Mackan och jag var och shoppade lite igår. Jag köpte nya pedaler och mackan köpte nästan ett par skidor för 300kr. Fast han ångrade sig i sista minuten.
Jag ville dock gärna ha det kamouflagemönstrade minitältet ni ser ovan, vilket givetvis var tvunget att provliggas. Passade perfekt. Tänk vad praktiskt på crosstävlingarna, bara att fälla ut och krypa ned intill Sven Nys husbil. Parkeringspass behövs nog inte heller. Frågan är var man gör av cyklarna.
I alla fall, Söndagens trappträning, sitter fortfarande i vaderna idag. I måndags var jag nästan lite kaxig, då jag bara kände mig lite stel i vaderna, tänkte att jag var nog ganska bra på trapplöpning ändå. I går kände jag vilken träningsvärk som kommit under natten redan innan jag gått upp ur sängen. Nästan så att vaderna inte fungerade, en skum känsla som gjorde att jag fick strukturera om lite i träningsplaneringen. Lite träningsvärk är inget problem, men är det så att man knappt kan gå kan det vara läge att göra något lugnare, eller i alla fall inte något som belastar de träningsvärksdrabbade musklerna så hårt, dvs. ingen trappträning eller backlöpning innan träningsvärken är borta.
Annars har jag även varit lite trött mentalt. Det är mycket som ska planeras för att få ihop crosssäsongen och det är inte alltid det är så lätt som man tänkt sig, men ibland blir det också lättare än vad man trott så det jämnar kanske ut sig i det stora hela. Det som gör en mest trött är nog ovissheten som hela tiden ligger över en som ett mörkt moln. Och visst, livet är spännande på det här sättet, men i bland önskar man att det var mer förutsägbart och enklare.
I morgon drar jag till Belgien som sagt, Koppenbergcross och Superprestige Zonhoven står på programmet. Vädret ser ut att bli fint, men inte så lerigt som jag kanske skulle vilja. Egentligen gör det inget att det inte är lerigt då dessa två banor är hårda nog som de är. Men det är ju alltid kul när det blir grisigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar