Insomnia

Denna helg har präglats av brist på sömn. Tanken var att det skulle bli en helg med hård träning och det hela började bra med två tuffa pass på fredagen och ett 4 timmars pass på lördagen. Det blev kalla ock blöta pass fredagen och lördagen, då det ju börjat töa. Båda dagarna avslutade jag cykelpassen genomblöt och iskall. Gissa om man gillar duschen då? Tanken var att söndagen skulle ägnats åt ett skidpass på förmiddagen och ett cykelpass på eftermiddagen. Det blev dock bara en halvtimme på skidorna sen gav kroppen upp och sa på ett tydligt och bestämt sätt åt mig att sluta.

Anledningen? Två dagar i princip utan sömn. Jag är inte den som sover särskilt mycket och bra. Faktum är att jag lider av sömnstörningar, ganska allvarliga sådana också, enligt sjukvården.
Denna helg var det dock något annat som var orsaken, nämligen vår kära nattklubb som ligger två våningar under oss och vår kära granne som bor rakt under vår lägenhet.

Vi har under lång tid haft problem med nattklubbens ljudnivå på helgerna och i princip varje helg har de spelat så vi blivit störda. Vi vill gärna sova ganska så tidigt på helgerna för att kunna träna. Det är därför mycket frustrerande att behöva vara vaken till kl 02.00,då klubben stänger. Detta har ältats fram och tillbaka och inge förbättring har skett. SURT. Inte nog med detta, grannen under oss fick för sig att det var en utmärkt idé at sjunka karaoke vid midnatt. På högsta volym också. Själv har jag i vanliga fall inga större problem att folk har fest ibland, men efter som vi blir störda varje helg av nattkubben, blir inte toleransnivån särskilt hög.
Så vi låg och vred oss två nätter i rad utan många minuters sömn. En natt då och då är ok, då är det bara segt och jobbigt, TVÅ nätter är inte alls bra. Kroppen känns sjuk. Det går inte att ta i, man har ont lite överallt, magen strejkar och huvudet dunkar. Ingen reaktionsförmåga.

För min del känns det så klart frustrerande att inte kunna köra så som det var tänkt, man har ju ingen tid att förlora och det gäller att planera på bästa sätt för att hinna få med all träning som behövs. Att inte kunna sova för egen del är en sak, men att bli väckt av någon annans musik och oljud varje helg är något helt annat.

Vi hoppas på ändring snart.

ZZZZZZ god natt!

Tidsoptimisten..

Det är kanske ingen bekännelse, men jag ska erkänna, jag är en tidoptimist. Jag tror ofta att jag ska hinna med en massa saker på tex. en helg eller en ledig kväll. Ofta skriver jag upp sakerna som ska hinnas med på en lapp, som sedan ska bockas av. Jag misslyckas nästan alltid. Många gånger tappas lappen bort. På helgerna tror jag också att jag ska ge mig ut på ett träningspass kl. 08.00 på morgonen och sedan ha "hela dagen" på mig att göra de där sakerna som är uppskrivna på lappen. Det händer aldrig. Oftast kommer jag inte iväg förrän vid 10-tiden.

Jag är som sagt medveten om mitt tidsoptimistiska drag . Trots detta blir jag alltid lite besviken för att jag inte hinner med det jag tänkt. Självklart är det saker som är prioriterade och därför i princip alltid blir gjorda och får ta den tid som det var tänkt, tillexempel träning, jobb och mat. Problemet är att jag glömmer att räkna med "mertiden". Saker man gör har ofta en "mertid". Att man tränar 4 timmar betyder inte att man lägger just 4 timmar på det, eftersom det tar tid att klä om, fylla vattenflaskan, duscha etc. om man tränar mellan 9 och 13, betyder inte det att man är redo för allt annat kl 13.05. Om man jobbar mellan 8 och 16.30,är man inte redo att cykla kl 16.45. Och så vidare. Detta tycks inte gå in i skallen på något sätt.

Så här såg tex. onsdagskvällen ut med vad jag tänkt att göra, kontra vad jag verkligen gjorde:

ONSDAG DEN 24/2 TÄNKT GÖRA efter jobbet (som pågick tom 16.30)

1 Bränna den färdigmixade spinningmusiken till CD-skiva.
2 Köra Spinning 90 minuter
3 Ringa syrran.
4 Tvätta ett gigantiskt tvättberg mellan 20 och 23.
5 Laga räkrisotto
6 Skriva i bloggen
7 Titta på OS stafetten herrar
8 Göra kläddesign till ett par byxor
9 Fixa lite med två jobbprojekt
10 Läsa senaste numret av Computer Arts
11 Äta risotton12 Diska

ONSDAG DEN 24/2, VAD JAG VERKLIGEN GJORDE

1 Brände den färdigmixade spinningmusiken till CD-skiva.
2 Körde spinning 90 minuter
3 Tvätta hälften av den gigantiska tvätten (eftersom tvättmedlet tog slut..)
4 Lagade räkrisotton (blev god)
5 Skrev i bloggen
6 Tittade på 1 och en halv stafettsträcka av OS stafetten samtidigt jag åt risotton (GULD och gåshud blev det, helt grymma skidkillar)
7. Mailade en vän.

Jag hann alltså ca hälften av de grejer jag tänkt, trots att jag gjorde vissa saker samtidigt och tvätten ju sköter sig själv. Ändå hade jag fullt upp. Ändå gjorde jag bara en sak jag inte tänkt göra, så det är inte det att jag gör en massa annat.

Målet är att bättra mig, även om jag tror det är bättre att vara tidsoptimistisk än tidsnegativistisk, så länge man klarar saker som att komma i tid till saker som verkligen är viktiga, att sköta sitt jobb mm. Strategin är väl helt enkelt att försöka planera in hälften än vad man tror och vill hinna.

Annars, göra det mañana, som de gör i Spanien. .

Värdig vinnare!

Dagens bronspeng som Anja Pärson erövrade får nog ses som den största bragden av de svenska insatserna. Jag är i alla fall grymt imponerad.

Att ens komma på tanken att bara en dag senare åter ställa sig på startlnjen efter Anjas krasch i sörtloppet är en bragd. Hon måste haft vansinnigt ont och att inte få stora skälvan efter den vurpan tyder på en enorm vilja, mental styrka och vinnarskalle.

Man får ju lätt uppfattningen om att Anja är kaxig som person. Efter att ha sett ett "Inför OS" program om henne har jag dock fått en annan bild. Förutom en otroligt målfokusterad tjej med gott självförtoende såg man här också en helt annan Anja. En tjej som funderar en hel del och som brottas med precis samma dilemman och tankar som oss som tävlar på betydligt lägre nivå.

Tillexempel känslan av veta var man står inom sin idrott, men vara osäker i livet utanför. Att alltid brottas med känslan att man sviker sina vänner och sin familj. Att känna sig självisk när man hela tiden sätter sin träning och sina egna behov i första hand för att man måste det om man nu vill bli bäst i sin idrott.

Man kan ju bara fundera sjäv på hur många födelsedagsfester, bröllop och kräftskivor man tvingats tacka nej till under sina år som elitsatsande cyklist på grund av tävlngar. Eller hur många gånger man tackat nej till en kväll på stan, bara för att man ska upp och träna dagen efter. Eller hur många gånger ens sambo också tvingats gå upp i ottan för att vara med och langa på en tävling i ösregn. Eller hur många semestrar man haft de senaste åren som varit just semestrar och inte träningsläger eller tävlingsresor. Listan kan göras lång.

För mig blev det som en liten tröst att också en världsstjärna som Anja också har dessa tankaroch dilemman, TROTS att hon lever gott på sin sport och har alla tänkvärda resurser som krävs för att utöva den. Jag tror många idrottare dras med samma tankar, kanske något oftare tjejer än killar, då jag upplever att det oftare också ifrågasätts om tjejer/kvinnor väljer att satsa allt på en sport än om en kille/man gör det. I alla fall verkar det vara så på de lägre nivåerna, eller inom de sporter som är svåra för de flesta att leva och tjäna pengar på, tillexempel cykling.

I alla fall: GRATTIS ANJA!!

Guld och spinninginspiration

Idag var en dag full av inspiration! I bland förvånas jag att vissa saker som inte ens är jobbiga, kan tömma en fullständigt på energi, medan man helt plötsligt kan bli full av energi av andra saker. Som instruktör kan man ibland känna att man bara ger och ger av sin energi, för att försöka inspirera andra. Men ofta kan man också verkligen känna att klassdeltagarna ger och fyller på en själv med energi, så man är piggare efter än innan. Idag var en sån dag.
Full klass, så när som på en plats på spinningen. Själv var jag grymt trött i kroppen efter gårdagens långpass och morgonens 2 timmarsträning
Upplägget var intervaller, även om jag inte kör max som instruktör, då jag ju är där för att instruera i första hand, så är ju ett tufft intervallpass mer krävande, men också roligare att instruera. Personligen gillar jag inte att köra för en instruktör som inte själv tar i, utan bara låssas ta i (även om man självkart inte ska köra så man inte kan prata).

Väl inne i salen, sitter alla och trampar för fullt redan. Laddade. Taggade. Vill köra. Vissa dagar kan man liksom känna denna laddning inne i salen redan innan klassen börjar. Ibland växer den fram successivt. Fullt med positiv energi. Vi kör passet och det blir tufft, alla kör tufft. Själv blir jag piggare och piggare under passets gång och borta är de sega benen. Energin tillbaka. Det är otroligt inspirerande och motiverade att instruera folk som verkligen vill träna och som gör sitt bästa. Det är därför jag är instruktör. Så tack alla spinningmänniskor på Worldclass, jag beundrar er!!

Som grädde på moset bänkade vi oss framför tv:n på gymmet inför damernas 10 km lopp. Charlotte Kallas stora chans. Det blev en pirrig avslutning, men OS-guld!!! Och en fullt godkänd insats av Anna Haag. Att se framgångar är också inspirerande och gör att åtminstone jag blir mer sugen på att träna. Och mer träning blir det!

Dubbelt av allt (nästan)..

Idag lyckades jag äntligen få till ett ordentligt distanspass på cykeln. Med ordentligt menar jag ett pass på 4-6 timmar. På Gran Canaria blev det ju en hel del sådana pass, men sen jag kom hem har jag på grund av kylan kört max tre timmar utomhus på cykeln. Min kropp är känslig för kyla, särskult mina luftrör. På en cykel är det också svårt att hålla sig varm så länge när det är 5-10 minusgrader. Händer, fötter och ansikte är svårast att hålla varma, förutom det börjar flaskan med vatten/sportdryck efter bara en halvtimme. Idag tyckte jag att jag löste det på ett bra sätt.

Metoden? Dubblet av allt (nästan i alla fall)! Dubbla strumpor, dubbla varma byxor, dubbla svetttröjor, dubbla vantar. Funkade utmärkt med tunna tävlingshandskar underst och ett par HH tumvantar utanpå, lite klumpigt men varmt. Jag körde också med dubbla flaskor, varav den ena fick sitta i ryggfickan under det yttersta lagret och den andra på cykeln. När flaskan på cykeln frusit så pass mycket att det var omjligt att få ut något ur den var det bara att plocka fram den från ryggen som var härligt tempererad! Sen, när flaska 2 frusit igen, var det bara att byta tillbaka. Detta upprepades 4-5 gånger.

Hur som hellst, när man vill något väldigt mycket, och det egentligen inte ska gå, kommer man ofta fram till lösningar som gör, att man kan göra det man vill alla fall.

Ett annar exempel för min egen del, är den berömda Grodlösningen. I alla fall är den berömd bland min sambo och syster. Bara för att det är så typiskt sak som bara jag skulle komma på att göra. Så här var det: Jag bodde i Kålltorp, var fattig student och hade en TV. TV gick sönder efter ett tag, det var något fel men on/off-knappen. Jag kom fram till, att om man höll knappen nedtryckt på ett speciellt sätt med fingret, så fungerade TV:n. Men så klart ville jag ju inte stå där och hålla hela tiden medan jag tittade på TV. Jag utvecklade det hela genom att ta en sruvmejsel, kila in den vid knappen (vilket var förenat med viss fara, då det slog lite gnistor ibland då man gjorde så). För att slippa hålla i skruvmejseln krävdes en tyngd så att den låg kvar. Jag hade en gråprickig prydnadsgroda i tyg, som var fylld med sand eller något och var ganska tung. Denna visade sig fungera helt perfekt som tyngd. TV:n fungerade!!

Jag reflekterade inte på något sätt att detta sätt att få på TV:n eventuellt skulle kunna uppfattas som konstigt. För mig blev det det normala sättet och jag använde "funktionen" ett bra tag.

Inte förrän min syster, eller om det var Markus, gapflabbade och hånade min fina uppfinning.

Som fattig student hade jag igen lust att lägga pengar på ny TV, men jag ville ju gärna se på TV ibland. För mig var det bara ett mål som skulle uppnås, metoden var oväsentlig.

Samtidigt är jag glad för att ha bidragit till att roa åtminstånde två mänsiskor. Min syster och Markus pratar om denna Grodlösning än idag. Jag hoppas kuna återkomma till fler kreativa lösningar längre fram.

Just nu tinar jag upp efter distanspasset och laddar för kvällens OS-skidskytte. Hoppas på herrarna! Det är alltid inspirerande att titta på andra uthållighetsidrotter, tycker jag. Att det inte gick så bra som man hoppats för damerna, visar hur otroligt svårt det är att få till det när det gäller. Det finns så många exempel, så jaginte kan räkna upp dem här. Skidskyttedamerna var färmodligen otroligt väl förberedda på¨alla olika plan. Träningen upplagd minutiöst för att vara på topp just denna period. Mentalt starka och laddade. Bästa tänkbara utrustning. Bästa team omkring åkarna. Med mera. Det är detta som är tjusningen med idrott tycker jag. Hur bra dessa bitar än är, kan man aldrig vara säker på att vinna. Loppet måste köras. Dagsformen påverkar. Ibland bara rent oflyt. Ibland materialproblem eller en krach vid fel tillfälle. Sån är idrotten och den hade förmodligen inte varit lika kul om det var lättare att förutse saker.

Hemma igen och en "Hjulklapp" från Mavic och Cube

Österlen och Danmarksbesöket avklarat, det som förmodligen kommer att bli sista CX-tävlingen för denna vinter avklarad. Jag ska erkänna, att jag inte trodde det skulle vara så kul att tävla i Cyclo Cross, det var en glad överraskning och jag vill passa på att tacka Biketoyz som gatt lånat ut Cube- cykeln till mig. Utan deras hjälp hade jag aldrig kunnat testa. Nu hoppas jag kunna köra fler tävlingar nästa vinter. Är bara rädd för att jag kommer bli så biten att jag glömmer bort behovet av mental vila från tävlingar under hösten/vintern. Fast å andra sidan, om man nu har drivet och viljan så är det kanske inget problem.


Det var en liten tävling i Danmark, men tävling är ju ändå tävling och jag hade aldrig motiverat mig att köra på det sätt jag gjorde om jag gett mig ut och tränat själv. Det blev ett perfekt högintensivt teknikpass i snön. Vi körde hela 10 varv på en 4-5 min lång bana, mitt mål blev att hålla varvtider på 4.30-4.45, vilket lyckades förutom på första varet, då det var lite cyklister i vägen som man fick parera för. Den andre tjejen som kom till start bröt, då hon tycke det blev för svårt att köra. Inte så konstigt egentligen. Att bara komma på tanken att cykla 10 varv på en 1,5 km slinga, hjälpligt röjd från en halvmeter snö, kan inte ses som särskilt normalt. Inte ens för en cyklist. Men kul var det. Som att sladda runt i mjukglass.


Väl hemkommen från Syd, väntade en överraskning hemma. Hittade en väska full med nya kläder från Mavic och Cube i vardagsrummet. Främst varma överdragskläder, men också lite snygga träningskläder. Då jag kört för ett amerikanskt tradeteam (Subaru-Gray Fisher) de senaste 4 åren har jag garderoben full av kläder just från detta team och deras sponsorer. Snygga kläder, men det ser ju inte så bra ut om jag tävlar och tränar i kläder fulla av reklam för cykelprylar som konkurrerar med de märken jag är sponsrad av nu. Nu har jag i alla fall lite kläder att använda fram tills mina tävlingskläder är klara. Jag har fått äran att designa dem själv och Kalas kommer att hjälpa mig att ta fram dem. Det kommer dock bli svårt att hinna få dem färdiga till första XC-tävlingen, som går av stapeln om mindre än en månad så då kommer dessa kläder väl till pass.

I morgon blir det ett pass längdskidor på förmiddagen och styrketräning/spinning på kvällen. Mitt på dagen ska också 45 min massage och ett jobbmöte hinnas med.

Fortfarande full rulle!

Ny affärsidé: exportera snöskovlar till Dannmark?

Idag mailade jag tävlingsarrangören för Cyclo Cross- tävlingen, jag tänkt köra i helgen utanför Köpenhamn. Anledningen var att jag var rädd för att de fått för mycket snö de senaste dagarna. Mina föräldrar bor nere på Österlen rapporter därifrån sade att man inte gärna gav sig ut på vägar, alla tåg inställda mm. mm. Ett snöoväder på Österlen är inte att leka med. Ingenting binder snön på vidderna och det blåser oftast hårt, vilket gör att det blir drivbildningar på vägarna och att snön "fastnar" runt husen. Då Danmark har liknande terräng, var jag orolig för att racet skulle bli inställt.

Svaret jag fick från Cykelarrangören, var att, jovisst, det blir tävling, men vi får skotta innan.

Sedan: "Förresten, om man kan köpa "sneskovl" (snöskovel) i Sverige vill jag att du hör av dig, alla är nämligen slutsålda här i Danmark".

Ganska roligt svar av en arrangör tycker jag! Jag lovade i alla fall att kolla efter, och han verkade jätteglad och bad mig ta med kvitto om jag hittade 2-4 snöskovlar.

Det är alltså riktig kris i Danmark! Mer snö än någonsin, inget att skotta med. Som entreprenör och egen företagare ser jag genast möjligheter! Exportera fina svenska snöskovlar till Danmark! Se till att tillgodose den tillfälligt höga efterfrågan. Den uppenbara bristen på- och det stora behovet av snöskovlar gör att man inte behöver dumpa priserna heller. En utmärkt idé!

Får se hur jag ska göra med det. Kanske köpa på mig ett 100-tal skovlar och ta med till Danmark och sälja. Eller kanske en webbshop. Fast man får skynda sig innan det börjar töa bort....

I alla fall så ska jag försöka åka till Skåne i morgon. Med tåg. Om det nu går några tåg. Igår var alla tåg mellan Malmö och Ystad inställda på kvällen. Det ska dock inte komma så mycket mer snö. Cykeln ska också med på tåget. Öresundståget tillåter, till skillnad från SJ att man tar med sin cykel på tåget, vilket är bra. Man får visserligen betala en ungdomsbiljett för cykeln (ca 100 kr hade varit värt tycker jag), men det fungerar ju i alla fall. På SJ kan man inte ens polletera en cykel från A till B längre, utan får ta den med frakt eller nåt. (Jag pelleterade förresten en cykel en gång enligt anvisningar för att den skulle komma i tid, cykeln kom fram två dagar EFTER tävlingen, har aldrig riktigt förlåtit SJ för det). Själv har jag några gånger använd flygväskan för cykeln på SJ, det går tydligen bra för då är cykeln en VÄSKA, ingen cykel! Synd bara att väskan blir dubbelt så tung och 3 gånger så otymplig att ta med, jämfört med att ta den lätta tävlingscykeln som den är. Huvudsaken är att det inte är en cykel, verkar SJ tycka.
I alla fall ska det bli roligt att köra ett riktigt snörace. Jag tror faktiskt aldrig jag har tävlat i snö förutom då det var lucia crossen i höstas. Som lera fast vitt typ.
Adios!

Full rulle!

Det har varit en grym helg på, många sätt.

Min syster Ylva kom på besök i fredags och vi passade på att fira en ett par veckor försenad Julafton. Tanken var att jag skulle åkt till henne i Karlstad i julas, men det blev inte så av olika anledningar. På kvällen blev det middag på Bellini, med syrran, Mackan och Magnus. Grymt gott. Lördagen startade med, hm, prinsesstårta till frukost (någon i familjen fyllde år..) Dagen fördrevs med lite styrketräning/löpning och fika/soppa på Bönor & Bagels. Sen var det hej då till syster!

På kvällen begav sig jag och Markus ut till Torslanda för att avnjuta middag/fest hos min före detta kollega och numer vän Björn. En skön tillställning med god mat, dryck, goda människor, annorlunda musik och fantastiska diskussioner om högt och lågt. En skön blandning på folk från diverse bakgrunder, men framförallt avsaknad av låssasmänniskor! (jag kommer att berätta om dessa så kallade låssas människor längre fram i min blogg). Vi hade tänkt en tidig kväll, det blev en tidig morgon istället... Söndagsförmiddagen blev en seg historia, men det var definitivt värt det.
Och det var nog en del av festsällskapet som hade ondare i huvudet än mig av en eller annan orsak.

Söndagen fullbordades med 90 minuter skidåkning. Lite sliten från lördagen, men lyckades ändå få ett tufft träningspass. Att det var 10 minusgrader ute märktes inte, vilket är en av fördelarna med längdåkning.

Kort och gott en fullbordad helg, även om det inte blev något 5 timmars pass på cykeln på grund av kylan. Inte bara kroppen utan även själen behöver få sitt för att må bra, och det här var definitivt en sån helg.

På tal om träning om någon är intresserad, en typisk träningsvecka för mig i Januari/Februari, när allt klaffar planeringsmässigt och det inte är 10 minus ute, se ut så här:
Tid för upp/nedvarvning är medräknad.

Måndag:
-förmiddag: fm låg/medelintesivt pass 65-75% 1-2timmar
-käll: spinning 60 min 70-90% + ev. styrketräning 45-60 min

Tisdag:
-förmiddag: intervaller 2-6 minuter 90-120 min 90-95% av max
-kväll: 30-60 min längdskidor/löpning 80-90%

Onsdag:
spinining 90 min 70-90% +ev styrketräning 45-60 min

Torsdag:
vila eller kort löprunda 30 min

Fredag:
-förmiddag: intervaller mellan 20 sek och 2 minuter, 90-95% 90-120 min
-kväll: styrketräning 45-60 min

Lördag:
"Naturliga intervaller" löpning/skidåkning/cykel 80-95% av 60-150 min

Söndag:
Distans ca 70% 4-5 timmar