Ja, vad ska man säga. Det är fjärde racet i rad där kroppen inte riktigt fungerade. Om man ska vara positiv, och det ska man ju, kan man säga att jag körde ok i 4 mil, alltså ca halva racet.
Hade jag kunnat hålla det tempot, hade jag varit väldigt nöjd. Men nu ville kroppen inte riktigt det. Utan tyckte istället att det var en jättebra idé att köra jättelångsamt andra halvan av racet.
Starten var återigen rätt usel, kroppen fattade inte rikgtigt vad det handlade om. När fältet spridits ut något låg jag mest själv på grusvägarna och jagade framförvarande tjejer, ett tag tillsammans med Emmy, som var stark på grusvägarna. Ann, Martina och Kristine låg framför. På första langningen hade jag nästan kommit i kapp och lyckades gå om Ann i den sega backen. Fick höra av åskådare att jag bara var ca 30 sekunder upp till tättjejerna, vilket ju kändes lovande. Detta avståndet höll jag in på andra langningen. Strax efter detta hände något, förutom att jag knäckte till min sadel, slutade benen att fungera. Ville inte. Vägrade. Ann kom ikapp och förbi igen och körde mycket starkt. Sista halvan blev en pina. Jag tappade ca 10 minuter och ytterligare två placeringar. Tidvis var jag helt ensam i skogen såg ingen framför, ingen bakom. Trodde ett tag att jag var på fel väg, men sen såg jag nån funktionär i skogen och kunnde vara lugn.
Det är flera faktorer som får mig att misstänka att något inte är som det ska i kroppen.
-Inget "sprätt" ibenen.
-Pulsen är mycket högre i förhållande till hur fort (eller långsamt) jag kör. Också känslan, jag upplever att jag tar i, men jag kommer långsamare frammåt än jag bruka.
-Vilopulsen är också hög.
-Efter tävlingen i lördags var jag heelt slut, då jag dushat lade jag mig på hotellsängen ett tag och somnade nästan ögonblickligen. Jag somnade också i bilen hem och sedan framför TV:n hemma. Det brukar inte vara så efter ett race för mig.
-Jag känner mig mer sliten efter tävling och det sitter i längre.
Nu har jag i alla fall bokat tid för att kolla blodet. Tyvärr är man ju som trött idrottare inte prioriterad, så jag fick vänta 2 veckor för att få träffa läkare.
ZZZZ
måndag 17 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland känner jag att man som "trött idrottare" får ett bemötande i stil med "ja, men skyll dig själv"
SvaraRaderaHoppas det ordnar sig snabbt så du får energin och sprättbenen tillbaka.
Åsa!
SvaraRaderaDu är alltid positiv och runt på alla tävlingar i hela europa! :)
Men som jag själv märkt när man reser så mycket (och du arbetar dessutom), måste man vila ordentligt i veckorna. Så ta det lite lugnt med träningen framöver och fokusera på att bara vila dig så kommer du snabbt i form igen!
Ett tips för att du ska få en tidigare tid hos läkaren är att antingen bo i tyskland där de tar cyklister på allvar, eller säga att du svimmade när du klev ur sängen på morgonen, det gjorde jag och fick då en tid efter 1 h ;)
Ringde till Aktivitus som i alla fall kunde kolla HB-värdet direkt, tack för det :) (130 var det)
SvaraRaderaAng. bemötande så är det ju ofta så, förståelsen är väldigt dålig över vad det innebär att vara Idrottare och skadad/trött/sjuk sådan, varken bland läkare eller inom arbetslivet. Det är väl bara att köra en väldscupstävling lite hur som hellst, verkar man tycka.
Och Anders, du har förståss rätt. Det är ibland bara så svårt att hålla i sig själv och man vill ju prestera bra jämt. Sen är det ju så mycket som ska fixas o planeras när man varit borta, så då är det svårt att få den där vilan...
Synd å høre Åsa. Fint å få sjekket hele kroppen. Sjekk også treningsdagbøker for å se at belastingen ikke har blitt for stor. Lykke til. Vi følger med. Pernilla, Frode, Daniel och Felix
SvaraRaderaTack Frode! Hälsa familjen så gott :)
SvaraRadera