torsdag 28 april 2016

Test av EM banan!

Igår drog Mackan och jag vårt pick och pack till Husqvarna för ett första test av kommande EM-bana. Vi möttes av kyligt väder och några snöflingor, men som tröst också vitsippor nästan precis överallt. Körde först ett rekarvarv, där vi körde vissa partier flera gånger och testade olika spår. Det tog nästan en timme. Jag tycker att det är bra att köra banan sektionsvis i lugn och ro utan stress och banan är så pass krävande med alla höjdmeter att man inte vill trötta ut sig genom att mata en massa varv dagarna innan själva tävlingen. Det är också grymt att få lite råd av någon som är snabb utför, som Mackan. Jag gillar verkligen banan, den är varierad, extremt fysiskt krävande och samtidigt ljuvligt vacker. Klättringarna är långa och branta, åtminstone tre av dem. Jag analyserade det till ca 250 höjdmeter per varv, och då är varvet inte mer än strax under 4 km. Det finns även en hel del tekniska partier, som är kluriga, men inte så extremsvåra som de kan vara på tex.världscuperna nu förtiden. Inget parti är av typen "om jag kör här och och missar så skadar jag mig ordentligt". Är man snabb utför så kan man tjäna en massa tid där och om man är snabb uppför kommer man tjäna tid där. Är man båda kommer man kunna köra väldigt snabbt. Rättvis bana alltså!


Mackan med sin nya Haibike. Han var grymt nöjd med den, men tyckte det var väl mycket klättring för hans smak. Men han är ju också downhillkille.

Bild från blommande kördbärsträd i Götet. Lite vårkänsla i alla fall, trots kylan!

tisdag 26 april 2016

Vårväntan..


Skulle ha skrivit om tävlingen igår men var för trött och hade fullt upp med att fixa annat, bland annat beklaga mig över att det inte är vår. Det är ju svinkallt!!
Söndagens kylsagna XCO lopp resulterade i en 6:e plats, Placeringsmässigt inte så mycket att klaga på, men jag är  missnöjd med hur känslan var. Pulsen var låg och det kändes som om jag körde på varenda sten och rot på banan. Detta gjorde mig frustrerad och spänd, vilket i sin tur gjorde körningen ännu sämre.
Efter lite analyserande av tider har jag dragit slutsatsen att jag hade en grymt dålig dag både mentalt och och fysiskt. Ok, jag inte den bästa när det är platt och mycket stök och bök, men som exempel: jag var en hel minut långsammare på det sista tekniska partiet jämfört med tempot dagen innan. Och då hoppade jag av på fler ställen på tempot. Jag var även, som snabbast, 20 sekunder långsammare på ett gräsparti svagt uppför jämfört med dagen innan. Då vi tränade på de tekniska delarna, fick jag till dem riktigt bra och kände att jag hade kontroll, men på tävlingen var det som om jag tappade allt. I bland blir det så och jag antar att det bara är att gå vidare. Vissa dagar har man bra flyt och andra inte.

Hur som helst, 18 UCI poäng inbringades och det ska blir intressant att se hur Sverige ligger till nu på OS rankingen, efter att Jenny blivit 9:a (100p) och Alexandra blivit 20:e (66p) i världscupen. Totalt 184 poäng till Sverige denna helg alltså, inte dumt.



lördag 23 april 2016

Tråkigt och roligt på samma gång!


De flesta som läser min blogg vet nog hur mycket musik betyder för mig. Därför börjar jag med det tråkiga (som i och för sig alla vet redan): Den lille mannen med gitarren har gått bort, helt oväntat. En stor idol för mig med musik som följt mig mer eller mindre sen jag var 10 år gammal. Jag hade turen att se Prince live 2011 i Slottskogen och fick vara med om en helt magisk kväll. För att kunna se spelningen tackade jag nej till att köra Cykelvasan, ett val jag aldrig ångrat för en enda sekund och ännu mindre idag. Det var dock en del cykelfolk som tyckte det var konstigt. Cykel är det mycket av i mitt liv, men det är en hel del annat som det också är mycket av. 2013 såg jag honom igen i Stockholm och fick då en helt annan typ av spelning, med mestadels nya låtar. Lika bra rent musikmässigt och showmässigt, men inte lika magisk stämning som i Göteborg. Blev grymt ledsen när jag hörde det och trodde först att det var nån slags trick. Man vet ju aldrig, det ryktas ju att både Elvis och Michael Jackson fortfarande lever. Vad man däremot kan vara helt säker på är att viss musik aldrig dör, trots att deras skapare oftast dör alldeles för tidigt. 
Vill ni se mitt favorit liveframträdande, har jag lagt upp det på facebook, mitt tips: se det!

Nu till det roliga: Jag är uttagen i B-truppen till EM i Cross Country i Husqvarna om två veckor! Det är självklart en stor ära att få representera Sverige i ett mästerskap på hemmaplan, dessutom vet jag att arrangörerna lagt ner själ och hjärta i att göra ett fantastiskt mästerskapsevenemang. Det känns roligt och samtidigt lite läskigt, det är ju inte direkt några långsamma cyklister jag får tävla mot i elitklassen. Är också något förvånad över att jag är uttagen, det har inte varit något jag lagt upp säsongen efter, eftersom jag inte trott att jag skulle bli uttagen och att det skulle vara svårt att klara de kriterier som satts upp. Men när jag nu blev det, ser jag det som en stor bonus. Tävlingarna utomlands nu under våren har ju gått bra, mycket bättre än jag förväntat. Min första tanke som flög genom huvudet, när jag fick höra att jag blivit uttagen var, -men jag ska ju titta på EM.. Min plan var att köra Lidingömtb och sedan stanna till i Husqvarna och kolla på söndagens tävlingar. Nu fick jag planera om lite, fast det var ju ett högst positivt problem förståss. Så här 2 veckor innan är det svårt att göra nån slags formtoppning så jag fokuserar på att öva in banan ordentligt i lugn och ro, jobba igenom de tekniska momenten ordentligt och försöka bibehålla den form som jag har.

Idag har det körts Tempolopp i Darbu i Norge, tanken var att köra det för att skrämma igång kroppen inför morgonens XC-lopp. Jag blev 5:a och är väl varken nöjd eller missnöjd med det. Jag gjorde en lite missbedömning och trodde man skulle hinna att köra hela banan i pausen. Det visade sig vara andra som tänkt likadant och det var fullt med folk i alla åldrar som som körde. Det blev köer och stopp på de tekniska partierna, folk stod mitt i banan och det gick väldigt långsamt att ta sig fram. Så långsamt att när jag kom till det parti som verkligen var tekniskt (i slutet), stängde banan och jag kunde inte köra det. Jag får givetvis skylla mig själv då jag missbedömt tiden. Det hela innebar att jag inte hade nån koll på sista biten under tävlingen, mer än att det var tre stenkistor, svängar och sten/rotpartier uppför och nedför. Hoppade av och sprang över stenkistorna, liksom på många andra ställen i det tekniska områdena, då jag kom helt fel hela tiden. Det kändes inget vidare att köra med de förutsättningarna, men jag tog mig i alla fall i mål. Efter tävlingen åkte jag tillbaka och körde momenten bit för bit, tog mig igenom stenkistorna och de andra tekniska partierna några gånger. Blev bra mycket bättre och roligare att köra efter det. 


Det är kyligt här och kom både snö och hagel, hoppas på lite varmare väder i morgon. Det är även dyrt. Två vatten kostade 90 spänn... häpp, hoppas man blir snabb av det.       

onsdag 20 april 2016

4 timmar, lite vilse, lite annat!


I går var en bra dag. Det var ett tag sen jag fick in ett träningspass på över 3 timmar, på grund av alla tävlingar och jobb den senaste tiden, men nu var det dags! Tyckte att jag prickade in det bra, då jag dels var ledig från alla mina tre jobb och det dels var sol. Distans i sol är ju bra mycket trevligare än distans i regn. Körde asfalten ut mot Jonsered och sedan upp över Härkeshult och in på Bohusleden. Eller var det Vildmarksleden? Jag blandar alltid i hop dem... Stigen var fin och fixad i början, men sen svängde jag vänster istället för höger i ett vägskäl och kom på en helt annan stig som var ok, men väldigt lerig. Hade ingen aning var jag var, men kom plötsligt ut på en asfaltväg. och det visade sig att jag hamnat i Tahult. Tänkte att jag skulle hitta en fin stig tillbaka till leden jag planerat att åka, och tog en som såg fin ut. Den var fin i några km, tills den började se ut som på bilden ovan. Mer som en bäck. Till slut fanns det ingen stig alls, så det blev riktig offroad. Gick lite, eftersom det kändes som ett nederlag att behöva vända. Hade lite tur för efter inte allt för lång vandring kom jag till en stig, Vildmarksleden! Fast jag skulle ju köra långt, så det var väl en fin extrasväng. Från Kåsjön in mot Skatås var stigen riktigt bra, inte alls så blöt som det andra. Kör allt för sällan där. Får bli mer av det framöver tror jag. Kom tillbaka hem, på nästan exakt 4 timmar, efter lite påskarvning genom Slottsskogen.
Resten av dagen ägnades åt balkongodlingen. Nu har jag sått och hoppas det ska komma upp nåt snart. Hur min odlarkarriär kommer att gå återstår att se, fortsättning följer!

I helgen är det dax att räjsa i Norge. Norska Cupen går i Darbu utanför Oslo. Ska bli grymt skoj!

Här hemma planerar jag att bygga ett gap och ett mindre hopp nånstans i skogen. Jag behöver nämligen träna på sånt. Är det nån som vill hjälpa mig? Jag är nybörjare på hoppbyggeri och skulle behöva lite support. Säg till is å fall.  

måndag 18 april 2016

Att bättra sig...

Har köpt tomat- och sockerärtsfrön jag tänkte försöka odla på balkongen. Mackan var skeptisk till att det skulle bli nån skörd och köpte färdiga plantor. Vi får väl se vem som lyckas bäst.


För utom det är jag trött, men glad.
Trött för att jag tränat, kört 10 minuters intervaller och avslutande 30sek spurter. Gick halvbra, inte riktigt som jag tänkt rent kraftmässigt, men ändå, det gick. På kvällen blev det lite rehabstyrka. Var ett besök på Sportrehab i förmiddags och fick min rygg kollad av en sjukgymnast. Har nån konstig smärta när jag vrider mig. Fick lite behandling och troligen beror på att en av diskarna är lite irriterade, vilket i sin tur gör att musklerna omkring är spända. Tänker att det är lika bra att försöka ta i tu med det innan det blir något allvarligare.

Glad är jag för idag är det två organisationer som valt att bättra sig. Först Göteborgsgirot, som satsar mycket på landsvägssidan i år och ska anordna ett GP mitt inne i centrala Göteborg med tävlingar för både Herrar och damer. Jag blev mäkta besviken när jag först läste inbjudan och fördelningen av prispengarna, den var skev. Gillar verkligen inte att gnälla men kände att jag störde mig så pass mycket på det så jag mailade dem, (efter viss pepp, från Öijer) och frågade varför man valt att göra som man gjort. Tydligen var jag inte ensam om det för på eftermiddagen kom ett nytt mail där det stod att man funderat över det hela och bestämt att prispengarna skulle vara lika och gett lika mycket till bägge klasserna. Jag tycker det är bra när man tar till sig kritiken man får och ändrar det. Alla kan göra fel eller inte tänka sig för och rättar man till det är det ju grymt bra. En eloge till Girot. Nu hoppas jag att massor av både damer och herrar som tävlar i landsväg anmäler sig, det är en hel del pengar som står på spel!                

Den andra organisationen som valt att bättra sig är Vasaloppet. De har nämligen, efter flera års påstötningar bestämt att damerna ska få egen start på cykelvasan. Det ska bli jättespännade att se hur damernas lopp utvecklas med denna förändring. Blir det taktikkörning och rävspel, eller kommer någon att dra ifrån redan från start och alla köra en och en? Enda problemet för min egen del är att jag är så grymt morgontrött, och damernas lopp kommer att starta redan 07.30. Får väl ställa om min dygnsrytm nån vecka innan eller nåt.

Dessa två förändringar tycker jag är två goda exempel på att man faktiskt kan bättra sig, tänka till, göra om. Cyklesporten är inte känd för att vara eller ha varit den mest jämställda sporten, men jag upplever att de senaste kanske två åren har det gått framåt och man har blivit mer medveten och villig att förändra och göra den mer jämställd. Snabbt på vissa håll, men även långsammare än vad man kanske önskat inom andra områden, men ändå ofta -åt rätt håll. Jag tror det är därför man reagerar som man gör när man hittar saker som man upplever vara ett steg tillbaka eller stiltje. Nu går vi framåt igen, bra!

Själv har jag fullt med saker jag är medveten om att jag behöver förbättra. Men mer om det i kommande inlägg.



fredag 15 april 2016

Bra dag + bilder från Valongo


Igår var en typiskt bra dag! Inget regn fast det skulle regna enligt väderprognos, 3 timmars arbetsdag (räcker väl?), monarkpass innan jobbet + lite enduroträning på kvällen.

Må monarken blev det några 1:or, eller 10 st rättare sagt. Hann inte fler för att jag skulle till jobbet och hade nog inte orkat många fler på den belastningen heller för den delen. På 50 minuter kan man få till ett riktigt effektivt träningspass på monarken, det är bra det!

På kvällen tog jag och mackan en fin tur i Änggården och jag med nya Haibike Q.AM 7.10. Riktigt kul med lite mer slaglängd, men jag är rätt ovan och behöver lära mig att köra på ett annat sätt. Dessutom är det höj- och sänkbar sadelstolpe, en riktigt bra grej. Cykeln funkar faktiskt att köra rätt bra uppför med också, men man blir lite flåsigare. Bra för mitt flås + att jag får bra utförkörningsträning!

Lite bilder från tävlingen i Valongo, Tagna av Eduardo Campo.   







måndag 11 april 2016

Vinst i Valongo!



Där satt den! Grymt nöjd med gårdagens seger i Valongo. En C1:a ger en hel del poäng om man vinner.

Efter provkörning i lördags kunde vi konstatera att banan i Valongo var grymt krävande. Inte en platt meter, utan antingen uppför eller utför. Ingen av backarna var så vansinnigt långa egentligen men branta, så branta att man ofta fick gå på lättaste växeln och det var svårt att provköra och hålla igen. Att ta sig uppför backarna krävde helt enkelt att man tog i. Vädret var kanon under lördagen men på söndagen vaknade vi till misärväder, ösregn och blåst. Just då ville jag gärna ligga kvar under täcket några timmar till. Dessutom hade jag lyckats glömma mina regnkläder trots att jag sett att prognosen var regn. Dåligt av mig, när jag cykelcrossat i regn hela vintern och det då varit det allra första som packas ned i väskan!

Vi hade dock lite tur och regnet övergick i skurar och faktiskt lite sol och det kom "bara" en endaste störtskur under uppvärmningen. Jag blev inte så blöt. Det var ett 30-tal damer på startlinjen + en hög juniorer. Det är alltid lite spännande när man inte har någon aning om hur man står sig mot de andra. Det enda jag visste var att jag var rankad som 4:e bästa på världsrankingen av dem som var med. Det blev att känna av lite på första varvet. Kommissarien hade bestämt att vi skulle köra hela 5 varv, vilket var helt klart ett varv för mycket. (Endast 4 cyklister gick i mål på en tävlingstid under 2 timmar).

Starten gick och jag hade bestämt mig för att försöka hänga med täten i startbacken, det gick bra och lade mig sen 4:a -5:a. Jag tyckte faktiskt att det gick lite väl långsamt, men då banan var jobbig höll jag mig lugn. Någon vurpade i en teknisk utförslöpa och jag var uppe på 3:je plats. Inför varvningen hade jag och en till fått en liten lucka ned till övriga. Låg bakom och tänkte att här ligger jag bra, hade tänkt hålla mig även på varv 2, men plötsligt i en backe som var för hal att cykla uppför klev jag bara om ledande dam. Ja, jag får väl ligga först ett tag då, tänkte jag och körde. I en utförslöpa märkte jag att hon inte längre låg på mitt hjul. Fortsatte att tugga på. 20 sekunders lucka inför varv 3 och 50 inför varv 4. Försökte hålla jämt tempo, men var också lite rädd för att krokna, detta var en typiskt sådan bana något sådant skulle kunna inträffa. Inför sista varvet sa Mackan att jag var 1.50 före. Jag var tvungen att fråga en gång till om det verkligen stämde. Trodde inte det var sant. Safeade en hel del på sista varvet och tänkte att det inte gjorde något om jag tappade en del. Det visade sig dock att jag gjorde tvärt om, jag fortsatte att dra ifrån och vann med 2 minuter och 45 sekunder.
Jag fattar fortfarande inte riktigt hur det kunde ske, men man behöver inte alltid förstå allting.

Jag tror främst att det var en bana och ett underlag som passade mig extremt bra med branta, tungkörda backar och ganska långsamma trixiga, leriga utförslöpor.

Nu är vi på väg hem och har en paus på Köpenhamns flygplats. Snart snart hemma!

Nästa helg blir tävlingsfri och jag ska försöka träna lite och ta hand om kroppen med sjukgymnastbesök bland annat. Det blir lätt lite mindre träning när man reser och räjsar så mycket. Då behövs några dagar emellanåt med med strukturerad träning för att man inte ska tappa alt.
       
Ser fram mot vårvädret jag hört talas om i Sverige!

onsdag 6 april 2016

Serbien-Vallby-Hemma!


Foto: Stanislav Damjanovic
Hemma igen från Serbien. Fick till ett riktigt bra shorttrackrace i söndags, men blev trots det "bara" 4:a på den etappen. Det var bra för att jag, låg med i spets i 11 varv av 12.  Piggare och mer klipp i benen än dagen innan. Förra veckan orkade jag i 6 varv innan jag fick släppa. Nu klämde jag mig fram och hade vassare armbågar, annars brukar jag vara lite för snäll. Banan var lite väl lättåkt och platt för att man hur som helst skulle kunna åka ifrån någon. Det som avgjorde denna gång var istället att Alice, som vann, fick Jovana att göra ett litet misstag i en 180 graderskurva genom att själv stanna upp lite i den. Ett smart drag. Det var 4 som låg tätt i n i mål och jag rullade in som 4:a. Målet var att behålla 3 djeplatsen i totalen och inkassera 60 poäng till rankingen, så då gjorde det inte så mycket eftersom det bara blev några sekunder från segern, även om en pallplats givetvis hade varit roligt! Så 3:a denna helg.

Tog svängen över Österlen och mamma och pappa, genom att flyga direkt Belgrad-Malmö. Stannade där några dagar och är nu hemma igen i Götet. Jobbar idag och imorgon på Gamla Ullevi och Stadsteatern och åker på fredag eftermiddag till Portugal, för att köra ett race där på söndag. Nästa helg blir välbehövligt tävlingsfri, men med jobb istället. Är lite mosig, men benen känns faktiskt bra. Ryggen är dock lite ledsen, inget som känns när jag cyklar men när jag vrider på mig. Min universallösning för alla ryggproblem är ju annars "Skorpionen" ( stå i brygga och göra benlyft) och den har jag inte hunnit göra på ett tag, så det kanske är det? Vem vet?   

Österlen var fint och bjöd på fantastiskt vårväder, med 17-18 grader som varmast. Var ute och cyklade med massa kläder och höll på att stanna och plocka av mig benvärmarna, så varmt var det. 





lördag 2 april 2016

Etapp 2 -3:a


Etapp 2 avklarad. Det blev återigen en 3:e plats. Hängde med tätduon lite längre denna gången jämfört med förra gången, men tappade mer mot slutet istället. Jag upplevde det som en tung dag utan så mycket pang i benen som önskat och stundtals tung andning, är dock nöjd över att behålla 3:e platsen i sammandraget. Jag tror helt klart pollenexplosionen spelar in för segkänslan, har varit med om det tidigare vårar. Har börjat knapra allergimedicin, men det brukar ta några dagar innan det ger full effekt. 
Det är uppenbarligen inte bara jag som blir trött av race, även mekanikern chauffören är utmattad av dagens övningar. Somnade i stolen vid kaffeintaget. Kungligt! 

Nu laddar jag för ytterligare ett Ghetto race i morgon! Blir skoj!





 NoviSads Playa är riktigt fin. I bakgrunden den återuppbygnda bron som bland mycket annat förstördes under bombningar av staden 1999..

 Mackan hittade ett båtvarv han tänkte köpa...
Jag hittade ett hus "för den händige"

fredag 1 april 2016

3:a på upphill och pollen!


Jäpp! 25 grader varmt här i Serbien, förra veckan var det 6 grader innan första etappen, ganska stor skillnad. Skönt, men innebär även att min kropp gått från kallt och inte alls mycket pollen till varmt och väldigt mycket pollen. Nu tror jag kanske inte att man kan "vänja" sig vid pollen, men det blev en smärre chock för kropstackarn att plötsligt få köra hårt i denna miljö, så efter vårt korta race idag.  var det förutom sedvanlig tempohosta, kliande ögon och täppt, kliande näsa. Nu känns det dock ok igen efter lite allergimedicin. Loppet gick bra idag tycker jag. Förra veckan var det lite blött i backen och idag var det nästan snustorrt. Körde 47 sekunder snabbare på exakt samma strecka, vilket räckte till en 3:dje plats. 1:an och 2:an från förra helgen körde dock ännu snabbare, och är nu en bit före mig inför morgondagen. Det blev även tävlingsinvigning av nya Greeden, den skötte sig bra tycker jag. Känns grymt snabb och lättmanövrerad. Kan absolut inte skylla på materialet!
Kändes riktigt jobbigt idag och pulsen var högre. Men så gick det ju också snabbare. Tempo är verkligen att lida.  
  
Serbien har förresten en nationaldräkt -mysbyxan och liten väska med axelrem. Det är väldigt många, som har mysbyxor på sig oavsett ålder och kön. Det verkar som om mysbyxa är mer en vardagsbyxa här än en byxa man har när man skrotar hemma. Mysko.

I morgon är det återigen det superkorta point-to- point racet. Undrar hur mycket snabbare det kommer gå när det är torrt. Vi får se.