BeMc Dag 1. 2:a plats!

Etapp 1 av 3 avklarad. 55 km och 1900 höjdmeters klättring. Loppet kändes som om man åkte ungefär 15 min uppför sen 1 min nedför, 15 min uppför, 1 min nedför och så vidare. Jo, jag vet att det är backigt i Ardennerna, men är djupt fascinerad över hur man lyckas få in så många höjdmeter på så (relativt sett) kort sträcka. Banan var lagd nästan som en 2-varvsbanan (lite olika på varje varv) på skogsvägar och singeltrack och minimalt med asfalt. Dagen var fin och solig, men det verkade ha regnat en hel del i området, då det var fuktigt och sugande underlag på många ställen. Starten började med 500m inne i La Roche och övergick sen omedlebart i en lång fin klättring som avlutades så brant att alla fick gå. Fältet spreds ut snabbt och det var inte nån större trängsel. Hade dålig koll på tjejerna, men såg att Belgiska XC mästaren Ghita Michels följt av Belgiska XCM mästaren Alice Pirad drog iväg från start. Efter ett tag kom jag dock i kapp Alice och körde bakom henne i nån mil, gick om och lyckades få en liten lucka strax innan 1:a langning vid 16 km. Kände att jag var lite starkare uppför, men hon var starkare på platt. Utför var det ungefär lika. En sån tur då att det var minimalt med platt på den här banan då!
Fram till ca 3 mil såg jag ledande Ghita när det inte var några träd ivägen, men tappade sedan henne ur sikte.
Om man är ovan som jag är det väldigt svårt att veta hur mycket man ska gasa på första dagen av ett etapplopp, man vill gärna gå hårdrt, men också spara krafter till kommande dagar.

Jag höll dock min 2:a plats i mål och var ca 4 och en halv minut efter Ghita och 2 och en halv minut före Alice. Jag är uppriktigt förvånad över resultatet, men väldigt nöjd, Alice vann en MarathonWorldtour serie för några veckor sen i Frankrike och jag är inte långloppstränad mer än några dagar i Italien. Nu var det i och för sig den kortaste etappen, vi körde på runt 2.45-50. I morgon när tävlingstiden är minst 2 timmar längre och då kan det bli tufft att hänga med långlopps- och etapploppsexperterna Kanske har jag sprängt mig redan 1:a dagen? Av tidigare två etapplopp kan man inte dra så mycket slutsatser om hur benen kommer må i morgon. På Andalucia Bike Race för 2 år sen var 2:a dagen helt klart värst. På Beskidy Maraton hade jag störst marginal till de andra damerna dag 2, även om benen var trötta. Så jag tror att om det känns trött eller inte i benen spelar inte så stor roll, det kan få fort ändå. Överlag tror jag inte man ska känna efter så mycket under tävlingar, även om det är svårt att låta bli. Nu blir det lite chill på hotellrummet innan sovdags. I morn är det på't igen!  Herrklassen vanns av inte helt okände Tom Meeusen.