Jag lyckades ta mig hem till slut. Inga asklmoln hindrade mig denna gång. Några timmar på Bryssels flygplats gjorde mig dock uttråkad. Flygbranchen envisas ju med att försöka sälja bilden av att flyga genom lyx, flärd, enkelhet och bekvämlighet. Att det är något fint med att flyga. Att de som flyger är speciella. Det borde ju vara så att Bryssel, som ju kan anses vara "Europas huvudstad" hade en lyxig och flärdfull flygplats med alla sina affärsresenärer och politiker. Så är det inte. Maten är kass, kaffet är äckligt och toaletterna är slita och ofräsha. Det är dåligt planerat och man måste gå jätteångt för att komma dit man ska. Även om kommunikationerna till och från flygplatsen är goda, är tågen slitna och trånga och inte anpassade för människor med baggage. Inte särklit flärdfult och lyxigt alltså. Åter igen försöker man sälja en bild av att flyga som inte finns. Det blir ju bara löjligt.
Jag gillar att vara borta, men det är ändå alltid skönt att komma hem till sin inbodda lägenhet. Till Linné. Till Ängårdsbergen. Till tvättmaskinen. Det är egentligen helt otroligt hur man kan bli glad över möjligheten att tvätta, men så är det att vara cyklist.
Den lyckade hemfärden firades med en tur genom vitsippedalen bakom Botaniska trädgården (ok, jag vet att man inte får), upp i Ängårdsbergen och lite stigar där. Lycka!
Nu är vi upe på billingen och laddar för Billingeracet, en favorit bland långloppen.
Glädjande är att det är ungefär 3ggr så varmt som i Beligen.
Adios!
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar