En bronspeng!

Foto: SM Marathon

Idag fick jag kvitto på att det lönar sig att vara envis och tjurskallig. LångloppsSM i Alingsås startade som planerat för min del, det var varmt och tryckande kvavt och jag gick ut ganska lugnt som planerat för att ha en chans att kunna gasa i backarna på andra halvan. Efter ca 45 minuter fick jag punktering i skogen, vet inte vad jag gjorde. Började med att köra i en hel flaska skum i däcket och det verkade täta så jag körde några hundra meter, men all luft gick ur, drog i en patron för att jag fortfarande trodde att det skulle täta, men då såg jag att hålet var för stort. Man är inte så smart när man är stressad mitt i ett race. Så det blev till att kränga av däcket och lägga i en slang, inte det lättaste när punkteringsskum blandat med stansvätska kladdar överallt. Började pumpa men fick först inte i någon luft. Vid det här laget hade det gått en väldans massa minuter och jag tänkte faktiskt ge upp, men plötsligt fylldes däcket. Det tog sin lilla tid att handpumpa och jag grejade nog minst 10 minuter med däcket. Inte bra, jag kanske skulle slängt i en slang direkt, men å andra sidan hade jag bara tappat nån minut om det fungerat med skummet. När jag så kom i väg låg jag troligen nästan sist av alla damer i veteranklass och elit. 

Jag jagade på och tänkte att det får gå som det gå, runt ska jag. Det där med att köra lugnt på första halvan gällde inte riktigt längre. Jag började plocka placeringar ganska snabbt och vid varvningen vid Allebike var jag uppe på 5:e plats i damelit (tror jag). I de sista backarna plockade jag några till och trodde att jag låg 4:a, gasade på sista biten och var sur för att jag skulle bli 4:a. 4:a var inte det jag ville bli på det här SM:et. Det började regna och det var helt underbart svalkande, jag hade önskat regn efter halva banan, det hade varit bra för mig. När jag går över mållinjen hör jag att jag ändå lyckats plocka den där 3:eplatsen, hon som jag trodde var före mig hade jag redan kört om. Surhet byttes mot glädje och viss förvåning. Jag var ljusår från segrande Jennie och hade nog inte kunnat utmana om segern även om jag lyckats hålla däcket helt. Ja, sport innehåller ofta mycket "om och men" och det är dumt att spekulera. Jag är jätteglad att jag kunde köra upp mig till en 3:je plats trots strulet. Att vara envis kan som sagt vara givande i slutändan även om det först ser mörkt ut! 

Nu ska jag ladda om för nästa lopp som blir 1572 Challenge i Motala som går på lördag. Ett annat helt nytt lopp i cykelsverige, det kommer att bli spännande!