lördag 1 juni 2013

Vackert -men oerhört blött!

Inte min cykel, men så här såg alla cykar ut. Minst!

Lera precis hela tiden, förutom på asfalten, Fler fina bilder finns på: http://www.mtbtrophy.com/etap-iii-5


Dag 2 och 3 har avklarats på etapploppet. Igår orkade jag inte skriva något, då jag var helt slut, så jag ska försöka mig på lite idag.

Det är väldigt fint och grönt är men det är också oerhört lerigt. Banan går bitivs på stigar som man inte skulle vara i närheten av att lägga ett långlopp på i Sverige. Tack vare leran liknar loppet mer ett Adventure race, där det främst handlar om att överleva och orka. Dagens etapp blev nedkortad på grund av allt regn. Jag kom ändå i mål på strax över 5 timmar på 64 km, så då förstår ni hur förhållandena var. Igår vanna jag med ca 19 minuter, idag med bara 2,55. Om det var jag som körde dåligt idag eller 2:an som börjat köra fort vet jag inte, tyckte ändå att det kändes bättre igår jämfört med idag. Kan dock vara min rygg som gör att det inte går så fort, har fått vansinnigt ont i den. Provade att rikta sadeltoppen aningen nedåd då det brukar avlasta, men det är ju lite sent påtänkt när det onda redan har kommit. Har även fått väldigt ont i ena hälsenan, så att jag knapt kan gå, förmodligen efter all gång uppför i stenhårda cykelskror, Inte optimalt.

Även morgondagens etapp är nedkortad på grund av regnet och just nu känns det underbart. Det kommer ändå bli över 4 timmars tävlande tror jag. Hoppas innerligt att kroppen håller och energin räcker till för morgondagen med.

Jag har en svaghet då det gäller etapplopp och det är att jag har stora problem med att äta stora mängder mat före och efter tävling. Jag är helt enkelt inte hungrig och mår istället illa och får till och med kväljningar. Detta i kombination med att maten är si så där här nere plus att när vi beställt mat på restaurang har fått vänta väldigt länge, har inte gjort det lätt med näringsintaget. Just detta med svårigheten att äta mängder med mat är något som gör mig tveksam till att köra längre etapplopp, även om det varit spännande. Fast det är väl som med marathonlöpning, när man väl gått i mål säger man: aldrig mer, sen när det gått en tid blir man sugen igen..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar