Idag åkte jag och Partnern till Lostorf i Schweiz för att köra en C2 tävling i Argovia Geax cup. Tävlingen ingår i en regional cup och är enligt arrangören en "väldigt liten tävling". Allt är ju relativt, det är lätt att konstatera att den var större både deltagarmässigt och publikmässigt än alla de XC-tävlingar vi har haft på senare år i Sverige, inklusive SM. Damklassen var inte så stor dock runt 12 deltagare med sprintesset Kathrin Stirnemann som mest meriterade åkare. I herrklassen fanns snabbåkare som Ralf Nef och Lukas Fluckiger och nån Frasse som vann som jag inte mins vad han hette.
Tanken var att köra banan innan herrarnas start kl 13. Men precis när jag nästan var framme bestämmer sig min GPS för att den inte längre ville hänga i framrutan på bilen utan i stället ligga på golvet. Detta skedde givetvis när det var extra viktigt att veta vilken fil man skulle ligga i och jag hamnade på fel väg. När jag fick upp GPS:en i passagerarsätet visade den mig en annan väg som jag så klart följde. Först in på en smal 30- väg med minst 20% lutning uppför som övergick på grusväg in i ett skogsparti. Kändes sådär. Hann korsa både ridskola med dressyrtävling och uppfart till sågverk innan jag kom rätt. Den fina omvägen innebar att jag inte hann köra banan som tänkt, utan fick smygköra bland de sista herrarna strax innan min egen start. Banan var nästan densamma som förra året förutom att vi damer inte körde ett lite tekniskt parti (vilket var synd då jag minns det som det roligaste på banan) Dessutom hade man lagt till en svängig slinga i skogen. Vi körde två varv mindre också, så tävlingstiden skulle bli kort.
I starten stack Kathtrin direkt i första backen och jag hängde strax efter på när jag kommit förbi de andra. Var lite rädd för att jag skulle spränga mig redan där, då jag vet att hon är starkare än mig. Det var tätt första varvet, men sen drog hon i från. Vi körde båda jämt men med skillnaden att hon körde 10-15 sekunder snabbare varje varv. Benen kändes som mer som ben istället för cementklumpar och jag tror att det var första gången sen Polenstrapatsen.Bra mycket bättre än på hillclimben. Kanske mådde de bra av att bli igångskrämda av den? I Lostorf var det sköna 22-23 grader vilket nog gjorde sitt. Är man van vid Livigno och 3 grader kändes det riktigt bra.
Bra saker lägga på minnet från dagen:
- Lita aldrig på din GPS, antingen går den sönder eller visar fel väg!!
- Ät aldrig någonsin äpple innan tävling en gång till, om så 5 timmar innan start. Ger magknip och ballingmage.. (icke tävlingsdag dock ok).
- Man kindpussas 3 gånger i Schweiz, bra att komma ihåg.
- Lite oordning innan start är bara bra för dig, för det gör dig lite lagom ilsk och taggad.
- Om fulla flaskor med Enervit ska läggas i samma väska som kläder och prylar bör de vara stängda, så undviks att allt blir indränkt med denna annars utomordentliga dryck.
I herrklassen körde även en annan Allebikare Isak Jonsson och även Dennis Wahlqvist, men de fick lite mekaniska problem som jag förstod det.
Dessutom tänkte jag att jag skulle slå på stort och fira med en Pizza från haket i närheten där jag bor i Livigno, men precis när jag kom dit, släckte bagaren skylten och stängde dörren. Får väl se till att köra bra träning i morgon med så kan jag unna mig då istället.
söndag 30 juni 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar