtpriser, direktsändning av Vasan och blåbärssoppa. Topp!

Jag, såg ju i alla fall glad ut!

Fika vid Kallbadhset.



På hal is i Billdal.

 Troligen världens finaste Polis-station. Synd att den används så sällan.
 Jag lanserar en ny cykeldiciplin -BMXCX. På bmx-banan i Kungsbacka. 

Jag och mina nya, lysande X-Krossglasögon. 


Dessutom kom det ett brev innehållandes MusseMussla och SnabelTuten. -I tovad form. Helt lysande bra! Tack för detta Mia. Man kanske ska fundera på att lära sig tova..

Och inte nog med det - VM guld på 5-milen med Johan Olsson och inomhus EM med minst två medaljer idag (silver och brons i damernas höjd) Mycket sport på en gång alltså!

fredag 1 mars 2013

Från frostigt till vårigt!








Igår gav jag mig ut och tränade strax innan 12. Genom Slottskogen var det rimfrost på träden men varmt i luften. Vackert. 15 minuter senare kom solen fram och allt det vita försvann. Det blev för första gången på länge för varmt med de dubbla vantarna (neoprenehandske + helyhansentumvante) som jag brukar använda på vintern. När jag varvade ned fick jag medvind och klev en stund senare in genom dörren helt genomsvettig men leende och med en pigg känsla i kroppen trots hårda intervaller. Den första känslan av vår är alltid lika ljuvlig!