Tänk att 10 sekunder kan göra en sån skillnad för ett intervallpass! Istället för 70-20 körde jag 70-30 igår, med det enda syftet att klara lite mer belastning på alla intervaller. Jag har tidigare fått vika ned mig efter några intervaller på samma belastning med bara 20 sekunders återhämtning, men med bara 10 sekunder längre vila fixade jag det. Det gäller att ibland lura sig själv på ett finurligt sätt.
Är fascinerad över kaxig man kan känna sig på de första intervallerna (det här går ju alldeles för lätt, jag är ju hur stark som helst) och hur krispig man är i slutet (det-här-var-det-jobbigaste-jag-gjort-i-hela-mitt liv-tror-jag). Monarken är ett enkelt sätt att ta ned sig själv på jorden på bara en timme.
Har för övrigt grym träningsvärk efter nya rehabövningar jag börjat köra för knät. Tänka hur tämligen små förändringar i övningar och nya, förhållandevis "lätta" ger så stor effekt. Nu är det ju inte rehabilitering i vanlig ordning det här, skadan jag har hindrar ju inte mitt tävlande, tränande, det är snarare övningar som på sikt kommer att förbättra för mig. Gillar när det inte är mesigt utan att man får utmana sig själv och kroppen.
Flyger återigen till Bryssel imorgon, tävling i Koksijde på söndag. Episk sandbana, blir intressant som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar