torsdag 30 augusti 2012

Vilken typ av cyklist är du?

Åjo, lite farlig kan jag nog se ut. Ibland. Fantastiskt foto, tagit av: Valentin Baat-Forsell

Idag lyckades jag pricka träningen så den var klar precis innan det började regna på riktigt. Det blev ett ganska varmt träningspass i Skatås och i skogarna kring Delsjö golfbana. Man kunde köra utan benvärmare så det var gött. Testade lite av stigarna som Västgöta Cupen ska köras på näst nästa helg. Det var fint. Lite mer regn så kan det bli riktigt halt och fint :)

På vägen till träningen hände något roligt och rätt intressant, som jag skrev om på Facebbok tidigare idag. 
Jag åkte genom stan på min mtb och iklädd  mina vanliga träningskläder. Jag stannade vid ett övergångställe för att folk skulle gå över, men stod och balanserade istället för att klicka ur. Då ser jag en tjej som pekar på mig där jag står och balanserar och pratar med sin väninna. Jag hör halva meningen: "... ja, typ DEN DÄR typen av cyklister.." Jag fick givetvis huvudbry och funderade hela träningspasset på vilken typ av cyklist hon tyckte att jag var. En ful eller snygg? Snabb eller långsam? En med hjälm eller med cykel värd dubbelt så mycket än vad hon tjänade i månaden? Jag skulle ha stannat och frågat, men det är ju sådant man kommer på när det är för sent. Man vill ju tro att hon såg just DEN typen av cyklist som jag fick representera var en cyklisttyp hon såg som positiv. 
Tyvärr så tror jag inte det var så i detta fall. Det på går nämligen någon form av debatt/ordkrig om trafiksituationen i Göteborg just nu, troligen i samband med de kommande vägtullarna. I denna debatt har just cyklister och hur cyklisterna cyklar i stan, fått väldigt mycket skit och då särskilt cyklister som ikläder sig någon form av träningskläder anses som extra farliga och hänsynslösa av gångtrafikanter och bilister. Jag är helt övertygad om att det var typen hänsynslös, snabbcyklande galning som jag fick representera för de där två tjejerna, vilket gör mig lite ledsen, eftersom jag oftast kör väldigt försiktigt i staden och tar hänsyn till både bilar och gående. Främst för att jag själv inte vill orsaka olycka eller bli påkörd heller för den delen.
Själv uppfattar jag det hela mest som en "alla-kastar-skit-på-alla-debatt". När man är bilist stör man sig på cyklister och de som går, när man går stör man sig på bilister och cyklister och när man cyklar är bilister och gående det värsta som finns. Man ser utifrån sitt eget perspektiv, jag gör det också och tycker många cyklister och bilister är rätt vårdslösa när jag går.

Vad som förundrar mig mest är vilken ilska och förakt någon som cyklar kan väcka och vilken låg nivå vissa håller i sina resonemang. En bilist skrev i en kommentar till någon artikel i ämnet något i stil med "jag ska minsann se till att göra livet surt för alla cyklister" En sådan inställning hos någon som kör bil känns ju rätt livsfarlig och inte minst omogen. Vill man verkligen på fullaste allvar köra på någon annan med flit? I så fall är det inte konstigt att det startas krig runt om i värden. Om en stackars cyklist kan väcka så mycket hat, menar jag.

Det känns som om problemen och arrogansen i trafiken blivit större och en av orsakerna tror jag vi som gående, cyklister och bilister gör andra saker samtidigt som vi går, cyklar eller åker bil. Det sms: as, rings, äts, dricks facebookas, twittras, googlas och lyssnas på musik i lurar och gud vet vad vi gör. Vi har mindre uppmärksamhet till vår omgivning, vilket ökar missförstånd och olycksrisker i trafiken.

Andra orsaker tror jag är att stan inte är anpassad på ett bra sätt för att gående, cyklister och bilister ska kunna samsas. Att det ska gå lätt att ta sig fram med bil är ofta prioriterat och det är någon slags tradition i Sverige att störst med motor går först (jämför med tex Holland och Danmark) och när man då ska bygga ut för cyklisterna fungerar det inte eftersom bilisterna blir irriterade på att det blir krångligare att ta sig fram. Dessutom är det ofta otydligt skyltat för cyklister och man åker fel eller bryter mot trafikregler eftersom man inte vet bättre. Cykelbanorna är ofta för smala och otydligt markerade så att gående tror att det är trottoar och så blir de arga med.
Sen tror jag inte trafikverket har hängt med i cykelutvecklingen de senaste 20 åren. Många moderna cyklar kan köras mycket snabbt, även icke tvävlingscyklar men cykelvägarna anpassas fortfarande för att man cyklar i 10 km i timmen och går i uppförsbackarna. Jag har till och med läst att man vill sätta upp farthinder på vissa ställen i stan för att minska hastigheten för de som cyklar, vilket går helt emot vitsen med cykeln som ett snabbt och smidigt transportmedel i stan och en möjlighet för långpendlare att också få bra träning.

Det talas om att cyklister ska använda skyddsväst utöver hjälm, vilket känns helt fel det med. Är det inte bättre att bygga cykelvägar, bilvägar och gångvägar säkrare för att minska olycksrisken istället? 

Sen finns det faktiskt cyklister som cyklar riktigt dåligt och är omogna rötägg, precis som det bilister och gående som är omogna rötägg. Om man ser till sig själv, slutar hata och ha förutfattade meningar om sina medtrafikanter (de är ju faktiskt inte mottrafikanter..) och försöker förbättra sitt eget beteende först, så tror i alla fall jag att det blir mindre konflikter!
 ...Annars tycker jag faktiskt att jag ser rätt snäll ut! Ännu ett fantastiskt foto av: Jahn Ekman

tisdag 28 augusti 2012

Testad och klar..

Idag var det den stora testardagen för min del på Aktivitus.
Jag tyckte att det gick ganska bra, fast det känns alltid som man skulle kunnat hålla på lite längre och med lite mer belastning precis efteråt. Det är liksom som om man alltid känner att man inte nått sitt max på sådana här tester. Jag hade också rätt många slag från min maxpuls när jag avbröt Vo2-maxtestet. Då kändes det som om det var benen som inte pallade. Det är ju dock det man presterar där och då som räkas och mäts inte vad man tror att man skulle orka.
Testvärdena blev faktiskt bättre än jag förväntat mig, dels utifrån hur det kändes i kroppen för dagen (jag kunde ha varit mer utvilad, två spinningpass dagen innan är ingen opimal uppladdning) och dels utifrån hur jag har kört den senaste tiden. Fast jag har ju också vilat mycket den senaste tiden och känt mig lite lite piggare, så jag kanske börjar bli "normal" igen.

Det jobbigaste av testen var det absolut kortaste. Ett 30 sekunder långt Wingatetest är något av det värsta man kan göra i testväg. De sista sekunderna känns evighetslånga och som om man nästan inte får runt pedalerna. Jag är ju inte känd som den vassaste spurtaren i världen, men jag tycker ändå att värdena blev hyfsade, för att vara jag.


Wingate.. Det hemskaste av alla. Att 30 sekunder kan vara så långt. 

Jag har skrivit det tidigare, jag är ingen sifferträningsmännsika egentligen, utan min träning bygger mycket på känsla. Jag använder inte wattmätare och kör knappt trainer eller testcykel på vintern längre om det inte är mörkt eller riktigt dåligt väder (ok, spinning är väl kanske en typ av trainer). Att cykla ute och i skogen är det jag försöker att göra mest.

För min del tycker jag dock att det är bra att veta hur man ligger till rent fysiskt så man vet vad man ska fokusera på i sin träning. Och det kan ju vara särskilt bra om man kört sämre än förväntat (och även närman kört bättre utan att veta varför) Dessutom är man ju tävlingsmänniska, har man fått siffror vill man förbättra dem. Det blir en sporre och ger ny inspiration att köra de där hårda passen.

Än en gång stort tack till Aktivitus, nu hoppas jag få komma tillbaka och krossa mina egna siffror lagom till CX-säsongen drar igång! (vet ni förresten att stavningsprogrammet vill ändra Aktivitus till Hyperaktiv, det var roligt!!)



måndag 27 augusti 2012

Positiv ångest!!


Idag har jag lite lätt ångest. I morgon ska jag göra tester på Aktivitus, som har erbjudit sig sponsra med tester! Exakt vad för tester som ska utföras på mig vet jag inte, men jag vet att det kommer innebära maxpuls eller åtminstonde nära maxpuls, en massa mjölksyra och lite lätt kräkkänning. Ungefär som när man ska köra ett riktigt jobbigt intervallpass. Det är dock en ångest som är av det positiva slaget, man vill, men man vet hur fruktansvärt jobbigt det kommer att bli. Ungefär samma känsla som innan man drar det där första strecket på det tomma vita, jättestora pappret eller duken. Läskigt och ångestaktig, men på ett bra sätt.

Sara och Mattias känner jag ju sedan länge då de också tävlat i mtb på hög nivå. Jag är glad för deras skull, då de startat och byggt upp sitt företag Aktivitus i sann entreprenörsanda. Från att i princip drivit sin testverksamhet hemma till att idag, ha anställda och synas på massor av ställen i sportsammanhang. Grymt jobbat! 

Igår blev det för övrigt en kort runda i Änggårdsbergen på mtb:n. Den skulle ha blivit betydligt längre, det var ju så lerigt och mysigt, men jag fick pyspunka och när jag skulle testa mitt nyinköpta punkaskum, visade det sig att den burken var för bilventil, vilket jag så klart inte tänkt på. En av orsakerna till att det är bra att testa nya grejer innan man tävlar med dem. Jag kunde som tur var rulla hem innan all luft försvann. Hann i alla fall hitta en riktigt bra och jobbig runda för lite längre intervaller, blir fint att testa någon dag. 

fredag 24 augusti 2012

What friends are for..

Foto: Jahn Ekman, http://media.namke.se/

Ibland gör ens tillvaro att det känns som man är i en ständig uppförsbacke. Nog för att jag gillar backar och att slita, men är de för långa och för branta får även jag mjölksyra och blir trött till slut. När det inte riktigt blir som man tänkt, som man planerat eller som man vill på olika nivåer samtidigt i ens tillvaro, brantar den där backen till ordentligt, nästan så man börjar rullar bakåt istället för framåt.

Det är då de finns där, de där vännerna. De som bara finns där, även om de kan gå månader och år mellan tillfällena man pratas vid. Och varje gång är det som om det inte gått någon tid. De som skiter fullständigt i om man cyklar fort eller sakta, om man har städat hemma eller inte eller vad man har för jobb eller om man ens har något. De som inte dömer eller berättar för dig hur du ska leva ditt liv. De som får en att känna sig bra, utan att för den skull överösa en med en massa fina, berömmande ord. 
Det krävs så lite för att muntra upp någon. Ofta räcker det med att berätta något kul!

Jag är så tacksam för att jag har fantastiska vänner, nära och kära som stöttar mig i ur och skur och i de brantaste uppförsbackar, även om jag har rätt många tokiga saker för mig och inte alltid lyckas. Efter alla år av cykling inser jag också att jag fått en "andra familj" i form av andra cykelentusiaster med med samma passion för cykling som jag själv.     

Den senaste veckan har jag haft förmånen att träffa några riktigt fina vänner. Först en före detta kollega hemma hos hans flickvän + en fransman som tydligen kommit gående genom skogen från Landvetter för att sova en eller två nätter hos henne.  De är med i "coummitityn" couchsurfing.org och hade lovat denne fransman säng för natten. Jag gillar roliga och oväntade sammanträffanden! Det blev en trevlig kväll. 

Igår blev det en grymt fin tur på mtb med Alexandra, som var på mellanstopp hos Jahn innan vidare färd till Tyskland. Först asfaltkörning ut till Landvetter och över till Jonsered, sedan in på Vilkdmarks/Bohusleden och lite extra tekniska stigar i Delsjöområdet innan det var dags för hemfärd. Jag har tagit det ganska lugnt med träningen efter SM, då jag känt mig trött. Igår kände jag mig dock ganska pigg, så vilan kanske har hjälpt. 


Vad annars, jo jag jobbar på med jättebilden, det går långsamt framåt. En detalj är Picnic-tutarna:


Idag var jag riktigt förvirrad. Skulle köpa en kaffe och ta med mig. Gick in på Cafét och beställde, väntade. När muggen kaffe var klar gick jag glad i hågen iväg ut. -Någon ropade efter mig -ursäkta, du tog fel! Tittade på vad jag höll i -och upptäckte ett stort glas apelsinjuice! Istället för kaffemuggen hade jag tagit någon ananas juice utan att tänka på det och muggen stod kvar på disken. Jag hann dock inte dricka något och bytet till rätt dryck gick smidigt!

Dessutom, hittade jag en hel del svamp i skogen.. Tyvärr verkar det som om det är någon mer som upptäckt Mackan och mitt fantastiska, hemliga kantarellställe. Jag hittade dock massor av kantareller i en helt annan slänt. Jag fick med mig halva skogen hem också, rensningen lär bli jobbig.






onsdag 22 augusti 2012

Träning. I tålamod!

Igår var jag ute och sprang. Jag har sprungit ca 1 gång i veckan under juli och augisti. Springa och springa förresten, jag kallar det lufsjogga. Jag klarar nu av att springa 4 x3 minuter utan att få varken ont i högerknä eller träningsvärk dagen efter. Det kan nog bli ett löppass till den här veckan, kanske 10 minuter i ett sträck! Vis av tidigare år, har jag kommit fram till att det bästa för min del är att börja så här försiktigt. Det är en träning i att ha tålamod och långsamt, långsamt öka på med springande minuter. Dels är det ju träningsvärken men främst av allt är det mitt knä som behöver skonas. I cyclocrossen springer man sällan mer än 3 minuter i ett sträck, så det viktigaste för mig är ju att kunna springa avslappnat, utan att stumna under korta sträckor och så småningom, med en cykel på axeln, på leriga och sandiga underlag och i trappor. Jag börjar dock på slät mark och utan cykel, så att kroppen inte ska få en chock!


En annan träning i tålamod är den jätteakvarell jag håller på med just nu. Den största någonsin för min del med sina 70x100 cm! Eftersom jag bestämt att det ska vara detaljer, blir det mycket pilljobb. Att förivra sig och försöka skynda sig är helt omöjligt, och det är en ganska skön känsla. Det tar den tid det tar. Punkt. Det svårast är när man har det där tomma, stora, vita pappret och ska dra det första penseldraget, läskigt! När det är gjort känns det dock bra, en bra typ av ångest helt enkelt.

Idag har jag också varit på provtagning på Vårdcentralen. Jag hade förväntat mig evig väntan och förberett ett försvarstal till varför jag behövde kolla mitt järnvärde och göra allergiblodprov. Det visade sig vara totalt onödigt, då jag bara behövde vänta ca 5 minuter och läkaren var förstående och ville passa på att ta lite extra prover än de jag föreslog, bland annat B12 och ämnesomsättning. Det visade sig att jag tidigare haft ganska mycket längre järndepåer i ett prov för ca 2 år sedan, än vad jag fått reda på att jag hade. Tråkigt, eftersom jag då fick veta att de bara var "lite i underkant".

När det gäller läkarbesök, blir jag alltid lite provocerad av att får frågorna om jag röker, dricker alkohol ofta och om jag motionerar. Jag vet, de kan ju inte veta hur mycket jag tränar och att röka för mig skulle vara otänkbart och det är ju frågor som är viktiga att ställa. Men jag tänker -men herregud, ser jag verkligen så osund ut!?! Jag fick i alla fall beröm av sköterskan för att hon tycker min hud på armarna var "ungdomlig". Alltid något!

   

måndag 20 augusti 2012

Vi gillar olika!

Igår var det SM i långlopp i Hässleholm. Den fantastiska Snapphaneturen. Underbar bana med största delen stigar och väldigt korta partier på grusväg, men också tuff bana som kräver bra ben. Dagen till ära blev det årets varmaste temperatur i området (31,2 grader i Kristianstad), härligt, jag gillar värme, men kanskevar det  lite otajmat med SM:et. Till råga på allt hade jag inte fått med mig någon langare, men Victor, en cykelkompis, erbjöd sig att  tillverka ett "Lange" langningsställ, typ en pinne där man kan hänga sina flaskor och sedan fånga dem i farten (bild på detta senare, mycket smart lösning!). Jag ställde det vid varvningen efter 40 km. Med två flaskor för säkerhets skull eftersom det var varmt.

Jag startade tävlingen med målet att hålla igen ännu mer än på cykelvasan för att förhoppningsvis orka längre. Fick en hyfsad start och kom efter ett tag ikapp Jennie Stenerhag (som sedan blev 2:a i loppet). Vi körde rätt jämt, jag dog ifrån i skogspartierna, men inte tillräckligt och till slut var hon ikapp, gick om och drog ifrån. Jag försökte köra i mitt eget tempo, det var bara det att mitt tempo bara blev långsammare och långsammare, och det blev en liknande utveckling som på cykelvasan. Kroppen orkade ett tag och sen -pang, bom, stopp! Jag pimplade i mig sportdryck och extra liquid men det hjälpte inte, kroppen blev inte piggare. Så vid varvningen kände jag att det fick vara nog för dagen. Jag stannade där.

Att bryta lopp är inte min grej alls, men att återigen få slita ett halvt lopp med en kropp som kändes helt tom i 30 graders värme, kändes inte heller så smart. Oavsett vad jag gjort skulle jag bli besviken efteråt, så denna gång fick jag bli besviken, men ändå spara lite på kroppstackarn.

Det är som att vi gillar olika just nu, kroppen och jag. Jag vill åka fort jättelänge, kroppen vill åka fort, fast mycket kortare tid än jag vill. Och just nu, är det kroppen som vinner. Eftersom jag ju tror att man vinner mest på att samarbeta med sin kropp, jämfört med att straffa den när det inte funkar, ska jag försöka ta reda på vad det är den behöver för att inte bli så trött och för att den ska orka längre. Jag känner mig själv så pass bra för att veta att känslan som varit under de senaste längre tävlingarna inte varit som den brukar vara.

Frågan är hur jag ska göra med de kvarvarande långlopp jag planerat att köra. Jag vill ju köra, men jag vill inte att loppen ska utveckla sig som de gjort på de två senaste loppen, det tar rätt hårt både på kropp och psyke.

Jag vet ju också att det är mycket annat, utanför och omkring cyklingen som just nu tar onödigt mycket energi. Klart att detta tar en del av den energi som man behöver på tävlingarna. Att vara cyklist är inte alltid så lätt, vägen är knagglig och full av gropar man kan ramla ned i!

lördag 18 augusti 2012

Kräftor och ensambad på Österlen

Det var riktigt bra tajmming att åka ned till Österlen. Varmt, fint väder och inte så blåsigt den här gången. Mitten på augusti är nog den bästa tiden på Österlen. Väldigt lite turister och fortfarande varmt. 
Igår när jag kom hit möttes jag av kräftor som mor och far hade fixat.
Idag har förmiddagen ägnats år att fixa med cykeln inför morgondagens race, och så lyckades jag få med både mor och far på en 5 km lång runda runt Vallby. Det gick bra även om mamma ville gena och bara köra i nedförbacke. Väl tillbaka blev det kaffe för mig och rökpaus för mor och far. Lika bra att återställa den eventuellt förbättrade kondition som cykelturen gav, man vill ju inte få bättre syreupptag.   

På eftermiddagen åkte jag ned till havet för att se om jag kunde måla lite akvarell. Jag har en liten "hemlig" väg som leder till ett ställe som inte så många känner till. Nämligen här: 

Tänk dig att hitta flera kilometer strand. Och vara helt ensam om den!

Jag hade en handduk med mig för att sitta på när jag målade, men inga badkläder, så det var bara att ta av sig och hoppa i...

Badbeviset! Ni som känner mig, vet att jag är en badkruka, därför detta bildbevis. Det var faktiskt varmare än havet i Göteborg, eller så var det varmare i luften här.

Och visst blev det målat också, men det får ni inte se just nu. Avslutade med en fika i Kåseberga hamn. Väldigt mysig liten hamn.

I morgon är det dags för Snapphaneturen och SM i Långlopp. Vädret ser ut att bli varmt och skönt!

onsdag 15 augusti 2012

2012 års Bergakungstempo avklarat!

Jag, lagom krispig mot slutet av backen. Foto: Christer Hedberg.

Kvällens bergstempo kördes i perfekta förhållanden, 20-23 grader varmt och väldigt lite vind. 

För er som inte vet: Bergakungasträckan startar utanför GLTK (Göteborgs Tennsiklubb) och går upp till Delsjömasten där mål är, ca 2,4 km totalt och nästan 100 höjdmeters klättring. Backen planar ut två gånger och avslutar med en riktigt brant knäppa innan målet. 

Målet var så klart att slå förra årets tid, men jag trodde att det skulle bli svårt. Mackan tipsade mig att ta det lite lugnare i starten, istället för att gå på max direkt som jag brukar (och få alldeles för mycket mjölksyra lagom till sista branten) Det var den taktiken jag hade.

Det visade sig vara en bra taktik och jag körde snabbare än förra året. 3 sekunder är inte så mycket kanske, men bättre är ju alltid bättre så att säga! Nu är ju inte Bergakungen den viktigaste tävlingen i världen, det är ju mest en rolig, men nyttig grej. Det kändes bra att jag kunde förbättra mig, dels för att jag är rätt dålig på så här korta sträckor (hade behövt en 3ggr så lång backe, minst) och dels för att det gått så tungt den sista tiden.  
Jag hade gott kunnat tänka mig att köra tävlingen fler gånger per år, så man kan jämföra under ett helt år. Det är ju ändå lite så att det är bra att kunna backen för att få en så bra tid som möjligt. 

Efter Cykelvasan har jag tagit det mycket lugnt och bara kört ett spinningpass och ett 15 minuters löppass. Det sägs ju att det är väldigt mycket bättre att träna lite för lite än att träna lite för mycket, när det gäller att göra resultat, så det är det jag lever efter nu. Svårt, men förmodligen bra.  




Bergstuten. Igen. 



måndag 13 augusti 2012

En tur i Lindvallen Bike park



Det var fint i Lindvallens Bikepark. Efter turen på fjället i fredags, åkte vi ned i ett av de lätta spåren. Jag åkte sakta, då jag väntade på de andra i gruppen. Man kanske inte ser så mycket av hur det såg ut då kameran åkt ned lite, men kul var det, vilket man hör på mina fina tjoho-rop!

söndag 12 augusti 2012

Cykelvasan - Eller konsten att vägga på en timme!

Jag skulle skrivit om loppet igår, men orkade inte och kände att jag behövde få lite perspektiv på loppet och vas som egentligen hände, eller kanske inte hände.

Till att börja med, Cykelvasan är ett riktigt mäktigt evenemang! Vilken organisation, vilket lopp, vilka hjältar till deltagare! Att organisera ett lopp, som dessutom är ett "point-to-point-lopp" för så många cyklister är inte helt enkelt. Jag tyckte det mesta fungerade väldigt smidigt, allt från att hämta nummerlapp, lämna och hämta överdragskläderna till att åka buss tillbaka till Lindvallen och hämta cykeln någon timme senare. (även om det tog ca 2 timmar med bussen, men det är ju rätt långt mellan Mora och Sälen) Allt var tydligt uppmärkt vid start och målområdena. Det som förvånade mig mest på ett väldigt positivt sätt, var borden med Enervit-flaskor vid vätskekontrollerna. Mycket bra! Nu kanske dessa inte räckte till alla, men de flesta elit-åkare har ju egen langning, så för en som är där helt ensam och ändå vill åka fort är det ju klockrent!

Mitt eget lopp då. Ja vad ska man säga, det blev platt fall och inte alls som jag tänkt mig.
Jag fick en ganska bra start och tyckte benen kändes bra där i startbacken. Första tre milen passerades på ca 54 minuter, vilket var ungefär enligt min plan och det tempo som krävdes för att få en bra tid och placering i mål, Jag var glad att jag bytt utväxling på cykeln, då jag körde en hel del på tyngsta växeln även med 42-klingan.
Vad som hände därefter vet jag inte. Det var som att dra ut en propp ur kroppen. Jag blev trött, nej inte bara trött utan skittrött. Pang bom stopp. Ungefär som när man väggar på ett långpass, med den "lilla" skillnaden att väggen kommer efter bara en timmes körning.

Jätteklungor med cyklister passerar mig och jag försöker, men orkar inte hänga på någon. Kör större delen av kvarvarande lopp solo och det går bitvis riktigt långsamt, ungefär distansfart. Jag hade kunnat kliva av, men valde att fortsätta, då jag avskyr att bryta lopp. Kom i mål på en tid som är minst 20 minuter sämre än jag tänkt och borde klara av och väldigt ledsen och besviken.    

Jag vet inte varför det blev så här då jag laddat bra, tränat bra och vilat bra innan loppet. Jag har haft sämre förberedelser inför lopp och ändå presterat bättre än så här. Jag har haft genomklappningar av liknande slag tidigare, men inte fått någon klarhet i vad det beror på. Det hade varit en sak om man tagit slut efter ca 2 timmar, men nu händer det efter en timme och det är inte riktigt ok, tycker jag. Det är något som inte riktigt stämmer. Den sista månaden upplever jag att kroppen inte varit på topp, men det har känts rätt ok på träning. Huvudvärken efter SM var ju en grej, men jag tror inte den påverkar hur det känns i benen.. Ett blodprov hade nog varit på sin plats.

Det är svårt att veta vad man ska förändra, när man inte vet vad felet är, men jag ska i alla fall köra lugnt ett par dagar, be att få ta prover på vårdcentralen och om det känns ok, köra Göteborgsklassiska Bergakungen på onsdag.  

fredag 10 augusti 2012

En tur på fjället dagen innan Cykelvasan!



Vackert på toppen. Med GO-Pro:n blev det roligt perspektiv med :)
Idag blev det en liten tur på fjället för att kolla på utsikten. Det var jag tillsammans med lite folk från bland annat ABUS, Duells, Team Sportia och Cykloteket. För att spara på krafterna inför morgondagen, tog vi liften upp och körde en sväng på toppen för att sedan köra ned på några byggda trails. Fint som sjutton, men lite väl djupa surål på toppen. Jag tror alla ramlade på ett eller annat sätt, även mitt framhjul försvann en gång i gjytjan, men jag landade i alla fall på fötter och sjönk ned till anklarna. Tyvärr lyckades jag inte fånga Björn Johanssons dubbelvurpa på film. Två exakt likadana vurpor (när framhulet försvinner i en lerpöl och man flyger över styret) inom loppet på en minut. Ja, man måste ju prova om det går, även om det inte gi!!

Cykloteket-Ted, ABUS-Mat och Marknadschefen för ABUS

Björn Johansson, Duells. Lika glad innan vurpan som efter!

Riktigt fint var det på toppen och bikeparken har de fått till fint här i Lindvallen!

I morgon startar jag kl 09,00, vilket är tidigt med mina mått mätt, för min del är runt 12-tiden optimalt att starta, men det ska nog gå bra. 9 mil + några kilometer ska köras och jag hoppas att hinna i mål i hyfsad tid och kanske, kanske hinna se ett ännu viktigare lopp. Nämligen Alexandra Engens OS lopp i Cross Country i London!! Håller alla tummar och tår för att hon ska få till ett fint och snabbt race, får hon det kan det räcka hur långt som helst!!

Hoppas kunna lägga upp en film från bikeparken lite senare om den hinner bli konvernterad!

torsdag 9 augusti 2012

"I fäders spår för framtids segrar"

Mackan kör Partnen och jag tittar på.. bra uppdelning, tycker jag! 

Så var Mackan och jag på väg till Sälen!
Det är roligt det här med Cykelvasan, jag har nig inte insett hur stort detta evenmang är förrän nu. Vi har redan sett en hel del cyklister med samma destinationsmål som vi. Men det är först när man pratar med folk som inte tävlingscyklar som man förstår hur viktigt cykelvasan är för svensk cykels framtid. När man berättar att man ska köra Cykelvasan skiner folk upp och har ett helt annat intresse än när man berättar att man ska köra till exempel en C1:a i Belgien eller en tävling i svenska XC-cupen. Folk kan på ett helt annat sätt relatera till sträckan Sälen-Mora. Vasaloppet är något som liksom finns fastnaglat i den våra svenska själar, även hos dem som aldrig kört loppet.
Cykelvasan håller helt klart också på att bli MTB-cyklingens Vätternrunda. Det är något som det pratas om, bloggas om, analyseras och laddas för årsvis innan och det är allt från att orka köra de 9 milen till att köra de 9 milen så fort som möjligt. Vidden av deltagare, från elit till motionärer som vanligen inte cyklar mountainbike är det som jag själv tycker är det roligaste med loppet.

Sen kan säkert sådant som seedningsregler och startförfaranden förbättras ytterligare, loppet har ju trots allt väldigt få år på nacken och det är ju inte helt enkelt att få i väg över 10 000 cyklister på ett sätt så att alla blir nöjda.

Det ska bli riktigt spännande att se uppleva Cykelvasan på riktigt!!

onsdag 8 augusti 2012

Drömmeken!!


Ok, Mackan är en suverän mekaniker och löser det mesta, liksom de andra mekaniker som hjälpt mig att få ordning på cykeln genom åren. Men tänker att ha en hen som mekaniker! Eftersom hen inte är här, får jag gå ned och stansa mina däck själv innan vi åker upp till cykelvasan i morgon. Kör med Racing Ralph fram och bak, tror att det kommer fungera bra. 

Jag tog också mitt förnuft till fånga och beställde den där 42T-klingan. Cycleservice Nordic var alerta och skickade den snabbt, men tyvärr var jag tillfälligt ute då fraktbolaget ringde på för leverans. Så det blir till att åka förbi och hämta upp den på vägen till Sälen i morgon. Som tur är ligger det på vägen.

Kom hem från Österlen igår och körde ett bra pass idag på mtb:n i dag. Varmt och skönt var det om än lite blåsigt. Igår blev det ett ännu blåsigare intervallpass i Skåne, men det var riktigt gött och jag var inspirerad till att köra riktigt hårt. Intervallerna kördes i motvind och regn till en början, sen blev det medvind hem. Det är konstigt det där med känslan under ett pass, när man är trött och oinspirerad kan man störa sig på en massa detaljer, som väder, vind, något som är lite snett eller låter på cykeln eller att man har fel musik i lurarna. När man är pigg och inspirerad, skiter man i allt sånt och bara kör. Hoppas kunna behålla känslan!  

söndag 5 augusti 2012

Inför Cykelvasan: låghöjdsträning och kantareller!


Jag har åkt ner några dagar till Österlen för att hälsa på mor och far. Dagen har ägnats åt trädgårdshäng, träning och svampplockning. Vi hittade faktiskt en hel del svamp om än långt ifrån den mängd pappa och jag bar med oss hem förra året från samma ställe. Konstigt att det kan variera så, det har ju regnat oavbrutet hela sommaren, det borde vara fullt!

Träningen kändes bättre än på länge. Har ju tagit det rätt lugnt med träningen i veckan, så jag kanske börjar bli utvilad. Det blev lite intervaller av olika slag, mestadels på platt underlag. Österlen är ju rätt platt. Dessutom tränar man i princip på havsnivå alltså 0 m överhavet, särskilt om man som jag kör precis vid havet. Det är väl det som kallas låghöjhdsträning?Och vad har det i så fall för effekt? Skämt å sido, det är nog bra att få lite fart i benen innan Cykelvasan på lördag, då det lär gå fort från start till mål.

Själv kanske jag ska träna extra på att hålla hög kadens länge, då jag har 39T som största klinga fram. 42 borde ju vara bättre, jag har till och med hört flera som kommer gå upp på 44. Jag borde byta till 42, men vet inte om jag hinner få tag på något som passar. Det är också lite knapert i plånboken för tillfället och jag försöker att minimera alla extra utgifter. Eftersom man behöver byta även lilla klingan fram, innebär det ett inköp av två klingor och det finns inte riktigt utrymme för detta i min budget, särskilt inte då det bara gäller för ett lopp. Upplever att man klarar sig utmärkt på 39/26 fram när man kör XC och det är ju vad jag gör mest!

Så det blir till att träna på att trampa fort och hoppas på motvind och tungtrampat underlag från Sälen.

lördag 4 augusti 2012

"Man måste hålla på"

Jag har en ny idol, Sven Yrvind. Han är 73 år och bygger fortfarande båtar som han reser runt jorden med. Hur pigg som helst och mycket har han varit med om i sina dagar.

I en intervju i Dagens Industri säger han kloka ord: " Man måste hålla på. Man blir inte lycklig av komfort, då blir man fet och trög i huvudet. Man måste kämpa. Då blir man lycklig"

Ett uttalande som jag tycker man kan luta sig mot.




Jag ska snart ut att träna innan jag ger mig av till Kungsbacka BMX-klubb för att agera prisutdelare på Nordiska mästerskapen i BMX. Igår var jag där på timetrailen, men idag blir det lite mer action när man kör 6-8 i varje heat. I alla fall, ca 26 blombuketter ska delas ut i alla klasser som tävlar.

BMX är riktigt roligt att titta på och något som hade varit nyttigt för många cyklister oavsett disciplin att träna. Själv har jag testat det en gång på en Cruiser (lite större hjul), jag var helt värdelös, men jag antar att det bästa inte är att börja köra banan direkt, man kanske ska öva att cykla på cykeln först. Men kul och annorlunda var det i alla fall. Mest imponerad är jag hur man lyckas få upp en sån hög kadens.

Efter BMX:en drar jag vidare till Österlen för att hälsa på mamma och pappa några dagar innan Cyklevasan.

onsdag 1 augusti 2012

Vi är naturligt fula!


Hemresan från Frankrike gick bra, förutom att jag lyckades slå i huvudet en gång till. Det var i fönsterkarmen på Hotellet som jag och Kajsa bodde på i Geneve innan hemresan. Resultatet blev först en bula, och att jag fick tillbaka huvudvärken från kraschen på SM (eller om det är en ny huvudvärk, vad vet jag?).

I alla fall, har jag inte tränat på några dagar, eftersom symtomen liknar de vid lättare hjärtskakning. Det är ju svårt att veta exakt, eftersom symtomen är rätt diffusa. Men med huvudvärk, yrsel, extrem trötthet och dåsighet och liknande kan några lugna dagar vara bra oavsett orsak. Man vill ju vara på den säkra sidan. Idag började jag träna på racern, men hamnade hos Markus på Biketoyz istället och fick kaffe, då jag inte mådde ok. Hoppas det blir bättre i morgon.

Roligt är det i alla fall att jag fått besök från Syrran, Gurra och Leif. Äntligen någon som är lika barnslig som mig och vill göra fula miner mm. Inte alla som är så naturligt fula som Gurra och jag och som så gärna vill visa det med!

Nästa tävling för min del är Cykelvasan, ska bli riktigt roligt att köra den! Innan dess ska jag dra till Skåne och hälsa på Mor och Far och ta det lite lugnt. Fast egentligen har jag inte tid att ta det lugnt. Jag försöker hitta ett nytt jobb under hösten. Någon som vet något?

Har ställt frågan förut till vänner och bekanta och förundras över hur många som inte tar min jobbfråga på allvar. En del gör det och lovar att höra sig för, men många ger de allra konstigaste förslag över vad jag ska göra. Visst jätteroliga förslag, men nu är det så att jag behöver ett jobb eller ett uppdrag på riktigt. Att måla snabeltutar eller andra saker är iofs, jättekul och något jag verkligen skulle vilja kunna göra på heltid, men det blir man inte så fet på och definitivt inte på en månad. Det är mer en långsiktig framtidsvision och dröm. Just nu handlar det om att få in pengar för att överleva och kanske kunna cykla.