Igår kom beskedet att ännu en elitcyklist avlidit i en trafikolycka under träning, cyclocrossåkaren Amy Dombroski. Endast 26 år gammal. En toppåkare i cyclocrosssamanhang, men inte minst en trevlig ambitiös och glad tjej med livet framför sig. Tankarna går till hennes familj och nära vänner. Som om inte detta var tillräckligt tragiskt läste jag i morse med fasa Roberto Vacchis inlägg om alla kommentarer som inkommit efter Aftonbladets rapportering av olyckan.
Kommentarer där cyklisthatet inte finner nån gräns. Kommentarer om att cyklister får skylla sig själva, de är i vägen, är idioter, vi vill köra på dem, skrämma dem, döda dem, det är bra om de dödas.
Man undrar ju vilka andra saker dessa personer, som drabbas av en ilska så stark att de säger sig vilja döda en annan människa bara för att denne iklädd cykeltröja och byxa med reklamtryck cyklar på vägen, retar upp sig på i sin vardag på liknande sätt? Grannen som ställer soporna utanför dörren? En gamling som man anser går för långsamt över övergångsstället? Nån med mössa i "fel" färg? Nån med mörkare hår och hud eller annorlunda religion än dem själva? Sin lille son eller dotter som inte vill sluta skrika på natten?
Jag tänker att om så många verkligen vill döda för en sån banal sak som att en person har på sig en färgglad cykeltröja när han/hon cyklar är det inte konstigt att välden ser ut som den gör. Det kanske finns ett sammanhang, vilket är oroande oavsett om man är cyklist eller inte.
Personer som Marcus Malthed tror jag har större problem än att han inte gillar cyklister. Vissa personer hatar mycket och ofta och hatar nog de flesta förutom sig själv. Och i vissa fall även sig själv.
SvaraRaderaJo. så är det nog. Men en sån människa borden kanske ransaka sig själv. En reaktion att vilja döda folk är inte särskilt normal. Man kan bli skitförbannad på någon och tycka den är en idiot etc. Men steget till att verkligen döda känns inte sund. Eller så skriver de bara så för att verka häftiga. Om de i själva verket skulle orsaka en dödsolycka skulle det nog kännas annorlunda för dem...Hoppas man i af.
SvaraRadera