Bantest och internetfritt i Tjeckien.

Framme i Tjeckien igår kväll

. Vi bor i ett fint hus nån timme från tävlingen i Tábor, det enda som saknas är Internet. Testat banan idag. Det var lite snö och fruset och en hel del ganska djupa spår av lera, som inte är så bra att fastna i, vilket gör att det är bra att kolla in spåren i kurvorna ordentligt innan. Idag när vi körde var det ca 1 plusgrad och man märkte att det blev mjukare och mjukare efter varje varv. Detta är positivt för min del som kör efter juniorerna och föredrar hal lera med mjuka spår istället för hårdfruset. Jag tyckte det gick bättre och bättre efter varje varv idag, med lite mjukare underlag efter hand som sagt och så tog jag ut ganska mycket luft ur däcken. Kör med mina Rhinos och ca 1,3 -1,4. Banan är snabbkörd, särskilt första delen, men ändå ganska kuperad, jag saknar några riktigt kluriga partier utför och kanske lite mer köttiga avsnitt, vilket hade gynnat mig. Men vi gillar ju alla olika och man kan ju inte alltid få sina favoritförhålllanden.  Filmade ett varv med GoPro:n, men kan tyvärr inte ladda upp det då jag kör sparsamt på mobilsurfspaketet jag köpt.

Imorgon startar vi kl 14 och juniorerna kl 11. Hoppas kropp och knopp är pigg och glad, mitt eget resultat är inget jag kan sia om men jag tippar podiet för damer: Nash, Lechner och FernandPivot, ordning vet jag dock ej (och nej det hade varit töntigt att ta med sig själv i dessa sammanhang) . Det hade varit skoj att få tre ess inom på XC på CX- podiet tycker jag.    

Positiva klockan!

Min nya klocka är så söt. Den tycker allt jag gör är fantastiskt och att all träning jag gör är hård. Tänk att ha en sån positiv fläkt på armen. Jag tror inte ens den kan säga något som "-Nej Åsa, idag var du inget vidare bra på att ta i faktiskt, du förbättrade ingenting, kunde lika gärna legat på soffan". Soliga menar ju att man alltid ska hitta nåt att vara nöjd med i tex tävling, tävlande eller annat man presterar eller skapar, men jag håller inte riktigt med. För mig är det onöjdheten som tar mig framåt. 

Fast ok, jag var nöjd med gårdagens monark 4:or. 5,1w/kg var rekord. Men det kan väl bli bättre?  

Nu drar jag till Prag, mellanlandning i Helsingfors. Ska bli spännande att se i vilket skick VM-banan i Tabor är. Alla Belgiska medier talar om snöns vara eller inte vara. Det blir var det blir och är inget vi kan göra åt. Det enda vi vet är att det kommer att bli hårt.     

Jag och GlufsGlufs

Hemma och vänder.

Neuhauscoklad. Ätes med andakt! 20 st kostar 200 spänn...

Tillbaka i Götet igår. Flyger till Prag på torsdag. Två dagar hemma att fixa lite smågrejer på ena cykeln, tvätta och packa om. Det bästa hade väl varit att åka direkt från Holland till Tabor, men då förbundet endast betalade biljetten Sverige-Tjeckien blev det det billigaste alternativet.

Det blir några extra vilodagar den här veckan, men jag vill inte lägga av mig helt, så jag har lagt upp en plan som ser ut så här:
Måndag: vila, Tisdag: Lätt jogg, Onsdag: Cykling med 30 sek. spurter (inne eller ute beroende på väder) Torsdag: vila Fredag: bantest och några hårda varv, Lördag: race!

Jag hoppas att det bli bra och att benen ska vara utvilade men ändå snabba. Det ser ut att bli flera minusgrader på lördag i Tabor, så ler-race kan vi nog glömma om det inte blir ett drastiskt väderomslag. Jag hoppas i så fall att det ska vara knöligt, men inte isigt underlag och gärna lite snö, även om jag inte är särskilt van att tävla på snö. Vi pratade lite om det på världscupen i helgen och några av mina medtävlare menade att snö och kyla väl gynnade oss svenskar, då vi ju var vana vid dessa förhållanden. Jag försökte förklara att så inte var fallet, eftersom vi i Sverige snarare undviker att tävla på snö och lägger ner cyclocross-säsongen i mitten av november för att i högsta grad undvika snötävlande. De tittade förundrat på mig. I Belgien är snö inget hinder, även om det kanske inte gillas mest av de underlag som kan förekomma. Är det cyclocrosssäsong så är det, då får man anpassa sig efter det väder som råder, är deras syn på saken.

Efter VM har jag planerat att köra två tävlingar till, en i Holland och en i Belgien, hade gärna kört hela februari, men det fungerar tyvärr inte ekonomiskt. Det är så mycket man vill!

Har i alla fall fixat ny pulsmätare så att jag kan ha koll på tiden innan och under tävlingarna. Har aldrig kört med GPS innan så det blir spännande.

Konstiga saker när man tävlar.

Foto: Luc Van Der Meiren

Den här tävlingshelgen var ju inte riktigt som jag tänkt mig. Lördagens tävling i Rucphen innehöll mekaniskt strul av den ovanliga sorten. Fick en halv-ok start men tog mig upp bra i fältet. Upp för en liten slänt var det dock någon som körde in i min cykel bakifrån så hårt att jag knäckte till sadeln så den pekade uppåt, Fick hoppa av ock springa, och märkte då att även bakhjulet höll på att lossna. Stannade och satte rätt det + drog åt det och blev så klart omåkt av ett gäng cyklister. När man hamnar längre bak i fältet är det ganska stor skillnad att köra, dels för att folk kör långsammare så klart, men även sämre och faktiskt ofta mer osportsligt. Typ tränger en på sätt som någon längre fram aldrig skulle komma på tanken att göra. Det tog ungefär ett halvt varv innan snabbkopplingen lossnade igen, samma procedur och i depån bytte jag cykel. Körde ett halvt var på den -och så händer samma sa en tredje gång! Bakhjulet lossnade, snabbkopplingen släppte. (och ja, de var åtdragna innan tävlingen) Hade börjat att köra upp mig men tappade nu återigen ett par placeringar. Efter det var jag mest arg och sur men lyckades ändå plocka 4 placeringar och slutade på en 16:e plats. Jag har alltid kört bra i Rucpchen, förra året blev jag 5:a och året innan 6:a, så då kan man ju inte vara nöjd.

Efter det drog vi till Hoogerheide för team managersmöte och registrering innan vi åkte till mitt hotell som jag hade bokat. Det visade sig att det var överbokat. Det hade blivit något fel i bokningen och jag hade bokat ett rum som inte fanns. Som tur var var det ett reko hotell som själva bokat in mig på ett annat hotell ca 1 km därifrån. De betalade även notan -tack för det.

Hoogerheide var halt och lerigt värre men jag gillar det. Innan starten hände ännu en sån där otroligt konstig sak. 5 minuter innan start skulle jag ta av mig min överdragsjacka -och finner att blixtlåset i min tempodräkt har släppt! Det är alltså öppet ända ned, nedanför naveln. Fick lite smått panik, det var ju inte läge att åka och byta kläder. Så med hjälp av en medtävlande tar jag några säkerhetsnålar och drar ihop det hela. Det är så klart jättefult, men alternativet hade varit att köra halvnaken.
Trots detta fick jag en av mina bättre starter och låg med långt framme hela första varvet. Efter det fanns det inte mycket power kvar i benen. Jag tappade några placeringar för varje varv och det kändes väldigt trögt i benen. Vet inte om starten kostade på så mycket, men jag tyckte inte att det gick så fort, så kanske var det bara allmän slitenhet. Det blev en dålig placering i mål, jag är besviken. Jag tror att det varit bättre om jag fortsatt att räjsa efter julcrossen, då jag behöver många hårda race för att köra bra. Helgens segben är ytterligare ett bevis på det. Jag har tränat hårt och bra, men det är ändå inte det samma som att tävla., Vi är ju alla olika, det finns ingen mall som funkar för alla.

Det är också mycket som ska stämma när man räjsar. I cyclocross finns få utrymmen för missöden om man vill köra bra. Och när man tävlar kan de mest konstiga saker hända. Nu hoppas jag piggna till inför nästa helg, det här var trots allt en väldigt bra genomkörare.

Chill i Belgien.

Uppstigning 04.00 idag. Det värsta är dock när man behöver väcka nån annan som ska skjutsa en så okristligt tidigt. Som dessutom har sovmorgon och egentligen skulle kunna sova hur mycket som helst. Dåligt samvete varje gång men jag hade inte klarat av att ta mina två cyklar på flygbussen och inte heller lyckats ta mig till bussen på korsvägen i tid, eftersom det inte går några spårvagnar åt rätt håll så tidigt. Inte mycket sömn att tala om för min del, eftersom jag var rädd att försova mig till planet och osäker på om mina båda cyklar skulle få följa med till Belgien. Det gick nämligen inte att förboka mer än en cykel.  När vi kom till flygplatsen var det jättekrångligt att boka in ena cykeln, men till slut gick det. Konstigt, ibland är det så smidigt och ibland näst intill omöjligt.

Blev hämtad av Ignace på Bryssels flygplats, avsläppt hemma hos dem med prylarna och fick en macka innan Ignace drog vidare för att jobba med bancykling i Gent.
När man går upp 4, och inte sover något blir man lätt så här trött framåt eftermiddagen:

Så jag gjorde slag i saken och tog en tupplur. Den varade ca 2 och en halv timme. Inte vad jag tänkt men jag var visst trött.

I Morgon drar vi till Rucphen och på söndag är det dax för Hoogerheide. Det spås snö och det funkar väl för mig så länge det inte är is. Nu ska jag sova igen.

Streckgubbe och livets trappa!

Tack för alla tips i samband med gårdagens inlägg! Jag trodde aldrig att det skulle läsas av så många. Kanske är det fler än jag som sitter på sin kammare och är frustrerade över vår floskelfyllda värld, hoppfullt i så fall. Började dagen att skicka in ett (näst intill) floskelfritt personligt brev till ett jobb, hoppas på god tur. 

Idag ska det handla om streckgubbar träning och trappor. Jag brukar experimentera i Illustrator en del och nu blev det att rita streck. Massor av streck! Inget är automatiserat utan allt är ritat med pennverktyget. Har gjort det tidigare men det blev inte som jag tänkt, nu blev det bättre, men jäklar vilken tid det tog. Det känns lite knäppt att rita bilder av sig själv, men nu har jag inte så mycket annat i cykelväg som är i tillräckligt bra kvalité sparat på datorn. Om ni inte kan se bilden eller om den ser konstig ut, beror det på att jag har sparat den i SVG-format. Detta gör att den inte blir pixlad på skärmen utan vektorbanorna finns kvar. Nackdelen är att inte alla webbläsare stöder formatet fullt ut än. Men det är kul att testa. Länk till bilden finns här:

Det har tränats hårt idag. Körde först hårt i 17 min och fick 98% av max i puls därefter 5 st enminutersintervaller och avslutningsvis 10 minuter på lite lägre motstånd än den första långa men kom ändå upp i 94% av max. Rullade sedan lite runt Skansen kronan och var bara tvungen att träna lite i den fina trappan. Och filma. Det är ju verkligen livets trappa!



Kvällen avslutades med mat hos Angelica och Seglarn. Topp!

Jobbsökeri och sånt kul!

Detta inlägg kommer inte att handla ett dugg om cykling eller träning eller målning heller för den delen. Så om ni bara är intresserade av det, så kan ni sluta läsa nu. Livet handlar inte bara om träning, utan om en massa andra saker bland annat det här:

Jo det här med jobbsökeri och arbetsliv är ju ett kapitel för sig. Jag har ju som ni vet ett extrajobb inom Göteborgs Stad där jag trivs kanonbra och jag inbillar mig att dem som jobbar där trivs med mig. Bra kollegor och bra möjligheter som passar perfekt för mig som cyklar och driver ett litet företag. Jag har erfarenhet nu efter 2,5 år och ställer oftast upp på kort varsel när det behövs.  

Men nu är det så att Göteborgs Stad tillämpar LAS, inte för att ge de flitiga vikarierna och extrajobbarna en anställning, utan för att slippa anställa dem. LAS används som ett skydd för Göteborgs Stad och inte tvärt om som jag uppfattar att det var tänkt från början. Nu vill jag inte ha en heltidstjänst på Göteborgs Stad, jag är jättenöjd med att ha det som jag har det, men det spelar ingen som helst roll för inga undantag kan göras. Man får jobba 240 dagar inom en treårsperiod, ligger man i närheten av dessa dagar blir man "avstängd" tills dagarna börjar räknas av, Jag har jobbat ca 200 dagar och har ca 7 månader kvar innan dagarna räknas av. Detta innebär att man på mitt jobb "sparar" på mina dagar eftersom man vill ha mig kvar. Jag får alltså mycket mindre jobbdagar varje månad än innan. 

Detta innebär ironiskt nog, att jag kanske inte kan vara kvar, då timmarna/dagarna blir för få för att det ska bli någon lön att tala om. Göteborgs Stad kommer ju inte dubbla min lön så jag ska kunna jobba hälften så mycket och på så sätt kunna vara kvar. Situationen är inte bra för någon av dem som jobbar inom den avdelningen jag jobbar på, men eftersom Göteborgs Stad ser mig mer som en bricka i ett spel än som någon som lärt sig jobbet och som därför kan vara av värde att ha kvar (de kan ju bara ta in en ny och låta den bli upplärd och ta in ännu en ny när den så småningom blir ut-LAS:ad och fortsätta så i all evighet), så blir det väl som det blir och i slutänden ganska dyrt för staden ändå.

Just nu så letar jag alltså efter något annat deltidsjobb och filar på mitt CV. Det här med jobbsökeri, vilken floskelvärd alltså. Det är inte helt lätt att skiva CV när man har sysslat med olika saker på en gång som jag har. Mitt eget företagande har oftast kombinerats med kortare eller längre anställningar. Vissa perioder har det nästan bara cyklats och jobbats väldigt lite. Nån annan period har jag varit konsult, som sedan gått över i kortare anställning och sedan blivit konsult på samma bolag igen. Vissa uppdrag vill jag gärna ha med i mitt CV, då det kan visa att jag har kunskap inom detta specifika område, även om det kanske bara handlar om någon veckas jobb åt en kund. Det blir helt enkelt ganska rörigt i CV:t. 

CV-världen är anpassad för folk som har gått utbildning, eventuellt tagit examen sen fått jobb, som han/hon haft ett tag innan en ny anställning påbörjats. På sin höjd kan nån kortare kurs klämmas in och då är det positivt. Man har vidareutbilat sig. 

Det finns massa mer eller mindre oskrivna regler i CV-världen, tex att det bara får vara två sidor långt. Vad händer om man har grejer som man vill ha med så det råkar bli tre sidor. Jo- då får man antingen ta bort något, eller skriva med jätteliten text, tex 7pt, så blir alla nöjda. Vem bryr sig om att texten är så liten och hoptryckt att den inte går att läsa, TVÅ sidor ska det vara, duktig Åsa! 

Dessutom, luckor i CV:t är det värsta man kan ha, alla måste kunna veta att man inte nån gång i sitt liv bara har "flummat runt", gjort något ospecificerat, eller gud förbjude, någon gång i sitt liv varit ens i närheten av att vara lite arbetslös. Huu - en sån kan man ju inte anställa, vilken looser! Faktum är att de flesta jag känner som är i min ålder eller yngre, oavsett lång eller kort utbildning, någon gång i sitt liv bara "flummat runt" eller varit arbetslös. Är vi loosers för det? -Nej!   

Vad ingen arbetsgivare tycks förstå är att de är lurade. CV:t friseras så att det ska se bra ut och för att man ska framstå som den perfekta människan. Man ska gärna ha ett foto med, tagit i studio av fotograf, där man ser så där lagom Businessaktig och seriös ut -Bingo! 

Och så var det det här med personligt brev. Man ska framhäva sig själv och vad man kan och vilken fantastisk tillgång man kommer att bli för företaget. 

Egentligen är det ju ganska enkelt. Företaget söker nån som ska göra något hos dem. Jag söker tjänsten. Varför gör jag det? Jättelätt svar!  -För att jag förmodligen har alla eller nästan alla de kunskaper ni behöver för det som ska utföras och för att jag behöver ett jobb så att jag kan äta och betala hyran. Dessutom är jag bildbar, jag kan lära mig det som jag ev. inte skulle kunna. Ponera att de söker nån som gör något, tex uppdaterar deras hemsida. Vad tillför jag? Det jag tillför är att jag kommer uppdatera hemsidan och göra det bra, för jag gillar att jobba och inte snacka dösnack och sitta och fika på jobbet. Men så får man ju absolut inte skriva. Istället måste det lindas in i massa mer eller mindre floskelaktiga uttryck och gå som katt kring het gröt, men inget får handla om varför man egentligen vill ha jobbet (för att tjäna pengar). 

Man ska utgå vad man kommer att tillföra och givetvis och gärna något om att man är ultrautåtriktad och positiv i absolut ALLA lägen (introverta människor göre sig icke besvär): "Jag är socialt utåtriktad, älskar möten med människor, jag trivs med att ha många bollar i luften och att vara spindeln i nätet...en glädjespridare.. bla bla".  

Eller kanske nåt i fjäskstil: "jag ser Er som ett ledande företag inom XX-branschen och ser mig själv utvecklas i min roll som bla bla bla..." Detta oavsett om det är en hög chefspost eller en tjänst där man sitter i kassan. 

Eller vad man kommer att tillföra företaget: "Jag kan bidra med att ert företag fullkomligt kommer att explodera och 77-dubbla försäljningen, enbart genom min blotta närvaro. " -Eller nåt i den stilen. 

Samtidigt framhäver alla så kallade CV-guider på nätet att man ska undvika floskler och klyschor, vilket gör att det blir ännu mer omskrivande och slingrande och klyschigt ändå i slutändan, eftersom man inte får skiva att man är tex. noggrann eller flexibel, även om det är de kompetenserna som efterlyses i jobbannonsen och eftersom alla som söker jobb har läst samma CV-guider på nätet. Jobbannonser i sig använder sig oftast av ett klyschigt språk, liksom hela arbetslivet. Ska man då svara med ett annat språk? Kommer någon överhuvudtaget då förstå vad man menar?

Har ni spelat floskelbingo nån gång, om inte gör det! Det är gaska roligt.

Blandad uppdatering och tappad pulsklocka.

Dåligt bloggat de senaste dagarna. Har tränat mycket den här veckan, inte så mycket att skriva om, en massa siffror, watt och pulsvärden kan väl ingen vara intresserad av? Eller, handlar inte den här bloggen om träning och tävling? Jo det gjorde den ju visst! Så ok skärpning då.

Jag löptränar ju och gymmar en del och har testat en smart pryl för förvaring av småprylar, nämligen flip-belt. Så enkelt men ändå så smart. Ett litet bälte som man helt enkelt kan ha sina prylar i. Man märker knapt att man har det på sig. En sån där pryl man önskar att man kommit på själv. Finns i massa färger, så man kan matcha med tex. skosnören eller annat viktigt. Midjeväska kan med gott samvete förbjudas nu!

 
Fin tur i skogen på MTB:n i går med Catarina, som bjöd på sedvanlig "hemlig" stig. Fantastiskt att få köra lite stigar man inte kört innan i Skatås. Om det var blött?-Bitvis jätteblött, men inte så illa som man kan tro. Eftersom jag mestadels kör cross nu på vintern, känns det ungefär som att köra fat-bike när man hoppar upp på mtb:n med 2,1 däck. Konstig men skön känsla. Älskar att köra teknisk stig. Det hela började inte så bra, så jag lyckades tappa min klocka från armen. Troligtvis på grus 8-an vid parkeringen nära hoppbacken och trots att jag kollade noga bara ett par minuter efter, så har någon troligtvis hittat den och tagit upp den. Hoppas innerligt att den inte förblir i upphittarens ägo, utan att hen lämnar in den på Skatås motionscentral. Utan klocka känner jag mig naken. Inte för att jag måste kolla pulsen hela tiden men jag vill ändå åtminstone se hur länge jag har kört. Hör av dig om du hittar den!

Idag blev det grispass på Monark och lite rull efteråt. Bra kombi. Jag körde först uppvärmning, sen 10 min hårt, på kp 2,6, vilade lite och sen blev det 8 st 1 minutersintervaller med 2 minuters vila på lite mer belastning. Det kanske inte låter så farligt, men det var skitjobbigt. Träningen går dock framåt, jag blir starkare och det är väl grejen med det jobbiga?

Annars, har jag uppdaterat tutshopen  med lite nya bilder. Muggprojektet är inte igång riktigt ännu men det kommer. Fram tills dess får ni hålla tillgodo med filurer. 

Mer då? Jo jag söker lite deltidsjobb, men mer om det i morgon!

Inspiration och kalla tår.

Blev i tisdags inbjuden till en inspirationskväll anordnad av Aktivitus. Det var riktigt trevligt. Bland annat förelästes om skidåkning och mental träning. Ofta kan jag känna att det blir lite "haleluja-känsla" när mentala coacher pratar på kick-off:er och seminarium i jobbsammanhang, vilket de ofta gör, eftersom man ju gärna vill tillämpa idrottspsykologi inom arbetslivet. Jag har upplevt att man ofta vill vara en "vinnarskalle" utan att riktigt inse vad det innebär att vara det, liksom att man antar i princip vem som helst kan bli en tävlingsmänniska, men genom att enbart försöka "tillämpa" de egenskaper som anses vara positiva för just en sådan (utan att förstå att de flesta idrottare på hög nivå är rätt komplexa personer). Det är då det blir lite floskelartat och floskler är något av de saker som gör mig otaggad för att prestera, oavsett om det är idrott eller jobb eller något annat.

Denna kväll, där det enbart var folk med träning som gemensamt intresse blev det plötsligt annorlunda. Michael Södermalm är också en väldigt bra föreläsare med vettiga tankar som inte bara innebär "tänk positivt -så ordnar sig allt". Dessutom är han en mycket bra föreläsare som får med sig de som är där och lyssnar. Vi fick många bra tips! Mental träning har i idrottssammanhang blivit mer och mer accepterat och är numera en viktig del i att lyckas prestera. När jag började idrotta handlade det mer om att man skulle vara av "rätt virke" från början. Jag tycker att det är bra att man förstår att det mentala, på samma sätt som kroppen är till en mycket stor del träningsbar och inte färdig från början. Vem sprang milen på 30 minuter otränad liksom? Det var en mycket inspirerande kväll!
       
Igår blev det ett kyligt 3 timmarspass, men helt utan regn för första gången på länge tror jag. Dock blev det väldigt kallt om fötterna, eftersom det låg snöblask på vägarna en bit utanför stan. Jag hade ändå de tjockaste skoskydden jag äger, men mina fötter är känsliga efter tidigare förfrysningar. Fyra timmar efter att distanspasset var klart kände jag mig fortfarande inte varm. Får en att längta till Gran Canariacykling.

Har också målat. kanske det börjar bli tjatigt med dessa figurer, men jag vet bildkonstnärer som ritat samma sak i minst 10 år, så då är det väl lugnt. Jag tycker att jag vill testa olika former och färger på samma tema. Tänkte göra en till i samma storlek, så det blir en serie om tre.

  

Like a dog.

Det har blivit några hundpass på Monarken, tack vare eller på grund av vädret. Gillar hårdträning, men vill gärna köra ute med, så jag försöker passa på när vädret fungerar och styra upp så de hårda passen på Monarken sker när det är skitväder. Är fortfarande imponerad över hur trött man kan bli på kort tid på en Monark.

Tyvärr har jag lyckats att få en skada i foten. Här om dagen när jag var ute och joggade (lugnt) fick jag plötsligt en huggande smärta på vänster sida av foten strax framför fotknölen. Jag gjorde ingen konstig rörelse, utan det hände mitt i en helt normal fotisättning. Det gick inte att stödja på foten, nu är det bättre, men ibland kan jag inte gå utan att halta och ibland känns det nästan ingenting. Det är inte svullet eller ömt när man klämmer på området utan sitter mer inuti foten, som om nåt hamnar i kläm. En konstig skada helt enkelt. Har inte riktigt tid med det nu, då jag vill hålla igång löpningen inför VM, men så är det väl alltid. Man har inte tid med skador och sjukdomar. Cykla fungerar dock bra, det är till och med så att det känns bättre efter cykling.

Nu ska jag ut på hojen!

Trött men stark!

Gula trianglar.. Akvarell, 15x15cm

Denna veckan har jag varit trött. Men ändå stark. Det har inte blivit så mycket träning då jag planerat att ta det lite lugnare några dagar och sen mata på med lite mer träning. Den träning som blivit av har dock varit bra, så jag är nöjd ändå. Körde intervaller på Monarken på mer belastning än innan julcrossen. Tog pers i marklyft häromdagen, trots att jag inte kört nån styrketräning på 3 veckor. Nu är ju jag inte jättestark i marklyft, men ett pers är ju alltid ett pers. Nu ligger jag "bara" 10 kg från mitt första marklyftsmål. Körde nästan pers i "skorpionen" med och den har jag inte gjort på säkert en månad på grund av ryggont. En rolig grej var att när vi körde skorpionen så blev vi iakttagna av en välbyggd kille av "crossfit-typ" som sedan skulle prova samma sak, när han trodde att vi inte såg. Han klarade med nöd och näppe 2 st bensparkar innan han gav upp. Ja, den övningen är jobbigare än den ser ut...

I helgen hade jag tänkt att mata lite distans, men det verkar bli storm och klass 2-varning och då är det inte så lämpligt att mata timmar. Att köra distans inomhus är inte heller nån hit. Testcykel ska köras hårt! Det enda jag står ut med är om jag kör kortare distanspass ute först, så länge jag kan utan att frysa ihjäl och sen "tina upp" på testcykel max en timme för att förlänga passet.

Jag har en hel del saker av vitt skilda slag som står på min "att fixa lista" just nu, till exempel detta: 

-Hitta ett extrajobb/tillfälligt jobb innan jag blir ut-LAS:ad på GotEvent. Ni som har nåt hör av er!
-Hitta nån som kan frakta cyklarna till landslagsbussen så att de kommer med till VM i Tabor (svårt att tävla utan cyklar).

-Bestämma mig om jag har råd åka sista världscupen i CX eller ej.

-Utveckla tut-mugg. 

-Komma på en ny header till bloggen.

-Hitta en kiropraktor/naprapatsponsor så att ryggen kan bli bra.

-Rita mer alternativt snabbare.

Vissa grejer av dessa är svårare än andra att lösa.

Nu blir det strax en timme på monarken, innan vi kanske går på bio. 

Göteborg -och tävlingsträningsfråga!

Fint men kallt på Österlen

Tillbaka till verkligheten efter 2 veckor i Belgien en dag i Holland och några dagar på Österlen.Österlen var fint som vanligt men kyligt. Avverkade ett tvåtimmarspass på crossen, varav en timme i sandskogen mellan Borrby strand och Backåkra. Det var mestadels fruset och perfekt före för cyclocross. Måste upprepas! Tankarna om en cyclocrosstävling i trakterna runt Sandhammaren eller Kåseberga lever fortfarande, tänk vad kul med en riktig sandcrosstävling i Sverige!

Är som sagt i Göteborg men vill tävla mer. Den bästa uppladdningen hade väl varit att stanna kvar i Belgien fram till VM och få många bra race fram tills dess, och jag gillar ju att tävla mycket och det verkar ju vara det som min kropp gillar med. Men det går tyvärr inte. Ekonomin är helt enkelt för tight. För er som är intresserade av cyclocros, kan jag rekommendera att läsa det här inlägget. Något jag skrev om för något år sedan eller om det var två år sedan, men som givetvis fått mycket större genomslag och aha-upplevelse för många, nu när någon i det absoluta toppskicket skrev om det. Det är sådant som behövs, tack Helen!

Appro på tävlande, Jag tänkte höra om några cyklister i Göteborg med omnejd skulle vara sugna på att köra några tävlingsträningar framöver? Jag behöver behålla min fart och kan jag inte köra riktiga tävlingar får jag väl istället låssas att det är tävling. Något som är svårt att göra själv utan nån som hetsar en eller som man kan köra ikapp. Jag vet att många är inne i sin tunga grundträning, men något tai-pass behöver ni väl? Ni ligger väl inte bara och matar distans hela vintern? Hör av er till mig så styr vi upp något! asa@erlandssonmtb.com

Gabbi och jag diskuterar förmoldigen något oerhört viktigt! Foto: Tom Prenen

Surhuisterveen och hemfärd!

Lite sand på banan. Foto: Anton Vos

Tog in på ett fantastiskt bed and breakfast kvällen innan räjset i Surhuisterveen. Blev bjuden på kvällskaffe och pratade med damen som drev det. Ungefär som att komma hem till nån och fika. Dessutom fixade hon matsäck med smörgås och kaka till hemfärden. Inget man är van vid hemifrån. 30 euro kostade det. Det känns som om det är överpriser i Sverige, eller? 

Hur som helst, jag var grymt trött efter Sven Nys GP, hittade ingen bra mat på vägen till Holland, så jag fick nöja mig med sånt jag aldrig annars äter. Hungrig vill man ju inte vara. Hade svårt att varva ned efter loppet och var vaken längre än jag borde.

Surhusterveen en lite mindre tävling än de i Beligen med en bana som går genom centrala byn. Eller om det kan kallas för stad, jag vet inte. Banan är helt utan höjdmeter och lättkörd, men oftast bitvis lerigt. Inte riktig min favoritbana, men helt ok ändå. I år var det dock torrare än tidigare år, vilket öppnade för bitvis snabb åkning. Kände mig trött och seg, men försökte att väcka kroppen så gott det gick på uppvärmningen. Ropades upp i 1:a led och hamnade bredvid regerande världsmästare Marianne Vos. Fick en riktigt kass start då jag fäpplade med pedalen. Första varvet gick fort, jag fick slita ordentligt, men det var hetsigt och jag gjorde lite smartare val än de framför och lyckades komma förbi. Plockade några placeringar på varje varv och var på sista varvet ikapp den som låg 5:a.

Försökte köra ifrån, eftersom jag vet att jag inte är bra på att spurta. Fick bitvis lucka, men den täpptes till hela tiden. Lyckades dock få några ytterligare meter efter sista sandpartiet, men sen var det en lång raksträcka in i mål och jag försökte spurta men var rökt och blev ikappåkt alldeles på slutet. Blev alltså 6:a, vilket får se som helt ok. 

7 lopp på två veckor är avklarat och jag blir mer och mer säker på att tävla mycket är grejen för mig då det gäller cyclocross. Formen har varit stigande. Början med två ganska kassa race, sen två halvbra och tre avslutande bra lopp, får ses som helt ok, men jag hade så klart viljat få till det bättre på världscupstävlingarna, särskilt i Namur.

En sak är säker jag hade inte klarat det lika bra utan hjälp! Tack alla inblandade nya och gamla vänner. 

Nu tar jag det lugnt på ett stormigt Österlen. Blev en rekordsnabb resa hem, den tog 7 och en halv timme. Ibland har man tur med trafiken och färjorna. Dessutom hade jag stormen i ryggen. Framme strax innan midnatt, skönt det.

Lerigt GP Sven Nys -topp 10!

Foto: Robin Hedström, Flandernresor.se

Vad jag gjorde på nyårsafton? Jag gick och la mig halv 12. Lyssnade på 12- slaget i sängen, man får göra så om man vill och jag kände för det. Dessutom ville jag vila inför racet.
En bra dag idag i Baal. Den frusna marken tinade upp och det blev lerigt och tungkört men ändå mestadels cykelbart. Om man bortser från världscuperna var nog just Sven Nys GP ett lopp som jag ville köra bra på. Dels för att banan passar mig, dels för att det är oerhört mycket publik och så klart för att banan är designad av Sven Nys och går på hans mark. Förra året slutade jag 14:e här vilket gav mersmak. Banan är grym tycker jag, ca 50-60 höjdmeters klättring per varv, Bitvis snabb och bitvis mycket tung. Fysiskt och tekniskt krävande med ställen där man får hålla tungan rätt i mun och där man verkligen tjänar på att hitta rätt linje. Men framförallt publiken är inspirerande. Supportrar och mekaniker med husbilar brukar ha nyårsparty i Baal kvällen innan racet och kan alltså festa kvällen innan och bekvämt vakna lagom till racen börjar dan efter. Och en del fortsätter väl att festa då med.

Var lite seg på uppvärmningen och fick inte upp pulsen, men försöker tänka på tidigare erfarenheter då det gått bra även om det känts dåligt på uppvärmning. Man ska inte fundera så mycket på det även om det är svårt att låta bli. Värmde upp delvis på trainer, brukar inte göra det, men det var praktiskt just nu på grund av allt folk. Någon stod och rökte precis bredvid, vilket kändes mindre bra, men jag vågade väl inte säga till.
Fick en för att vara mig en bra start och låg och krigade runt 10-12. Blev omkörd av nån och körde om nån annan. Lyckades ta mig in på en 10:e plats i mål vilket jag är jättenöjd med. Det har varit en trög period men nu känns det bättre. Framför var bara riktigt snabba cyklister.

Nu laddar jag för sista räjset, som går i Surhuisterveen innan det är dax att dra sig hemåt.