fredag 29 juni 2012
Glassardag!
Idag har det vilats från cyklingen och det var välbehövligt. Istället har jag fikat några gånger på mina favoritvcaféer i byn, fönstershoppat och läst ut en bok. Har en oläst bok på lager, men tror nog jag ska be käre Mackan att köpa med sig en extra pocket när han kommer på måndag, så man inte blir boklös.
Dessutom har det tvättats och mekats cykel inför morgondagens race i Österrike. Efter ca 2 timmar i solen i linne sved det ganska skönt på axlarna, solen tar rätt styggt uppe i bergen. Och då har jag ändå mycket pigment i min hud.
I morgon kör jag Cross Countryt i Kitzalpbike En cykelfestival, med olika race under flera dagar. Det hade varit kul att vara där och köra tex hillclimben, men nu är jag ju här, så då får det räcka med ett race.
Det ser ut som om det kommer att bli ännu varmare än förra helgens tävling uppemot 30 grader, trots att vi startar så sent som 17,30 så jag kanske ska våga fråga någon om den kan tänka sig att langa dricka till mig i alla fall? Har jag tur så kanske jag känner någon där, annars gillar jag verkligen inte att fråga om hjälp, det känns så framfusigt.
För övrigt är det många cyklister och över huvudtaget mycket idrottare, här för tillfället. Ganska många pro-tourcyklister från diverse team, polska landslaget, polska CCC-teamet med Maja Wloszczowska i spetsten (åh vad Mackan ska bli glad), Tjeckiens junior Mtb team, Bulls-teamet samt gångare, långdistanslöpare och längdskidåkare. Dessutom är det något roddlandsag som slängt i sina roddbåtar i Livigno-sjön och tränar för fullt där. Tyvärr är den iskall, så ramla i vill de nog inte.
Igår råkade jag hamna på en hemsida jag verkligen vill rekommendera: Den heter tranastyrka.se och tar upp och ifrågasätter rön och forskningsrapporter som har med kost, hälsa, idrott och träning att göra. Jag brukar vara skeptiskt till liknande sidor, då det ofta blir lite sektvarning över dem. Särskilt då det gäller sidor om kost, där förespråkare för vissa "dieter" verkar se det som det enda rätta och att man i princip kommer att dö om man skulle äta på något annat sätt. Denna sida känns mer nyanserad, inget av det som författaren skriver om verkar taget ur luften, utan man får fakta och källor presenterat om varför det är på det ena eller det andra sättet. Myter tas död på och han ifrågasätter teorier och metoder. På ett bra och lättbegripligt sätt. Läs och njut!
onsdag 27 juni 2012
Utförskörning, northshore, lerinpackning och isbad!
Min kompis
I måndags blev det ytterligare lite körning i Mottolino Bikpark. Körde några nya spår jag inte provat innan och de var fina. Jag gjorde dock något riktigt klantigt. Jag skulle köra ett enkelt northshore-parti som finns i parken, vilken jag kört flera gånger tidigare utan problem. Åkte, och funderade på något helt annat -och fattar inte hur, men
-ramlar av på det allra bredaste och enklaste stället, säker flera meter brett! Slog mig inte och cykeln höll sig repfri, det var bara det att halva Livignos supercola freeridegäng såg det. Och skrattade gott. De måste gillat när tjejen från stan med sina för stora kläder inte ens klarar av de enklaste grejerna i Bikeparken.
Hmm. inte bra för min image det där..
På vägen upp i liften hittade jag i alla fall en kompis. En myra som tyckte det var kul att åka med på vevpartiet. Försökte få bort den, men den kröp in någonstans till oåtkomlighet.
Nybygge. Åkte inte där..
Mäktig utsikt över byn från liften.
Igår var jag helt slut i kroppen när jag skulle träna och fick korta ned passet till hälften. Det är inte så bra när man blir yr och trött uppe på en stig utan räcken med stup rakt ned på 2200 meters höjd. Tog det säkra före det osäkra och åkte ned långsamt. När jag kom hem kände jag mig helt tom i kroppen och fick ta det lugnt. Om det berodde på höjden eller på vanlig slitenhet vet jag inte. Jag var väldigt hungrig resten av dagen så kanske det var energibrist. Tydligen hjälpte det, för idag kändes kroppen bra och jag slapp både yrsel och väggningskänsla. Blev 4 timmar på mestadels fina vandringsstigar.
Smalt. Funkade sådär med nya styret.
Vacker vy från Valle di Alpisella.
Också idag lyckades jag göra en fantastisk praktvurpa, en klassiker denna gången. Skulle cykla igenom ett lerigt parti, trodde att det skulle funka, men det funkade inte, utan hela jäkla framhjulet försvann och jag landade handlöst i den djupa lerpölen. Eftersom jag precis kört om ett gäng cyklister var det bråttom att snabbt ta sig upp så ingen såg denna gång. Cyklade en bit och hittade där en bäck där jag tänkte att jag kunde tvätta av mig och cykeln det värsta. På ca 2400 meters höjd består de flesta bäckar och sjöar av smältvatten från snö. Och är iskalla. Men det var bara att bita ihop och tvätta sig snabbt. Som tur var var det varmt idag och jag blev snabbt varm. Det sägs ju att isbad ska vara bra för återhämtningen och lerbad för hyn, så man kan ju se det som gratis spa-behandling.
måndag 25 juni 2012
5:a I Lostorf!
I går var jag uppe med tuppen för att ta mig till tävlingen i Schweiziska Lostorf. trots att vi inte startade förrän kl 15.
Det är alltid svårt att beräkna hur lång tid det ska ta att komma fram här uppe i bergen på serpentinvägarna. Det är trafik och vägbyggen som avgör om det går smidigt eller ej. Lite synd var det att jag inte fattade när man kunde köra banan och kom dit en timme för tidigt. Hade varit trevligt att tillbringa den timmen i sängen istället, men det är inte lätt när man inte förstår språket så bra.
Banan bestod av ett kort varv med ca 110 höjdmeters stigning/varv, men eftersom vi skulle köra 7 varv blev det ju inte direkt platt. En ganska lång asfalt backe följt av single track och lite upp och ned inne i skogen med tvära kurvor och några små branter att köra utför. Man hade också byggt hinder som man antingen kunde hoppa eller rulla över. Därefter en klättring igen och sen i princip nedför in till varvnig. Sista kilometern supersnabb på stötigt gräs.
Hade ingen langning och 1 stor flaska på cykeln och några reserv i feedzonen ifall det skulle bli kris. Det var en bit över 25 grader, vilket kändes lite ovant men rätt skönt.
Hade ju tänkt att se tävlingen som träningsrace, men hur lätt är det när man står där på startlinjen?
När starten gick fäpplae jag med ena pedalen och kom iväg dåligt. Det gjorde dock inte så mycket, då det började uppför och var lätt att ta sig förbi. Tog mig upp till en plats runt 10. Första varvet kändes riktigt, riktigt jobbigt. Fick verkligen bita i för att inte tappa farten. Började förvånande nog plocka placeringar efter ett tag vilket stärkte självförtroendet en del. Låg till slut på 5:e plats tillsammans med 4:e tjej med 2:a och 3dje dam inom synhåll. Tänkte att jag skulle ligga med så länge jag orkade, då jag kände att tempot var något för högt för min del. Det gick bra att hänga med fram till sista varvet då jag var helt krispig i benen och tappade farten. Riktigt trött och lite snurrig av värmen blev det svårt att hålla fokus och jag körde lite sämre även i de många svängarna. Men lyckades i alla fall hålla min 5:e plats in i mål, vilket jag är nöjd med. Segrande Sara Koba var långt före oss andra, men upp till 2:an var det bara ungefär 2 minuter, vilket är bra för min del.
Roligt var det att det var en annan svensk tjej med i startfältet, Annika som blev 12:a.
Resultaten hittar ni här!
Vägen tillbaka till Livigno gick bra. Min GPS är dock lite mer som Jack Sparrows kompass nu för tiden. Den visar fel håll.
På vägen till tävlingen visade den 5 mil längre än vad det i själva verket var + att den helt plötsligt visade in mig i en by bredvid motorvägen för att sedan visa mig ut på samma motorväg igen. På hemvägen var det helt plötsligt 10 mil längre än vad det skulle vara. Som tur var visste jag hur man skulle åka och struntade i den.
Väl tillbaka var det helt dött i byn, eftersom Italien spelade EM-fotboll. De vann ju efter straffarna och på Italiensk TV var de såklart helt tokiga.
Idag blir det troligen lite cykling i Bikeparken igen om jag orkar, benen är helstekta efter igår.
Det är alltid svårt att beräkna hur lång tid det ska ta att komma fram här uppe i bergen på serpentinvägarna. Det är trafik och vägbyggen som avgör om det går smidigt eller ej. Lite synd var det att jag inte fattade när man kunde köra banan och kom dit en timme för tidigt. Hade varit trevligt att tillbringa den timmen i sängen istället, men det är inte lätt när man inte förstår språket så bra.
Banan bestod av ett kort varv med ca 110 höjdmeters stigning/varv, men eftersom vi skulle köra 7 varv blev det ju inte direkt platt. En ganska lång asfalt backe följt av single track och lite upp och ned inne i skogen med tvära kurvor och några små branter att köra utför. Man hade också byggt hinder som man antingen kunde hoppa eller rulla över. Därefter en klättring igen och sen i princip nedför in till varvnig. Sista kilometern supersnabb på stötigt gräs.
Hade ingen langning och 1 stor flaska på cykeln och några reserv i feedzonen ifall det skulle bli kris. Det var en bit över 25 grader, vilket kändes lite ovant men rätt skönt.
Hade ju tänkt att se tävlingen som träningsrace, men hur lätt är det när man står där på startlinjen?
När starten gick fäpplae jag med ena pedalen och kom iväg dåligt. Det gjorde dock inte så mycket, då det började uppför och var lätt att ta sig förbi. Tog mig upp till en plats runt 10. Första varvet kändes riktigt, riktigt jobbigt. Fick verkligen bita i för att inte tappa farten. Började förvånande nog plocka placeringar efter ett tag vilket stärkte självförtroendet en del. Låg till slut på 5:e plats tillsammans med 4:e tjej med 2:a och 3dje dam inom synhåll. Tänkte att jag skulle ligga med så länge jag orkade, då jag kände att tempot var något för högt för min del. Det gick bra att hänga med fram till sista varvet då jag var helt krispig i benen och tappade farten. Riktigt trött och lite snurrig av värmen blev det svårt att hålla fokus och jag körde lite sämre även i de många svängarna. Men lyckades i alla fall hålla min 5:e plats in i mål, vilket jag är nöjd med. Segrande Sara Koba var långt före oss andra, men upp till 2:an var det bara ungefär 2 minuter, vilket är bra för min del.
Roligt var det att det var en annan svensk tjej med i startfältet, Annika som blev 12:a.
Resultaten hittar ni här!
Vägen tillbaka till Livigno gick bra. Min GPS är dock lite mer som Jack Sparrows kompass nu för tiden. Den visar fel håll.
På vägen till tävlingen visade den 5 mil längre än vad det i själva verket var + att den helt plötsligt visade in mig i en by bredvid motorvägen för att sedan visa mig ut på samma motorväg igen. På hemvägen var det helt plötsligt 10 mil längre än vad det skulle vara. Som tur var visste jag hur man skulle åka och struntade i den.
Väl tillbaka var det helt dött i byn, eftersom Italien spelade EM-fotboll. De vann ju efter straffarna och på Italiensk TV var de såklart helt tokiga.
Idag blir det troligen lite cykling i Bikeparken igen om jag orkar, benen är helstekta efter igår.
lördag 23 juni 2012
Min nya kille!
Jag har en ny kille, Hanzz heter han, men kallas för Hazze. Han är brun och snygg och har en klädsam tysk brytning. Jag är helt såld så klart. Idag hade vi en date i Motolino Bike Park för att lära känna varandra lite bättre.
I morgon blir det tidig uppgång och avfärd till Schweiz, där jag ska köra en tävling. Jag får se det som ett rent träningsrace, eftersom jag inte har laddat speciellt för det, inte har någon lagning eller support, eller vet om jag ens får/hinner köra banan innan tävlingen. Spännande.
Det bästa med cyklar är att man kan hur många som helst utan att någon tycker det är konstigt eller att någon annan cykel blir svartsjuk.Tyvärr är Hazze bara en tillfällig förbindelse, då jag "lånat" honom.
Det blev ca 3 timmar i Bikeparken idag tillsammans med Hazze och även om man åker lift upp, är det jobbigare än man tror att köra utför. Det var dock riktigt roligt och bra väder, trots att väderleksrapporten sade att det skulle regna hela dagen. Det kom väl ca 10 droppar på mitt sista åk..
Hazze var duktig, men han är lite för stor för mig, vilket gör att det känns lite klumpigt när det blir trixigt. På vissa ställen tror jag till och med att Berta gör det bättre och snabbare (min hardtail alltså). Kändes dock riktigt bra på de snabbåkta partierna och stötiga "tvättbredepartier" gled Hazze över som ingenting.
Det var riktigt mycket folk i Bikeparken idag, det märks att det växer med freeride här nere i Livigno.
Måste dock sett rätt rolig ut i mina något för stora Downhilltröja från Varbergs mtb, Mackans shorts med säkerhetsnål i sidan så att de inte skulle åka ned och en storlek för stora knäskydd. Som en liten Utt helt enkelt. Men det ska ju vara loose -fit nu för tiden så vem byr sig?
Efter cyklingen kunde jag inte hålla mig, utan gick än en gång och köpte en förpackning Tiramisu..
Får se om jag klarar av att inte äta upp hela på en gång..I morgon blir det tidig uppgång och avfärd till Schweiz, där jag ska köra en tävling. Jag får se det som ett rent träningsrace, eftersom jag inte har laddat speciellt för det, inte har någon lagning eller support, eller vet om jag ens får/hinner köra banan innan tävlingen. Spännande.
fredag 22 juni 2012
Trevlig midsommar!
Skitben. Idag var de riktigt sega.150 mils bilresa i kombination med träning på 1800 meter är ingen höjdare !
Har inte hunnit skriva så mycket om det, men jag har tagit mig ned till Italienska Alperna, närmare bestämt till Livigno, där jag har varit några gånger tidigare. Ett ställe som fått en plats i mitt hjärta och som jag verkligen gillar, trots att det är en plats som kan vara lynnig med vädret. Sol, regn, snö, åska, det kan bli lite vad som helst. Tvekade länge att åka hit, men bestämde mig definitivt när jag fick tillbaka lite mer på skatten än jag trodde! Tanken är att få ett avbrott och stressa ned, fundera lite på viktiga saker, träna och sedan köra 2 eller 3 tävlingar i närheten. Eller i alla fall ganska nära, inget är väl direkt nära här i trakterna, även om det ser nära ut på kartan.
Ni som läst min blogg vet att det där med berg är något jag gillar. Inte bara att cykla uppför och nedför utan bara vara bland dem ger mig lugn och frid. Jag tycker att jag tänker klarare på hög höjd, kanske är det syrebristen som skärper sinnena. Eller så handlar det bara om att jag stressar av och därför kan tänka bätte.
Det bästa med att åka till ett ställe man varit på flera gånger tidigare är att det bara är att ge sig ut och träna utan karta eller rekarrundor. Man vet också var man kan bo billigt och bra, var den bästa mataffären finns, var de gör den godaste cappuccinon och var de har bäst mekaniker om man skulle behöva hjälp med något. I år bor jag i samma lägenhet som förra gången otroligt fint om man jämför med boenden i tex Frankrike, som ofta både är mycket dyrare och mycket skabbigare.
Här betalar jag 20 euro/natt för en lägenhet på 40kvm, mindre än på ett vandrarhem i Sverige!
Idag blev det en runda på stigarna runt som var tänkt att bli ganska lugn, men där jag fick kämpa för att hålla ned pulsen. Höjden gör att allt känns mycket jobbigare och man för mjölksyra av att gå upp för trappen till lägenheten. Pulsen blir hög för ingenting. Idag var dessutom benen segare än segast efter bilåkandet. Så jag stannade och tog lite bilder, hälsade på djur och fikade under rundan. Fint och soligt väder var det i alla fall.
Utsikt över Livignosjön. Ganska mycket vatten i år.
Bakom mina (sol)glasögon...
Idag var Clear Mirror-linsen för mina X-Kross verkligen ett bra val. Dels för att man ser bra även i murrig skog samtidigt som den tonar ned solen lite och dels för att ingen kan se hur trött jag såg ut under dem!
Det är ju midsommar och jag saknar inte den traditionella Svenska varianten ett dugg, jo om den vore som man föreställer sig att den ska vara, med sol, värme, hav och inga mygg, men det är den ju aldrig. Jag är lika glad här. Äta god mat med trevliga vänner är lika roligt oavsett om det är midsommar eller inte. Jag är inte beroende av att göra vissa saker bara för att det är en speciell dag.
Men jag köpte i alla fall sardeller eftersom det liknade i alla fall sill lite! Sardeller är verkligen något jag kan bli riktigt sugen på ibland. Kankse är det saltet som kroppen vill ha, vad vet jag.
Nu ska jag laga till lokalproducerad färsk pasta med kastanjemjöl och dricka lite Sassella Valtellina Superiore. Tiramisun, också den lokalproducerad, kunde jag inte hålla mig borta från, så den åt jag upp redan igår. Jag kan motstå allt, utom frestelser!
tisdag 19 juni 2012
SM-banetest!
Foto: Valle
Banan kan bäst beskrivas som väldigt intensiv. Där är mycket trampa, mycket tvära svängar och korta, branta backar. Det är lätt att ta sig vatten över huvudet och gasa för hårt i början för att sen "dö" av all mjölksyra man samlats på sig. Jag körde ca 4 varv, varav två ganska hårt och två´lite lugnare. Lyckades pressa upp pulsen till 97% av max, så jobbigt var det nog så det räckte. Förmiddagens 1 minuters intervaller gjorde inte att benen var glada direkt, men det blev i alla fall ett kul och bra träningspass.
Nu är det gonatt!
måndag 18 juni 2012
Let it rain, let it rain!
Det har varit lite tyst på min blogg några dagar. Orsaken har helt enkelt varit att jag inte tyckt att jag haft något spännande att skiva om. Ingen tävling i helgen för min del. Det var två sverigecuptävlingar i Borås och jag var inte där, främst på grund av att jag jobbade på lördagen och tyckte det var för dyrt att efteranmäla mig till söndagen. En del kanske tycker det var dumt prioriterat, men när man reser runt så mycket på tävlingar som jag har gjort denna säsong, finns det ganska få möjligheter att jobba och då får man passa på när man är hemma och får möjlighet.
Appro på allt regn som kommit i sverige på sistone har jag fått möjlighet att testa dessa:
Appro på allt regn som kommit i sverige på sistone har jag fått möjlighet att testa dessa:
Vattentäta strumpor som ändå andas, från Sealskinz!! Sealskinz distribueras av Nordic Trade här i sverige Här kan ni läsa mer om funktionen! Ni som följt min blogg, vet att jag har enorma problem på vintern med fötter och händer som gör ont av kyla. Jag tror därför att detta kan vara en höjdare inför kommande Cyclocross-säsong! Dessuotom är strumporna något så fantastiskt som i rätt storlek. Inte så vanligt i min 35-skostorleksvärd. Så nu nästan hoppas jag på regn så jag får möjlighet att testa dem på riktigt! Tack Johan på Nordic Trade
torsdag 14 juni 2012
Fullfart i Ängårdsbergen!
Från igår. Orkar inte skriva en massa ord idag, så det får bli dessa bilder istället. Fint väder hade vi i alla fall...
Mackan myser.
cyklar..
Klarar mini-Yngwie galant
Jag med..
..och igen!
söndag 10 juni 2012
Lida Loop gillar nog inte mig...
Lektion 1: "bära cykel" Foto: Johan Stegfors, X-Kross
Jag måste att verkligen säga att jag gillar Lida Loop. Grymt fina stigar, bra evenemang, härlig stämning och trevliga männsikor. Blev dock idag åter en gång påmind om att kärleken inte är besvarad. Lida Loop gillar inte mig, han/hon/hen kan inte i ens tänka sig att vara kompis.
Vi var faktiskt kompisar för flera år sedan när loppet var nytt och jag lyckades få till några 2:a och 3:e platser. När jag sen förklarade att jag "ville mer", var det värstopp. De senaste åren har det alltid varit strul på detta långlopp, det har varit väggningar och punkteringar om vart annat.
Så i år var jag riktigt taggad när jag låg 2:a under en stor del av loppet. Det kändes ganska bra och framför allt var det breda styret riktigt najs på de tekniska och snabba partierna.
Någon kilometer innan andra langningen växlade jag och kedjan hoppade över största drevet bak och kilade fast sig mellan ekrarna och kassetten. Försökte dra för att få loss den, men insåg ganska snabbt att jag inte skulle klara det själv, den satt som berget.
Tänkte att de kunde hjälpa mig i tekniska zonen och tog cykeln och sprang/gick dit. Killarna där kunde inte heller få loss den "manuellt", så vi fick plocka bort kassetten för att få loss kedjan. Detta tog ju i tävlingssammanhang en evighet och när jag väl kom på cykeln, hade 2:a platsen förvandlats till en 5:e plats med många minuter upp till täten. Kedjan han fastna en gång till innan jag kom i mål och jag var givetvis arg som ett bi, frustrerad och besviken. Men så är det när man blir brädad av någon man tycker om.. Det gör ont, men det går över.
Vann gjorde Emmy som var stark, 2:a Ann och trea Angelica.
En liten tröst är att det fanns andra som fick bära cykel idag, som tex Juien Absalon på EM i Moskva. Kanske lite värre för honom:
Fick också bära...
Nu är det hemfärd, klassisk ihopbrytning och igenkomning. That is racing!
lördag 9 juni 2012
Klart för start!
Nu är det dags för Lida Loop! Tänkte försöka låta bli att vägga denna gång och har därför laddat med lite extra energi!! Igår var vi ute vid tävlingsområdet på Lida för att fixa anmälan mm. och det är grymt fint där ute, om man bara kunde lära sig att hitta dit. Varje gång är det lika svårt. GPS:en hittar inte området och det är dåligt skyltat.
Nog om det, nu kör vi!
torsdag 7 juni 2012
Bilder från Bob Hund och lite annat.
Nyss hemkommen från en grym spelning med Bob Hund på Pustervik. Egentligen kan jag inte påstå att jag lyssnar särskilt mycket på dem annars, även om jag gillar många låtar, gamla som nya. Det är bara det att de är grymma live och jag tycker att det är mycket mer värt att lägga pengarna på de som är riktigt bra live, än någon megakändis som knappt kan sjunga, det finns många exempel som jag inte tänker ta upp nu.
Det är inte många, förutom sångaren i Bob Hund, som kan äntra scen iklädd ansiktsmask, långa handskar och pärlhalsband, utan att någon i publiken tycker att det känns konstigt. Att han sedan låter folk i publiken successivt knäppa upp en knapp i hans skjorta, tills den är helt uppknäppt, sätter en kon på huvudet på någon i publiken och använder den som mickstativ och dansar med en förstärkare, känns helt naturligt. Bob Hunds förmåga att få kontakt och få med sig publiken är magiskt. Bandet är tajt och bjuder på ett jäkla röj också!
Lyckades ta lite bilder och för att vara tagna med en så dålig kamera som jag har, blev de rätt ok. Tänk om man hade en riktigt bra kamera, vad fint det kunde bli. Mycket man vill ha, det är inte prio1 just nu, men när jag blir rik så!!
I morgon drar vi upp till Lida Loop som går på söndag. Ska bli roligt att köra ett långlopp och att köra i Sverige. Hoppas på sol och värme, men det brukar det ju vara på Lida Loop så det är nog inga problem.
Mest spänd är jag dock på att testa mitt nya, breda styre på race. Har kört med det två gånger nu och det känns grymt bra. Lite ovant när det blir brant uppför, men man vänjer sig nog.
God natt!
söndag 3 juni 2012
Tävlingsfri helg och Miniyngwie!
I helgen blev det ingen tävling för min del. Tanken var att jag skulle åka till Danmark och SramLiga, men det visade sig bli mycket dyrare än jag hoppats på. Närmast var det ju att ta färjan Götet-Fredrikshamn och den visade sig kosta en del. Försökte få med mig någon för att kapa kostnaden till hälften, men ingen ville hänga med och då bestämde jag mig för att spara pengarna till ett annat race istället.
Känns tråkigt och frustrerande att jag inte kunde åka, då jag var race-sugen, hade ny fin bil och tycker att man ska stödja de UCI-race som danskarna anordnar så de blir kvar i framtiden.
Min nya plan var istället att köra Kattegattstouren i Varberg, i år Sverigecup och 45 minuters resväg hemifrån. Men. Då jag inte anmält mig skulle det kosta 800 spänn att efteranmäla sig för två dagars tävlande och dessutom skulle jag bli ensam tävlande i damklassen och då kändes det ju högst "ovärt" att åka dit (i Danmark tar de för övrigt 50 kronor extra för de som vill efteranmäla sig till ett UCI-race en timme innan start...).
Nåväl jag vill så mycket. Koppen var väl ändå trött efter den långa resan hem, sömnbrist och mycket stående och gående i veckan. Rent träningsmässigt har det varit en rätt kass vecka faktiskt, främst på grund av den sena hemkomsten i måndags natt, några i sista sekund ändrade möten och ganska mycket jobb (i alla fall för att vara jag).
I fredags var ett sånt där pass då benen var helt kassa och man undrade om de gett upp totalt. Träningspasset blev trots detta ett av de bättre i år, då jag äääntligen körde ner för Mini-Yngwie!
Mini Yngwie är ett stendropp i Änggårdsbergen som jag haft som mål att köra men inte riktigt vågat. Egentligen inget svårt alls, det är bara det att min hjärna fått för sig att jag skulle krascha och slå ihjäl mig om jag körde ner där. Det visade sig vara lätt som en plätt, så helt obefogad feghet från min sida.
Namnet kommer för övrigt från det "riktiga" Yngwies Drop vid Fiskartorpet i Stockholm. Mini Yngwie är kanske 1/4 av detta. Bra början alltså. Namnet sägs för övrigt komma från att självaste Yngwie Malmsteen någon gång kastat ned sin gitarr där. Låter som en skröna i mina öron, men om någon säkert vet att detta är sant, så hör av er!
Idag blev det ett distanspass på mtb:n i både skog och på väg. Gött att kombinera lite. På vägarna mötte jag en massa cyklister på lvg-hoj så här inför Vätternrundan. En del hetsade rätt ordentligt på vägarna. Jag kan tycka att det är lite onödigt att behöva visa att man med sin 6,5kg:s racer faktiskt kan åka om och ifrån någon som kör mtb med fethjul i distansfart, men mår man bra och blir inspirerad av det, så ok.
Utöver detta har jag inventerat bagageutrymmet på Peugeot:en. Det visade sig att jag kunde ligga raklång där, så det finns gott om plats. Inte för att jag tänkt sova i den, men det är ju bra att veta att det går om man nu skulle bli dödstrött på någon resa..
Känns tråkigt och frustrerande att jag inte kunde åka, då jag var race-sugen, hade ny fin bil och tycker att man ska stödja de UCI-race som danskarna anordnar så de blir kvar i framtiden.
Min nya plan var istället att köra Kattegattstouren i Varberg, i år Sverigecup och 45 minuters resväg hemifrån. Men. Då jag inte anmält mig skulle det kosta 800 spänn att efteranmäla sig för två dagars tävlande och dessutom skulle jag bli ensam tävlande i damklassen och då kändes det ju högst "ovärt" att åka dit (i Danmark tar de för övrigt 50 kronor extra för de som vill efteranmäla sig till ett UCI-race en timme innan start...).
Nåväl jag vill så mycket. Koppen var väl ändå trött efter den långa resan hem, sömnbrist och mycket stående och gående i veckan. Rent träningsmässigt har det varit en rätt kass vecka faktiskt, främst på grund av den sena hemkomsten i måndags natt, några i sista sekund ändrade möten och ganska mycket jobb (i alla fall för att vara jag).
I fredags var ett sånt där pass då benen var helt kassa och man undrade om de gett upp totalt. Träningspasset blev trots detta ett av de bättre i år, då jag äääntligen körde ner för Mini-Yngwie!
Mini Yngwie är ett stendropp i Änggårdsbergen som jag haft som mål att köra men inte riktigt vågat. Egentligen inget svårt alls, det är bara det att min hjärna fått för sig att jag skulle krascha och slå ihjäl mig om jag körde ner där. Det visade sig vara lätt som en plätt, så helt obefogad feghet från min sida.
Namnet kommer för övrigt från det "riktiga" Yngwies Drop vid Fiskartorpet i Stockholm. Mini Yngwie är kanske 1/4 av detta. Bra början alltså. Namnet sägs för övrigt komma från att självaste Yngwie Malmsteen någon gång kastat ned sin gitarr där. Låter som en skröna i mina öron, men om någon säkert vet att detta är sant, så hör av er!
Mini-Yngwie
Idag blev det ett distanspass på mtb:n i både skog och på väg. Gött att kombinera lite. På vägarna mötte jag en massa cyklister på lvg-hoj så här inför Vätternrundan. En del hetsade rätt ordentligt på vägarna. Jag kan tycka att det är lite onödigt att behöva visa att man med sin 6,5kg:s racer faktiskt kan åka om och ifrån någon som kör mtb med fethjul i distansfart, men mår man bra och blir inspirerad av det, så ok.
Utöver detta har jag inventerat bagageutrymmet på Peugeot:en. Det visade sig att jag kunde ligga raklång där, så det finns gott om plats. Inte för att jag tänkt sova i den, men det är ju bra att veta att det går om man nu skulle bli dödstrött på någon resa..
fredag 1 juni 2012
Jag + Hanssonbil.se = sant!
Då var det officiellt. Jag har varit på väg att skriva om detta flera gånger, men försökt att hålla mig tills det var helt klart: Jag kommer att köra en bil från Hannsonbil.se under resten av XC- säsongen och vidare under CX-säsongen!!
Är verkligen superglad, för jag har verkligen behövt en bil att ta mig till och från tävlingar med. Bilen, en Peugeot Partner, har bra lastutrymme, men är ändå behändig och i perfekt storlek för min del.
Hanssonbil.se är sedan tidigare en eldsjäl i cykelvärlden, bland annat som sponsor till Svenska Cykelförbundet och Alrikson Go Green.
Bilder på bilen kommer inom kort!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)