fredag 29 november 2013

What is Watt?!

Det har varit fullt upp sen jag kom hem från PommesFritesland. Jobb, allmänt småfix och träning. Det finns verkligen mycket man kan göra för att tiden ska gå. På grund av två nätter med nästan obefintlig sömn blev det inte en, utan två lugna dagar efter tävlingshelgen. Sova gör ju som ni vet under för återhämtningen och sover man dåligt (som jag ofta gör) blir återhämtningen längre, kanske främst mentalt, men även fysiskt. I veckan har det dock sovits helt ok från min sida, vilket varit bra. Bara för att man har återhämtning på schemat behöver ju inte detta betyda att man ligger på soffan i dagarna två. Det finns massa bra saker man kan göra som alternativ träning och denna gång har jag ägnat mig åt Yoga. Eller rättare bestämt Hot Mojo.

Fler cyklister borde köra Yoga i varmt rum, de stela cykelmusklerna blir mjuka som gummi (nästan iaf)! Dessutom får man balansträning, andningsträning och viss styrketräning (vaknade själv träningsverk i ryggen dagen efter). Sekvenserna är lätta att följa även om man inte kör dem innan och dessutom är det extra förmånligt när man på Elixia kan få en av dem som grundat träningsformen som instruktör, tack Monika Grymt som vanligt!

Efter återhämtning kommer ofta hårdkörning, så även i detta fall. Det blev äntligen en ordentlig invigning av Monarken. Alltså det här med Monarken, jag vet inte i hur många gånger eller i hur många år Aktivitus -Mattias sagt åt mig att jag ska ha en Monark, men det har aldrig blivit någon av olika skäl. Nu är jag glad att jag fått chansen att testa den. Jag kan inte säga att jag är någon som tänker särskilt mycket på watt mm när jag cyklar, jag har alltid gått mycket på känsla och är väl lite av en bohem när det gäller det här med struktur eller att följa träningsprogram. Jag ser Monarken som ett utmärkt instrument för att träna rätt sak med rätt belastning och se förbättringar (och ev. försämringar). Det viktiga för mig är dock inte exakt hur många watt jag kan köra den och den intervallformen på utan Om jag faktiskt blir bättre och att det medför att jag kör snabbare på tävling. Dessutom är det jäkligt gött att kunna köra innomhus när det är skitväder och bäcksvart utomhus på vintern!

Men eftersom jag vet att många gillar att läsa om det här med watt och siffror kommer här lite om vad jag har pysslat med på mina senaste intervallpass. Är fortfarande lite av en nybörjare på det här med wattbaserad träning och har inte full koll på allt. Jag vet inte så mycket om vad som är bra eller dåligt i wattsammahang, även om jag har lite koll på vad de allra bästa cyklisterna har för värden. Men jag lär mig!  
  
Första intervallpasset blev 10 st 1:or med 2 min vila, inspirerad av främst Öijer. 7w/kg sägs ju vara nån slags drömgräns och dessutom dubbelt så många, men jag körde på mellan 5,8 och 6,7w/kg så det är ju en bit kvar till de där 7Watten. Jag blev lite övermodig de fyra första 1:orna på kändes ganska lätta , så jag höjde belastningen. detta fungerade i tre intervaller, sen fick jag sänka och köra på lite lägre belastning än de första intervallerna. 

Lärdom: Förivra dig inte om det känns lätt, de sista intervallerna kommer att bli jobbiga.

Dagens intervallpass blev 4-1:or. Det skulle bli 10 st, men jag blev hastigt inkallad på jobb lite oplanerat så jag fick korta ned för att hinna med allt. Det blev 6 st + 10 min uppvärmning och 10 min nedvarvning. Man kan säga att det räckte! Jag hade watt mellan 4,5 och 5.5.Även här förivrades jag då det kändes lätt, drog på mer och blev toktrött och fick sänka belastning de två sista! 

Lärdom: Lär dig av dina misstag dumsnut!
Ska bli intressant det här. Har en massa idéer över hur jag ska köra! Problemet är ju bara att man blir trött av dem och behöver vila mellan varven, så därför tar det lite tid innan man testat allt. I morgon blir det dock troligen utomhuscykling.



måndag 25 november 2013

Hård helg: Världscup i Koksijde och Superprestige Gieten.

Foto: Bart Reymaekers
Det har varit hårda dagar och dåligt internet i Belgien och Nederländerna och jag har inte hunnit skriva något om tävlandet.  
Den legendariska banan i Koksijde var lika sandig och tungkörd som vanligt. Känslan av att det är bottenlös sand infinner sig ganska tidigt i loppet, både när man cyklar och springer. Jag fick en riktigt tung tävling, men ett hyfsat resultat ändå. Jag förtog mig lite på första varvet genom att försöka springa om folk i det första långa sandpartiet, det gick ganska bra att komma om och jag varvade på runt 20:e plats, men efter denna forcering var benen mjölksyrestumma och jag tappade 6 placeringar på varvet efter. Piggnade sen till en del och lyckades plocka två tjejer och slutade på 24:e plats. Hade hoppats på lite bättre placering, eftersom jag var 20e här förra året, men benen räckte inte till den här gången. Efter målgång väntade jag på Fredrik Edins start och sen blev det en snabb cykeltvätt och dusch (i kallvatten). Jag var tillbaka strax efter att Fredrik kom i mål. Ingen nedrullning hanns med, det hade verkligen behövts.

Vi hade lite bråttom iväg eftersom nästa tävling låg i Gieten 40 mil bort och vi inte ville komma dit mitt i natten. Stannade och åt på vägen, men jag hittade ingen passande mat och det var inte läge att åka runt att leta bra matställe. Fick bli en vegetarisk hamburgare och kanske 5 pommes frites, resten slängde jag. Gillar verkligen inte pommes, men det fanns inget alternativ.  
 Sandaction Foto: Rens Piccavet


 Fredrik in action i den avgrundsdjupa sanden Foto: Rens Piccavet

Darvell Devils, saknade Darvell, men hejade ändå fint. Foto: Rens Piccavet

Vi hamnade i Gieten ganska sent. Inkvarterade oss på ett privat Bed and Breakfast som drevs av ett skönt par i 80-års åldern. Var jättetrött, men sov ändå nästan ingenting på natten. På morgonen var jag seg och trött och humöret blev inte bättre av att vi fick parkera ca 1,5 km från banan och registreringen, på en speciell parkering för damer och juniorer. Herreliten fick stå närmare så klart. Det kändes som om hela tävlingen var anpassad för de cyklister som har husbil och ett par mekaniker och massörer med på tävlingarna som kunde åka dit innan och förbereda allt för cyklisterna. Vi andra som inte hade det fick det lite mer omständligt. Vi hade i alla fall Catarina, Fredrik syster. Utan henne hade det blivit ännu mer besvärligt.
Banan var supersnabb och torr, förutom ett sandparti. När jag provkörde, tänkte jag: Oh nej inte mer sand, men det blev bättre när jag märkte att denna sand faktiskt var mestadels körbar och inte så djup som dagen innan. Var som sagt sur innan start, mest för att att jag var trött och för att det blev så svårt att förbereda sig när allt var utspritt över hela Gieten. (Gieten som för övrigt så passande uttalas "skiten")

Fick i alla fall en bra startposition i ett rekordstort startfält med närmare 70 damer och juniordamer och några av de bästa till start. Det gick som väntat supersnabbt i starten, hängde med hyfsat och låg runt 20:e efter första varvet. De tekniska partierna och sanden gick riktigt bra och jag plockade några placeringar varje varv på dessa partier. Kändes som en fördel med skivbromsar på den snabba banan då jag kunde bromsa senare innan kurvorna. Fightades helt plötsligt om en 9:e plats och hade ett gäng cyklister nära bakom mig. Visste att topp 10-placeringen kunde bli en 16:e plats om jag tappade fart så jag fick verkligen bita i för att hålla undan och kvar bakom den tjej jag låg och tampades med och koncentrera mig på att klara sanden utan missöden på sista varvet. Spurtade in som 10:e och det var förvånande bra, med tanke på uppladdningen. Jag ser det som cx-säsongens bästa race från min sida, med tanke på motstånd och tid efter vinnaren. Benen var snabbare än i Koksijde även om de kändes trötta. Kanske är det bra att vara arg, inte sova och äta skitmat innan tävlingar? 

Problemet är att det är så jobbigt och tråkigt att vara arg, men kanske jag behöver det för att tända till och bli snabb?  



Nu får benen lite rast och i helgen är det tävlingsfritt och då hoppas jag att kunna träna lite istället.

onsdag 20 november 2013

Monark-Åsa och Koksijderesa.

Ready to rock!
Måndagens enda fysiska ansträngning bestod i att skruva ihop Monarken som Aktivitus försett mig med (de Monarksugna rekommenderas kontakta dem för inköp av cykel). Den väger ju runt 50kg så lite styrketräning måste det ju ha blivit. Har inte känt mig riktigt på topp de senaste dagarna och därför tagit det lugnt. Egentligen kliade det i näsan redan i fredags, men jag tänkte bort det och det blev ingen riktig förkylning, mer än lite nästäppa och huvudvärk. Idag kändes det ganska bra igen, och jag har testat att köra lite på Monarken, vilket kändes bra rent fysiskt. Det behövs dock lite inställningar och justeringar av sittställning innan jag kan komma igång på allvar, när jag är tillbaka i Sverige igen efter Belgienresan. Det är härligt att jag redan fått smeknamnet Monark-Åsa efter att endast ha packat upp och skruvat ihop Monarken. Man undrar ju hur det ska det blir när jag kommer igång och tränar?

Vi åker till Belgien idag och kör Världscupen på lördag och en Superprestige-tävling på söndag. Hårt schema. För er som inte känner till banan i Koksijde så rekommenderar jag er att titta på sändningen nedan. 2 av ca 3 km av banan består av sand. Och då är det ingen fjuttsand som finns i Sverige, utan djup, tung, lös sand, som knappt går att cykla i. Eller, jo Sven Nys och grabbarna får det att se löjligt lätt ut, men något liknande i cx-baneväg finns inte i Sverige. Jag funderar att göra en i Sandhammaren på Österlen, undrar om någon skulle våga köra. Om banan i Gieten vet jag inte så mycket, mer än att det brukar vara superlerigt och att den är ganska platt. Ska bli intressant.

måndag 18 november 2013

Vilse i förorten och CX vinst!

En snabbvisit i X-krossmontern på mässan. Och där var ju jag redan!

Igår blev det en något stressig inledning på tävlingsförberedelserna. Kanske inte så mycket för min egen del som för Mackan som startade en timme innan mig, men det var jag som var den stressade (för att han blev sen till sin tävling), medan mackan var kolugn.

Vi var rätt trötta på söndagsmorgonen men kom ändå iväg som planerat. Jag ställde in GPS:n på det jag uppfattat som adressen till tävlingsplatsen. Det såg ut som om vi skulle komma i god tid till tävlingen och hinna rulla banan innan första start. Och så var vi framme vid adressen, men där fanns inte något som ens liknande en CX-bana, utan bara en massa hus. Fel adress, letade snabbt upp rätt adress, Vikingavägen 2, bara 5 km från där vi var, ingen fara på taket, gott om tid. Framme vid Vikingavägen, ingen bana där heller, konstigt, paniken växer, snart bara en timme innan start för Mackan. Mackan tar över GPS:en och ser att jag letat upp Vikingavägen i Upplands Väsby istället för Vikingavägen i Märsta, ca 20km bort... Jaha det var bara att vända och blåsa på, som tur var var det Mackan som körde. Kom fram ca 10 över 10. Mackan snabbt ombytt och hann tom köra ett varv på banan ca 20 innan sin start.
Själv hade jag lagt upp en speciell taktik för dagens race, eftersom jag trodde att det skulle bli en fight mot Angelica igen. Nu visade det sig att hon var snuvig och valde att stå över racet, så fick jag inte testa min taktik, synd. Det var ganska svårt att köra på max när man låg helt ensam i ledning, men jag gjorde mitt bästa och försökte jaga ikapp herrarna som startade 1 minut innan oss. Tyckte att halva banan var riktigt bra och andra halvan inte riktigt lika bra. Andra cyklister tyckte tvärt om, att andra halvan var bättre. Roligt att man kan tycka så olika!
Jag hade en ganska bra ledning när vi gick i mål och vann på runt 32 och en halv minut. Jag tycker att det ännu en gång blev ett varv för kort. Ett varv till hade blivit en vinnartid på strax under 41 minuter = perfekt längd.
Vi hann även med ett snabbesök på mässan, men vi hade behövt stanna där längre och prata med alla man känner. En timme är ingenting i mässsammanhang.

Jag är rätt urladdad efter helgen, men nu gäller det att snabbt bli pigg igen, för på onsdag åker jag och Fredrik Edin till Belgien och kör en deltävling Världscupen. Det har blivit en del manfall på grund av sjukdom och jobb, så nu har vi ett boende för 5-6 personer, trots att vi bara är 3. Så om nån vill åka dit och köra (anmälan går ut idag) eller heja, så kan ni hyra in er hos oss!

Vad det blir för tävlingar sen vet jag inte riktigt än, men det hade varit kul att köra i Belgien och Holland, där man har krävande banor, stenhårt motstånd och massor av publik. Det känns frustrerande när ekonomin är så begränsad, samtidigt som min motivation att tävla är så hög. En svår, men i cykelsammanhang, ack så vanlig ekvation att försöka lösa!

lördag 16 november 2013

SM-brons!


 Här i det hala gick det som bäst! Foto Ingemar Lundqvist
Snygg bild av Björn Westergren. Fler fina bilder här!!

Så var årets CXSM avklarat. Det blev en bronspeng för min del, strax efter Angelica. Vann storstilat gjorde Emma Johansson vilket inte var något överraskning. En världsetta i landsvägscykling (som dessutom kört en hel del mtb) kör och bör köra grymt fort och den mestadels snabbkörda banan tror jag passade Emma som handen i handsken. Om man hade fått hyra de benen på nästa världscup...

När jag precis gått i mål var jag lite missnöjd med mitt lopp, främst för att jag förlorade kampen om silvret. Men nu när jag fått resonera lite med mig själv har jag ändrat mig, det var ett bra race från min sida, sförutom några dåliga grejer jag gjorde (men det blir det ju en hel del under en säsong?).
 Jo, jag hade givetvis velat behålla mästartröjan även denna säsong och man kan ju inte ha som mål att bli sämre än den placeringen man haft året innan på ett mästerskap. Men med tanke på att årets startfält var mer som en minivärldscup med några av världens absolut bästa idrottare i sina respektive discipliner är jag faktiskt nöjd med min insats. Jag hade lika gärna kunnat bli 4:a, 5:a, 6:a eller 7:a i dagens race och det hade ändå varit en helt ok prestation från min sida.
Den snabba banan blev lite bättre med nattens regn, men det mest inspirerande på dagens race var väl ändå publiken. Det var mycket folk! Helt klart att det lockar folk med kända superidrottare på startlinjen, stämningen var det närmaste Belgien-tävling man kan komma på hemmaplan, endast ett gungande ÖL-tält saknades, men sånt håller vi väl inte på med i här Sverige?

Stort tack till alla som var där och hejade!

I morgon blir det sista tävlingen i SWE-cup, det har varit svårt att fokusera på den så här innan SM, men det är alltid kul med nya banor, ska bli spännande att se vad de hittat på.

Ni som läst den här bloggen innan vet ju att jag tjatat om att jag behöver bli bättre på plattkörning och spurter mm. Nu har jag fått ett riktigt vapen som kommer att hjälpa mig att bli bättre på just det. Mer om det nästa vecka, men ett stort tack till Sara och Mattias på Aktivitus som gett mig denna möjlighet.
Här om dagen kom nämligen ett jättestort paket hem till mig:

En intressant grej i det hela, en bild på en kartong gillas ca 3 ggr mer än alla andra bilder på mitt Instagram-konto. Hur ska det då bli när den är ihopbyggd?! Jag drar slutsatsen att mina följare gillar prylar. Mer om detta nästa vecka som sagt..




måndag 11 november 2013

Vattencross i Karlstad.

Jag och Angelica. Baddräkt hade varit att föredra om det inte var så kallt! Foto: https://www.facebook.com/mjonssonfoto Superbilder!

Det som från början såg ut att bli en rätt torr och supersnabb tillställning blev inte det. När vi provkörde delar av banan på fredagseftermiddag konstaterade vi att det var en landsvägsbana på gräs, med ett litet skogsparti. Polarklockan visade på 0 höjdmeter uppför och 0 höjdmeter nedför, kemiskt platt alltså. Personligen hade jag uppskattat någon form av backe i banan, då plattkörning inte är min bästa sida, men lite av tjusningen med cyclocross är ju att det kan vara backigt men också helt platt, det kan vara lera till knäna men det kan också vara supersnabbt, platt grus. Olika banor passar olika cyklister och de bästa cyklisterna behärskar det mesta i underlags och banväg!

Morgonens regn gjorde banan gott då det blev lite slirigare på sina ställen men fortfarande hårt på gräset, men det gjorde även oss cyklister väldigt kalla. Att cykla i 3 grader och regn är ingen lätt sak och värst är det när man går i mål och slutar cykla. Då gäller det att få på sig varmt och torrt snabbt, så förlåt alla jag inte pratade med, jag prioriterade min stackars kropp just då.

Lördagens race slutade med en 2:a plats för min del, spurtslagen av Angelica precis som i Göteborg. Dag två hade kunnat sluta på samma sätt, men en vurpa för Angelica i en kurva som jag med blotta förskräckelsen klarade mig ifrån att också ramla i, gav mig ett litet försprång som jag orkade hålla till slutet och vinna. Det var halare på söndagen efter en massa regn, men inte så tungkört. Banan blev riktigt rolig att köra. Bra att vi kan trissa upp tempot och stressa varandra lite.

Glada på pallen Och där tittade solen fram för första gången! Foto: Oscar Ekstam
Fast sen fick jag ju så bra råd under tävlingens gång av min systerson Gustav, 5 år att något annat än vinst var otänkbart. I starten fick jag rådet att gasa och spruta upp lera med bakhjulet på dom andra så att de inte skulle se något. Startade i och för sig i en vattenpöl, men det blev inte så bra med lersprutet.
Under loppets gång ropade Gustav att jag skulle köra ifrån hon (Angelica) som låg bakom - ett bra råd tycker jag. Sen när jag kom ut på fältet med en liten lucka och vann, blev han helt tokig av lycka!
Jag blev lite full i skratt av att höra hans entusiastiska tillrop under banan, Gustav borde vara med på alla race så man blir på gott humör och får ordning på taktiken!
Nu ska jag försöka bli pigg till nästa helgs SM.
Väntar även på ett spännande paket som ska komma i veckan, mer om detta när det kommer.

torsdag 7 november 2013

Hej då kläderna!


Idag har jag gjort något jag länge tänkt att göra. Min träningsklädsgarderob har länge varit fullknökad med träningskläder, varav ca 75% aldrig används och har inte har används på väldig länge. Det är gamla ledartröjor och teamkläder från åren i Gary Fisher-teamet och lite annat. Många av kläderna använda endast ett fåtal gånger, några helt oanvända med lappen kvar. Vi fick mängder av kläder i teamet, vilket är mycket praktiskt när man är ute på resande fot och inte kan tvätta hela tiden. Man hinner dock inte slita ut ca 10 par tröjor på en säsong (varje säsong= nya kläder). Och som jag tidigare skrivit om har jag svårt att slänga grejer som inte är utslitna, det känns dom ett fruktansvärt slöseri. Så vad göra?
Att sälja kläderna känns lite väl snålt för min del, dessutom är de flesta kläder i XS och rosa med blåa eldflames, så kundkretsen är starkt begränsad. Så då återstod att skänka bort. Men till vem eller vilken organsiation? För ett tag sen hittade jag ett bra projekt, nämligen Janne Jakobssons Cycling for children Africa. Vet inte om Janne kan få med alla kläder på denna tur till Nigeria, men han ska väl dit fler gånger och kläderna blir ju inte dåliga av att ligga några månader till.

Följande grejer har jag rensat ut från min garderob:

Cykeltröja, kort ärm: 25 st
Cykeltröja lång ärm: 15 st
Cykelbyxor: 20st
Överdragsjacka, tjock och tunn: 4 st
Väst: 5 st
Strumpor, ca 15 par
Hjälmar: 3 st
+ diverse handskar, arm- och knävärmare. Det mesta i XS som sagt men en del i större storlekar..

Det känns riktigt skönt att bli av med kläderna, utan att behöva slänga bort dem och framförallt att de kanske kan komma till glädje för andra. Det skulle vara roligt att få se en liten tjej eller kille cyklandes omkring i mina kläder. Lyckan skulle vara fullkomlig och tårögd! Något jag funderar på är dock var alla Gary Fisherkläder med leopardmönster är? Vi hade dem 2007 om jag inte minns fel..de är borta?! Hm..

Utöver detta har dagen fyllts med jobb på Scandinavium och en kort men ack så hård löptur. Det blev uppvärmning ca 7 minuter intervaller i trappan upp till Skansen Kronan i 15 min och sen nedvarvning 7 min.
Helt stum i benen efter det, vem har sagt att 30 min träning inte ger något? Hoppas benen känns bättre till helgens drabbningar i Karlstad!

tisdag 5 november 2013

FODMAP, mjölksyra och core.


Lite vin har inte så mycket fodmap. Bra!


Hur trött som helst efter gårdagens flygresa, trots att den egentligen inte var så jobbig.
Idag desto piggare och har kört intervaller på förmiddagen och haft spinninpass på kvällen. Mackan och jag körde även lite coreträning och det så ut ungefär så här:
https://www.facebook.com/photo.php?v=492283240868420

Vi båda har en bit kvar, men det är nära nu. Eller inte... Helt klart har Frank Medrano en grym fysik! Dessutom är han vegan sen 7 år tillbaka, så det där med att man behöver äta mängder med kött för att bli stor och stark kan man ju fundera på.
Hur som helst, Mackans mål är att göra "muscle up" i romerska ringar och mitt är att, så småningom klara av underarmsstående och 20 benspark i skorpionen. Vi får se hur lång tid det tar, med tanke på att vi inte är ens nära för tillfället...

Appro på mat så försöker jag under en 2 veckorsperiod testa att äta livsmedel med så lite sk. fodmaps som möjligt för att se om min mage kommer att fungera bättre. Jag har haft problem med den sen 16 års ålder och det handlar mest om att den sväller upp och att jag ser ut som jag är typ gravid i 5:e månaden och mår allmänt illa. Har fått otaliga läkarråd och testat flera mediciner men inget har hjälpt. Dessutom tar läkare sällan magbesvär på allvar. Detta är en relativt ny teori framtagen av dietister, som innebär att man ska undvika vissa livsmedel som gör att magen mår sämre, först strikt och sen mindre strikt utifrån vad man reagerar mer eller mindre på. Exempel på saker som ska undvikas i början är gluten, laktos, soja, vissa fibrer som inulin, vissa sockerarter och livsmedel som innehåller mycket av dessa. Det hela handlar alltså INTE om att man ska gå ned i vikt eller att det ska vara nån slags mat man blir supersnabb av (genom att tex utesluta gluten som en del hävdar). Det handlar hitta vad som att få magen att fungera bättre-vilket kanske i sig kan leda till bättre prestation på cykelstigarna, men främst för välmående! Dessutom tar jag ett tillskott av mjölksyrebakterier för att förbättra matsmältningen.
Detta är som sagt bara ett test, fungerar det inte är det inte hela världen, då har jag åtminstone testat.
Fast majspasta är dock inte lika gott som riktig pasta...




   

söndag 3 november 2013

Rull, lerlöpning och Zonhoven.

Detta har sysselsatt mig dagarna efter Koppenbergcross.

Dagen efter racet blev det rull tillsammans med danska Margriet Kloppenburg och pojkvän James som bor bara några kilometer från Ename där vi huserar. På eftermiddagen kompletterade jag med lite löpning i skog och lerig ko/hästhage. I passet ingick även en paus där man fick vänslas med häst. Väldans bra tycker jag!



Kossorna var däremot desto mer tillbakadragna..kanske tur det.
Jag blev i alla fall mycket lerig och blöt om mina neongula skor som fick tvättas.


Hann även med att testa lite pavé a la Flandern runt. Hoppigt och stötigt som sjutton och då hade jag ändå crossdäck. Grymt impad över hur de kan cykla så fort som de gör på detta underlag i Flandern runt mm.




Idag har vi varit i Zonhoven om kollat på Superprestige. Grymt mycket folk och grym bana med massa sand och brant utförskörning i sand. Sven Nys vann till publikens stora förtjusning. Ska jag vara ärlig hade jag hellre kört än att tittat på men det fanns ju ingen damklass för mig att anmäla mig i, så då var det ju svårt. Anledningen till avsaknaden var att Dam, U23 och Junior EM gick i Tjeckien idag, så många av de bästa damerna var där och körde (fast de hade och för sig fortfarande U23 och Juniorklass i Zonhoven, konstigt va??). 
I morgon åker jag hem både skönt och inte skönt.  Man borde stanna och få hårda race varje vecka, men nån måste ju betala det kalaset i så fall...Drömmen om en Cyclocrosssäsong i Belgien lever fortfarande!.


fredag 1 november 2013

12:a på Koppenbergcross!


Det blev en 12:e plats på dagens race här i Belgien. Det var ett riktigt tufft race, även om det bara var riktigt lerigt på ett ställe på banan. Den långa stigningen tog på krafterna och jag är nöjd att hade min XTR 38-klinga, då jag kunde köra hela varvet på den utan att växla ned, även om det var lite tungtrampat på de brantaste partierna. Banan innehöll som sagt mestadels gräs med mjukt underlag (tänk superbackig kohage), asfaltspartiererna mellan gräset som blev bitvis rätt hala, eftersom leran som fanns var av den där sega sorten som fastnar på däcken och på alla andra ställen och skrymslen med för den delen.
På denna bana hade det helt klart varit en fördel att kunna byta cykel (vilket alla damer framför mig gjorde minst en gång) för att hela tiden ha en lätt cykel utan en massa lera på. Min cykel var säkert minst ett kilo tyngre efter målgång och när det är backigt vill man ju inte släpa på mer kilon än nödvändigt.

Jag fick en hyfsad start och låg på en 11-15:e under hela racet. Förlorade en placering på slutet, men var väldigt stum efter sista backen och kunde inte ge mer på platten mot mål.
12:a är min hittills bästa placering i en Bpost Bank Trophee/Superprestigetävling så det får jag vara nöjd med. Det hade varit kul att köra fler av dessa tävlingar då motståndet är i näst intill som på en världscuptävling, banorna är bra och det är massor av publik. Något klirr i kassan kan man dock inte säga att det blev. Jag fick 25 euro i startpengar och hela 48 euro i prispengar för min 12:e plats. Undrar vad Sven Nys och grabbarna fick för att komma? (En seger på en C1:a ger för övrigt 1 667 Euro för herrarna exklusive startpeng och 350 euro för damerna. I båda klasserna startar runt 45 åkare).

Är sjukt trött nu efter racet och i morgon blir det rull!