Inte för att fresta nån, men...

Livigno 1000 meter upp...

Ja, ni vet hur det var i skolan, nån sa något i stil med: "inte för att vara taskig, men.." och så kom nåt jättetaskigt ur denne någons mun. Just nu känner jag mig likadan, jag vill absolut inte fresta nån, men... jag bara måste lägga ut dessa bilder! Man kan ju tro att jag i hemlighet jobbar på Livignos turistbyrå, men så är inte fallet. Än i alla fall...

Obligatorisk "högt uppe-på-ett-berg-selfie"

 Bergsmadonna. Eller heter det så?

Man kunde bo där också.

Jag tog mig för ovanlighetens skull upp på Carrosello3000-berget idag. Ovanligt för att grusvägarna där är asbranta och knapt går att cykla uppför när man kommer upp en bit. Men, de håller på att bygga helt nya cykeltrails där nu så nu kan man slingra sig längs med berget utan att avlida. När de är klara ska de dock cyklas åt andra hållet-utför alltså! Dessa nya trails kommer att bli grymma. Ca 10 km mer eller mindre slingrande utför. Tyvärr är det invigning av trailsen i sin helhet dagen efter att jag åkt hem, vilket i och för sig ger en anledning att komma tillbaka. 

Hur som, jag körde upp till slutet av Carosello 3000, och hittade leden upp till Mont da li Resa på 2858m öh.. En led som jag tänkt att jag skulle vandra  nån dag, men nu visade den sig ha blivit iordninggjord och var cykelbar, förutom några partier som var täckta med snö. De sista kilometerna gick riktigt långsamt och höjden gjorde det också tungt att andas. Till slut kom jag dock upp och det visade sig vara mödan värt (det var verkligen skitjobbigt.) Utsikten var fantastisk och man såg Livigno 1000 höjdmeter nedanför. Riktigt häftigt. Gillar känslan när man känner sig så liten och naturen är en övermäktig, men ändå är man på något sätt fri. Kanske har jag varit bergsbestigare i något tidigare liv? Det var nu man skulle ha den där jättebra kameran och fota lite, men om man nu hade nån sådan, kanske man inte orkat släpat med den... Det var tungt nog med en pocketkamera.

Det ska tilläggas att det fanns en separat toalett till den lilla övernattningsstugan en bit bort som hade en mur kring sig för att vara privat, men den var utan dörr. Man kunde alltså sitta på toa på 2860 m öh och titta ut över bergen! Klart mäktigt! 

Nedfärden gick bra, men jag fick köra försiktigt för det var halt i det lösa gruset. På dessa leder får man inte ta några risker. Att köra över sin förmåga kan bli riktigt farligt. När man tex. tar sig över snö eller stenrösen, ska cykeln alltid vara närmast dalen, eftersom man kan släppa cykeln om man skulle halka, annars är risk att få cykeln över sig och dras med -inte bra! 

Avslutade med lite plattkörning i dalen, för att få bort lite seghet och mjölksyra. I morgon väntar en lugnare dag och lite körning i Bikeparken, denna gång med egen cykel, men jag ska nog hyra en nån dag med.