Det var lite kyligt på morgonen idag. Igår var jag ute och körde med alldeles för lite kläder och det började regna, så jag var tvungen att åka hem för att inte frysa ihjäl. Idag ville jag inte göra om misstaget och tog på mig vintertajts, vinterjacka, skoöverdrag och de tjockaste handskarna. Det var riktigt gött, då det bara blivit några grader varmare när jag stack ut strax efter 11-tiden. Körde upp mot Passo di Eira och Trepalle. Blev varmt så jag fick dra ned dragkedjan på vinterjackan. Väl uppe och utför var det dock riktigt skönt med den jackan. Sen körde jag in på leden till Alpe Trela n liten restaurang långt uppe i ingenstans, som serverar regionala maträtter och produkter från kossorna som betar bredvid. Kor var det ja, igen. Det är något med dem jag gillar, i alla fall alpkossor, som liksom bara står där de står helt orädda. "Varför ska jag flytta mig, när jag står så bra här?" verkar de tänka.
Olika kossor. Där var visst en tjur...
Det finns dock två djur här som jag så gärna skulle vilja ha på bild eller film, men aldrig lyckats fånga. Det ena är stenbock, en ganska skygg varelse som jag sett en enda gång här, utan kamera förstås. Det andra är Marmottan. Det lilla söta (eller ganska stora faktiskt) murveldjuret som man ofta ser och hör (låter som en fågel som skriker), men de är så snabba att krypa ned i sina hålor att jag aldrig hunnit få upp kameran ens. Man får väl sitta på en sten och smyga på dem nån gång.
Lago di Alpisella 2268 m ö/h. Alltid vackert!
Alpe Trela. Har ni möjlighet, gå hit och ät nån gång, äkta robust, närproducerad Lombardisk husmanskost och vinglaset blir garanterat heller aldrig tomt!
Efter ett tag sprack det upp och solen tittade fram, det blev riktigt varmt. Alldeles för varmt med vinterkläder så klart. Jag mötte cyklister som körde kortbent och tunna jackor. De måste väl undrat vad jag ar för filur som åkte omkring i värsta vintermunderingen. En rolig grej hände när jag körde ned till Livignosjön, jag blev ikappkörd av en kille från Tjeckiska landslaget. I en lösgruskurva råkade jag köra för långt ut och fick lite stopp i en sten. Killen körde bakom och skulle väl stajla lite, kom på innern i full karriär -och vurpade mitt framför mina fötter!! Jag frågade om det var ok med honom och det var det, men jag har sällan sett någon kommit upp så snabbt på cykeln och köra i väg...
Efter cyklingen åkte jag till cykelaffären 360 och skulle köpa däck. Framdäcket har jag slitit ut så mycket att det börjat läcka luft på sidorna. Nåväl, jag hittade ett Rocket Ron som passade och butiksägaren undrade vad jag hade för cykel. Visade cykeln och han gick omedelbart i väg och -vägde den. Han gillade den skarpt och undrade över detta märke Allebike. Hur kunde en 29" vara så lätt? Det hela slutade med att han erbjöd stansning av framdäcket och byte av bromsbelägg som jag också köpte. Eh -ok sa jag! Bra service helt enkelt.
I morgon blir det lite lugnare dag då det är race på söndag.
Innan jag slutar, jag vill lyfta fram en person i cykelsammanhang. Nämligen Lisa som verkligen är värd att lyftas fram. Ingen har som hon jobbat med att försöka få en mer jämställd cykling, fått kämpa i motvind och faktiskt -fått ta mycket skit när hon påpekat brister i jämställdhetstänket och agerandet i cyklingen för tävlingsansvariga och förbundshåll. Bland annat gäller det prispengar och tävlingssituationer för damelit och juniordamer i Sverige. Jag vet själv hur det känns när man påpekar brister på till exempel sin arbetsplats och i princip bara får skit tillbaka, man känner sig som en jobbig idiot och blir ofta behandlad som en sådan med. Jag är själv inte så modig och till viss del konflikträdd och de gånger jag har försökt säga ifrån om saker som jag uppfattat som dåligt har det oftast inte blivit bra och det har oftast blivit sämst för mig själv. Därför beundrar jag folk som vågar vara jobbiga och påpeka sitt missnöje och försöka förändra saker. Ofta när man påpekar tex att herrarna får så mycket mer prispengar än oss damer får man höra att vi bara gnäller. Men ibland kan gnäll faktiskt vara berättigat. Det bästa cykelsverige kunde göra vore att lyssna och ta hjälp av de som ser brister och påtalar dem, istället för att förminska och släta över. Så stå på dig Lisa och alla andra som vågar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar