torsdag 30 juni 2016

Bongiorno Italia!

Japp. Nu är jag här! En roadtrip och 1 och en halv dag i bil senare och jag hamnade i Livigno. Ett av mina favoritställen!
Ni vet när man reser själv och har cyklarna, radio på tyska och GPS-rösten som sällskap. Då är man ganska nöjd när GPS-rösten säger: "You have reached your destination". Resan ned gick bra, jag har inga problem med att resa själv. Stannade till hos Thule i Malmö för att hämta upp ett cykelställ, som de monterade åt mig på 1 minut och sedan bar det av nedåt. Blev tyvärr fast i megakö i Danmark på det där stället efter Köpenhamn där de haft vägarbete i ungefär 10 år nu (vad gör de?!), Sen flöt det på bra, förutom två större köer i Tyskland. Man blir rätt mosig efter så lång tid i bil. Nästan lite Jet-lag känsla.
Riktigt lugn träning igår blev det, benen kändes inget vidare efter resan. Det blev en djur och kafferunda kan man säga. Det finns många djur här i Livigno att hälsa på Så med risk att hamna under kategorin djurbloggar, kommer det publiceras en hel del djur. Bara så ni vet. Här kommer två!
Ungefär världens sötaste. Ett litet Åsneföl!


Kossor har det bra här. Äter och vilar och kollar in dumma cyklister.

Gissa om jag blev glad när det första som hände när jag kom till Livigno var att tre stenbockar kom klivande precis utanför blien. Jag var pigg nog att stanna, kuta ur bilen och slita fram mobilen och knäppa några bilder. För är det något jag viljat fånga på bild så är det stenbock. Jag har sett den några gånger här, men då har den varit för långt bort eller försvunnit innan jag hunnit samla tankarna över vad som ska göras. Stenbocken är en skygg liten figur som lever högt upp i bergen på otillgängliga, steniga platser. Ibland kommer den dock ned på lägre höjd för att leta mat. För ca 100-150 år sedan var den nästan utrotad, det fanns bara ca 30 exemplar kvar i Alperna, men efter att ha skyddat den, har den återhämtat sig och finns nu ca 30 000. Marmottan har också funnits på listan, men den har jag lyckats få på bild tidigare. Man skulle ha en ordentlig kamera, men det är ju å andra sidan svårt att släppa med sig på träningsrundorna. Det är ju oftast då man hittar något intressant.


I dag spåddes det regn, så jag laddade med regnkläder inför dagens pass, vilket var helt onödigt. Inte en droppe regnade det. Nu regnar det dock. Lite svårt att förutspå vädret här ofta stämmer inte prognoserna alls. Idag kände jag mig förvånansvärt pigg i benen. Körde en rekarrunda på lederna runt dalarna och avslutade med klättringen upp till Passo d´Eira och en bana i Mottolino bikepark ned. Fick dock köra försiktigt, då min gaffel kändes konstig och dämpade knapt. Det ska tydligen vara mindre luft på högre höjd, får testa att ta ur lite luft.






Finns en del drop man kan öva på i Mottolino Bikepark. Tänkte testa det här höga när jag har knäskydden på mig. Nej jag bara skojade, får vara superglad om jag klarar det allra minsta av dessa fyra.



söndag 26 juni 2016

Bossig Midsommar!


En bossig och klibbig midsommar. Mackan i Frankrike på mekuppdrag för landslaget och jag hemma. Det brukar vara jag som är borta. På ett sätt känns det lite, ska vi säga "bortkastat", eftersom jag ändå inte är så traditionell av mig med midsommarstänger, nubbe och sånt. Jag kan lika gärna ha midsommar, jul eller påsk nån annanstans. Men det är ju skönt att vara hemma i lugn och ro med. Själva midsommarafton firades med cykeltur i Sandsjöbackaområdet (körde lite vilse) och på kvällen middag hemma hos Catarina och Dick. Grymt bra.
Midsommardagen gick i Bossens tecken. Bruce på Ullevi och över 60 000 besökare. Brukar oftast inte orka kolla på konserterna när jag har jobbat på arenan hela dagen, utan vill helst hem så fort som möjligt, men denna gång fick jag möjligheten och hade orken och gick in en timme. Jag har inte lyssnat på Bruce jättemycket ska erkännas, men han är ju en av de gamla, stora giganterna, så det är kul att uppleva live. Bruce har grym sångröst och är en enormt slipad artist. Det kan inte bli annat än bra även om det blir lite väl mycket munspel och gitarr för min smak.



Och nu ska jag ut och cykla en sväng igen. Det har varit rätt konstigt väder här i Götet hela midsommarhelgen. Det är liksom grått och mulen, men över 20 grader och jättefuktig luft. Nästan som i en regnskog. Jag hade en liten påse öppnade chips i köket (jo, jag skulle testa några rotfruktschips, annars blir det ytterst sällan chips här hemma) och dessa var helt mjuka när jag kom hem på kvällen efter Bruce. Var ute och sprang en kort, långsam sväng igår innan jobbet och blev helt oproportionerligt svettig. Det bara rann om kroppen. Jag gillar i och för sig att svettas när jag tränar, men det var skumt. Vi får se hur det blir idag. 

måndag 20 juni 2016

Järnjungfrur och Långcykling!



Typiskt rolig helg, som inleddes med konsert på Ullevi. Iron Maiden stod för musiken vi stod för biljetterna. Hårdrockskonserter är alltid kul att jobba på, hårdrocksfolket är oftast lugna och trevliga. Och så gillar jag det här med att åldern på besökarna blir så blandad när det är band som lirat i 40 år tillsammans. Från tonåringar till nästan pensionärer. Det är också roligt med den sk hårdrocksutrusningen som ska på inför konserterna. Folk i 50-års åldern i full hårdrocksmundering och tatueringar -bara för att de kan, är ju bara så coolt. Man ska vara sig själv, göra det man gillar helt enkelt.
Vi jobbade utan några större incidenter, någon som blivit lurad på sina biljetter, några som någon stulit biljetter för. Några som "kom på" att de inte ville vara på sittplats när de väl hade scannat biljetterna och gått in som gick ut igen och trodde att de kunde byta till ståplats.

Det är väl egentligen tre saker som man kan råda biljettköpare, och detta kan tydligen aldrig sägas nog många gånger:

1: Köp aldrig biljetter på Blocket av någon okänd och absolut inte biljetter man skriver ut själv (de kan skrivas ut hur många gånger som helst, och bara den som går in först kommer då in på biljetten). Ska du köpa billjett av någon, köp av någon du känner och kan kontakta.

2: Köp enbart förstahandsbiljetter! Dvs säljs de via tex ticketmaster, köp dem då där och inte via någon andrahandssida. Biljetter från en andrahandssida, står i ett helt annat namn än ditt, biljetterna säljs ofta till överpris och om du skulle tex vilja uppgradera dem, så går det inte, eftersom det står fel namn på biljetten.

3: Ha inte biljetterna i bakfickan. Allt för många har det och blir av med biljetterna. Det är en värdehandling. Har du en 1000-lapp i bakfickan så att andra se det? Nej, skulle inte tro det.    

Nog om biljetteriet. 

Det har också cyklats. Lördagens träning blev det fokus på att köra fort, främst på snabba partier istället för uppför, nästan som intervaller fast utför. Jag är nöjd då jag gjorde personbästa med några sekunder på några av mina favoritsträckor i Änggården. Men det är ju lite skillnad när man går in för att köra fort, än att bara köra med halvfokus.

Söndagen bjöd på långtur tillsammans med Mackan, Sara Öberg och Noora. Ett bra distansgäng. Körde nu heela vildmarksleden från Skatås till Hindås och asfalten hem, riktigt grymt. Närmare 5 mil teknisk skogscykling och 4 mil asfalt.Tyckte jag hade hyfsat med krafter fram till slutet, men blev rätt mosig efteråt, Distanskoma eller nåt. Idag känner jag mig dock hyfsat pigg i benen.   



torsdag 16 juni 2016

Styrka, nya brillor och konsten att reta en kund.



Bra gympass igår, fin träningsvärk idag. Körde mest corerelaterad träning, men avslutade med lite marklyft. Det är ju så smart med de där vikterna som är överdimensionerade, så det ser ut som om man lyfter 100 kg istället för 20! Själv trodde jag att jag skulle lyfta 40kg och tänkte att jag måste blivit bra svag de senaste månaderna, för det kändes verkligen görtungt. När vi räknade efter lite noggrannare, visade det sig att det var 60kg på stången. Bra räknat Åsa! Gillar att köra styrketräning, men har svårt att ta mig in när det är fint väder ute. Så bra att det var åska igår på kvällen då.

Här om dagen dök mina nya brillor och lite andra prylar på posten från X-Kross/Sziols, alltid kul med paket! Färgsättningen var en idé om att matcha min cykelcross, vilket visade sig bli riktigt bra. Det är ju alltid svårt att få exakt samma färgskala, men detta är nog så nära man kan komma. Grymt med X--Krosssystemet, där man kan kombinera massa färger i oändlighet och på så sätt matcha sina kläder och/eller sin cykel. Linsen på bilden har faktiskt mest för att den är snygg och för att den passar bra när det är soligt och ljust. För tävling gillar jag mest Orange Mirror eller Clear Mirror. Rekommenderar ett besök på deras hemsida, för mer beskrivningar. 


Har också hunnit med att bli uppretad i veckan, i  en lång historia om hur man som företag på bästa sätt kan reta och frustrera sina kunder. Är det något jag stör mig på är det dålig kundservice!

Det började med en utbetalningsavi som jag ville få insatt på mitt Företagskonto på Nordea, eftersom det är så krångligt att först hämta ut kontanter, som man sen måste gå och sätta in på kontot igen. Inte många banker tar ju kontanter idag, och de som gör det har nästan aldrig öppet och när de har öppet är det lång kö.
Så jag ringde till Nordeas Kundservice och frågade hur jag skulle göra. Fick till svar att det bara var att skicka hela avin på posten i ett brev och skriva det plusgiro som pengarna skulle sättas in till på själva avin. Det lät ju inte så jättesäkert att göra så med en värdehandling, påpekade jag och fick till svar att de minsann fick in tusentals avier på detta sätt, det var inga som helst problem med säkerheten. 
Så jag skickade min avi i ett brev till adressen som angavs. Det gick en vecka, inga pengar på kontot. Mailade kundtjänst och undrade hur lång tid det skulle ta och de bad mig vänta några dagar till. Väntade några dagar, inga pengar på kontot. 
Hörde av mig till kundtjänst igen, som sa att den "nog försvunnit" och att de skulle göra en reklamation. Försvunnit alltså? Hur var det med att det skulle vara så säkert? 
De behövde några uppgifter, som de fick. De bad nån dag senare om en kopia på avin, vilket jag inte hade,eftersom jag skickat iväg den. De svarade att det gick bra ändå och reklamation var påbörjad. 
Bra tänkte jag, så smidigt det gick ändå! 

Väntade några dagar, det kom ett brev på posten från Nordea där det stod att reklamation inte kunde göras, eftersom reklamationen saknade uppgifter. Inte ett ord om vilka uppgifter som saknades. Det är ju lite konstigt när man först haft mailkontakt flera gånger med kundtjänst och sen får ett brev där det står att det inte gick, utan någon vidare instruktion. Det KAN ju vara så att kunden undrar.

Mailade kundtjänst igen och frågade vilka uppgifter de behövde för reklamationen och undrade varför de inte mailat mig om att något saknades. Fick inget svar.

Väntade en vecka, mailade igen med samma fråga. Fick till svar att reklamationsavdelningen var stängd men att de skulle höra av sig på måndag. Det blev måndag, tisdag och onsdag, ingen hörde av sig. 
Mailade och undrade hur de tyckte att det gick att höra av sig till kunden som de lovat och fick till svar att de minsann måste ha en kopia på avin för att göra reklamationen. Jag svarade att det ju inte jättelätt, det är ju den avin som ska reklameras, just för att den skickats iväg och sen FÖRSVUNNIT! Försvunnit= finns inte här, inte där= går alltså inte att ta kopia på! Dessutom sa ni ju att det skulle gå ändå? Fick till svar att "ibland går det".   

Det är ju jättesmart att erbjuda sig att hjälpa kunden, men sen behöva få in sådana uppgifter som kunden rimligen inte kan ha, så att man i slutänden ändå slipper att hjälpa kunden. Och dessutom inte berätta från början hur det går till, att det kanske inte går mm. Nej, under all kritik Nordea. Hade jag inte behövt mitt plusgiro, hade jag inte varit kund hos er.

Nu ska jag ta tag i viktigare saker!

måndag 13 juni 2016

Looping the loop!

   Foto Lina Börjes. Mer bilder här :)

Snustorra skogar igår runt Lida. Till och med surhålet i början på 2:a Loopen, där man alltid annars får hoppa av, gick att cykla igenom i går. Då jäklar är det torrt.

För min del var det årets första långlopp om man bortser från Cypern i februari., där etapperna ändå är över 2 timmar. Var in i det sista osäker på om jag skulle köra eftersom jag varit så trött och sovit dåligt de senaste veckorna. Sista 2 veckorna har jag dock sovit lite bättre och därmed blivit piggare och på bättre humör och har även kunnat träna riktigt bra.
Lida loop är ju ett av de lopp som tagit det här med egen damstart till sig, vilket ska uppmärksammans tycker jag. I år startade alla tävlingsklasser samtidigt, vilket gav ett gediget startfält. Jag lyckades vara snabbast uppför backen i starten, det har nog aldrig hänt innan. Det är dock inte där loppet avgörs, men det är ju alltid kul med en bra start. Vi blev ganska tidigt en grupp på 4 personer, där Jennie Stenerhag gjorde det största jobbet. På slutet av första loopen var vi tre kvar och strax innan varning skruvades tempot upp av Angelica och Jenny i kamp om spurtpriset. Hade inte så mycket att svara med och tänkte att jag kanske inte skulle bränna allt krut just där. Var sen nästan ikapp duon igen efter spurtpriset, men fick inte riktigt kontakt. Knatade på i min ensamhet. Tyckte att det gick ganska sakta och segt, men höll jämn fart i alla fall. Det är så grymt svårt att veta hur det går när man kör solo så tidigt. Vid andra varvningen fick jag höra att jag var ca 55 sekunder efter Angelica och Jennie var ytterligare ca 3 och en halv minut framför. Fortsatte att knata på och de första herrarna började komma ikapp. Dessa körde dock så pass mycket snabbare att det inte gick att hänga på dem. Med ca 11 km kvar började jag skymta en orange hjälm som kör alldeles ensam. Det är ju svårt att se vem det var, men jag anade att det var den jag ville att det skulle vara. Efter ett tag kom jag i kapp Angelica och fick efter ett tag en lucka. Tänkte att jag inte får krokna, kroknar inte utan ficm lite extra krafter faktiskt och rullade in som 2:a. Grymt nöjd med loppet. 8 minuter snabbare än förra året med, då det också var torrt och jag hade sällskap längre.

Supertack även till Linnéa Angerman som ryckte in som förstklassig langare i sista sekund. Stort tack!

 Foto: Lina Börjes igen :)

Det ingen vet är att jag började dagen med att köra helt fel väg till Lida, GPS:en visade mig ut på landet och jag körde ett tag i cirklar. Kom ca 40 minuter senare än jag planerat och var lite småstressad eftersom det var massa saker jag skulle fixa på plats (och därför planerade jag att vara där tidigt) Dessutom kom jag i sista sekund till starten också eftersom när jag värmt upp och skulle byta till tävlingströja upptäckte att tröjan jag valt hade trasigt blixtlås där framme. Det blev till att nåla om en annan tröja, ingen stor grej egentligen, men är man stressad kan det upplevas som en hög mur man måste över. Tur att Michael på Rideaway var där och fick agera pappa åt mig ett tag. Tack Michael :). Jag har dock varit med om flera gånger att jag presterar bra om jag är stressad innan start, om det typ är grejer som strular, att jag liksom tänder till lite då. Det är ju inte särskilt roligt när man är mitt i det. Men kul när det sen går bra.
Om ni förresten undrar varför jag åker i en "Sverigehjälm" så är det inte för att jag tror att jag är svensk mästare eller nåt. Jag kraschade rätt hårt in i ett träd förra veckan. Det gick rätt så bra med mig, blev mest mörbultad och sur, men värre gick det med min hjälm. Den sprack rätt rejält. En jäkla tur att den satt på huvudet helt enkelt. Tack för din tid hjälmen, vila i frid. I väntan på ny hjälm får jag helt enkelt ha sverigehjälmen då jag inte har någon annan. Men det är väl bättre än ingen alls, eller?

Idag blir en superlugn dag. Har halvsovit till 9.30, ska fixa lite "kontorsgrejer" och mail mm + börja måla en bild som är beställd. Ev blir det lite lätt gym i kväll. Lugna dagar behövs efter hårda dagar helt enkelt!

fredag 10 juni 2016

Hindås tur -retur och sommarlekyr!



Långtur Götet-Hindås-Götet igår. Tog asfalten ut till Jonsered och planen var egentligen att köra till Skatås genom skogen tillbaka därifrån. Fick en ingivelse att svänga åt andra hållet, nämligen åt Hindåshållet. Denna sträcka har tidigare varit väldigt brötig och bitvis inte kul att cykla, därför har jag inte kört den. Nu fick jag för mig att prova. Det visade sig att de fixat till stigen och det var riktigt fint ända ut till Hindås. Något av det bättre jag cyklat i Gbg-området på länge faktiskt. Helt snustorrt och bara ett enda ställe man behövde hoppa av. Vilken bra ingivelse det var!

Fick en tanke om att köra ett Point-to-Point race mellan Hindås och Göteborg. Stigarna hade funkat för detta. Dock fick jag sen veta att en av dem som varit med att fixa till stigarna en person som helst skulle vilja v förbjuda cykling på "sin" stig (men kan inte på grund av allemansrätten), så där grusades de tankarna direkt. Lite synd att denna inställning finns, särskilt när jag mötte totalt 4 personer som vandrade på turen. Man menar att cyklisterna förstör stigarna, men det finns faktiskt en undersökning som visar att mtb-cyklister inte förstör stigar mer än vandrare eller häst/ryttare. Ska se om jag hittar den!
Stigar behöver underhållas oavsett vilka som använder dem. Jag tycker att man kan samsas. Om alla känner sig välkomna på stigarna är också chanserna goda att fler har lust att hjälpa till att hålla dem i gott skick. Kan själv tänka mig utföra stigvård ideellt, men inte om jag sen möts av sura miner och folk som säger sig vilja mörda en (detta har hänt) för att jag cyklar på stigen.

Från Hindås blev det sen asfalt tillbaka till Skatås, där jag körde in för ett kaffestopp vid Bertilssons stuga, Lite sent på turen kanske, men blev så sugen när jag åkte förbi. 3.55 stannade klockan på när jag var hemma, sista 15 minuterna var lite vingliga, så det var väl en optimal längd på träningspasset.
  


Det känns som om kroppen vaknat till liv lite nu, jag känner mig piggare mentalt och i cykelbenen. helgen blir det Lida Loop, det ska bli skoj med långlopp, det var längesen. Jag har tänkt att jag ska se det som träning, men jag vet hur det blir med nummerlapp på cykeln. Det hålls inte igen! 



I förrgår dök även denna present upp på posten! Fredrik Ericsson har skrivit en bok om mtb och lvg-träning. Riktigt kul att få förkovra sig i innehållet när man (förhoppningsvis) ligger i hängmattan i sommar. Fredrik är ju grymt kunnig då det gäller träning och fysiologi, så det är kul att det kommit på pränt. Har bara hunnit bläddra lite i boken ännu och det ser ut att finnas mycket intressant att läsa oavsett om man är ny på det här med cykel eller tycker om att "nerda ner sig" i siffor och diagram. Grymt Fredrik, stort tack! Boken finns förövrigt att beställa här ! En given present till någon cykeltränande vän eller att köpa in för klubbar. 

tisdag 7 juni 2016

Solskenscyklist och nästanbad!



Man skulle vara katt. Äger inget, men kan inta ett hus.

Så lite löpning och så mycket träningsvärk! Sprang ca1 km längre än jag brukar för några dagar sen och lite snabbare. Fick träningsvärk så jag knappt kan gå! Jag är fascinerad. Nån gång ska man väl få slippa känna sig som en klump när man springer igen, hoppas jag.

Vad mer som hänt sen sist? Mycket, men inte att jag har sett Håkan på Ullevi. Är jag den enda i Göteborg som inte var där och som INTE ojjar mig för det? Det känns som det i alla fal. Misstro mig inte, det är inte så att jag är en sån där "Håkanhatare", tvärt om jag gillar det han åstadkommit. Det är bara det att jag inte tilltalas av varken den typen av musik eller sättet att sjunga. Ibland är det mycket som är polariserat, man måste typ ta ställning för eller emot. Gilla eller ogilla. Svart eller vitt. Själv tycker jag att saker även kan vara bara ett "jaha" eller att de kan vara hyfsat eller halvdåligt. Eller att man helt enkelt inte vet vad man tycker.
   
Så jag flydde Göteborgs Håkanhypnos och åkte till Österlen istället. Där var det grönt och fint och varmt. Cyklade och målade huset, bra cykelvägar för landsväg på Österlen, ganska platt, men väldigt lite trafik bitivs och bilisterna kör bra mindre stressigt och aggresivt än i Göteborg. Badade nästan med, 18 grader i havet på Österlen så här års är väldigt varmt. Hindrade mig dock i sista stund när jag kom på att jag skulle få köra i blöta cykelkläder i en mil hem. Hade nog kunnat få skavsår här och där. Smart val Åsa! 

Det är rätt mysigt i Vallby!

Tillbaka i Götet igen och fotosession med Angelica som fotograf och Mackan som extra fotomodell för ett reportage i en tidning. Det var skoj. Hoppas att jag skötte mig. 

I går på självaste Nationaldagen var jag inbjuden till Sävedalens Cykel Grand Prix, trots namnet, inte en tävling, utan ett träningspass på landsväg med tre olika uppmärkta distanser att välja på, den längsta på runt 16 mil. Hade varit skoj att köra den långa versionen, men då jobb på Ullevi hägrade på eftermiddagen fick jag istället köra en kort version på 68 km med ett gäng riktiga cykellegender. Där var bland annat 3 Fåglumcyklister (varav en på Elcykel, fast han fick släppa efter ett tag), Glenn Magnusson och Björn Johansson. Tror aldrig jag kört i en klunga med mer erfarenhet och mil i benen faktiskt. Jag har nog en liten bråkdel av timmar i sadeln jämfört med någon av dessa. Vi körde i ett skönt tempo för mig med crossdäck och det är grymt att köra i en sån grupp som verklingn KAN cykla. Inget vingel, jämn och fin fart rakt igenom, snygg utförskörning och klättring. Gott gäng och trevligt initiativ av Sävedalens Cykel, som jobbat hårt med att få till bra bansträckningar med skyltar i olika färger, högklassig kaffevagn och mat!  





onsdag 1 juni 2016

Peppad efter OS-platsen!

  Bild från Valongo och säsongens höjdpunkt för min del. Seger med 4 minuter! 

Så där! Sverige har fått en OS-plats på damsidan + att självaste Jenny Rissveds har blivit uttagen att köra, grattis Sverige och inte minst, grattis Jenny! Det lyckades till slut och vårt lilla "poänghämtningsprojekt" blev en framgång. Jag gillar när de mål man satt upp nås.

Jag vet att det knorrades från en del håll när poängplockningsplanen blev allmänt känd. Det skulle inte gå, det var för många poäng som behövd håvas in, för kort tid, för få cyklister, fel cyklist och så vidare.
Men är det något som sporrar mig är när folk skakar på huvudet och hävdar att något inte ska gå, när jag själv tror att det visst kan gå, (även om det skulle vara svårt). När det sedan klaras av känner jag som ett litet "tihi" i kroppen.

Personligen har jag hela tiden trott på att det skulle gå att fixa den där åtråvärda platsen, främst för att vi har två grymma cyklister i Jenny och Alexandra. Bra stöttning från olika håll har varit inspirerande för mig som den 3;dje cyklisten. Inte minst Mackan, som agerat mekaniker, Anders Ljungberg, Jenny och Alexandra har gett mig mycket pepp att gör det här. Jag skulle dock aldrig gjort det om jag inte hade älskat att tävla. Är nöjd med min insats, även om jag var väldigt trött och sliten på de sista tävlingarna och kanske inte levde upp till den nivå jag kan prestera på. Det blev dock poäng på alla race jag körde, förutom det i Spanien när vi inte fick med cykeln på planet.

Det är för övrigt mycket i mitt liv som inte skulle ha gått, om man lyssnat och trott på dessa "experter". Här är några roliga, helt sanna exempel:

-Att läsa på högskola och universitet skulle jag inte klara av, jag var ju ordblind och hade dessutom underkänt i engelska och 80% av litteraturen var på engelska. Jag medger att jag slet hårdare än de flesta i början, men jag klarade det, körde bara på två tentor på fem år och fick min magisterexamen i konstvetenskap.
-Mitt företagande var en dålig idé enligt "företagscoach", nu har jag drivit det i 10 år... inte på heltid, men det existerar fortfarande!
-Körkort var inget jag skulle kunna ta, då jag var alldeles för virrig och slarvig, enligt
vissa. Nu klarade jag ju både teorin och uppkörningen på första försöken, så så stort fel kan det ju inte ha varit på mig.
-Springa Maraton skulle gå, det var ju så långt och skulle helt enkelt vara "för jobbigt".
-Det skulle även vara "omöjligt" att cykla på elitnivå, jobba heltid och träna mindre än 20 timmar i veckan, att byta från långlopp till cross county, än mindre (hemska tanke): elitsatsa när man var över 30!

Tänk vad mycket roligt jag hade missat om jag tagit till mig av alla dessa "goda råd" genom åren. Det finns visst någon nytta med att vara en stöning värmlänning.

Summa summarum, omgivningen är full av "knorrare" som tycker det ena och det andra om vad andra gör, oftast för att man gör något de inte kan/vågar göra själva. Använd deras åsikter som bränsle på elden istället för låta dem släcka ned den. Gör din grej så mycket du kan!