En liten nätt tur..

En fantastisk dag, inte ett moln på himlen nästan. Jag gav mig ut på en långtur, tanken var att den skulle ta en 4-5 timmar. Började med klättringen mot Alpisella och mötte Gunn-Rita Dhalie som körde backintervaller. Själv körde jag upp till Lago di Alpisella och ned till Cancano. Visst blir man badsugen? Vattnet är dock iskallt smältvatten från bergstopparna. Har dock sett folk som badat där. Dårar! Nåväl, drog vidare vid Val Mora in i Schweiz (området där de pratar rätromanska) och testade där en ny väg som gick ned mot Val Müstair. Tänkte ge mig upp på Umbrailpasset, men in såg att det skulle bli väldigt långt och åkte upp mot Offenpass och in vid Buffalora istället. Fina grusvägar och lite asfalt. Klättringen vid Buffalora var brant, det var nästan så att man hade viljat ha den där 30-klingan fram. Men det gick att ta sig upp. Jag var rätt krispig och tittade på klockan för första gången på passet och såg att jag varit ute i närmare 4 timmar. Tiden går fort när man har roligt. En jäkla tur att jag inte körde Umbrail-passet. Sportdrycken var slut och jag var kaffesugen, kände att energin började försvinna. Klättringarna var hårda och gav hög puls.

Så det blev till att ta sig ned på de smala vandringslederna ovanför lago di Livigno och ned till Cancano igen och där köpa kaffe och CocaCola. Det slank ned fort. 

Sen var det ca 1 timme och 10 minuter kvar till Livigno och det gick ganska bra. Kockan stannade på 6 timmar och 10 minuter. Det är inte ofta jag kör så långa pass, och denna gång var det inte meningen heller. I bland kan det ju vara bra att köra ännu längre än vad man brukar. Kroppen vänjer ju sig lätt vid ett och annat. Resten av dagen har tillbringats på balkongen i solen + vid cykeltvätten. Ägaren till hotellet bredvid lägenheten jag hyr tyckte att jag kunde låna deras cykeltvätt istället för att stå med en hink och feja. De är snälla här i Livigno! I morgon får jag se hur benen mår och lägga upp träningen efter det. Just nu känns de oerhört trötta!