Tillbaka till Pommes-majjoland..

Ni kan läsa mer om eventet på deras Facebooksida

Så har jag tagit mig till Belgien igen, varför hamnar jag alltid här förr eller senare med min cykling? På fredag drar BeMc igång. Ett tredagars etapplopp i Ardennerna. Min plan B, eftersom det inte blev någon biltur med Angelica ned, var att åka på torsdagen, men alla flyg var svindyra då. Istället blev det att åka till Skavsta och ta Ryanair till Chareloi tidigt i morse. Helt klart det billigaste alternativet och Mackan skulle ändå upp till Stockholmstrakterna. Det blev dock en sen kväll med sänggående först vid halv ett-tiden och tidigt uppstigande kl 04.50 så lite mosig känner man sig allt i hjärnan. Jag hade dock räknat med en betydligt mer omständlig resa, då jag tänkt åka kollektivt från flygplatsen till La Roche kånkandes på cykelväska, sportbag och ryggsäck. Det skulle innebära 3 byten och ca 3 timmars resa (för en sträcka på ca 10 mil). Precis när jag hade bokat ytterligare 2 nätter i La Roche (på ett annat boende i andra änden av byn dessutom, eftersom arrangörshotellet var fullbokat) så hörde Ignace av sig och skrev att han kunde hämta upp mig och att jag inte skulle boka nåt boende. Ibland är det som att vissa människor vet av sig själv när någon behöver lite support och hjälp. En snabb avbokning av boendet och resan blev betydligt lättare. Det är ju skönt om man kan vara lite pigg i både knopp och kropp inför ett 3-dagars race. Ignace och hans fru tillhör den där exklusiva lilla skaran av världens snällaste och hjälpsammaste människor. Den är inte stor, men gör desto större avtryck.

Det känns bra att vara här, Belgien är bra mycket vackrare i maj, jämfört med november.