lördag 3 januari 2015

Surhuisterveen och hemfärd!

Lite sand på banan. Foto: Anton Vos

Tog in på ett fantastiskt bed and breakfast kvällen innan räjset i Surhuisterveen. Blev bjuden på kvällskaffe och pratade med damen som drev det. Ungefär som att komma hem till nån och fika. Dessutom fixade hon matsäck med smörgås och kaka till hemfärden. Inget man är van vid hemifrån. 30 euro kostade det. Det känns som om det är överpriser i Sverige, eller? 
Hur som helst, jag var grymt trött efter Sven Nys GP, hittade ingen bra mat på vägen till Holland, så jag fick nöja mig med sånt jag aldrig annars äter. Hungrig vill man ju inte vara. Hade svårt att varva ned efter loppet och var vaken längre än jag borde.

Surhusterveen en lite mindre tävling än de i Beligen med en bana som går genom centrala byn. Eller om det kan kallas för stad, jag vet inte. Banan är helt utan höjdmeter och lättkörd, men oftast bitvis lerigt. Inte riktig min favoritbana, men helt ok ändå. I år var det dock torrare än tidigare år, vilket öppnade för bitvis snabb åkning. Kände mig trött och seg, men försökte att väcka kroppen så gott det gick på uppvärmningen. Ropades upp i 1:a led och hamnade bredvid regerande världsmästare Marianne Vos. Fick en riktigt kass start då jag fäpplade med pedalen. Första varvet gick fort, jag fick slita ordentligt, men det var hetsigt och jag gjorde lite smartare val än de framför och lyckades komma förbi. Plockade några placeringar på varje varv och var på sista varvet ikapp den som låg 5:a.
Försökte köra ifrån, eftersom jag vet att jag inte är bra på att spurta. Fick bitvis lucka, men den täpptes till hela tiden. Lyckades dock få några ytterligare meter efter sista sandpartiet, men sen var det en lång raksträcka in i mål och jag försökte spurta men var rökt och blev ikappåkt alldeles på slutet. Blev alltså 6:a, vilket får se som helt ok. 

7 lopp på två veckor är avklarat och jag blir mer och mer säker på att tävla mycket är grejen för mig då det gäller cyclocross. Formen har varit stigande. Början med två ganska kassa race, sen två halvbra och tre avslutande bra lopp, får ses som helt ok, men jag hade så klart viljat få till det bättre på världscupstävlingarna, särskilt i Namur.

En sak är säker jag hade inte klarat det lika bra utan hjälp! Tack alla inblandade nya och gamla vänner. 

Nu tar jag det lugnt på ett stormigt Österlen. Blev en rekordsnabb resa hem, den tog 7 och en halv timme. Ibland har man tur med trafiken och färjorna. Dessutom hade jag stormen i ryggen. Framme strax innan midnatt, skönt det.

2 kommentarer: