onsdag 25 november 2015

Hem från sanden!





















Nu har jag varit långsam att skriva igen, men har haft fullt upp med jobb och annat sen jag kom hem från Koksijde. Tävlingen i sanden var mer episk än någonsin på många olika sätt. Först den rigorösa säkerhetskontrollen för besökarna, för att de ens skulle komma in på området (när får Sverige säkerhetskontroll på cyclocrosstävlingar). Sen fick vi parkera nästan 2 km från banan (inte alls uppskattat av mekanikerna som fick gå långt med sina saker)  Med väder som bjöd på endast några plusgrader, regn, hagel, snöblandat och tidvids lite sol. Riktigt knepigt att välja däck. Det var som jag skrev i förra inlägget väldigt lerigt på gräspartierna och sanden var ännu tyngre än vanligt. I princip hade man kunnat ha en cykel med lerdäck och en med sanddäck och bytt varje halvvarv i depån, då det var mest lera på en a halvan och mest sand på den andra. Själv valde jag Smallbird, vilket var ok, men blev väl slirigt på gräset på sista varvet när det var uppkört.
Jag hade bestämt mig för att det viktiga var att ta ut mig ordentlig och att placeringen inte var så viktigt idag av olika anledningar, bland annat eftersom jag körde jättedåligt här förra året och har svårt när det blir så här mycket sand. Det är dock väldigt svårt att tänka bort, i alla fall för mig som är grymt resultatinriktad, men man får träna även på det. Hur som, starten blev bra, i alla fall  fram till första svängarna då någon vurpade precis framför och mindre kaos uppstod. Hamnade en bit bak, men plockade placeringar på de två sista varven. Var grymt trött i mål så det var ju bra. Ett framsteg var att jag kunde cykla nästan hela det ena långa sandpartiet. Detta har aldrig hänt.
Det började storhagla precis när vi gick i mål så det var bara att så snabbt som möjligt ta sig till husbilen och försöka få upp värmen igen. Det var inte kallt under racet och jag körde ju men långa ben, men så fort man stannar blir man kall direkt. Ignace och hans husbil vad hade man gjort utan dem när förhållandena är som de var? Förmodligen frusit väldigt mycket.

Eftersom vädret var som det var, gav jag mig inte ut och kollade på herrarnas lopp. Ångrar mig i efterhand eftersom min hjälte Sven Nys gjorde sin fantastiska avslutning och första världscupseger på länge. Stor respekt till den mannen! Men är det inte lite för tidigt för honom att lägga av? I cykelvärden är många så snabba att döma när det går lite sämre för någon. Då är "tiden ute", han har "slutat vinna" och bla bla bla. (tyckt av folk som oftast inte har cyklat särskilt hög nivå själva) Därför är det extra kul när någon slår tillbaka och får tyst på förståsigpåarna. Tidningarna i Belgien vänder förstås kappan efter vinden så nu är Nys den störste någonsin. Igen.  

Nog om det, nu ska jag köra intervaller.

Har förresten målat fler maskar om någon är intresserad! Denna är lite större än de tidigare.






lördag 21 november 2015

Storm i sandlådan!


Go kväll! Storm här i Koksjide. Kastvindar och regn. På vägen hit var det två långtradare som bokstavligt talat blåst av vägen. Otäckt, men det såg ut att ha gått bra för förarna. Då förstår ni kanske att det blåser en helt del. 
Det har varit fullt upp idag. Det hela började med att min cykel inte kom med planet igårkväll, så vi fick hämta den på Bryssels flygplats i förmiddags. Att komma in i bagagehallen var inte det lättaste, trots att det "bara var att scanna en kod" som de sa till mig i telefonen. Kanske berodde det på den förhöjda säkerheten, men efter mycket spring till olika instanser ordnade det sig. Efter det hem till Ignace, sätta ihop cykeln packa husbil, åka till Koksjide, köra banan några varv, byta till torra kläder, kaffe, gå på team managers meeting, åka till boende, duscha, och käka middag. Nu fick man äntligen slappa! 

Det blir knepigt med däckval imorgon eftersom det i stort sett kommer att vara antingen sand, eller lera på banan. Testade sanddäcken i två varv och de fungerade grymt på sanden, men sådär i leran (som blev djupare och djupare). Så jag körde två varv med Smallbird med, vilket fungerade riktigt bra när sanden var blöt och lite mer kompakt än vanligt och grymt på resten. Det svåra blir om det torkar upp i sanden men fortfarande är lerigt på gräset (vilket är högst troligt att det kommer att vara). Då får man välja antingen sämre i sanden och bra på gräset, eller bra i anden men kasst på gräset. Vi får se, det blir nog till att köra ett testvarv i morgon och avgöra då.
Hoppas att det slutar blåsa, i dag var det sån motvind på vissa ställen att man stod helt still. Regnet bekommer mig inte, det ser jag snarare som något positivt, men regn och storm på en gång, blir besvärligt och inte minst kallt för mekanikerna och publiken. 

Om ni undrar hur det är här i Belgien, så kan man säga att det är kraftigt förhöjd säkerhet. Bryssels tunnelbana är helt stängd. Tågen går med färre turer. Alla konserter och fotbollsmatcher är inställda. På flygplatsen vakar militär beväpnad med kulsprutor. Passet kontrolleras. På morgondagens tävling kommer alla besökare att muddras och väskor kommer inte in utan att gås igenom. Det är ju tur i oturen att vi tävlar på en militärbas, så det finns gott om militär nära till hands. Jag kan gott leva med de extra kontrollerna och säkerhetspådraget om det ger effekt.      

torsdag 19 november 2015

10 sekunder och träningsvärk.


Tänk att 10 sekunder kan göra en sån skillnad för ett intervallpass! Istället för 70-20 körde jag 70-30 igår, med det enda syftet att klara lite mer belastning på alla intervaller. Jag har tidigare fått vika ned mig efter några intervaller på samma belastning med bara 20 sekunders återhämtning, men med bara 10 sekunder längre vila fixade jag det. Det gäller att ibland lura sig själv på ett finurligt sätt.

Är fascinerad över kaxig man kan känna sig på de första intervallerna (det här går ju alldeles för lätt, jag är ju hur stark som helst) och hur krispig man är i slutet (det-här-var-det-jobbigaste-jag-gjort-i-hela-mitt liv-tror-jag). Monarken är ett enkelt sätt att ta ned sig själv på jorden på bara en timme.

Har för övrigt grym träningsvärk efter nya rehabövningar jag börjat köra för knät. Tänka hur tämligen små förändringar i övningar och nya, förhållandevis "lätta" ger så stor effekt. Nu är det ju inte rehabilitering i vanlig ordning det här, skadan jag har hindrar ju inte mitt tävlande, tränande, det är snarare övningar som på sikt kommer att förbättra för mig. Gillar när det inte är mesigt utan att man får utmana sig själv och kroppen.        

Flyger återigen till Bryssel imorgon, tävling i Koksijde på söndag. Episk sandbana, blir intressant som vanligt.  

måndag 16 november 2015

Banal helgträning och annat jox!

Sällan har tränandet, bloggandet, jobbandet och allt det man gör känts så banalt som denna helg. Samtidigt som just dessa, i det stora hela, banala saker också varit en väg att tänka på något annat. Sent på fredag kväll kom den förvirrande och fruktansvärda informationen om det som hänt i Paris och bara några dagar innan i Beirut. Ogripbart för de flesta normalt funtade människor. Att det kan finnas sådan ondska.. Nu handlar ju inte den här bloggen om politik, men hat föder ju hat och vi som bor på jorden har en hel del problem som behöver lösas om vi nu vill leva kvar på den.


Förutom jobb på Stadsteatern har jag i alla fall tränat på och testat sanddäck som jag tänkt att jag ska köra med i Koksijde i helgen, där banan mestadels består av djup svårcyklad sand. Jag har fått låna ett par däck av Ignace och måste säga att det blev enorm skillnad mot ett par vanliga däck. Man flyter liksom mer ovanpå och cykeln drar inte upp lika mycket sand som med ett par allrounddäck. Blir det blött blir det knepigt att välja mönster dock, eftersom det är helt värdelöst grepp i lera och det är några gräspartier på banan som kan bli riktigt leriga vid regn med.

En utmaning är att hitta mycket sand och även rätt typ av sand som liknar den i Belgien. Sandhammaren på Österlen, där finns till exempel en massa sand men den är för mjuk, finkornig och "rinner" bara. Vi var i Askimsviken, men där var sanden för grovkornig och kompakt och alldeles för lättcyklad. Volleybollplanen på samma plats var bättre, men väldigt kort. Bäst var badet vid Näset där vi till och med kunde få till utförskörning och en sväng. Hoppas få till ett sandpass till innan jag drar till Belgien, men skulle behöva en vecka eller nåt tror jag. 




Dessutom hittade vi det obligatoriska träningsdjuret. Man måste alltid hälsa på ett djur när man är ute och cyklar, annars är inte passet riktigt komplett. Ser ni vilken fin lera hen har och klafsa omkring i? Jag ville cykla där, men kände att hornen var lite väl skräckinjagande... 

Idag har jag varit hos sjukgymnast och fått övningar för mitt knä. Gick bra men blev grymt trött i de muskler vi tränade, så det kanske behövs.

torsdag 12 november 2015

Bara en helt vanlig onsdag...

Hemma i Götet igen!  Igår var det en helt vanlig onsdag i Belgien. Då tittas det på cross. Tydligen hade de höstlov eller något och då även för vuxna, eftersom det såg ut så här på onsdagsracet:


Eller så är det så att är det Crosstävling i närheten då får man automatiskt ledigt..




Banan i Neil var lite speciell. Jag valde att stanna kvar några dagar efter Superprestige bara för att jag ville testa den. Framförallt det upphöjda sandpartiet, men även resten av skråkörning och branterna uppför och utför som jag sett på film. Det visade sig att de ändrat banan nästan helt. Det var mer ett landsvägskriterium med lite gräsparti och några slänter, visserligen svåra och branta, men väldigt kort avsnitt. Resten av banan, typ 2/3 var asfalt och betong, förutom sandpartiet, som i år "bara" var nedsänkt och inte alls lika häftigt. Blev lite besviken eftersom jag ställt in mig på att springa på det där upphöjda. Var denna gång utan support, eftersom Ignace är på träningsläger på Lanzarote. Det blir bra mycket stressigare när man är själv att fixa allt, men det har ju funkat före och funkade nu med, det blir bara lite mer jobb och saker att tänka på.  

Arrangören Golazo verkar fortfarande vara kvar i det gamla 1800-talstänket, som fler och fler går ifrån, tex. att damerna får parkera separat och längre bort jämfört med herrarna som får parkera närmast tävlingsområdet. Vad är problemet??  

Racet gick ok, slutade på 13:e plats, vilket var bättre än jag förväntat mig på den här typen av bana. Det var hela 4 branta slänter att ta sig upp för på det korta gräs/jordpartiet -mycket av och påhopp -bra träning. 4 och 6 varv blir 24 x slänt. Idag har jag träningsvärk i vaderna.
Försökte efter vårt race kolla lite på herrarna, något jag sällan hinner med när jag tävlar själv, men det var ganska lönöst eftersom det var så mycket folk. Jag ville ju självklart kolla in hur de körde på de tekniska partierna, men det ville ju tydligen alla andra med, så jag struntade i det efter ett tag.

I helgen är det tävlingsfritt och istället ska jag försöka att träna lite på sand, om jag hittar någon. Mackan har limmat på sanddäck som jag fått låna av Ignace på ett par hjul. Ska bli kul att se om det blir någon skillnad. Igår var det svinsvårt att köra i sanden eftersom jag hade Rhinodäck, var syfte är att ge maximalt grepp. Dessa gräver ned sig i sanden, vilket gör det nästan omöjligt att cykla. Sanddäcken har istället ett mönster som inte syftar till att gräva ned sig, utan istället "gå ovanpå". Nu beror det väl även på den som cyklar, men som sagt det ska bli roligt att testa.   



 

måndag 9 november 2015

Superprestige Ruddervoorde +turism och diamanter.

In the sand. Foto: Kevin Remmerie


Yo. Här kommer ett allt-i-ett inlägg, eftersom jag inte orkade skriva igår. 
Gårdagens Superprestige i Ruddervoorde gick helt ok. En bra och rolig bana, som var lite småhal och inte alls så torr som jag fått höra att den skulle vara. Man ska helt enkelt inte lita på Belgare när det gäller banbeskrivning, de har andra referenser än oss i norden. Det blev lite smått kaos i starten och cyklar överallt, hamnade en bit bak och fick kriga för att ta mig framåt i fältet. Det gick bra och jag plockade ett par placeringar på varje varv. Hade nästan önskat mig ett varv till, då de precis framför såg lite krokiga ut och jag var på väg i kapp. Men det är ju så långt det är. Sladdade i mål som 17:e. Är ganska nöjd med tanke på början av loppet. 
Det var även idag varmt för årstiden. Vinnaren i herrklassen Pauwels körde flaskställ och kunde därmed dricka under loppet. Såg ingen annan med flaskställ. Kanske var det hans vinnande koncept? Hur som helst inte helt fel för dem som tävlar i en timme. 


Idag började dagen med långfrukost och sen lite morgonrull. Det är svårt när man inte vet vart man ska ta vägen. Rullade på måfå och träffade en kompis. En häst stor som en schäfer. De verkar ha en förkärlek för små hästar här i Belgien. Man ser dem ofta här, men nästan aldrig i Sverige. Åsnor gillar de med verkar det som. Ville ta med mig den hem, kanske den går att ta som specialbagage?

På eftermiddagen blev det en tur in till Antwerpen City. Fick låna spårvagnskort av dem jag hyr rum hos,  riktigt schyst! Gött att de hade spårvagnar här, då känner man ju sig som hemma. Det är inte ofta jag turistar när jag är ute och tävlar, det brukar aldrig finnas tid för det. Man vill ju inte förstöra benen genom att gå en massa dagen innan en tävling och efter åker man oftast hem så fort som möjligt. 
Antwerpen var i alla fall en väldigt trevlig stad. En enorm katedral och gamla fina hus. Givetvis var stora delar av stan med ytterst begränsad trafik. Något man ofta ser i Europeiska städer, men som inte verkar vara något som vi i Sverige vill ta till oss. 
Det fanns fullt av juvelerare i stan. En gata hade i princip bara juvelbutiker. Efter hamnområdet är just diamanthandel en av Antwerpens stora näringar. Intressant, men nån diamantshopping blev det inte för min del den här gången. 
 

Åter till konstiga saker i Beligen, man äter bara macka till lunch i princip. Man vill ju smälta in och så, så jag gick och beställde en macka när jag var hungrig. En baguette med rökt lax såg ju bra ut. Något förvånad fick jag kombin Lax, färskost, gurka och -russin(!) på toppen. En kombi jag aldrig varit med om tidigare. Man lär så länge man lever.   



lördag 7 november 2015

Värmeböljan i Antwerpen.

Chillat i Merksem utanför Antwerpen idag. Cyklat en sväng, gick sådär eftersom jag inte hittade så bra ställen att cykla på. Eller jo, det var fint runt fort van Merksem, men alldeles för kort. Åkte mot hamnen istället, Antvwepen är ju en gammal viktig hamnstad, och faktiskt Europas näst största, men där var inte fint alls så jag vände och åkte hem och då var timmen avklarad i alla fall. Bor just nu på Fiets en Slaap som kort och gott betder "Cykla och Sov". Har bott här två gånger tidigare och trivs bra. Det är billigt, rent och lugnt + att man får god ekologisk/fairtrade frukost med. Mycket bra.

Vädret är oerhört konstigt här just nu. Trots att det är november är det ca 20 grader varmt, men mulet och jättefuktig luft och tidvis regn. Det är lite tropiskt light så att säga.


Jag vet inte så mycket om banan i morgon i Ruddervoorde, mer än att det är mycket gräs. Snabb säger de att den ska vara oavsett väder, fast det var å andra sidan samma person som sa att Koppenbergcross skulle vara torr, så man vet ju inte vad som väntar egentligen. Vad jag däremot vet är att banan i Niel på onsdag är helt galet krävande och teknisk. Ska bli intressant att testa!  

fredag 6 november 2015

Renovering och service!

Sjukgymnastbesök på Idrottsrehab och besiktning av båda knäna igår. Vänsterknät som fått sig en smäll på Koppenbergcross såg bra ut, bara en mindre blödning, menisk och korsband helt utan skador. Högerknät var även det bättre än väntat, troligtvis en lätt inflammerad knäskålssena på grund av våra upphopp för några veckor sedan  i kombination med sk. patellofemoralt smärtsyndrom. Det senare har jag haft i flera år och som inte har påverkat cyklingen, men däremot löpträning och gymträning. Har inte gjort något för att åtgärda det heller utan hållit det i schack på egen hand genom att undvika vissa övningar och inte springa för mycket.

Nu trodde dock sjukgymnasten att det kunde bli betydligt bättre, eftersom man genom rätt typ av träning och övningar kan "träna upp" broskets dämpande funktion. (fungerar ungefär som en tvättsvamp). Så nu ska vi försöka få till ett program för att få det bättre helt enkelt. Det kan dock ta lång tid innan man ser någon förbättring, men jag  försöker träna i gymet året om så det går ju alltid att klämma in några specifika övningar. Det hade hur som helst varit kul att kunna springa mer än idag i framtiden! Kanske en halvmara eller mara igen? Vem vet? Hur som, kroppen behöver renovering och service regelbundet för att hålla länge.

Senare körde vi på gymet:

Idel favoritövningar som marklyft och pull-ups mm, men även lite andra övningar. Vi gav os tex på ringarna: 


 Upp-å ned, lite läskigt faktiskt!



Men ändå barnsligt kul. 



Mackans försök. Lite snett, men annars helt ok. Eller?
Det känns som om Mackan och jag är dem som har roligast i gymet. Vi tar det inte så seriöst, även om det egentligen är seriöst. Men vi kan driva med vad vi gör (eller inte gör), hetsar varandra lite till att försöka tyngre eller annorlunda grejer och garvar när det blir fel eller fult. Många på gymet ser faktiskt inte alls ut att ha kul, vilket är tråkigt för träning bör ju vara kul?! I alla fall om du tränar för att må bra.  

Idag flyger jag tillbaka till Belgien igen och ska bo i Antwerpen i några dagar. Tävlar på Söndag och Onsdag, sen åker jag hem igen. Köper förhoppningsvis lite mer Neuehaus choklad. Det hade kanske varit en bra sponsor?!  


tisdag 3 november 2015

Tillbaka!

Fantastisk publik på Koppenberg Foto: Ultimo Photos

Så, nu är jag tillbaka i Sverige igen efter snabbvisit i Belgienland.
Det var lyxigt denna gång, åkte direktflyg som tog 1.40 till Bryssel och väl där blev jag upphämtad av Ignace och skjutsad hem till honom. På 4 timmar hade jag åkt från Göteborg till Bryssel, suttit i bilkö fram till Ternat och satt ihop cykeln. Lite skillnad mot att åka bil i 14 timmar. Helt klart bättre för kroppen, benen och piggheten.
Lördagens race i Boom, gick riktigt bra. Nisse Albert hade fått till en riktigt bra bana i Tomorrowland och dessutom fixat fantastiskt höstväder. Den var snabb och lite slirig på gräset på sina ställen, hade en hel del asfalt, två sandpartier och även en del stigning + en brant slänt. Hade det varit blött hade den blivit riktigt svår på gräspartierna. Fick en ok start och låg runt 7:a 8:a på första varvet, men blev sen ikappåkt av ett gäng. och halkade ned i fältet. Då det var väldigt tight mellan åkarna, kul att få jaga och att bli jagad hela tiden. Lyckades sedan plocka placeringar igen och rullade i mål som 10:a, inte allt för långt upp till täten. Kändes bra. Jag hade en positiv känsla i kroppen att jag kunde pusha på hela tiden. Fick lite tips av Ignace angående min körning som jag ska försöka följa. Han har koll!

Foto: Marc Van Est

Söndag blev det avfärd till Koppenberg. Om jag bara fick välja en enda tävling till att vinna skulle jag välja Koppenberg. Det är något magiskt med den! Banan är enormt krävande fysiskt och tekniskt. I år var det "torrt" men ändå så halt utför att i princip alla gick omkull nån gång. Ignace berättade att när han cyklade för ca 30-40 år sedan var banan i princip densamma som idag och att de då körde med 25mm däck och 42-klinga. Åkarna var helt klart liite tuffar på den tiden. 
Ignace och hans familj är verkligen fantastiska. Utan dem hade det inte gått att köra så här. Vissa personer har förmågan att få en att känna sig lugn fast man egentligen är stressad, medan andra bara ger en stress och osäkerhet. Ignace är den tidigare typen. Han vet exakt vad som behöver göras, vad som behövs och när. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp jag får!    

Koppenbergcross är inte bara en traditionstyngd, legendarisk klassisk Belgisk cyclocrosstävling, organisationen har även tagit krafttag i att uppmärksamma damernas tävling. De har samma prispengar för både dam- och herrklassen, vilket de är ensamma om i Europa (tror jag) då det gäller C1: tävlingar. Deras satsning har verkligen gett utdelning också på startlinjen fanns 55 i damelit mot 34 i herrelit.
Det hade tillkommit några extra starka cyklister jämfört med gårdagens tävling som valt att vila istället för att tävla. Eftersom banan i Koppenberg är så pass krävande, kanske det hade varit det bästa även för mig då jag var ganska sliten efter lördagsracet, men jag känner att när jag väl tagit mig till Belgien får jag försöka tävla så mycket som går. (Det visade sig även att de som blev de främsta i mål var de som hade vilat dagen innan). Tyckte jag fick en ok start igen, men blev lite trängd i första kurvan. Kunde dock plocka placeringar i den första stigningen upp för Koppenberg, låg ganska bra till. Blev sen lite för ivrig utför och gick omkull på ett halt skråparti och dundrade i ena knät hårt i en stolpe. Det gjorde J***ligt ont och jag hade lite svårt att trampa för fullt i ett varv, tappade placeringar. Efter ett tag domnade smärtan bort och jag kunde köra på hyfsat igen. Krigade mig upp till en 18:e plats, vilket får ses som ok i alla fall. Knät funkade mindre bra när jag kallnat lite, men är idag två dagar senare bara lite svullet så det är nog ingen fara med det!

Vädret igen då, det var 20 grader och strålande sol under tävlingen, kändes varmt, var genomsvettig efter loppet. Då är det ändå 1 november vi talar om! Efter racet gick jag i T-shirt och svettades, skulle det inte vara kallt under crosssäsongen?

Nu är det några dagar hemma med lite jobb och besök hos sjukgymnast (för att kolla det ANDRA knät ironiskt nog..) Sen drar jag till Belgien. Kör i Ruddervoorde och onsdagsrace i Niel.