Den ene efter den andre..

Jag minns 1999. Jag hade precis börjat cykla och VM gick i Åre. Det var stort, jag såg inte tävlingarna på plats, men satt som klistrad framför TV:n och kollade både Downhill och Cross Country. Några cykelkompisar var med och tävlade. Damernas cross countrylopp vanns av Marga Fullana, en liten späd spansk tjej. Jag ville också köra VM, lika fort som Fullana!!! Efter det har jag alltid imponerats av henne, särskilt när hon 10 år senare åter vann VM. På senare år har jag kört många race när hon varit med. Oftast har hon varit före mig, men någon enstaka gång har jag faktiskt slagit henne och det har varit en enorm merit för mig, oavsett om hon råkat ha en dålig dag eller fått punktering just den dagen. idag läste jag om att hon testat positivt för EPO. Jag är inte förvånad, men inte desto mindre besviken. Jag förstår inte, vill inte förstå.

Det går inte så bra för spanjorerna just nu. Precis innan Fullana, offentliggörs Alberto Contadors positiva dopingprov. Detta gör mig ännu mer besviken. Contador har alltid varit en av mina favoritcyklister. På många bergspass i alperna har jag tänkt mig snabb genom att i fantasin VARA Contador. Sett mig själv ha hans teknik och kraft uppför, sett mig själv köra ifrån de andra lekande lätt. Hans positiva prov gör mig förvirrad. Är han dopad eller inte, och vad ska jag i så fall tycka om det? Är man dopad om man har en så försvinnande liten mängd av ett medel att det inte kan ha någon effekt, men som står på listan över dopingklassade medel? Det hela blir lätt filosofiskt. Jag har givetvis tänkt tanken att en stjärncyklist som Contador skulle kunna vara dopad, men innerligt hoppats att han faktiskt varit ren.

Detta är bara två exempel på cyklister jag har gillat och haft respekt för, som sedan visat sig vara dopade. Roel Paulissen, Filip Meirhaeghe och Jan Ullrich är andra exempel. Man tyckte de var fantastiska cyklister, och de visade sig vara dopade.

Just nu känns det som om man inte kan gilla en cyklist eller imponeras av någons stjärnas prestation, dopingen finns där som ett gissel. Å andra sidan är det ju bra att fuskarna åker dit och att de åker dit tyder på att cykelsporten har system som fungerar bättre och bättre.

Att media sedan väljer att lyfta fram cykel som en "dopingsport" är ju inte kul, men kanske är vi värda det? Jag har inga bra svar. Vi som utövar sporten är de enda som kan förändra bilden som media har av cykling. Vi kan skylla på att media eller nån "annan" orättvist framhäver cykling som en oren sport, och att andra idrotter har lika stora problem. Kanske är det så. Men jag har i alla fall svårt att skylla på något när den ena efter den andra stjärncyklisten lämnar positiva prov. Det är fakta!

Upp till bevis nu!