Starten i Tabor. Man kunde ju inte skylla så mycket på startpositionen den här gången i alla fall!
Så har både kroppen, cykeln och bussen fått bekänna färg efter två tuffa tävlingar och hemåkning i ilfart till Sverige. Färja vid 23 och uppstigning 5.30 och framme vid 10-tiden i Göteborg. Mange och Martin vidare hela vägen till Falun, förhopningsvis framme innan orkanen som alla väntar på drar igång.
Resultaten, en 25:e plats i Tabor och en 4:e plats i Toi Toi cupen var väl ok, men inte några superresultat. Är mest irriterad på Tabor, där jag hade bästa startpositionen någonsin i en världscupstävling, men inte hade varken kraft eller mod nog att kunna utnyttja den på ett bra sätt. Gjorde dåliga val som straffade sig och kostade onödigt mycket kraft. Ny chans på fredag i Belgien blir det i alla fall. Taborbanan var riktigt hård och jobbig. Man tror att den är platt och lätt, men den höga farten och de flacka, men ganska långa backarna tar ut sin rätt. Jobbigast var nog hindren i uppförsbacke. Första gången jag är med om att de är placerade så. Det var riktigt jobbigt, eftersom man inte hade någon vidare fart innan och om möjligt ännu mindre fart efter dem. Givetvis var det en del herrelit som bunnyhoppade hindren, fattar inte hur de gör, helt sjukt.
Mange gjorde liksom jag ett uppsving från förra veckan och slutade 35:a, Martin blev tyvärr diskad och avplockad efter första varvet, då han inte körde i landslagskäder, vilket det tydligen var krav på i U23-klassen. Lite synd, eftersom landslagskläder skickats ned i början av veckan, men inte kommit fram.
Dagen efter var det dags för Toi Toi cup ca 3 mil från Tabor. Man blir ju rätt urladdad efter att ha kört en världscupstävling, men vi fick väl skrapa ihop oss själva och göra det bästa av situationen. Banan hade 0 höjdmeters klättring per varv och en massa snäva kurvor. Kände mig sjukt trött, men det gick ändå hyfsat, slutade 4:a, inte så långt efter de tre första. Martin gjorde en grym start och låg med i täten första varven men blev sen trött och Mange kom istället upp. De slutade på 3:e (Mange) och 5:e plats (Martin).
Resultaten, en 25:e plats i Tabor och en 4:e plats i Toi Toi cupen var väl ok, men inte några superresultat. Är mest irriterad på Tabor, där jag hade bästa startpositionen någonsin i en världscupstävling, men inte hade varken kraft eller mod nog att kunna utnyttja den på ett bra sätt. Gjorde dåliga val som straffade sig och kostade onödigt mycket kraft. Ny chans på fredag i Belgien blir det i alla fall. Taborbanan var riktigt hård och jobbig. Man tror att den är platt och lätt, men den höga farten och de flacka, men ganska långa backarna tar ut sin rätt. Jobbigast var nog hindren i uppförsbacke. Första gången jag är med om att de är placerade så. Det var riktigt jobbigt, eftersom man inte hade någon vidare fart innan och om möjligt ännu mindre fart efter dem. Givetvis var det en del herrelit som bunnyhoppade hindren, fattar inte hur de gör, helt sjukt.
Mange gjorde liksom jag ett uppsving från förra veckan och slutade 35:a, Martin blev tyvärr diskad och avplockad efter första varvet, då han inte körde i landslagskäder, vilket det tydligen var krav på i U23-klassen. Lite synd, eftersom landslagskläder skickats ned i början av veckan, men inte kommit fram.
Dagen efter var det dags för Toi Toi cup ca 3 mil från Tabor. Man blir ju rätt urladdad efter att ha kört en världscupstävling, men vi fick väl skrapa ihop oss själva och göra det bästa av situationen. Banan hade 0 höjdmeters klättring per varv och en massa snäva kurvor. Kände mig sjukt trött, men det gick ändå hyfsat, slutade 4:a, inte så långt efter de tre första. Martin gjorde en grym start och låg med i täten första varven men blev sen trött och Mange kom istället upp. De slutade på 3:e (Mange) och 5:e plats (Martin).
Vi hann även med ett besök på Kalas-fabriken och blev rundvisade av mr Kalas himself. Det som imponerade på mig mest var att de verkligen sitter ett gäng och syr kläderna med symaskin. Tidskrävande och krav på precision.
Redan på fredag blir alltså nästa race, nere i Belgien, med Koppenbergcross. Det kommer bli några lugna dagar för mig hemma fram tills dess, då jag känner mig trött och sliten. Saknar det där riktiga panget i benen som jag vill ha och behöver. Lite lugn körning och ordentlig sömn på nätterna kanske gör susen?
Och så var det det här med Instagram. Har nu haft det i 10 dagar har redan analyserat vilka bilder som gillas mest. Det är dels bilder på cykel och bilder på öldrickande killar som får mest hjärtan. Konstigt men tydligt och ganska intressant!
Nu ska jag äta och vila lite inför kvällens Öis-match jag ska jobba på ikväll -om den inte blir inställd på grund av klass 3 orkanen som alla väntar på. Tråkigt om bollen blåser bort..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar