Visar inlägg med etikett vinter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vinter. Visa alla inlägg

onsdag 1 december 2010

Vintercykling

Glad CUBE-cykel i gnistrande snö och sol!

Idag blev det i alla fall en timma i Ängårdsbergen på CX-hojen. Funkade bra, det var inte så mycket snö på vägarna, men väl lite isfläckar. En sån där underbar, kall vinterdag som det vara var när man var liten och bodde i Värmland. Efter en timma var fötterna stelfrusna och vattenflaskan iskall, trots att den låg i bakfickan, så då åkte jag hem. Blev i alla fall ett fint sladdpass.

Idag gick följande klädhög åt för en timmes utecykling.

Om det händelsevis är någon som inte cyklar utomhus på vintern, som läser denna blogg tänkte jag nu beskriva vad jag har på mig när det är -10 grader och jag ska träna. Jag vet att många cyklister tränar även när det är kallare än det vi har här i Göteborg, men gränsen är ju induviduell..

Börjar inifrån och ut.

Innerst: Ett par tunna cykelbyxor, en top och ett par strumpor.
Sen: Ett par långkalsonger, en långärmad flossad cykeltröja, en tunn underställströja och en långärmad tunn mikroflecce-tröja.
Ytterst: Ett par tjocka vindtäta byxor med goretexmaterial, en tjock vindtät cykeljacka.
Dessutom: Cykelskor och två par skoöverdrag i neoprene, ett par tunna finger handskar och utanpå det ett par klassiska Hely Hansen tumvantar. Slutligen mössa och hjälm.

Behöver jag säga att det tar 15-20 minuter att klä på sig och att man känner sig som en michelingubbe på cykeln?

Va, är Sverige fel land att bo i som cyklist? Hur tänkte ni nu?

söndag 28 november 2010

Skidpremiären

I helgen blev det en fin fin premiär på längdskidorna för mig och Markus. Att åka skidor redan den 27:e november är inte så vanligt i våra trakter, vi får snarare vara glada om det ens är möjligt att åka skidor i närheten någon gång under vintermånaderna. Vi begav oss ut till Hjortgården i Alingsås, eftersom det fått bäst omdöme enligt skidspår.se.

På lördagen blev det en timmes åkning och söndagen närmare en och en halv. Eftersom jag är uppvuxen i värmland, har jag åkt mycket skidor som barn. Inte för att jag åker särskilt fort eller snyggt rent tekniskt, men det sitter ändå på något sätt i ryggmärgen, och kroppen gillar det. Under helgens åkning fick jag samma känsla som när jag var 15 år. Samma lukt av snö, samma lugn i skogen och det rogivane swichande ljudet som blir när man åker längdskidor. Samma härliga känsla när händerna först blir iskalla i handskarna för att sedan, efter bara 5-10 minuter blir så varma att man vill ta av sig handskarna igen. Samma känsla när kroppen får jobba för allt den är värd med en puls allt mer närmnar sig max, liksom samma tankar på det i princip omöjliga faktum att det finns folk som faktiskt skejtar upp för de backar jag med nöd och näppe saxar uppför. Jag gillar verkligen slitiga sporter och när jag får utöva dem förstår jag att min kropp verkligen är till för att användas.

När det gäller längdskidåkning, skulle man kunna se den lite som en subkultur som har sina egna stilmarkörer och oskrivna regler (precis som cykelsporten har). Säkerligen finns det många fler exempel, men här är några som var uppenbara under helgens bravader.

Stilmarkörer för en "äkta" längdskidåkare:
1: Midjeväska. Fult och töntigt, men förmodligen väldigt praktiskt. Udrar vad de har i den??
2: Mojänger som håller ihop skidorna när de ska bäras. Har jag inte, men förstår varför jag borde ha det, eftersom skidorna alltid flyger åt alla håll när jag bär dem.
3: Klistermärken på skidorna. Marcialonga 92, Vasaloppet -99, mycket viktiga och prestigefulla trofeer för den sanna skidåkaren, för att inge respekt för andra skidåkare och visa vilka kraftprov man klarat av och hur många gånger.
4: Vallan. Inte bara viktigt att ha valla, utan vilken typ av valla man har. Själv köpte jag en valla för 10 år sedan och tycker den oftast fungerar. Den typen av valla är helute, nu ska det vara fluor- och karbonvalla. Jag tror att valla kan skapa ett svårt beroende beteende hos den inbitne skidåkaren som tvångsmässigt införskaffar den ena specialvallan efter den andra. Dessutom är vallan ett givet samtalsämne, och omnäms inte sällan med syfte att psyka den man pratar med.

Skidåkare är härliga!

I morgon lär jag ha så mycket träningsvärk att jag inte kommer upp ur sängen!
Här en stilstudie på Mackan!

söndag 14 februari 2010

Dubbelt av allt (nästan)..


Idag lyckades jag äntligen få till ett ordentligt distanspass på cykeln. Med ordentligt menar jag ett pass på 4-6 timmar. På Gran Canaria blev det ju en hel del sådana pass, men sen jag kom hem har jag på grund av kylan kört max tre timmar utomhus på cykeln. Min kropp är känslig för kyla, särskult mina luftrör. På en cykel är det också svårt att hålla sig varm så länge när det är 5-10 minusgrader. Händer, fötter och ansikte är svårast att hålla varma, förutom det börjar flaskan med vatten/sportdryck efter bara en halvtimme. Idag tyckte jag att jag löste det på ett bra sätt.

Metoden? Dubblet av allt (nästan i alla fall)! Dubbla strumpor, dubbla varma byxor, dubbla svetttröjor, dubbla vantar. Funkade utmärkt med tunna tävlingshandskar underst och ett par HH tumvantar utanpå, lite klumpigt men varmt. Jag körde också med dubbla flaskor, varav den ena fick sitta i ryggfickan under det yttersta lagret och den andra på cykeln. När flaskan på cykeln frusit så pass mycket att det var omjligt att få ut något ur den var det bara att plocka fram den från ryggen som var härligt tempererad! Sen, när flaska 2 frusit igen, var det bara att byta tillbaka. Detta upprepades 4-5 gånger.


Hur som hellst, när man vill något väldigt mycket, och det egentligen inte ska gå, kommer man ofta fram till lösningar som gör, att man kan göra det man vill alla fall.


Ett annar exempel för min egen del, är den berömda Grodlösningen. I alla fall är den berömd bland min sambo och syster. Bara för att det är så typiskt sak som bara jag skulle komma på att göra. Så här var det: Jag bodde i Kålltorp, var fattig student och hade en TV. TV gick sönder efter ett tag, det var något fel men on/off-knappen. Jag kom fram till, att om man höll knappen nedtryckt på ett speciellt sätt med fingret, så fungerade TV:n. Men så klart ville jag ju inte stå där och hålla hela tiden medan jag tittade på TV. Jag utvecklade det hela genom att ta en sruvmejsel, kila in den vid knappen (vilket var förenat med viss fara, då det slog lite gnistor ibland då man gjorde så). För att slippa hålla i skruvmejseln krävdes en tyngd så att den låg kvar. Jag hade en gråprickig prydnadsgroda i tyg, som var fylld med sand eller något och var ganska tung. Denna visade sig fungera helt perfekt som tyngd. TV:n fungerade!!

Jag reflekterade inte på något sätt att detta sätt att få på TV:n eventuellt skulle kunna uppfattas som konstigt. För mig blev det det normala sättet och jag använde "funktionen" ett bra tag.


Inte förrän min syster, eller om det var Markus, gapflabbade och hånade min fina uppfinning.

Som fattig student hade jag igen lust att lägga pengar på ny TV, men jag ville ju gärna se på TV ibland. För mig var det bara ett mål som skulle uppnås, metoden var oväsentlig.

Samtidigt är jag glad för att ha bidragit till att roa åtminstånde två mänsiskor. Min syster och Markus pratar om denna Grodlösning än idag. Jag hoppas kuna återkomma till fler kreativa lösningar längre fram.

Just nu tinar jag upp efter distanspasset och laddar för kvällens OS-skidskytte. Hoppas på herrarna! Det är alltid inspirerande att titta på andra uthållighetsidrotter, tycker jag. Att det inte gick så bra som man hoppats för damerna, visar hur otroligt svårt det är att få till det när det gäller. Det finns så många exempel, så jaginte kan räkna upp dem här. Skidskyttedamerna var färmodligen otroligt väl förberedda på¨alla olika plan. Träningen upplagd minutiöst för att vara på topp just denna period. Mentalt starka och laddade. Bästa tänkbara utrustning. Bästa team omkring åkarna. Med mera. Det är detta som är tjusningen med idrott tycker jag. Hur bra dessa bitar än är, kan man aldrig vara säker på att vinna. Loppet måste köras. Dagsformen påverkar. Ibland bara rent oflyt. Ibland materialproblem eller en krach vid fel tillfälle. Sån är idrotten och den hade förmodligen inte varit lika kul om det var lättare att förutse saker.

lördag 30 januari 2010

Köldrekord i Götet i natt?


I morse var det -13.1 grader på termometern invid fönstret hos oss. Måste betyda minst -15 grader. Kallt. -15 i Göteborg känns kallare än -15 i tex. Karlstad. För mig blir det innomhusträning idag. Luftrören gillar inte träning i så kallt väder. Dessutom så "fattas" det ett styrkepass denna vecka, så det passar bra in.
Söndagsträningen hoppas jag bestå av et pass längdskidor + ett pass på cykeln.

Passar på att "gå in" min nya fina Rip Curl munkjacka, som jag fått av sambon. Smart drag av honom att ge mig en, då jag alltid lyckas överta hans härliga, varma, stora tröjor.

I helgen är det också VM i Cyclo Cross, vi hejar på Mattias Nilson i U23 och Magnus Darvell. Själv ska jag köra en liten CX- tävling i Dannark nästa helg, om det nu inte är för mycket snö. Hoppas bli inspirerad av herrarna ovan.

Adios!

söndag 24 januari 2010

Meningen med vintern


Ok, jag ska vara ärlig, vintern har aldrig riktigt varit min grej. Ljuset är otroligt viktigt för mig för att jag ska må bra. November, december, januari och februari är jobbiga månader, särskilt när man bor på en plats i Sverige där det så sällan blir ordentligt med snö. När jag var barn och bodde i Karlskoga i Värmland var det alltid snö på vintern, massor med snö! I alla fall var det så jag minns det. Vi åkte en hel del längd när vi var små och jag kommer ihåg hur pappa mutade oss för att vi inte skulle ge upp och tjurigt slänga oss i närmsta buske, när vi åkte i Jungfruboda norr om stan. Kexchokladen fanns alltid efter nästa krön, nästa backe eller nästa gran. På så sätt tog vi oss igenom hela slingan.


Idag dammade jag av min gamla skidutrustning från typ 1990 och drog upp till Skatås för lite praktisering av längd. Det var över ett år sedan jag praktiserade sporten, förra året kunde jag inte åka på grund av axeln och när jag väl var tillräckligt bra efter operationen fanns ingen snö.


Jag fick en fin tur på ca 50 minuter på spåren runt Skatås. Med värmländska mått kanske inte världens bästa, men ändå tillräckligt bra för min nuvarande teknik. Eller snarare bristen på densamma. Bristen på styrka i överkroppen är mest uppenbar. Jag orkar inte ta ut rörelserna ordentligt. Balansen är sådär i alla fall bättre än de som aldrig stått på skidor innan. Svan och Kalla hade nog skattat dock, inte minst när det gäller min utrustning. Trots dessa faktorer upplever jag att just detta är meningen med att det ska vara vinter! Längdåkning. Det är 5 grader kallt men jag hade gott kunnat ha hälften av de kläder jag valde att ta på mig.(när man cyklar är -5 grader kallt, jäkligt kallt) Människor på skidor som jag möter, ser lyckliga ut och ler. Jag ler. Trots att pulsen sticker iväg. Jag älskar att låta kroppen jobba. Borta är frustrationen från gångna veckan. Jag kan inte tänka på jobb, för då ramlar jag.


Nu vill jag att det ska vara vinter lite till, så att jag kan åka mer skidor. Kan det inte komma lite mer snö?




Nu vill jag att det ska vara vinter lite till, så att jag kan åka mer skidor. Kan det inte komma lite mer snö?