Hemfärd och botanisering i dyrhetens tecken.

Igår var det känslan av att vara på väg, men att aldrig riktigt få komma fram som var den starka. Efter tävlingen i Heubach sov vi ju på ett Hotel i Frankfurt och mitt och Olofs plan gick inte förrän på kvällen, vilket innebar lång träning i att slå ihjäl timmar. Som tur var hade jag ritplattan att roa mig med. Väl på flygplatsen blev det också lång väntan, då vi ju var tvungna att checka ut och åka dit tidigt.

Jag har en grej jag alltid brukar roa mig med när jag väntar på flygplatser. I taxfreebutiken brukar jag försöka hitta den dyraste ansiktscremen, prova den och notera vad den kostar. Denna gång innebar det nytt rekord. på 435 euro för 50 ml kräm. Måste ju vara en otroligt bra kräm för det facila priset, så jag provade lite av den så klart. Inte blev jag snyggare för det och inte luktade den särskilt gott heller, så den var nog bara inte min typ.  Måste säga att min 99 kronors från Apoteket verkar fasen så mycket bättre.

435. EURO... Bara att köpa!

Efter Frankfurt blev det en tids väntan i Köpenhamn också och jag lyxade till det med en Cappucino på Starbrucks för 43 danska kronor (ca 54 svenska). Därmed rök också rekordet i dyraste kaffet någonsin. Och, ja, det var gott, men jag vet nog minst caféer i Linnéstaden där jag bor som gör godare kaffe till mindre än halva priset.

Väl hemma i Göteborg blev man lycklig av att våren kommit. 

Landsvägs CUBE:n har dammats av och fått sig en tur till Särö och tillbaka, med Mackan på hjul. Man vill ju inte slita ut honom, stackarn.