Roubaix. Kanske så här?

Ok. Det ser ju ut som om det kan bli riktigt lerigt här i Roubaix. Filmen är från Världscupen 2010. I morgon på träningen får vi se hur underlaget är i år. Ska bli spännande, de har ju regnat en hel del i Belgien, så det borde ju vara så även här. Hoppas kunna filma något varv på banan i morgon med. Alltid kul att titta på i efterhand.

Vi bor nu i en gigantisk lägenhet i ett lägenhetshotell strax utanför Lille. Allt hade varit perfekt om det inte var så att det fina köket saknar kastruller större än 1 liter, kökskniv samt kaffebryggare. Grejen med lägenhetshotell är väl man ska kunna laga mat där, utan att släpa med sig egna köksinventarier? Eller så kunde de ju åtminstone ha en notis om "egen kökskniv medtages" när man bokar. Personalen på hotellet försvarade sig med att det var för farligt att ha knivar i lådorna och tidigare gäster tagit med sig kastrullerna.
Som tur är har Pumpen anslutit och drog iväg omedelbart för att köpa det som behövdes.

Pumpen är ju inte bara bra att meka, han är också riktigt bra på att laga mat också. Det är inte alltid man har sån tur att Restaurang "La Bomba" kommer "hem" till en, så man får ju vara nöjd. Ikväll blev det fransk fiskgryta med färska musslor. Inte alls fel det!

Dom var väl inte så hårda trots allt...

Ok, det blir ett extra inlägg idag, bara för att vädret är så dåligt. Det finns inte så mycket annat att hitta på än att sufra, så då kan man ju lika gärna skriva lite.
4:or stod på programmet för Mange och Ludde idag. Som jag nämnde i tidigare inlägg, vaknade vi till riktigt skitväder i morse. Ingen av oss verkade särskilt sugen på att ge sig ut på träning då det istället gjordes en massa annat och förmiddagen rann iväg snabbare än vi trodde. Medan jag själv mitt uppe i min prokrastinering (slå upp det!) och gick jag iväg för att kolla mail och grejer på nätet, tog sig till slut Mange och Ludde ut med sina cyklar i blåsten, regnet och haglet. En stund senare tog jag själv tag i mig själv och gick och drog på mig mina löpartajts och drog tog mig ut på den där joggingrundan. Jag hann bara några hundra meter, då jag hör ett välkänt ljud. Och där på parkeringen sitter Ludde och Mange vid bussen, under tak och kör trainer. Mina tankar om killarna som hårda, tuffa killar som inte sådant som väder påverka sin träning, gick nu totalt i kras. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig och kunde inte föreviga denna chock!
Kanske är de mänskliga i alla fall.

Brugge!

Igår körde vi ett lite kortare teknikpass och den blev det en liten sigthseeingtur i Brugge!

Staden är i mitt tycke en av de finaste i Belgien. Det verkar jag inte vara ensam om att tycka, då det alltid är fullt av turister i stan.  Vi fikade och åt de där vansinnigt goda våfflorna. Sen köpte jag också lite finchoklad. 250 gram för 9 euro är ett väldigt bra pris mot vad motsvarande choklad kostar hemma. 

  

Idag ösregnar det och haglar det om vartannat plus att det blåser storm. Ska ut och springa strax, men känner att jag tenderar att förhala det. Hur många straxar går det på en stund egentligen? Och hur länge får ett "sen" vara? 

I morgon drar vi till Roubaix, denna klassiska cykelort. Tävlingen kommer att varvas på den legendariska gamla utomhusvelodromen som även är målgången på Paris-Roubaix. Det tycker jag är rätt coolt.  

Film och distans.

En liten utbildningsfilm för er som inte vet vad sandbana innebär i cyclocross-sammanhang. Första halvan av filmen är från den gångna helgens världscupsrace och andra halvan är från en tävling i Holländska Gieten. Håll utkik efter lite blågula färger! Filmen är gjord av Johan Andersson, som tillsammans med ett gäng svenskar var nere och hejade fint och högt.

Cyclocross Belgien Holland from Johan Andersson on Vimeo.
Fyra gubbar stack ner till Belgien för att titta på lite cykel. Denna film är ett litet sammandrag från Koksijde, Belgien samt Gieten Holland.

Idag har det annars körts distans här i Koksijde. För min del blev det  bara ca 3 timmar bakom mestadels Manges hjul. Pulsen blev hög större delen av turen trots "vindskyddet". Det är ju så bra att ligga bakom Manges hjul, han matar på i samma (för mig) hårda tempo så länge han bestämt. Det spelar ingen roll hur hårt eller från vilket håll det blåser, eller om det ösregnar. Tempot är detsamma. Under fikapausen började det givetvis att regna ganska så mycket. Jag, Ludde och Anton bestämde oss för att åka hem och fick våra tre timmar som vi tänkt oss. Mange fortsatte dock att mata minst två timmar till ensam i regnet. Det är väl så man blir typ stark.

 Mange matade på som sagt och blev aldrig trött. Fick köra längre.

Ludde och jag, glada över att äntligen ha fått lite rast från Manges matande.

 Anton nere i en gammal skyttegrav från andra Värdskriget. Esteten i mig tycker dock att den där fula papperskorgen i plast bakom Anton känns helt fel...

Dagens snygging..

Foto: Ludde Söderqvist: http://ludwigsoderquist.blogspot.be/

...Måste ju vara jag! Tack snälla Ludde för att du förevigade mig. ( hmm. Får nog kolla mig i spegeln nästa gång jag ska ut, så jag inte skämmer ut de andra..)

Rullpass längs havet idag, 40 minuter medvind, därefter monsterfika med äkta Belgisk Cappuccino (Vanligt kaffe med en stor klick vispad grädde ovanpå) Våffla och Coca Cola som ett par på cafét bjöd oss på, eftersom de varit och tittat på världscupen igår och sett oss i blågult och tyckte vi var värda något mer att dricka. Lite skillnad på cykelintresset hos allmänheten i Sverige och i Belgien kanske.. Den blev det hem igen i motvind, men som tur var drog Mange. Vi hittade en hel del fina slingor att cykla på i sanddynerna, synd att man inte var så pigg att man orkade köra på riktigt. Får väl ta det om några dagar när benen piggnat till!

20.

Det blev en 20:e plats på dagens Världscupstävling i Koksjide. Det är min bästa placering i Cyclocrossvärldscupssammanhang (fint långt ord, va?) och för min del tycker jag det fullt godkänt rent placeringsmässigt, då sand inte är något som brukar finnas särskilt mycket av på de svenska banorna. Särskilt inte så djup eller så många och långa sträckor som här.
Det som räddar mig på dessa banor är att jag varit en hyfsad löpare och har ganska bra flås.

Till skillnad från förra årets VM på samma banan fick jag den här gången en hyfsat bra start. Banan var lite annorlunda mot då och gick nu in på lerigt gräs ganska tidigt i stället för förra årets långa asfaltsraka. Detta gynnade mig, då farten blev lägre och det blev mer tungkört. Låg på placering 18-22 i början, och stabiliserade mig sedan på 20 och höll det till mål. Var grymt trött de två sista varven och tänkte på några ord som en spinninginstruktör på Olympic (träningscenter i Göteborg) alltid sa mot slutet av varje pass. "när du tror att du ska dö, så ler du och tar i lite till". Det hjälpte. Det hjälpte även att det fanns några svenskar i havet av Belgare som hejade på ordentligt, liksom råden från cyclocrossentusiasten Danny varje varv depån. Anton hade inte så mycket jobb med mig och Angelica, då våra cyklar fungerade utan missöden under racet.
Angelica gjorde en fin världscupsdebut och slutade några placeringar längre ned i fältet. Tidsmässigt var jag långt efter tätet, men det blir väldigt utspritt på banor som denna.

Ludde körde stablit i den tuffa U23-klassen och Mange kom in som 41:a, lite halvnöjd efter att ha pajat bakväxeln på ena cykeln. Det är helt otroligt hur snabbt herrarna åker i den där sanden, det ser ut som om det är en torr grusväg. Man måste se det på plats och testa att köra sandpartierna själv för att fatta det.

Nu tar vi det lugnt, det lär kännas i benen i morgon efter all löpning och släpande av cykel i sanden, men Mange har lovat en fin fika runda längs kusten, så det blir nog bra det med.

    

Fdj har en ganska kaxig buss, varför har inte vi en sån??

Sand..

Ok friar med ett extra inlägg idag, med lite bilder från banan. Som väntat såg det ut så här. Sand 1200 m av det 3000 m långa varvet. "Det är ju så jä**a mycket sand" löd Angelicas inte helt felaktiga analys av varvet efteråt.

 Sand sand överallt.. djup sand.

 Även utför med sand.

 Ludde och Mange kollar spår. Lite synd att spåren är olika varje varv så man ändå inte hittar det bästa..

Lite mek och fix

Angelica visar skills i sanden!

Belgien!

Mange är rädd att få sockerbrist och tar därför 3 rör i sitt kaffe..

Så var vi äntligen framme i Belgien. Resan har hittills mest bestått av båtåkning, bilåkning och fika. Men igår kväll kom vi till slut fram till vårt boende, ca 5 km från tävlingsbanan i Koksijde. Vädret är typiskt Belgiskt, lätt regn, gråväder och 5 grader. Helt ok boende i en stuga i alla fall för det priset vi betalat. Allt är bra, förutom att vi inte har något internet i stugan, det finns dock i receptionen. 

Strax ska vi iväg och träna på banan och jag hoppas kunna filma lite från banan. Den här banan är väldigt speciell, då ungefär hälften av banan går på sand. Och då är det inte så att det är lite sandigt utan det är djup, spårig sand a lá Sandhammaren. Svårt att träna på hemma och ett underlag som Belgarna åker otroligt fort på. Jag vet vad som väntar - en bana som är svårare och tuffare än någon av de banor som finns hemma och ett massor av damcyklister som åker otroligt mycket fortare än mig och som enkelt hade kunnat vinna superklassen i Sverige. Det blir tufft, men vansinnigt kul och lärorikt!.  

 Om frukostbuffén kostar 125 kr får man äta mycket för att det ska löna sig, tycker vi!

Anton och jag håller oss till Kaffe, det blir man pigg av!

Hoppas kunna återkomma med lite bilder från banan senare..

Att hitta ny inspiration.

Behöver du ny inspiration? Ställ dig på huvudet! Få ett nytt perspektiv på tillvaron.

Ok, lite sett är det ju, men med lite träning blir det bättre!

Oavsett om det gäller träning, jobb eller att rita gubbar så kan man då och då köra fast, bli uttråkad och känna mindre inspiration. I alla tre fall är det ju så att man blir bra på det man gör mycket och att man behöver förändring för att utvecklas, både mentalt och fysiskt. 

Själv lägger jag mig gärna på köksgolvet, eller vardagsrumsgolvet. Att se tillvaron från en annan vinkel ger mig ny inspiration och får mig att tänka i andra banor. Istället för att sitta vid mitt skrivbord, sitter jag oftast i soffan i vardagsrummet och jobbar. Även om det rent ergonomiskt inte är optimalt känner jag mig friare där än att sitta och titta in i en vägg.  

När det gäller träning gillar jag att ibland göra saker som inte alls påminner om den sport jag gör mest. Det kan tex vara att stå på huvudet eller på händer efter ett pass på gymmet. Eller att hoppa in på ett yogapass. Rörelserna som man gör där är ju helt annorlunda mot att sitta på cykeln och dessutom -man får försöka släppa tävlingsjäkeln i sig och inte jämföra sin vighet (eller snarare brist på vighet) med andra. Jag tror att övningar som dessa- som är väldigt olika sin huvudidrott, på sikt kan vara till stor nytta. Kan man få bättre balans, bålstyrka, rörlighet och kroppskontroll tror jag också att man blir bättre på cykeln.

Här handlar det ju givetvis inte om att man ska bli vig som en balettdansös utan om att få lite bättre rörlighet, och lite bättre koll på kroppen. För min del finns där också en hel del nyfikenhet. Hur känns det egentligen att vara upp-å-ned? Hur länge kan man stå på händer utan vägg? Klarar jag av den och den yogapositionen?

Klarar jag att göra knäböj på en balansboll? Kanske är det ändå den där tävlingsjäkeln som är framme ändå..      

Distansguidning!

Idag blev det ett distanspass med Fredrik och Angelica, som är rätt nyinflyttade till Göteborg och ännu inte fått avnjuta så många av de fina vägar som finns häromkring. Det blev en tur över Kållered, Greggered, Inseros, Härryda, Landvetter, Mölnycke och sen hem. Dessutom tvingade jag dem att dricka kaffe vid "mut-cafét", dvs. Pizzeran strax innan Landvetter, som jag brukar muta Mackan med att han ska få stanna och fika när vi kör längre pass. Tyckte det lyckades, så här glada blev de när de fick kaffe:  

Har själv inte kört några distanspass på väldigt länge och var rädd för att jag skulle tokvägga efter två timmar eller något. Det hela gick dock bra, jag orkade hela vägen, men kände att blivit trött när jag väl kom innanför dörren. Man är väl lite knäpp, men jag har saknat den där känslan av att vara tom på energi i kroppen, lite kall och stel i benen och så hungrig att man får ta med sig en smörgås in i duschen och äta medan man duschar. Efter lite mat och varma sockor somnade jag en stund under tiden jag läste Dagens Industri i soffan.

Hoppas nu på en natts god sömn. Baren under oss som fört oväsen under flera år har nu äntligen stängt! Detta efter att en i styrelsen gått ned i lokalen en natt för att filma och "bevisa" för ägaren att där drevs nattklubb istället för den utlovade restaurangen. Något vi vetat under flera år, men ingen riktigt trott på.

Nu är det tyst och jag är glad att slippa få sova i köket de helger jag är hemma.

I morgon vet jag inte vad det blir för träning, ett styrkepass är planen, men även något konditionsaktigt. Vi får se vad kroppen säger! 

   

Naturligt x 2!

Idag har det blivit två pass med naturliga intervaller. Ett med crossen och en kvällspass med, hör och häpna -löpardojor! Första gången jag springer sedan jag fick den där konstiga smärtan i foten. Och det gick bra, kändes bara lite i början av passet och inget efteråt, så det måste ju vara positivt.

Naturliga intervaller innebär för mig att jag kör intervaller med väldigt varierande längd och vila, lite "som det passar" Ibland använder jag motlut, en kort slinga, ett snabbkört parti eller liknande som kommer i min väg på turen. Intensiteten är oftast på samma nivå som när jag kör mer "uppstyrda" intervaller.

När det gäller löpning, fokuserar jag mer på att försöka få upp farten och hitta flowet under intervallerna. En sjukgymnast sa till mig en gång att det är bättre för mina knän att springa kort och med bra fart och med så bra löpsteg som möjligt än att springa långsamt och länge och kanske inte orka hålla löpsteget, så det är efter detta jag jobbar fortfarande. Naturliga intervaller passar bra då man som jag, känt sig lite sliten i några dagar eller när man behöver ny inspiration, för min del får det mig att ta i och få fart på kroppen utan behöva tänka så mycket på att tiden man kör och vilar ska vara "rätt".  På hemvägen körde jag vägen förbi ÖrgryteSlott och var bara tvungen att inspektera parken omkring. Alltså, fattar ni vilken bra cyclocrossbanan man skulle kunna lägga i detta område?!

Här finns allt, olika typer av underlag, kuperat om man vill, möjlighet att få till svåra partier, liksom lätta, snabbkörda partier.Vad man nu vill ha. Dessutom publikvänligt!

I helgen är det cykelmässa i Kista men jag håller mig på hemmaplan för att istället, träna, jobba och ta det lugnt. Jag saknar dock alla dem jag hade träffat om jag varit på mässan. Sponsorer, gamla och nya vänner och andra i cykelfamiljen. Har dock efter alla år insett att det inte går att vara på mer än ett ställe samtidigt.

Mäh, öh -jag har ju ingen lokal ju..

'

Det blir ofta ganska rörigt när jag sitter hemma och jobba, måla, skriva, fixa med kvitton, planera och allt annat jag försöker göra på en och samma gång. Och ja, jag har ett skrivbord, men där sitter jag nästan aldrig. Får liksom bättre feeling och flow i soffan, eller på golvet framför soffbordet.

Men det blir ju som sagt rörigt och dessutom MÅSTE ju vissa, pågående projekt ligga framme under tiden de är pågående. 

Min dröm är ett eget rum, skilt från resten av bostaden, där jag kan hålla på´och röra till hur jag vill och där det kan få vara rörigt och halvfärdiga grejer kan stå framme utan att det stör. Där man kan tappa färg på golvet och icke torra oljemålningar utan risk att någon går in i det. 

För jag tycker givetvis inte heller att det är snyggt när det är rörigt och vill innerst inne ha det städat och fint. 

Fram tills detta rum finns, rättfärdigar jag dock mitt stök bök på samma sätt som i klippet nedan:    

Odopad -om katten själv får välja!

Inte för att jag tror att någon misstänkt mig, så snabb är jag ju inte, men igår fick jag svar på mitt senaste dopingprov, taget på en cx-tävling i början av oktober. Det var negativt, vilket jag i och för sig inte är förvånad över överhuvudtaget. Det hade ju varit konstigare om inte varit negativt. Men med tanke på att idrottare de senaste åren skyllt på både det ena och det andra som orsak till positiva prov, kanske man inte ska vara allt för säker?  Kan man verkligen äta den där spanska salladen eller dricka det där konstiga kinesiska teet, till exempel? Nåväl jag känner mig ändå rätt säker på vad jag ska äta och dricka utan att få i mig icke tillåtna substanser.

Mitt råd är: ät bara kosttillskott och mediciner från apoteket och bara om ni verkligen behöver och se till att kolla upp att ev. receptbelagda saker inte finns på dopinglistan innan ni tar dem! Och måste ni äta en viss medicin, tex astmamedecin för att kunna andas optimalt -sök dispens.
Det är så jäkla onödigt om någon åker dit av ren okunskap, det är alltid DU, DU och ingen annan som ansvarar för vad som hamnar i din kropp. Glöm inte det!

Så här glad blir man..

När man får hoppa över alldeles för höga hinder..

... och när man fått cykla färdigt och lera ned sig på ytterligare en riktigt bra, lerig och sladdrig cyclocrossbana!

Banan idag var riktigt fin den med. Lite mindre backe, men det gjorde inget, de några partier var riktigt hala och fina, särskilt på sista varvet, då även de flestas bromsbelägg var slut. Jag vann min 9:e seger denna CX-säsong, så det kändes bra. Tyckte faktiskt att kroppen kändes bättre idag än igår, vet inte om det bara är inbillning, då jag inbillar mig att jag brukar köra bäst första dagen om det är tävling två dagar i rad. Foten kändes ingenting under loppet, trots springbacke och hopphinder. Så här efteråt känns det dock sådär. Hoppas kunna hitta någon som kan undersöka den, vet bara inte var jag ska leta. Vårdcentralen känns inte som någon vidare idé. "Gå hem och vila foten" känns som en standarddiagnos från dem.  

Två bra banor i helgen Flottsbro är ett bra område för Cyclocross. Kunde man bara få alla lata och upptagna människor att fatta det också. Kanske behöver man göra som i Belgien, chartra bussar för att frakta dit folket från närliggande orter? 

CX-vinst i Flottsbro och Tutleverans!

Foto: http://www.flickr.com/photos/jyrgomatic/

Vad är det som händer här, egentligen.??

1: Jag vill kramas!

2: Jag ska precis till att göra en stagedive i publikhavet framför.

3: Ska ta emot en pokal som nästan är större än jag själv.

4: Leker "kom nu alla mina små kycklingar" med 2:an och 3:an (Angelica och Lisa)

Fundera på det ni! Kan ju vara alla 4 alternativen på en gång också! Det var lite smålerigt i Flottsbro idag, precis som det skall vara och jag vill passa på att åter tacka banläggaren Hans Mård och Cycloteket Racing Team för ett fantastiskt jobb att göra en fin, genomtänkt bana. Jag är glad att jag lyckades vinna idag, men ännu mer glad över att det inte kändes så mycket i foten under tävlingen, bara lite när man tog i extra mycket. Jag haltar dock fortfarande när jag går, så jag hoppas att det inte blir värre tills i morgon, då man ska ta sig upp för en ganska brant, lerig backe springandes /gåendes/ släpandes cykel. Tur att man är cyklist!

Så här glad blev jag i alla fall efter segern, den gula flaggan var med mig idag och eftersom jag gillar att sätta det mesta på huvudet var jag ju bara tvungen att testa.

Efter det blev det en snabb, ljummen dusch (ljummen eftersom 3:an i superkassen och tillika Sveriges tredje bästa 40-åring i cyclocross suttit där i en kvart med allt varmvatten som fanns i stugan strilandes över sig, fast det var han väl värd?) Sen drog vi in en snabbis till Bianchi Café i centrala Stockholm för att ta en kaffe och överlämna "Bokstavstuten" till dess ägare! 

Bokstavstuten.

I morgon är det nytt race, med banan åt motsatt håll jämfört med idag som brukligt här i Sverige!

Stugmys och pepp i Flottsbro!

Mackan diskar och jag vilar foten, som är bättre, men inte helt ok. Hoppas på extra kraft och crosshealing av den medföljande Flanderska flaggan. Mackan har för säkerhets skull laddat med sex kanelbullar. Små förvisso men ändå.
Har det riktigt bra här i stugan, trots det relativt charmlösa bemötandet vi fick från receptionisten på Flottsbro camping.

Dagens goda gärning var annars att ringa polisen och rapportera en stackars hund som sprang ensam och förvirrad på vägrenen längs E4:an vid vättern. Hoppas innerligt att den kom till rätta!

Inventerat och uppdaterat!

Har inventerat bland mina bilder idag. Ganska kul, finns en hel del.

Eftersom jag gjort något med foten som gör att jag knappt kan gå hann jag också uppdatera bildsidan på  denna blogg (och JA, jag SKA göra ett bättre bildgalleri, på en annan webbsida, snart..)

Ta gärna en titt !!

Det här med foten är lite oroväckande, jag kan cykla, men inte gå utan att halta. Jag gav mig ut för en lugn joggingrunda igår och efter bara 5 minuters joggande får jag helt plötsligt väldigt ont i foten, någonstans inuti. Trampade varken snett eller något annat dumt och sprang som sagt var sakta. Det känns som om det är något som tryckts ihop innuti fotleden. Får se hur det känns i morgon!

Massa kärlek till "Ralle"!

Idag har "Ralle" eller Svarten som han egentligen kallas, helt oväntat fått en massa välbehövlig kärlek!

Det är cykeln som jag brukar ta mig runt med i stan, när man inte har möjlighet att ställa dyrcyklarna inomhus. Efter att Mackan en kväll lånat Svarten, ondgjorde han sig över att varken växlar eller bromsar fungerade längre. Han tyckte det var farligt, men själv hade jag inte reflekterat så mycket över detta då, det varit så i några år. Han rullar ju! Mackan drog cykeln till Jons verkstad för att "köpa bromsbelägg" Följden blev att både han och Jon gick lös på cykeln. Det byttes växel- och bromswire och höljen, det smordes, 556-ades och fettades in. Det skruvades, bändes och drogs. Ibland muttrades det också att "så här kan man ju inte ha det". Var det månne den "sanna" cykelkärleken man såg där inne? Två män i sina bästa år som förbarmade sig över en illa skött och oömt behandlad stackars cykel. Det var länge sen Svarten fick så mycket kärlek på en gång och själv fick jag så dåligt samvete att jag istället för att låsa fast Svarten på gården, ställde in honom i cykelförrådet. Ny sadel som inte har hål och tar in vatten, sen är han som ny!

SM-veckan har ju tagit en del på krafterna, den när bilden var det "någon" som tog på vägen hem från Sunne:

Och så har det fortsatt, kan man säga. Det behöver ju i och för sig inte bero på Sunne, utan kanske mer på att det är November, att det regnar oavbrutet utom när man jobbar, att ljuset försvunnit och att löven trillat av från träden. 

I helgen blir det dock kul, med tävling i Flottsbro utanför Stockholm!

Jakten på lera 1:2

Jakten på den där riktigt leriga CX-banan går vidare. Det var blött och tungt i helgen, men egentligen inte så lerigt, enligt mina egna referensramar. Men ett steg i rätt riktning. i alla fall. Filmen är från ett träningsvarv på Söndagens Sunne-bana. En ganska tråkig, nästan oredigerad version, men ska man filma ett helt varv så blir det ju inte så mycket effekter. Hade varit kul med lite mer folk som tränade på banan också, men man kan ju inte få allt här i livet! För övrigt blir nästan bara vila och alternativträning denna vecka fram till nästa helg, kanske ett cykelpass hinns med också. Känner mig lite sliten efter SM och kroppen vill göra annat, så då får man väl göra det.

    

Idag i Sunne!

Jag, med Mackans cykel från SM-loppet igår. Funkade ju det med! Foto: Jahn Ekman

Det blev exakt samma utdelning för mig och Markus idag som i går. Jag vann i Damer Prestige och Mackan lyckades åter spurta in på en 3:e plats, denna gång i Superklassen (veteran, senior och de som inte vill köra Prestige herr)

Alla var tröttare och banan var tyngre än i går, så även om varvet var lite kortare var varvtiderna nästan de samma. Jag fick verkligen slita för att hålla uppe tempot idag, riktigt jobbigt var det. Jag lyckades dock undvika punktering, vilket väl får ses som en framgång.

En bra helg kort och gott, och nu ligger jag helt utmattad hemma i soffan.

Dagens medaljskörd!

Inte bara en, utan TVÅ medaljer inkasserades till hemmet i dag.

För min del blev det SM-guld i Damsenior-klassen, men idag var nog Mackans brons i H40-klassen en ännu större bedrift och dessutom hans första SM-medalj någonsin! Det är aldrig för sent.

Foto: Jahn Ekman

Banan i Sunne var blöt och tungkörd, men inte jättelerig när vår klass skulle köra. Tog ledningen ganska tidigt i loppet och drygade ut den successivt  Hade en ganska bra lucka ned till Lisa Ström när jag gick in på sista varvet. Cirka 3 meter efter den tekniska depån kände jag att jag fick ett riktigt genomslag av någonting, brydde mig inte så mycket först, men känner att det börjar gå väldigt tungt. Tänkte först att jag är väl trött, men insåg strax efter att bakdäcket är pafft. Man får ju inte vända tillbaka till depån när den passerats, så var inte så mycket mer att göra än att fortsätta trampa och hoppas på att däcket skulle sitta kvar. Att köra 3/4 av varvet med det paffa däcket till nästa depå var minst sagt tungtrampat, men det gick. I depån stod Mackan med sin 4 nummer för stora cykel, med alldeles för låg sadel (kul att man alltid uppfattas som kortare än vad man är), som jag bytte till och körde de sista grässvängarna innan mål på. Vet i sjutton om det inte gått lika snabbt att köra med det paffa bakhjulet, men det var ju dumt att riskera något. Är grymt glad att jag lyckades hålla undan och försvara mitt CX-guld.

Jag vill passa på att tacka alla Vänner, bekanta, sponsorer, samarbetspartners och inte minst Mackan för all support och för att ni tror på mig. Ni är bäst! :)

I morgon kör vi banan åt andra hållet. Den har blivit fint uppkörd nu, efter herrarnas lopp, som för övrigt vanns av mäktige Magnus Darvell!

On the road!

Vi är på väg till Sköna Värmland och helgens tävlingar. SM och en deltävling i Svenska CX-cupen står på Schemat i helgen. Det borde bli lerigt då banan går på mycket gräs, men man vet ju aldrig förstås, de  kanske lagt ett plastskynke över hela banan? 

Vårt mål var att komma iväg vid 8-tiden i morse, en plan som sprack direkt, då både jag och Markus vägrade att gå upp ur sängen när vi hörde att det ösregnade och blåste ute. Kom i stället iväg 10.30. Nåväl lite extra vila kan ju vara bra dagen innan tävling, särskilt som jag jobbade 10 timmar igår, 5 timmar på kontor och 5 timmar i ett kyligt plywoodskjul på Rambergsvallen.    

Man kan aldrig ha för mycket grejer med sig på CX-tävlingar. Det är sen gammalt. Mackan blir dock lite trött på mig, fast han börjar bli van. 5 par handskar, 3 mössor och 3 par skoöverdrag är fullt normalt!

Mackan fixar bilen! Att ha spolarvätska  och nya trokarblad underlättar, tycker han. 

Mackan passar på att jobba i bilen på vägen upp. Själv passar jag på att blogga. Prioriteringarna är olika! 

Ruckel för 3,2 milj, nån?

Nej, det är inte detta ruckel, men igår var jag och Mackan och tittade på ett hus som var till salu i området Krokslätt på gränsen mellan Göteborg och Mölndal.
Ett fantastiskt läge med fin tomt och huset hade kanske varit fantastiskt det med en gång i tiden. Dock inte nu. En härlig luktblandning av fukt, mögel och gamla saker slog emot oss när vi gick in i huset. Vi gick ned i källaren för att kolla läget där, men jag fick snabbt gå upp igen, då mina luftrör började protestera, vilket är en god indikation på att det är att mögelskador och fuktskador där..

 Huset var perfekt i storlek för oss och inte så förfallet inomhus som man kunde tro, det bodde trots allt en gammal dam i huset i dagsläget och saker som el, vatten och värme fungerade ju. Mäklaren upplyste oss dock om att man troligen behövde byta hela taket med takstorlar och allt och dränera runt huset. Han kunde inte ens garantera att huset gick att få ordning på, kanske var det tvunget att jämnas med marken. Ganska riskabelt att köpa ett sådant hus.

Huspriserna i Göteborgsområdet har verkligen tappat proportionerna, bara för att det är cykelavstånd till centrum kan man ta hur mycket betalt för vad som helst, det är helt sjukt!
Det blir nog inget köp denna gång, men vårt sporadiska husletande kommer dock att fortsätta, vem vet snart kanske vi kommer att stöta på det där lagom förfallna huset som ingen annan vill ha, som ligger bortglömt, i ett lugnt läge, utan trafik 3 km från Avenyn. Drömmarna är i alla fall stora!!