Seger i CX-premiären!

På prispallen. Undrar om jag ser så rädd ut för att de andra är så långa?

Idag var det dags för årets Cykelcrosspremiär för min del. Tävlingen blev också fjärde passet på CX-hojen för denna säsongen. Ibland, eller egentligen ganska ofta, är det dumt att förta sig och bättre att chocka kroppen med något nytt istället.
Ymers Bana i Borås var nästan samma som SM-banan förra året. Mestadels tungkört gräs och backigt för att vara en Cykelcrossbana. Jag antar att jag har rätt stor fördel av att vara mountainbikecyklist på en sådan bana.
Själv har jag varit lite småirriterad under hela veckan på diverse olika saker, vilket gett en del spänningshuvudvärk. Jag trodde att det skulle vara en dålig uppladdning, men det visade sig vara bra eftersom jag hade mycket energi att göra av med! Har märkt att jag ofta kör bra när jag är lite förbannad, fast jag gillar det inte, jag vill ju vara glad.

Damer prestige skulle köra ca 40 minuter och jag hade räknat ut att det skulle bli 4 eller 5 varv. Jag hade ingen aning om min fysiska form, eftersom träningen mest bestått av pass på max en timme, främst löpning, styrketräning, yoga och spinning.

När starten gick försökte jag köra på så fort jag kunde, gick rätt ok och jag fick en liten lucka direkt. Jag kände mig stark i ca 3 varv och hade då utökat avståndet till Karin Aune till 25-30 sekunder. Sen blev jag trött och benen blev fulla med mjölksyra. Trodde att det skulle vara 1 eller 2 varv kvar, då jag fick veta att det var 3 (!) varv kvar. Försökte bita i och lyckades få ytterligare sekunder på resten av damfältet. Sista varvets hopp, eller kanske försök till hopp över de ca 40 cm höga hindren, liknade mest två kliv med cykeln släpandes över. Har svårt att hoppa över dem när jag är pigg, nu var det stört omöjligt att få någon stil på det!

Jag lyckades dock hålla mig på cykeln in i mål och vann min första seger i en CX-cup i Sverige. Det kändes roligt och gött!

Nu sitter jag, eller för att vara ärlig, jag ligger i soffan och försöker att återhämta mig så gott det går inför tävlingen kring Slottskogsvallen i morgon söndag. Tror det blir tuffare för min del då, eftersom det är plattare och fler 180 gradare på plant grus och gräs. I love the shitty parts!! Att köra fort i 180 graderskurvor är dock något jag vill träna på och det blir aldrig bättre träning än när det är tävling.
En annan grej. Min snittpuls var 95% av max under loppet. Länge sedan den var så hög.

Jag och Fabbe i målet. Han tyckte också att det var jobbigt i klassen Nybörjare.