söndag 27 februari 2011
Trasigt internet!
Inte mycket skrivet, internet är sönder. Återkommer med lite bilder från Cypern så fort det är igång igen!
lördag 19 februari 2011
Cypern och 10:a XC premiären!
Det blev en 10:e plats i XC premiären här på Cypern och Sushine Cup. Tävlingen gick strax utanför Larnaca och var kuperad som sig bör med en hel del teknisk utförskörning och utmanande klättringar. Jag var ganska seg i starten men kom igång bättre efter startloopen och låg runt en 15:e plats. Jag plockade sedan succesivt placeringar och var som bäst uppe på en 9:e plats men blev sedan iklappkörd av en tjej. Jag låg strax efter, men orkade inte riktigt ikapp och på det sista av de fem varven blev jag riktigt trött och då handlade det mest om att försöka att hålla 10:e platsen in i mål. Det lyckades och jag är ganska nöjd med detta. Jag tror att det är min bästa placering i en C1:a hittils. Tyvärr var jag enda svenska i mål, då Ann inte startade på grund av en vådlig vurpa på träning tidigare veckan och Emmy punkterade tidigt i loppet.
Jag är glad mina 10 uci poäng och 24 euro i prispengar som jag lyckades skrapa ihop.
Utöver tävling hanns även med årets första dopingkontroll med, kontrollanderna visste inte att de tog en av de som tar absolut längst tid på dig vid dessa kontroller, men efter intag av 2 liter vatten, lyckades jag ändå klämma fram det nödvändiga och var klar till och med före de utvalda i herrelit.
Extra tack också till Emmy och Anns hejande och även de andra svenskar som var på plats och hejade, de gjorde säkert en eller två placeringar.
Jag är glad mina 10 uci poäng och 24 euro i prispengar som jag lyckades skrapa ihop.
Utöver tävling hanns även med årets första dopingkontroll med, kontrollanderna visste inte att de tog en av de som tar absolut längst tid på dig vid dessa kontroller, men efter intag av 2 liter vatten, lyckades jag ändå klämma fram det nödvändiga och var klar till och med före de utvalda i herrelit.
Extra tack också till Emmy och Anns hejande och även de andra svenskar som var på plats och hejade, de gjorde säkert en eller två placeringar.
tisdag 15 februari 2011
Allt ska med!
Just nu råder det full aktivitet hemma i form av packning. Som ni ser är det mycket som ska med till Cypern. Eller i alla fall mycket som jag vill få med. Min uppfattning är att det finns många saker som är "bra att ha", särskilt då det gäller olika slags kläder men ofta visar det sig att jag sen bara använder en bråkdel. Å andra sidan vet man ju aldrig vad det blir för väder så därför gillar jag att helgardera både för regn och kyla och sol och varmt. Tar man inte med sig regnkläder blir det garanterat regn och tvärt om, det vet man ju sen gammalt.
På bilden ovan är väskan full, men även det som är utanför vill/måste jag ha med. Så jag får göra om helt enkelt. Eftersom det alltid blir så här har jag utvecklat en strategi som er ut ungefär så här:
1: Lägga fram alla grejer som man vill ha med och inse att det inte går att få med allt.
2: Dela in i högar med:
a: det som måste med för att det man ska göra när man är borta överhuvudtaget ska kunna utföras ( i detta fall hjälm, cykelskor, landslagskläder och andra cykelkläder, underkläder, biljetter, id-kort, toagrejer, dator mm) b: det som är bra att ha med men, som egentligen inte är nödvändigt för det man ska göra (tex, "civila" kläder, favoritplagg, specialmusli, enetgibars, varma sockor) c: så kallat "Cool Extras" (böcker, tidningar, dvd-skivor, block, pennor, finkläder, badkäder, kamera och annan underhållning)
3: Sortera bort i första hand från b och c om det inte räcker gå på a.
Oftast brukar detta räcka för att man ska få plats. Men denna gång räckte det inte, så jag fick lägga till två moment i min strategi.
4: Vika ihop kläderna fint och lägga i högar innan de stoppas ned i väskan i stället för min vanliga metod: slänga och knöla ned allt lite godtyckligt och sedan försöka dra igen blixtlåset utan att det går sönder ( till och med Mackan hade blivit impad om han sett det ).
5: Sist och den bästa idén för dagen -ta en större väska!
Sista punkten löste i princip alla problem!
Så nu är jag laddad och på g, i morgon bär det av till Cypern och förhoppningsvis lite varmare väder!
måndag 14 februari 2011
Bara att köra på!
Glädjande nog kan jag berätta att jag nu får återse en gammal bekant som kommer att vara till stor hjälp på tävlingarna och träningspassen under 2011. Biketoyz är numera även distributör av den klassiska Gore-wiren, vilket givetvis kommer att pryda min cykel! Min första bekantskap med dessa wirar var nog 2002/2003 då jag precis börjat tävla i mountainbike. På den tiden var jag inte ett dugg prylfixerad, men min sambo tycke att detta var ett bra kablealternativ att testa. Jag gillade dem skarpt redan då, främst på grund av att de håller länge och klarar av fler leriga tävlingar utan att behöva bytas. Sen blir ju friktionen väldigt låg när man växlar!
Gore är ju annars mest känt för sitt Gore-tex materialet i kläder, men jobbar också med material inom helt andra områden, tillexempel inom medicin och filterprodukter. Teknologi på hög nivå alltså.
På 8 år sker ju även utveckling även inom cykelkabelbranchen och 2011 års Gore-kablar är givetvis förbättrade ännu grymmare än de tidigare versionerna och även enklare att "meka" med.
onsdag 9 februari 2011
tisdag 8 februari 2011
Dagens låt!
Tack vare Delsjöbacken fick jag denna låt i huvudet idag under träningspasset.
Sen jag kom hem från St. Wendel har träningen gått tungt, mycket tungt av olika anledningar. Det brukar bli så för min del efter stora lopp. Nu känns det dock bättre och jag firade det med lite ont-sköna intervaller. På vägen hem tyckte jag det var skönt men lite tråkigt att få varva ned, vilket bådar gott inför morgondagens pass.
måndag 7 februari 2011
Sparvmaffian!
Varje morgon är det ett jäkla liv på innergården. Sparvmaffian är igång tidigt och är ett säkert tecken på att det faktiskt kommer att bli vår. Sparvmaffian ser alltid till att få de bästa smulorna från Linnégatans cafeér och balkonger. Kanske är det fågelvärldens svar på gängkultur? Ja, jag är barnslig!
tisdag 1 februari 2011
CX- Eftersnack
Så här var det, för er som inte var där!!
Blev inget skrivet igår, jag var upptagen med att åka hem från St Wendel och fixa lite afterrace -grejer. Har funderat mycket på min tävling och CXWM överhuvudtaget och kommit fram till att det troligen var den överlägset häftigaste tävlingen jag kört under alla de år jag cyklat. Inte för resultatets skull, men för allt annat. Publiken, stämningen, den äkta cykelcrosskulturen och det fantastiska trycket. Redan när vi tränade första dagen var det fler åskådare än på de flesta cyketävlingar i Sverige. Inte för att de främst tittade efter just oss, utan de hoppades nog få en skymt av Stybar, Nys och Albert. När de inte såg dessa, så passade de i alla fall på att heja ordentligt när vi tränade.
Först när man är på plats på en stor cykelcrosstävling, förstår man hur stor disciplinen är i vissa delar av Europa, då speciellt Belgien. Man förstår även hur liten sporten är i Sverige, men vi hoppas ju att den ska växa efterhand! Ett annat intryck är att i cykelcrossammanhang gäller regeln att sport och alkohol hör i hop. Mycket alkohol. I alla fall om man är åskådare. Utöver alkohol är även cigaretter, pommes & majonäs mer ett krav än något man kan nytjja om man vill.
Själva loppet gick som sagt supersnabbt på den frusna banan, jag hade svårt att komma om och kanske körde med aningen för stor respekt. Det var ovant med så snabbkört underlag, alla tävlingar jag kört i Sverige har mer eller mindre gått i lerans eller snöns tecken, så det har jag ju kunnat utveckla mig inom. Först inne på fjärde varvet började jag komma ikapp lite cyklister och skulle precis till att köra om en grupp på 3 cyklister då jag gick omkull och böjde till ena bromshandtaget. Tur i oturen var jag nära depån och kunde byta cykel rätt snabbt, men den lilla gruppen försvann och ytterligare en cyklist kom förbi. In på 5:e varvet var jag nästan ikapp igen, men hann inte om utan blev avplockad istället. Vurpan är väl det jag stör mig mest på från racet, eftersom hon jag skulle köra om var den sista att köra alla varv. Men sånt ingår ju i sporten! Så i mål blev det plats 37. Det gav 16 uci-poäng, bättre än inga alls!
Jag ser mig själv som en färsking inom cykelcrossdiciplinen och hade jag slutat på en 10:e plats hade det nog snarare varit ett tecken på de andra cyklisternas oförmåga än på min förmåga. Med lite mer vana och teknikträning på cykelcrossen tror jag att det utan vidare går att kapa många sekunder per varv och komma en god bit högre upp i resultatlistan. Bara de tekniktips om hur man på bästa sätt bär och hoppar hinder med cykeln som jag fick av Mathias Karlsson en söndag innan VM gjorde nytta. Fast precis som Emil, tycker jag att skivbromsar skulle vara grymt, så man fick stopp på "åbäket" någon gång.
Just nu känner jag att jag vill mer, mycket mer då det gäller cykelcross. Det blir något att fundera på hur man ska få ihop ekonomiskt och praktiskt under MTB-säsongen!
Stort tack till Mathias, Lasse, Tomas, Jahn och även Danny med familj som alla gjorde ett fantastiskt jobb med att sköta allt omkring CXVM:et! Med god vilja, hjärta och entusiasm kan man komma långt även om resurserna är små. Vi cyklister har haft förstklassig support, både på och utanför tävlingsbanan, att dessutom ha en förbundskapten med kockutbildning var guld värt!
Jag ser mig själv som en färsking inom cykelcrossdiciplinen och hade jag slutat på en 10:e plats hade det nog snarare varit ett tecken på de andra cyklisternas oförmåga än på min förmåga. Med lite mer vana och teknikträning på cykelcrossen tror jag att det utan vidare går att kapa många sekunder per varv och komma en god bit högre upp i resultatlistan. Bara de tekniktips om hur man på bästa sätt bär och hoppar hinder med cykeln som jag fick av Mathias Karlsson en söndag innan VM gjorde nytta. Fast precis som Emil, tycker jag att skivbromsar skulle vara grymt, så man fick stopp på "åbäket" någon gång.
Just nu känner jag att jag vill mer, mycket mer då det gäller cykelcross. Det blir något att fundera på hur man ska få ihop ekonomiskt och praktiskt under MTB-säsongen!
Stort tack till Mathias, Lasse, Tomas, Jahn och även Danny med familj som alla gjorde ett fantastiskt jobb med att sköta allt omkring CXVM:et! Med god vilja, hjärta och entusiasm kan man komma långt även om resurserna är små. Vi cyklister har haft förstklassig support, både på och utanför tävlingsbanan, att dessutom ha en förbundskapten med kockutbildning var guld värt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)